- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - Litteratur. Internationela utställningen i London 1872 - Om husflitens tillstånd i Sverige och dess betydelse för vårt land - Smärre notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träskulpturen beträffar, "har den erhållit ett vidsträckt användande på
möbelartiklar. Den dekorativa smaken följer här helt naturligt
den nu rådande arkitekturstilen. Blott en artikel, ett par
dörrar, representera den götiska perioden; alla andra exponerade
saker tillhöra renaissansen eller Ludvig XVI:s stil, hvilken
senare, uppkommen under inflytelsen af de nyss gjorda
fynden i Herculanum och Pompeji, också var ett slags renaissans.
Möblerna visa i allmänhet i form och ornering en renare, mera
helgjuten stil, än den som förekommit på de förra
verldsexpositionerna. Stolarne t. ex. hafva mist de öfverflödigt höga
ryggar och utstående skulpterade ornament, som öfverensstämde med
smaken för gotik i boningsrum; äfven söker man förgäfves
efter något exemplar af de s. k. medaljongstolarne med
bågformiga fötter och oroligt svängda konturer från Ludvig XV:s tid.
Lätta blomsterornament hafva aflöst grofva akantusblad. I fråga
om lyxmöbler söker man imitera reriaissansens bästa
konstartiklar; de från första perioden eller före 1500 hafva ännu
något af medeltidens mjuka, innerliga ornering".

Under denna afdelning fästes äfven uppmärksamhet "på en
ny metod att medelst färgetsning dekorera furumöbler, hvarå mr
Gamble tagit patent och som han uppkallat med det lärda
namnet "xylotechnigraphy". Det hvita träet beredes med en
kemisk lösning, så att grunden eller de ställen som skola
behålla träets naturliga färg motstå färgningen hvarmed de
kolorerade ornamenten åstadkommas. De använda färgerna äro
transparenta och kunna dämpas i olika nyanser, så att de
intränga mera eller mindre djupt i träet, allt efter den styrka
man vill gifva den ena eller andra färgen".

På utställningen förekom till stort antal arbeten af olika
metaller,
såsom silfver, stål, brons eller zink, i hvilka råämnets
värde blifvit mångdubbladt genom det nedlagda arbetets
konstnärlighet. Bland dessa omnämnas föremål af engelsk brons
(brass, bestående af 2 delar koppar och 1 del zink),
fransyska bronsartiklar, de smakfullaste inom denna konstindustrigren,
stålpjeser med guld och silfver-inläggningar, i guld silfver och
stål graverade eller inlagda arbeten samt emaljerade och drifna
pjeser. "Dessa europeiska arbeten", säger författaren,
"fördunklas såväl i handtverksskicklighet som smak af Indiens
mindre prålande, men mera tilldragande metallprodukter. Man
återfinner här i full blomstring den forngrekiska guldsmedskonsten,
som i Europa endast är känd genom några i Italien uppgräfda
pjeser, men hvars hemlighet i vissa provinser af Indien
bibehållit sig genom traditionen".

Beträffande arkitektur och arkitekturritningar voro så
få bidrag lemnade från främmande landar, att denna afdelning
mera än någon annan saknade internationel uttryck, hvaremot
den på ett intressant sätt representerade den engelska
byggnadskonstens nuvarande ståndpunkt, åtminstone hvad
byggnaderna beträffar. I sammanhang med redogörelsen för de
hufvudsakligaste ritningarne lemnar författaren här beskrifning på
ett af samtidens intressantaste arbeten i byggnadsväg, nämligen
den stora konsertsalen "Albert Hall", äfvensom på öfriga
utställningsbyggnader och "the Albert Memorial".

Det värdefulla arbetet afslutas med en kort uppgift om
åtskilliga exponerade afgjutningar och efterbildningar af
konstverk.
Dessa gifva författaren anledning till några
behjertansvärda slutbetraktelser rörande konstindustrimuseer, hvilka vi
taga oss friheten att här in extenso återgifva, så mycket hellre som
denna fråga hos oss just nu står på dagordningen. Slutorden lyda:

"Denna anstalt (South Kensington Museum i London) som
knapt är tio år gammal har redan jemte sina
annex-afdelningar inom England utöfvat ett märkbart och välgörande
inflytande på såväl industrien som allmänhetens smak. Jemte den
tekniska undervisningen, som här lemnas elever af begge könen
uti alla konst-industrigrenar, utgör sjelfva museum eller
modellsamlingen en lika vigtig som lärorik skola. Man har
kommit till den öfvertygelsen, att, om konsten som förädlande,
element skall verksamt kunna ingripa uti ett lands industri, den
praktiska undervisning som lemnas vid slöjdskolor ej är
tillfyllestgörande. Jemte den mekaniska färdigheten behöfver
handtverkaren en viss estetisk bildning och bildad smak som lättast
utvecklas derigenom, att man skaffar honom tillfälle att
dagligen skåda goda modeller, South Kensington Museum uppfyller
detta behof; dess modellsamling, som årligen besökes af
mera än en million menniskor, innehåller cirka 20,000 föremål,
original- eller facsimile-afbildningar, dels alster från
glansperioder, der de största konstnärer sjelfva uppträdde såsom ledare
af industrien, dels ock ett urval af på verldsutställningar
uppköpta, nutidens utmärktaste produkter. Den unge
handtverkaren, hvars öga här blott möter goda mönster, lärer sig
småningom att älska det sköna; hans omdöme skarpes genom
jemförelser och hans skapande förmåga utvecklas".

"Stillestånd uti såväl konst som industri medför
likgiltighet och dvala. Onekligen hafva de af nyare tiden alstrade
allmänna utställninger, trots de missbruk, hvartill de gifva
anledning, medfört en helsosam väckelse för industriidkarne.
Täflan drifver fram i dagen nya upptäckter och förbättringar;
hvarje återkommande utställning visar, åtminstone i en och
annan gren, tydliga framsteg sedan föregående. Londons
utställning 1871, ehuru i följd af redan anförda orsaker ej i
betydelse jemförlig med de förra verldsutställningarne 1855 och
1867, kan dock med skäl anses som äfven utgörande ett
trappsteg till det stora mål, hvartill menskligheten sträfvar:
framåtskridande!"                         (Forts.)

Om husflitens tillstånd i Sverige och dess betydelse
för vårt land, af C. E. Ljungberg,
är titeln på ett litet arbete,
hvars 2:dra öfversedda och tillökade upplaga, nyligen utgifvits
"efter anmodan af central-komiten för husflitens befrämjande i
Stockholms län." Författaren afhandlar först i inledningen till
arbetet "behofvet och nyttan af huslig flit", hvilket vi hoppas
snart bör vara ett kapitel af detta ämne, så allmänt erkändt
att det ej mera behöfver vidröras. Finnas uti detta afseende
ännu några tviflare, så rekommendera vi åt dem till
genomläsande här ifrågavarande arbete.

Derefter öfvergår förf. till skärskådandet af "vilkoren för
ett lands välmåga", hvarvid många beaktansvärda saker och
förhållanden omnämnas, hvaribland vi särskildt anhålla att få
påpeka den mängd af tillfällen och resurser, som vår, med de
ofta nog oförtjenta epiteten "karg" och "hård" betecknade
natur lemnar oss till ernående af en bekymmerslös ställning,
om blott vi vilja taga vara på icke blott det direkte
användbara utan äfven allt det affall och alla de biprodukter,
som nu vanligen gifvas till spillo men kunna, om de rätt
tillgodogöras, blifva af stort värde.

Vidare följa ett par kapitel, i hvilka gifves en historik
öfver "husfliten förr och nu" jemte "några exempel på en mera
utvecklad husflit", båda af mycket intresse och visande, hvad
med en god vilja och ihärdighet kan uträttas, älven då
resurserna äro ganska små.

Denna lilla läsvärda skrift afslutas med uttalandet af några
författarens åsigter såsom svar å frågan "hvad är att göra för
husflitens befrämjande"; och ehuru denna fråga till följd af sin
särdeles vidlyftiga natur är temligen svår, vi tro till och med
omöjlig, att generelt besvara, är i detta sista kapitel åtskilliga
vinkar gjorda, som torde förtjena att uppmärksammas. Vi
instämma också till fullo i författarens i slutorden uttalade åsigt:
"Medlen som framkalla en verkan äro ofta obetydliga, men vi
få icke förakta dem, så framt icke resultatet också är
obetydligt. Och såsom sådan bör visserligen icke husflitens allmänna
utbredning i Sverige anses. Den skall utomordentligt höja vår
nationela produktion; och större ännu än landets ekonomiska
vinst häraf vore utan tvifvel den moraliska, ty flitens frukt
är ej blott bergning, utan äfven sedlighet och frid i hemmen."
W. H.

Smärre notiser.


Ledningsrör af papper för gas- och vattenledningar.
Vid ett möte i Wien förlidet år af gas- och
vattenlednings-fabrikanter var utställd en samling af prof på rör, förfärdigade
af med asfalt inpregneradt papper. Såväl genom en mängd
intyg från flera håll öfver mångårigt, fördelaktigt användande af
dessa rör, som ock genom vid tillfället anställda direkta försök
ådagalades deras stora företräden. De egna sig, förutom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free