- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
122

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - A. W. Cronquist: Om smörjmedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket tjenlig, och till följd af sin ständigt bibehållna
neutralitet har den härvid visat sig föga angripa kardorna.

Rofoljan är betydligt billigare än bomolja men har såsom
smörjmedel på långt när ej dennas goda egenskaper. I rått
tillstånd är den visserligen neutral men betydligt slemmig och
förorenad af hartsartade ämnen som snart förtjocka oljan.
Raffinerad innehåller den alltid öfverflödig qvantitet fri syra,
ehvad denna är rest af den för rening använda syran eller är ur
oljan sjelf afskild. Den blir derföre också af skadlig inverkan
på maskindelar. Äfven med ganska starkt basiska ämnen
kan man fullkomligt borttaga oljesyran från densamma utan att
på samma gång göra den i andra hänseenden sämre. Det
bästa medlet härför är sammanrifning och upphettning med
ett par procent zinkhvitt, hvarefter de bildade fällningarne afskiljas,
hvarvid dock åtskilligt förloras. Man har i dess ställe sökt
att genom inblandning af blytvål i någon mån åstadkomma
neutralisation. En sådan blandning är den i handeln
förekommande pyrolein, som beredes i England på så sätt, att ungefär
2 proc. blyglete och en del af den olja man ernår använda,
försatt med vatten, kokas tillsamman så länge, tills blygletet
blifvit upplöst till en blytvål, hvilken derefter tillsättes den
öfriga oljan och med tillhjelp af värme deri upplöses. Det
bildar sig härvid på bekostnad af den i oljan fria oljesyran
blyoxidtvål, hvilken sålunda borttager den förras skadliga inverkan.
Närvaron af blyoxiden verkar, ej hindrande på smörjmedlets
smörjande förmåga men gör detta endast något fastare, såsom
gåsflott ungefär. Rofoljan har en annan egenskap som gör den
mindre lämplig till användning vintertiden; den stelnar
nämligen olika, mycket beroende på oljans ålder, vid 6°–1° öfver
fryspunkten. I någon mån kan denna egenskap modifieras
genom inblandning af solarolja eller ännu bättre af fotogen. Dessa
stelna ej före 25° och låta genom flitig arbetning inblanda sig
i oljan. En tillsats af 10 proc. flyktig olja nedsänker
stelningspunkten till 9 à 10°, och lär detta ej skadligt inverka på
oljans öfriga egenskaper. För att höja rofoljans smörjande
förmåga har en Berliner-fabrikant särskildt såsom smörjmedel för
jernvägsvagnsaxlar försatt rofolja med 10 proc. harts och 10
proc. hartsolja (en flyktig olja som uppkommer genom harts
torrdestillation under högt tryck). Blandningen kallas "Cohäsionsöl".

I Frankrike säljes sedan några år tillsamman med en
smörjapparat, "lubrifacteur Blaudin", olivolja i fast form (coneréte
frigorifiqué),
hvilket smörjämne eger salveartad konsistens
och äfven under ganska stora temperaturdifferenser bibehåller
sig i sådant tillstånd, att det smörjer väl, äfven å axlar med
stor belastning; men det kan ej användas vid temperaturer
öfver 100°. Enligt derå verkställd analys har man funnit dess
beståndsdelar vara 65 proc. fett (troligen sämsta slags bomolja),
11 proc. tvål och 24 proc. vatten.

Vid destillation af rå petroleum erhålles såsom bekant flera olika
produkter, särskildt en mellan 300°–350° afgående, som är i hög
grad smörjande. För denna sin egenskap har detta ämne
hufvudsakligen att tacka närvaron af paraffin. Sådan olja användes derföre
numera i stor mängd och har på flera ställen utträngt de feta
oljorna såväl på grund af sina goda egenskaper, som ock
hufvudsakligen till följd af sitt billiga pris. Denna olja försättes med flera
ämnen såsom fett, kautschuk, äfvensom paraffinhalten deri ökas.
De vanligaste af de sålunda blandade smörjoljorna äro Volcanoil,
äfven lubricating oil kallad, som i stora qvantiteter importeras
från Amerika och helt enkelt utgöres af en tung rå petroleum,
hvarur i öppet kärl afdrifvits alla flyktiga beståndsdelar som
afgå vid 100°. Återstoden filtreras derefter flera gånger (de
bästa oljorna genom benkol), hvaraf de blifva ljusa, stundom
nästan färglösa. Ibland tillsättes ett par procent fast fett,
hvilket tyckes gifva blandningen ett grynigt utseende, såsom t. ex.
god tjära. Volcanoil har den stora fördelen att hålla sig
lättflytande äfven vid olika temperaturer; den blir ej mera
tunnflytande vid hög temperatur, utan kan med fördel användas
äfven i sådana lagergångar der starkt tryck herskar vid
upphöjd temperatur. Volcanoil lemnar derföre ej heller
någonsin lagret torrt; och den är ej, såsom en del konstgjorda oljor,
en förtätad ånga. Dessa hafva framför de vanliga, genom syra
renade, af petroleum beredda smörjoljorna fördelen att vara
betydligt fetare för känseln och angripa ej på ringaste vis lagermetallen.

I förbigående må äfven nämnas, att man funnit, det närvaron af
feta oljor, och än mera feta syror, i matarvatten som är något
kalkhaltigt deri åstadkommer utfällning af salter, hvilka hafva
stor benägenhet att bilda pannsten och följaktligen gifva
anledning till stora olägenheter och faror. De oljor som äro
produkter af petroleum verka ej på detta skadliga sätt och hafva
äfven härvid en afgjord fördel.

Stundom klaga förbrukare af volcanoil, hvilka användt
denna endast kort tid och efter att förut hafva begagnat feta
oljor såsom smörjmedel, att den förstnämnda oljan eller
likartade af petroleum beredda förorena lagren. Detta är oriktigt, ty
oljan endast utlöser de efter feta oljorna qvarvarande, förbeckade
ämnena och ser derföre att börja med oren ut, men sedan dessa
qvarlefvor äro aflägsnade, kommer ej någon vidare förorening i fråga.
Man lät några af dessa oljor flyta utför ett svagt lutande
plan och fann då, att af oljorna tillryggalade
på 10 tim. på 23 tim. på 26 tim.
tung paraffinolja . . . 384 lin. 428 lin. 445 lin.
filtrerad paraffinolja, försatt
med 7 proc. benolja . . . 394 lin. 525 lin. 586 lin.
rå petroleum från vestra Virginien . . . 414 lin. 556 lin. 637 lin.
lätt pensylvanisk rå petroleum, filtrerad . . . 478 lin. 596 lin. 657 lin.
pensylvanisk rå petroleum,
filtrerad och upphettad öfver vattenbad . . . 455 lin. 606 lin. 677 lin.
bomolja . . . 525 lin. 778 lin. 849 lin.

Häraf framgår att filtrerad pensylvanisk rå petroleum,
befriad från nafta, är för ifrågavarande ändamål tjenligast.

Under namnet lubricating oil förekommer äfven en mycket
omsorgsfullt med svafvelsyra renad destillationsprodukt af rå
petroleum, som afgår vid cirka 50° och hvilken derpå blandas
med tvålvatten för att borttaga möjligen närvarande syror samt
göra oljan mera smidig och fet för känseln. Flera af de
produkter, som bildas vid destillation af rå petroleum, äro
nemligen ej på långt när så mjuka som de, hvilka finnas i den
oarbetade produkten. Sannolikt har detta sin anledning i
öfverhettning af någon del, så att ett kolrikt ämne uppstår och i
mycket fina partiklar inblandar sig i massan. Enligt
undersökning af tvenne sådana temligen likartade oljor visade sig,
att den ena var af utmärkt beskaffenhet och hade den väl
kända grönbruna färgen, som vanligen antyder dess ursprung
från vestvirginisk rå petroleum. I den andra deremot befanns
efter utlösning å filtrum med benzin af hvad deri kunde lösas
en mörk kolrik återstod, hvilken äfven kunde upptäckas, om
oljan i tunnt lager utgjöts på ett plant glas och betraktades
genom lupp. Man kan sålunda till en viss grad under lupp bedöma
dessa oljors beskaffenhet, i det att inga mörka korn må synas
deri. Finnas åter hvita eller ljusa korn, så är detta endast
ett tecken till afsöndrad paraffin och ådagalägger oljans goda
beskaffenhet. Belgisk olja är äfven ett af råpetroleum beredt
smörjmedel, som innehåller en liten qvantitet kautschuk och
fett inblandad. Äfven denna är ett godt smörjmedel som i stor
myckenhet användes.

Man kunde möjligen tro, att dessa blandade oljor skulle,
isynnerhet som kautschuken lätt utfaller efter förvaring, afsätta
någon bottensats eller förlora sin likformighet; men att så ej
är fallet, åtminstone med den belgiska oljan, visar sig bäst
deraf, att ett prof i ett 10 liniers (3 c. m.) glasrör, ofvantill slutet
och med en höjd af 3 fot (1,5 m.), ställdes i hvila för öfver
tvenne år sedan samt befinnes ännu ega såväl i ytan som i
botten samma egentliga vigt som vid ifyllandet, nämligen 0,872.
Ett annat prof till några tums tjocklek utsattes i en flat skål
och hade redan efter tre veckor bildat en gråaktig bottensats,
som efter tvättning befanns vara mycket lik kautschuk, ehuru
ej så elastisk. Troligen var detta den å kautschukens yta ofta
märkbara spröda oxidationsprodukten[1] Kautschuken besitter


[1] Särskildt ser man denna förekomma å med kautschuklösning
genomdränkta sidenfönsterjalusier, hvarest stundom blott efter ett
par månaders användande kautschukhinnan skalar af sig, då den
tydligen förlorat sin förra elastiska egenskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free