- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
131

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - Maskinarbete och dess betydelse för menniskoslägtets utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven utföra sådana, hvilka förutsätta så oändligt fina organer,
och som oaktadt deras finhet fordra att med en sådan säkerhet
utföras, att menniskohanden finner sig oändligt öfverträffad.
Sålunda kan, såsom Schulz anför, vid en maskin af sex
sammansatta häfstänger, hvilkas längre arm alltid är tio gånger
så lång som den kortare, en arbetare med ett skålpunds kraft
sätta en last af en million skålpund i rörelse. Under gynsamma
omständigheter har en Cornwalls pumpmaskin kunnat lyfta
etthundratio millioner skålpund en fot högt med förbrukning af
endast 1,4 kub.fot (3,7 lit.) stenkol. Så kan vidare t. ex. den
stora ånghammaren i Woolwich med sin fulla vigt af åttio
centner göra ända till trehundra slag i minuten, men kan äfven
nedfalla så sakta, att man skulle kunna knäcka en nöt derunder.
Bleckvalsverk uttänja på en sekund en jernbit på en
kubiktum till en plåt af trettio qvadrattums vidd. Att utdraga
mycket tjocka trådar skulle utan tillhjelp af maskiner vara alldeles
omöjligt äfven om man ej fäster afseende vid märkena efter
tången hvaraf handdragen tråd lider. Den råa bomullen kan i
vår tid på några få timmar genom maskiner förvandlas till
färdigt tyg. Redan för trettio år sedan förfärdigades på en
maskinväfstol ett stycke bomullstyg af en half qvadratfots
storlek på mindre tid än en minut. I ett engelskt bomullsspinneri
producerade 750 arbetare med en ångmaskin om hundra
hästkrafter lika mycket som 200,000 handspinnare; hvar och en
af arbetarne följaktligen lika mycket som förut 266. År 1850 satte
en ånghästkraft i medeltal tvåhundrasjuttiofem spindlar i
rörelse och 1856 trehundrafemton; en arbetare skötte då
femhundra till ett tusen, men numera från femtonhundra till
tvåtusen spindlar. Ur ett skålpund råämne kan man spinna
bomullsgarn af N:r 350 till en tråd, som är ungefär tjugufem
svenska mil i längd och derigenom uppbringa varans värde från
3,30 till 450 rdr. Ännu mera, år 1851 hade ett hus i
Manchester låtit i och för Londoner-utställningen spinna ett garn,
hvaraf ett skålpund hade en längd af nära fyrtiotre svenska
mil. Vid pappersbruken skulle man ej utan maskiners tillhjelp
kunna tillverka papper af hvilka dimensioner som helst.

Maskinerna medgifva betydande besparingar både i råämne
och omkostnader. Direktören för den preussiska statistiska
byrån. Engel, har uppsatt en liten tabell, hvaruti han visar,
huru i samma mån som antalet hästkrafter vid en maskin
ökas äfven fördelarne vid fabrikationen tillväxa och maskinens
öfverlägsenhet öfver menniskokraften ständigt blir mer och mer
afgjord. Ju hastigare en väldig kraftyttring utföres, desto större
blir besparingen i tid och brännmaterial. Sålunda har man
gjort den beräkningen, att, om samtlige bågarne i Berlin bedrefvo
sina bakningsarbeten vid en enda centralugn och dervid
använde maskiner, en besparing af 156,000 rdr skulle uppkomma
om året till följd af den minskade bränsleåtgången äfvensom
de minskade aflöningarne.

Fordom förmådde man endast – utan att tala om det
nu för tiden brukliga tillgodogörandet af affalls- och biprodukter –
ofullkomligt draga fördel af åtskilliga ämnen. Sålunda måste
man fordom för att kunna framställa tunnt läder afskafva
tjockare hudar, då man nu i stället har maskiner, med hvilka
huden kan skäras i flera skifvor. Maskinen tröttnar ej, den
arbetar jemnt och med en hög grad af noggranhet som dertill
äfven kan regleras. Såsom ett exempel härpå anför Roscher
den bekanta Reichenbach’ska delningsmaskinen. Afstånden
mellan delningsstrecken slå uti denna maskin endast fel med 1/25000
tum. Vidare kan en kattuntryckningsmaskin dagligen trycka
med flera färger 24,000 fot (7,126 m.) tyg, då man för
hand ej hinner mera än med en färg trycka 600 à 800
fot (178 à 267 m.). Denna vackra uppfinning har efterhand
och gradvis utvecklat sig. År 1785 blefvo metallcylindrar
införda i stället för de förut brukliga tryckblocken af trä. I
stället för att gravera hvarje cylinder särskildt började man
1808 att mycket noggrant sticka ut mönstret på en liten
stålvals, hvarefter det aftrycktes på en större vals af uppmjukadt
stål. Sedan denna åter blifvit härdad togs nu aftryck på ett
så stort antal messingscylindrar, som af behofvet påkallades.
Sedan 1830 förstår man konsten att på en gång anbringa icke
mindre än fem särskilda färger. Ett annat, utomordentligt intressant
exempel på en maskin i sin högsta fulländning anför Engel i den
Uhlhorn’ska präglingsapparaten, hvilken användes vid
myntverken. "Denna maskin kan sägas till en viss grad ersätta
menniskotanken. Han vakar för arbetaren, ifall denne under sin
enformiga förrättning att oupphörligt kasta plåtarne i en
framför maskinen befintlig tratt, skulle insomna. På det att
maskinen, om arbetaren ej oupphörligt förser den med nya plåtar,
icke måtte genom de tomma präglingsstämplarnes slående mot
hvarandra förstöra dessa och sig sjelf, afkopplar den sig af sig
sjelf, så snart inga plåtar finnas att prägla. Härvid är det
dock endast den arbetande delen af maskinen sorn lösgör sig;
svänghjulet går fortfarande. Dessutom finnes uti maskinen en
organism som förebygger hvarje skada, i händelse den redan
präglade plåten ej blifvit undanskjuten utan ea ny plåt råkat
blifva lagd ofvanpå den förra, eller om ringen visserligen är
tom då en ny plåt nedkastas, men den senare ej fullkomligt
gått ned i öppningen och följaktligen skulle blifva
sönderkrossad. För att omöjliggöra hvarje underslef räknar maskinen i
ett tillslutet rum slagens antal och derigenom äfven de
präglade myntens. Oaktadt alla dessa förrättningar är den så
kompendiös, att den endast upptager ett utrymme af 22,7 qv.fot
(2 qv.m.). En sådan maskin är i stånd att på 10 timmar
oklanderligt prägla 24 25,000 silfvermynt.

Det finnes ännu ett nytt skäl, hvarför maskinen arbetar
billigare än menniskan. I maskinindustrien är nämligen det
förargliga och förlustbringande snatteriet då i mindre grad
möjligt, hvilket oskick är svårt att utrota inom verkstäder och
fabriker. Ett böhmiskt jerngjuteri beräknade den derigenom
uppkomna förlusten till omkring 2,500 rdr årligen. Så mycket är
emellertid säkert, att de tillslutna lokalerna på sådana ställen,
der arbete verkställes medelst maskiner, göra en kontroll vida
lättare än annars, och först genom maskinernas allmännare
användning hafva dessa stängda etablissement kommit i bruk.

Maskinen har också kunnat förskaffa sig plats, endast
derigenom att den arbetar billigare än menniskohänder. Ju större
maskinen är, desto större blir fördelen vid produktionen, ty
såväl anskaffnings- som driftkostnaden aftager i samma mån, som
kraften hos maskinen tilltager. En stationär liggande
ångmaskin utan kondensationsapparat kostar för närvarande i
Tyskland i medeltal för hvarje hästkraft 651, 422,5, 346,5, 325,5,
312, 276, 273, 226, 208, 153 rdr, allt efter som dess styrka
är 2, 4, 6, 8, 10, 16, 20, 30, 40 eller 100 hästkrafter. Samma
förhållande som vid anskaffningen visar sig äfven vid underhållet
af maskinen. De stora Watt’ska ångmaskinerna behöfde till
frambringande af en hästkraft endast 10 skålp. (4,25 K.gr.)
stenkol i timmen, då deremot de minsta under samma tid
erfordrade 22 skålp. (9,36 K.gr.). Maskinerna vid fabriken i
Eschweiler om 20 hästkrafter fordrade 8,75 skålp. (3,72 K.gr.)
per hästkraft, då sådana om blott en hästkraft kräfde 14,5 skålp.
(6,17 K.gr.) i timmen. Skilnaden i anskaffningskostnad mellan
små och stora maskiner kan man äfven se af nedanstående
priskurant öfver upprättstående lokomobiler från en fabrik i
Frankfurt:
1 hästkrafts lokomobil kostar 1,105 rdr,
2,,,,,, 1,575 ,,
3,,,,,, 2,040 ,,
4,,,,,, 2,895 ,,
5,,,,,, 3,230 ,,
7,,,,,, 3,885 ,,
8,,,,,, 4,845 ,,
11,,,,,, 5,610 ,,

Industriens sammanträngande uti allt större och större
förelag har sin orsak först och främst i den oupphörligt
framåtskridande arbetsfördelningen och vidare genom det allt mera
vidsträckta ersättandet af handarbetet med maskinarbete,
hvilket åter har sin grund i maskinkraftens större billighet vid
användning i stort. Ju större en fabrik är, desto mera kan
fabrikationen sönderdelas i sina elementer, desto bättre kan
arbetsfördelningen genomföras, desto billigare blir anskaffandet
af råmaterial, desto lättare ett energiskt bedrifvande af
fabriksrörelsen, desto billigare proportionsvis de allmänna
omkostnaderna för bokföring, korrespondens, öfverinseende o. s. v., desto
lättare utförandet af experiment med nyare tekniska
framsteg inom fabrikationen samt anskaffandet af nya mönster och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free