- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
130

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - Den nordiska industri- och konstutställningen i Köpenhamn 1872 - Maskinarbete och dess betydelse för menniskoslägtets utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreskrifven tid äro att hit förvänta. Alla bord och ställningar äro
för öfrigt under målning.

Söder om hufvudbyggnaden uppföres ett annex af enklaste
konstruktion med takbelysning, hvarest skola exponeras
lyxvagnar, läder, sadelmakeriarbeten etc. Vid sidan deraf är
restaurationslokalen med veranda utrned vallgrafven. En nyligen
fullbordad brygga leder till den midt emot belägna vallen med det
s. k. svenska konstannexet, en norsk fiskarstuga, trähus från
Sandarne och Strömman & Larsson m. fl. utställningar. Utmed
Philosophgangeu konstrueras en lång räcka, dels öppna, dels
med bräder inklädda träskjul, afsedda för konstflit, simplare
åkdon, landtbruksmaskiner och utställning af till fiske hörande
föremål. De olika gränserna inom detta annex äro ännu ej
bestämda; emellertid kan man påräkna att ingången till vår
andel deraf blir i närheten af konstannexet.

Denna sistnämnda byggnad är särdeles vackert belägen på
höjden af den utskjutande Gyldenlöwes bastion. Den är
hitsänd såsom expositionsartikel från arkitekten Ekmans
snickerifabrik och kommer utan tvifvel att väcka mera än vanlig
uppmärksamhet, såväl för det utmärkt vackra arbetet som för
den soliditet, med hvilken den är konstruerad. Dess längd
är 70 fot (20,78 m.), bredden 56 fot (16,63 m.). I
midten är ett 34 fot (10,10 m.) bredt rum med byggnadens hela
längd och på hvardera sidan derom ett 10 fot (2,97 m.) bredt
galleri. Midtelrummet, som kommer att upplysas från taket
med en glasyta af nära 1,000 qv.-fot (82, 2 qv.-m.) var
ursprungligen afsedd för utställning af industriela föremål. Emellertid
befanns den åt svenska konstafdelningen upplåtna lokalen till
både form, belysning och utrymme så otillfredsställande, att den
svenska komitén anhöll att få skilja konstafdelningen från de
öfriga ländernas och förlägga densamma till den af Herr
Ekman exponerade byggnaden. Med vanlig beredvillighet biföll
den danska komitén denna begäran, och vanns härigenom
en förändring, för hvilken våra konstnärer i sanning böra
vara tacksamma. I sidogallerierna uppställas de mindre
landtbruksmaskinerna; de större placeras i ofvannämnde midt emot
belägna annex. På bastionens sluttning uppställas
stenhuggeriarbeten och en större utställning från Höganäs.

Maskinarbete och dess betydelse för
menniskoslägtets utveckling.


I.

Maskinen och menniskohanden.

Måhända skulle det för maskinteknikern vara af ej så
obetydligt intresse, att, sedan han tillbragt en mödosam dag
med sina konstruktionsarbeten och under de lediga stunderna
åter vänder sina blickar på den öfriga sociala verlden, rikta
sin uppmärksamhet på det verldsomskapande och i folkens
sociala förhållanden djupt ingripande inflytande, som
maskinindustrien under det sistförflutna århundradet frambragt.

I våra dagar blir ofta en, arbetsam menniska till den grad
upptagen af sitt dagliga arbete och sina närmaste pligter, att
alla hennes krafter tagas i anspråk för hennes omedelbara
göromål och alla hennes tankar inneslutas och hållas fängslade inom
denna krets. Hon blir derigenom utsatt för den faran att
slutligen anse arbetsrummet eller fabriken för verlden, omkring
hvilken allt det öfriga grupperar sig såsom kring en medelpunkt.
Denna fara är det just, för hvilken vi alla s. k. yrkesmän äro
utsatta; och det är denna ensidighet som oupphörligt förkortar
radien till våra tankars sfer, och som innesluter oss i den allt
trängre och trängre periferien, hvilken begränsas af vårt dagliga
arbete. Detta är ingalunda bra, ty det gör onekligen verlden,
detta stora och mägtiga folks- och handelsmaskineri, kortsynt
och inskränkt hvad det allmänna beträffar, och hvad mer, det
skadar äfven hvarje individ vid utöfvandet af hans kall, icke
blott derföre att det förslöar, utan äfven emedan en ensidig
tankeriktning nedsätter den produktiva förmågan.

Med ledning af national-ekonomien vågar jag då
inträda i maskinteknikerns trägna arbetsrum och framställa
den frågan: skola vi ej på några behagliga mellanstunder
tillsammans begifva oss ut i verlden för att se, huru vårt af
maskinen beherrskade århundrade lefver och röres, huru
maskinerna i stort och smått med jättestyrka, med jättearmar ingripa
i verldsorganismens väldiga drifhjul, i icke blott kulturfolkens
i Europa och Amerika utan till och med i de fjerran från oss
boende, obildade folkens lefnad och förhållanden? Ja, man kan
gerna säga, att för närvarande intet folk existerar på jorden,
hvilket icke direkt eller indirekt erfar maskinernas inflytande.

Kasta vi först en blick tillbaka på förgångna årtusenden,
så möter oss redan i den gråa forntiden en högst märkvärdig
företeelse, nämligen de mångfaldiga, vanligen mycket poetiskt
utsmyckade fablerna om jättar, som voro utrustade med alldeles
utomordentliga kroppskrafter och om underverk som vida
Öfverstigit menskliga krafter. Äfven de nordiska folken hafva
uppdiktat sådana gestalter och har derjemte vid dessas sida ställt
en mängd mindre andar (gnomer och dvergar) som lefva och
arbeta i jordens djupa sköte, der de smida, hamra, gräfva m. m.
Ända från början af sin tillvaro har menniskan kämpat mot
den trånga begränsning, hvari hennes svaga kroppskrafter höllo
henne innesluten; hon framkallade derför gudar och andar,
hvilka besutto en öfvermensklig styrka, för att beherrska
massorna. Herkules svängde sin kolossala hammare vid härden.
Finnarnes första gud var en smed och arbetade i sju år på det
med sju färger damascerade jättesvärdet, hans styrka var så
stor, att han kastade klippor genom hvarandra, likasom
Homerus i Odysséen förtäljer, huru den jättestore cyklopen slungade
väldiga stenblock efter Odysseus fartyg.

En stor kraftutveckling måste redan för de gamla folken
varit nödvändig vid utförandet af deras storartade
byggnadsarbeten, men de hafva dock förmått åstadkomma den. De
engelske ingeniörerna fingo stort hufvudbry, då jätteskeppet
Great-Eastern ej ville låta rubba sig från sin bädd i dockan och glida
ned i hafvet. Hydrauliska pressar anbragtes, men skeppet ville
ändock i början ej komma ned i sjön, oaktadt ett så starkt
hydrauliskt tryck användes, att vattnet trängde sig ut genom
cylindrarnes porer. Vid samma tid häntydde andra engelska
ingeniörer, dervid hånande den högmodiga nya tiden, på de
gamle egyptierna, hvilka utan alla maskiner hela milsträckor
fortskaffat ofantliga stenmassor, monoliter, hvilkas tyngd
beräknades vara långt större än det moderna jätteskeppets. Nu
uppstod den frågan: huru hade detta varit dem möjligt? Det
sannolika är, att de endast lagt rullar under dessa ofantliga stenblock
och förspänt ett och annat hundratal af lifegna menniskor,
hvarigenom en hög multiplikation af lefvande häfstänger
åstadkommits. Underbara blifva dock icke desto mindre de gamles
arbeten och kraftutveckling. Numera vet man dock, att redan
vid de egyptiska templen ångan användes såsom häfkraft.

Menniskornas herravälde öfver naturkrafterna har likväl
först tagit sin början, sedan vetenskapen börjat kasta sig på
studiet af naturlagarne och småningom lärt tillämpa dessa. Äran
häraf tillkommer obestridligen det senaste århundradet.
Menniskoanden har under denna tid genom att betjena sig af
elementerna åt handen, armen, foten och skjutvapnet m. m., d. v. s.
åt alla de medel hvarmed menniskan slog, grep, fasthöll, sprang
eller sköt, gifvit en väldig kraft och en snabbhet som förr ej
var anad och som nästan är fabelaktig. Rum och tid kunna
numera öfvervinnas, ehuru med större eller mindre lätthet.
Maskinerna hafva omstörtat verlden; alla till och med de mest
omärkliga lefnadsförhållanden hafva hos kulturfolken blifvit
annorlunda. Detta maskinernas revolutionära ingripande uti
alla omständigheter af folkens lif skola vi längre fram behandla.
Först vilja vi dock rikta läsarens uppmärksamhet på
förhållandet mellan menniskohanden och armen, mellan verktyg och
maskin, för att i få ord söka göra den starka motsatsen mellan
nu och fordom åskådlig.

Hvilka voro då de första maskinerna? Sannolikt qvarnen
och skjutgeväret. – "Maskinens öfverlägsenhet öfver
menniskohanden är," såsom redan Roscher i sitt utmärkta arbete
"Ansichten der Volkswirthschaft" säger, "otvifvelaktigt
Emellertid komma vi längre fram in på sådana områden, der tvärtom
menniskohanden onekligen är öfverlägsen maskinen. Maskinen
förmår verkställa arbeten, som under alla förhållanden äro för
stora för menskliga krafter; men å andra sidan förmår den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free