- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
125

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - Litteratur. Internationela utställningen i London 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afresa för att taga kännedom om utställningen, synnerligen i
afseende å förhållanden, som för Sverige kunde ega tillämplighet, samt
att de berättelser, hvilka i följd häraf komme att afgifvas, skulle
genom tryck offentliggöras. Med anledning häraf utsåg
Nämnden till ifrågavarande uppdrags fullgörande öfverintendenten F.
v. Dardel
och fabriksidkaren G. F. Lundström, den förra för
de sköna konsterna, den senare för de tvenne industrigrenar,
hvilka vid utställningen voro representerade. De af dessa
utskickade affattade berättelserna äro nu utkomna och för
allmänheten tillgängliga i 3:ne häften, af hvilka det första omfattar:
konst och konstindustri, det andra: ylleindustrien, och det
tredje: lergodsindustrien.

Att dessa redogörelser skola vara af ett särdeles intresse,
samt att de äro med omsorg och sakkännedom afgifna, derför
äro författarnes namn en borgen; och kunna vi ej annat än på
det varmaste rekommendera dem till ett noggrant studerande
af alla dem, som böra intressera sig för de här afhandlade
ämnena. Åtskilliga i. dessa arbeten uttalade åsigter och
omdömen äro derjemte af sådant allmänt intresse, att vi ej
kunna neka oss nöjet att härnedan anföra några af dem.

Dessförinnan vilja vi dock ej underlåta att offentligen
uttrycka, den önskan, det den väg, som vederbörande genom
ofvannämnde beslut visat sig hafva beträdt, nämligen
utsändandet af fullt kompetenta personer för att vid utställningar taga
kännedom om för vårt land tillämpliga förhållanden samt
sedermera publicerandet af redogörelserna för dervid gjorda
värdefulla iakttagelser, måtte fortfarande fullföljas, säkerligen till stor
fromma för vår industriela utveckling. Uttalandet af denna,
som vi våga hoppas, allmänna önskan, är så mycket mera på
sin plats, som för närvarande flera utställningar äro i annalkande,
hvilka utan tvifvel böra blifva i flera afseenden för oss lärorika.
Grundade förhoppningar för realiserandet af detta
önskningsmål hafva vi äfven uti de anslag, som riksdagen nyligen
voterat just för sagde ändamål.

Vi öfvergå nu till en närmare redogörelse för innehållet
af här ifrågavarande arbete.

I. Konst och konst-industrien.
Af F. v. Dardel.

Sedan författaren i inledningen redogjort för de
bestämmelser, hvarigenom de 1871 påbörjade och sedan årligen
fortgående utställuingarne i London skilja sig från andra
expositioner, samt för sjelfva utställningslokalerna[1] och dervid
uttalat åtskilliga anmärkningar mot de vidtagna anordningarne,
öfvergår han till beskrifningen af de inom denna del af
utställningen representerade olika klasser af föremål. Af dessa
genomgås först målning i olja och vattenfärg,
miniatyrmålning, solfjädersmålning
och mosaik, hvilka alla för läsare af
vår tidskrift äro af mindre specielt intresse.

Dernäst behandlas keramiken ur konstens och
konstindustriens synpunkt, hvilken var den fullständigast
representerade och bäst ordnade af alla konstarterna. För att
underlätta bedömandet af den ståndpunkt keramiken på senare tider
intagit, kastar författaren en kort återblick på denna industris
hufvudstadier. "Den keramiska konsten, hvilken alltsedan det
grekisk-romerska rikets fall under medeltiden slumrat och
sällan förekommer utan vid golfinläggningar i katedraler och
kyrkor, återvaknar med renaissansperioden och italienska
majolikaproduktionen till nytt lif och sprider sig i Europa. Den
använde då blott fajans, men gjorde sig till godo den af morerna
på 1200-talet till Europa införda konsten att glasera leran.
Dekorationen, ehuru varierande i olika länder, hemtar dock i
alla fabriker sin hufvudsakliga riktning från Italien, och de
utmärktaste konstnärers verk pryda ofta keramiska produkter.
Under andra hälften af 1600-talet utträngdes renaissansens
inflytande på denna konstart genom det kinesiska och
Japanesiska porslinets införande i Europa. Holland och Sachsen
skyndade att imitera de nya modellerna och den ostindiska
smaken blef mer och mer allrådande. I Frankrike och Sachsen
uppstår derjemte den så kallade rococoperioden, hvars inflytande
på 1700-talets keramik gjorde sig i hög grad gällande.
Omkring 1755 började det äkta porslinet att fabriceras i Europa.

Ornamentationen bestod nästan uteslutande af lätta blomster
och frukter, ofta af konventionel smak. Då figurmålningar
användes, voro de hållna i transparenta färger liknande
aqvareller. Denna väg öfvergafs vid 1700-talets slut. De svullna och
förvridna rococoformerna gåfvo vika för enklare från antiken
tagna modeller. Man sökte gifva dekorationen en mera
naturlig prägel och använde dervid en större konstnärlighet. Snart.
öfverskreds dock gränsen för keramisk dekoration, i det man
sökte täfla med målningen i olja och pastell, som synnerligen
på det sedermera begagnade hårda porslinets mjölkhvita yta
framstår tung och bjert. I början af 1800-talet ser man
derefter den på porslinsserviser ofta då använda dekorationen i
pompejansk smak, gifva vika för blomsterornament, som snart
nästan uteslutande blifva rådande. Nutidens smak har
omsider medfört en helsosam reform uti detta dekorationssätt.
Man undviker gerna den hvita färgen på pjeser, som hafva till
ändamål att pryda ett rum, och då den hvita glasyren
användes, har den, likasom gammal majolika eller ostindiskt porslin,
en gulaktig eller blåaktig ton, som gör den för ögat mera
behaglig. Mätningarne utföras i lättare, genomskinligare färger
samt med ledigare hand och likna mera flyktiga utkast än
fulländade taflor. Att detta dekorationssätt mera än de
föregående harmonierar med keramikens lätta, glasartade natur, derpå
gifva de nu utstälda talrika profven på den nya smakens
tillämpning tydliga bevis".

"Pariserexpositionerna 1855 och 1867 hafva på keramiken i
allmänhet och särskildt i England haft ett stort inflytande. De
smakfulla alstren af franska, redan då på reformvägen stadda
och under dessa expositioner utställda produkter, inköptes
för Kensington-musei räkning. Dessa modeller hafva burit
frukter i landet. De engelska fabrikanterna hafva icke allenast
tillegnat sig pariserindustriens smak och elegans, utan de
hafva äfven lyckats locka till London flera af de bästa arbetarne
från Sévres; och med den ihärdighet som utmärker nationen
hafva de engelska fakrikanterna förbättrat tillverkningsmetoden
vid dess tillämpning på egna produkter".

Härefter ingår författaren i granskning af de mera
framstående porslinsfabrikernas utställda alster, öfver hvilka han
slutligen uttalar följande behjertansvärda allmänna reflexion:
"Den generela anmärkning, man kan göra vid genomgåendet af
utställningens olika konstindustri-afdelningar, är den brist på
uppfinningsförmåga, som kararakteriserar nutidens konstutöfvare. All
sträfvan inskränker sig till att med mera eller mindre
framgång imitera föregående konstperioders eller andra verldsdelar
bästa produkter. Efter att hafva dragit nytta af antiken,
Grekland och Rom, af Kina och Japan, efter att hafva åter tagit
till nåder rococoperiodens och Ludvig XV:s tids smak, tyckes
för ögonblicket riktningen vara vänd åt renaissansperioden,
hvarjemte utflykter göras till Indien, Persien och Arabien, och
modeller uppsökas äfven bland Kinas älsta konstarbeten.
Svårigheten, när man imiterar förgångna perioders eller andra
folkslags produkter, är att göra detta med urskilning, d. v. s. att ej
slafviskt kopiera föremålen utan göra det så, som konstnärerna
från den ifrågavarande perioden eller landet skulle tillverkat
arbetet, om de varit förtrogna med vår civilisation och våra
dagliga behof. Våra grädd- och kaffekannor, soppskålar och
vinbuteljer t. ex. kunna omöjligt ersättas af grekiska vaser. Vill
man gifva dem en ädlare form, får ej detta ske på bekostnad
af deras praktiska användbarhet".

Slutligen omnämnes de olika slagen af s. k. emaljerad
lera
(tiles), hvilken användes såväl till panelinlägguing och golf
som för andra dekorativa ändamål inom och utom hus.

Glasvaror förekommo vid utställning mest från England
och likaså glasmålningar från England, Belgien och Bayern.

Vidare redogöres för de olika arterna af gravyr samt de
nyare upptäckterna på fotografiens område, rörande hvilken
senare ett utdrag ur den officiela rapporten meddelas, deri
omnämnes kolprocessen, Woodburytypien, heliotypien, samt såsom
de allra nyaste fototypien och heliogravyren.

Skulpturen omnämnes såsom särdeles dåligt representerad
vid denna utställning, och synes, säger författaren, denna
konstart hafva förlorat sin ledande kraft och helt anspråkslöst stält
sin mejsel till modets förfogande. Hvad specielt


[1] Se Ill. Teknisk Tidning 1871, N:o 21.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free