- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
121

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - C. E. Bergstrand: Svafvelsyrefabrikationens betydelse för landtbruket - A. W. Cronquist: Om smörjmedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långsamt frigöres och blifver för växten njutbar, så var tydligt
och uppenbart, att en gödning med företrädesvis
fosforsyrehaltiga tonen skulle visa sig välgörande för växtlighetens
befrämjande. Benmjöl har derföre sedan många år tillbaka
varit kändt såsom ett utmärkt och kraftigt gödnings-ämne.
Likväl fann man, att benmjöl för att visa någon snar
verkan måste vara ytterst finpulveriseradt. Orsaken härtill var
lätt insedd, ty genom den fina pulveriseringen, lemnades ett
fullständigare och bättre tillträde för luften och fuktigheten
att inverka lösande på benmjölets särskilda beståndsdelar, och
den deri befintliga fosforsyran kunde således förr frigöras och
komma växterna till godo. Snart kom man dock på den
lyckliga tanken att i stället för finmalning behandla de grofstötta
benen med svafvelsyra, hvarigenom man på några få timmar
erhöll fosforsyran i en ytterst lättlöslig form. De praktiska
resultaterna af dessa försök kröntes med framgång och snart
nog började man äfven att med svafvelsyra behandla andra
fosforsyrehaltiga ämnen såsom fosforiter, apatiter, koproliter,
fosforsyrehaltiga guanosorter, benaska och hvarjehanda andra
fosforhaltiga materialer för att derigenom skaffa en riklig tillgång
på assimilerbar eller tjenlig fosforsyra för de odlade växterna.
En stor del af dylika i mineralriket eller såsom aflagringar
eller affall förekommande fosforsyrehaltiga ämnen hade förut
varit nästan värdelösa eller åtminstone haft en högst ringa
användning inom landtbruket. Ej heller bekymrade man sig om
att närmare undersöka huruvida dylika mineraler, bergarter
eller aflagringar förefunnos, inom ett lands område, emedan
deras värde, ifall de påträffats, uppskattades så ringa. Genom
deras behandling med svafvelsyra har emellertid saken så
förändrats, att dylika fosforhaltigt råämnen blifvit ett af de
vigtigaste och mest eftersökta gödningsmedel inom landtbruket. Man
kan säga, att svafvelsyran här i sanning förmått framkalla
förundransvärda verkningar, i det genom dess användning för
jordbrukets ändamål man först lärt sig framställa och såsom
gödningsmedel allmänt begagna de s. k. superfosfatens. Om man
betänker, hvilka oerhörda massor af superfosfater numera med
så mycken framgång användas för uppdrifvande af jordens
fruktbarhet till den högsta möjliga grad, så kan man på samma
gång lätt göra sig en föreställning om den förbrukning af
svafvelsyra, som ensamt för detta ändamål blifvit en naturlig följd.
Man är villig att erkänna, det superfosfaternas användande som
gödningsmedel inom landtbruket varit en af de förnämsta
orsakerna till jordbrukets hastiga utveckling under de senaste
åren, men då dessa superfosfater svårligen på annat sätt skulle
hafva åstadkommits än medelst användning af svafvelsyra, så
må man gerna på samma gång erkänna, att det egentligen är
tillgången på denna sistnämnda syra, som framkallat och gifvit
anledning till ett så lyckligt och välsignelserikt resultat.

I en följande artikel vilja vi omnämna några flera
omständigheter och förhållanden inom det praktiska landtbruket, der
svafvelsyran jemte några af dess mera allmänna föreningar spela
en vigtig och framstående roll. Härigenom skola vi
ytterligare få anledning att påvisa svafvelsyrans och
svafvelsyrefabrikationens vigt och betydelse för en hastig och
välsignelsebringande utveckling af vårt lands hufvudnäring.         (Forts.)

Om smörjmedel.


Efter H. Schwarz, Ott m. fl.

Med de framsteg användandet af maskiner i alla
industriens riktningar tagit är det väl värdt att skärkåda de ämnen
som tjena att förminska friktionen, isynnerhet som man finner,
att snart sagdt för hvarje klass af maskiner ett olika slags
smörjmedel står till buds.

Hufvudvilkoret för att ett smörjämne skall anses tjenligt
är, att det skall förhindra i möjligaste mån friktionen; och detta kan
endast uppfyllas derigenom, att småpartiklarne i smörjmedlet
äro lättrörliga kring hvarandra, om det är flytande., eller
derigenom att, om de äro fasta, de hafva sådan kristallform, vanligen
taffelform, att hvar och en liten del med största lätthet glider
öfver den andra. Denna egenskap får ej vara tillfällig utan
måste kunna under lång tid bibehållas, så att smörjmedlet ej
försämras geuom beröring med luften vid maskinernas
stillastående eller vid förvaring. Af denna anledning äro alla lätt
flyktiga ämnen, huru tjenliga de än till följd af sin lättflytande
egenskap skulle kunna vara, och alla som förhartsa sig i
luften uteslutna från såsom smörjmedel tjenliga kroppar.
Smörjoljornas förhartsning har sin orsak dels i deras partiela
oxidation af luften, dels i inverkan af rost, erg o. d. från vissa
maskindelar. Ett vilkor, som äfven i allmänhet måste
uppfyllas af smörjoljor, är deras likformighet genom hela massan, så
att möjligen deri förekommande, eljest främmande ämnen äro
upplösta, ej i oljan uppslammade. Finnas de i denna form och
smörjmedlet skall användas i lager med veke, kommer en del
af det fasta smörjande ämnet att stanna i smörjkoppen eller
att fastna i veken och blir derigenom ej blott obegagnad utan
hindrar äfven tilloppet af annat smörjmedel.

Fullt neutrala oljor angripa ej eller åtminstone högst
obetydligt lagermetallen, hvaremot efter raffineringen vårdslöst
tvättade sådana, eller sådana, hvartill oljesyra blifvit inblandad,
svårt fräta lagren, så att man t. ex. kan finna tydlig
kopparreaktion å ett papper, indränkt i dylik olja, sedan man med
detsamma gnidit ett blankt kopparstycke. De djuriska fetten
synas i allmänhet vara mera neutrala än de vegetabiliska.

Man har trott, att kohesionen vore den vigtigaste
egenskapen hos en smörjolja under alla förhållanden och grundade
detta antagande till en del derpå, att man vid spinnerier funnit,
det om morgnarne, då allt var kallt, betydligt mera kraft vore
nödvändig till drifvande af samma antal spindlar än längre fram
på dagen, då oljan hunnit blifva mera lättflytande. För sådana
och likartade fina maskiner är detta fullt riktigt. Det i sådant
hänseende mest tjenliga smörjmedlet är oljsyreeter, hvilken dock
till följd af sin elaka lukt är obehaglig för arbetaren. För
grofva och tunga axlar, såsom å lokomotiv, jernvägsvagnar m.
m., förslår ej ett mycket tunnflytande smörjmedel, ty äfven med
de mest sorgfälligt och noggrannt utförda axellager kan ej
undvikas, att icke, då axeln roterar med stor hastighet, en stor
del af smörjmedlet slungas bort. Tillika blir den tunnflytande
oljan just på grund af denna sin egenskap af den tunga lasten
som trycker på axeln bortpressad från friktionsytan, så att
metallerna komma i beröring med hvarandra. I sådana fall
är det derföre fördelaktigt att hafva ett smörjemedel med
någon fastare konsistens, och för hvarje särskildt fall, kommer
man att i någon viss mån behöfva olika smörjmedel.

I och för tillmatning af olja å axeln, lagret må i öfrigt
vara hurudant som helst, måste såsom tjenligast anses den
metod, enligt hvilken med mycket små tidsuppehåll jemt så
mycket smörjmedel lemnas axeln, som är nödigt, tills nästa lilla
dosis kommer. Härigenom hålles axeln städse med frisk olja.

Såsom det bästa flytande smörjmedel är klöf-fett att
betraktandet innehåller endast spår af fri oljsyra, det tjocknar ej,
äfven vid betydligt låga temperaturer, oxiderar sig af luften
högst långsamt och angriper derföre mycket litet metallerna.
Då detta medel genom utkokning med vatten af klöfvar och
ben endast kan erhållas i ringa mängd, är dess användning
numera inskränkt till finare instrument. För urmakares behof
plägar man, sedan fettet fått uppklarna och det olösta afsatt
sig, införa blyremsor i den klara delen. Det bildas då en hvit
slemmig fällning, sannolikt oljesyrad blyoxid, blandad med
ägghvitartade kroppar, hvarifrån det klara affiltreras. Det får
sedan stå i stark vinterkyla, då möjligen utfallande stearin och
palmitin aflägsnas.

Vid tillverkning af s. k. ångprepareradt benmjöl erhålles
alltid såsom biprodukt en stor mängd benfett. Detta är
vanligtvis af föroreningar brunfärgadt och har en särdeles obehaglig
lukt. Det renas i någon mån genom kokning med salpetersyra
och förnyade omsmältningar. Beredt ur färska ben är detta
fett analogt med klöffett.

Bomolja intager obestridligen första rummet bland alla
smörjmedel på grund af sina för detta ändamål lämpliga
egenskaper, såsom att den länge håller sig i luften utan att härskna,
innehåller få ägghvitartade kroppar och är fullt fri från
mineralsyra. Ej allenast till smörjmedel för maskiner utan äfven
såsom infettningsmedel för ull och dylikt har denna olja befunnits

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free