Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 / 132 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - Maskinarbete och dess betydelse för menniskoslägtets utveckling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

införandet af erforderliga modifikationer i tillverkningen med
afseende på modets och smakens vexlingar. Tillförlitliga
fackmän antogo till exempel år 1845, att vid ett
linnemaskinspinneri med 4,000 spindlar anläggningskostnaden för hvarje
spindel belöpte sig till 72,3 rdr och tillverkningen af hvarje bundt
garn kostade 29 rdr, under det vid en fabrik med 10,000
spindlar anläggningskapitalet för hvarje ej uppgick till mera än
67,1 rdr och hvarje bundt garn ej kostade mera än 26,9
rdr. Enligt Engels uppgifter beträffande Sachsens
bomullsspinnerier uppgår den årliga produktionen för hvarje riksdalers
anläggningskapital vid dessa spinnerier till följande siffror:

vid	högst 1,000	spindlar	59,2	öre
,,	1,000–2,000	,,	94,7	,,
,,	5,000–6,000	,,	104,6	,,
,,	mera än 12,000	,,	121,3	,,

Dessa siffror bevisa mera än hvarje annat argument, ty
de framhålla ovedersägligen, att mindre fabriker omöjligen i
längden kunna uthärda konkurrens med de större. De
förklara sålunda å ena sidan, huru det är möjligt att England,
oaktadt sina högre arbetslöner ändå alltid är i stånd att lemna
billigare produkter än kontinenten – emedan just det förstnämnda
landets större kapitalkraft tillåter det att anlägga större
fabriker. År 1856 hade ett engelskt bomullsspinneri i
medeltal 12,670 spindlar, men ett preussiskt blott 2,400. Å andra
sidan lära oss äfven dessa siffror att förstå den oupphörligt
fortgående process som i hvarje land närmar sig sitt mål,
nämligen de små fabrikernas försvinnande och de störres
uppblomstring i deras ställe. Så är t. ex. antalet af ölbryggerier
i Preussen, oaktadt den så enormt stegrade konsumtionen af
öl, icke ökadt utan snarare minskadt, men i medeltal har
naturligen hvarje bryggeris produktion växt till långt större än
förut.

Äfven menniskohanden förmår många gånger öka sin
arbetskraft genom arbetets fördelning och den derigenom
uppnådda större snabbheten, men dock ej på långt när i samma
grad som maskinen; och äfven den nu brukliga
arbetsfördelningen inom det industriela området måste ständigt kalla maskinen
till hjelp för att med dess bistånd uppnå den högsta möjliga
arbetsförmåga. Vi hafva nu talat nog om maskinens närmaste
förhållande till menniskohanden och öfvergå derföre till en
annan af maskinernas genomgripande sociala inflytelser.

II.

Maskinens öfverlägsenhet öfver andra dragkrafter såsom lastdjurs
och menniskors.

Är då maskinens öfverlägsenhet öfver menniskohanden
absolut, allmän och vid alla tillfällen gällande? Nej visst icke!
Det gifves vissa industriela områden och brancher, uti hvilka
menniskohanden ända till denna dag segerrikt bibehållit sitt
företräde framför maskinen, och der den sannolikt alltid skall
bibehålla det. Vi skola något längre ned lära känna dem.

Om man kastar sina blickar på dragkrafterna, sådana de
före införandet af maskinerna anlitades, märker man genast,
huru föga tillförlitliga till och med de elementära krafterna,
såsom t. ex. vind och fallande vatten, äro. Vi omnämnde redan
i den förra afdelningen qvarnarne såsom de älsta "maskinerna".[1]
Utvecklingen af denna den älsta maskinen visar på ett särdeles
intressant sätt utvecklingen af menniskoanden. I den allra älsta
tiden funnos endast handqvarnar. Detta erfara vi af Homerus
och ur gamla testamentet från Moses tid. Alldeles detsamma
är ännu i dag fallet hos de ryska bönderna, Man får der i
hvarje förstuga se en sådan qvarn. Grekerna och romarne
höllo sig slafvar eller slafvinnor som skulle mala säden till det
dagliga behofvet. På de ryska godsen förrättade ända till
1861 (det var då befrielseförordningen utkom) lifegna samma
syssla. Så småningom kom man på den tanken att använda
vindspelet, tog större qvarnstenar och spände hästar för. Under
romerska republikens sista tider uppfann man vattenqvarnen
och en romersk skald från denna tid uttrycker sig mycket
poetiskt om denna uppfinning, i det han säger, "att de
godsinta najaderna hade befriat de stackars slafvinnorna från det
hårda arbetet." Skeppsqvarnarne voro det nästa framsteget
(i sjette århundradet efter Chr. föd.), efter hvilka
väderqvarnarne i nionde århundradet kommo. Dessa blefvo sjuhundra
år senare förbättrade af holländarne medelst ett tak, som kunde
kringvridas. Enligt det gamla tyska systemet kringvreds i
stället hela qvarnen. Den nyaste tiden har slutligen äfven här
infört ångmaskinen och först härigenom gjort menniskan
oberoende af de gamla stundom motsträfviga och ofta felslående
drifkrafterna: vinden och vattnet.

Man har sagt, att vind och vatten äro kostnadsfria, men
att djur eller ånga såsom drifkraft deremot kosta mycket
penningar. Detta är emellertid icke alltid riktigt. Vindens eller
vattnets tillgodogörande låter sig ej göra för ingenting, dertill
fordras kapital, och stundom händer det att båda uteblifva och
detta måhända just då de som nödvändigast behöfdes. Vore
ångan såsom dragkraft ej billigare än vatten-, vind- och
menniskokraft, efter arbetsförmåga och pålitlighet beräknadt, så skulle
det ännu i närvarande stund ej finnas några ångqvarnar.
Ångkraften kan, ehuru den i hög grad kan stegras, likväl af
menniskan tämjas och regleras; den lyder hörsamt sin mästare.
Stormen åter sönderbröt ofta hela väderqvarnen, såsom om den
varit ett korthus, och vårfloden eller ett skyfall bortryckte lika
ofta vattenqvarnen vid strömmen. Den torraste månaden på
hela året är, såsom bekant, September, alltså just den tid, då
skörden nyss blifvit inbergad och då bondens mjölförråd är
ganska medtaget. Mjölnaren vid vattenqvarnen blir derföre vid
denna tid en ganska eftersökt person, men tyvärr kan han ofta
nog just då allraminst tillfredsställa den starka efterfrågan. Lika
ombytlig och nyckfull var vinden med afseende på andra
inbringande arbeten. Sålunda är det naturligtvis fördelaktigast
att söndermala eller pressa oljefrukter under den tid de äro
billigast. Men tyvärr bekymra sig vatten och vind ej det
minsta om gynnsamma konjunkturer härutinnan. Huru beroende
både menniskan och åkerbruksprodukternas värde voro af dessa
elementer, innan ångmaskinerna kommo i användning, kan man
finna af det faktum, att oljepriserna i franska Flandern ännu i
början af detta århundrade voro beroende af vinden och stego
eller föllo alltefter dennes nycker.

Låtom oss vidare tänka på vind-pumpverken, hvilka voro
ämnade att utvattna sumpiga och lågländta ställen. Regnade
det ihållande under vindstilla, så blefvo ängar och odlade åkrar
alldeles öfversvämmade. I våra dagar ditsätter man i stället
en lokomobil och denna arbetar lydigt utan att tröttas och
utan att låta störa sig. En ångmaskin kan dessutom med
lätthet transporteras hvart man vill. Vattenqvarnen står fast, der
den en gång är och äfven väderqvarnen låter ej placera sig
hvar som helst.[2] Vid en tid då en starkare efterfrågan skulle
erfordra ett dubbelt större arbete än vanligt, kan denna fordran
ej af vatten- eller väderqvarnar uppfyllas, emedan dessa
tillstädja en blott obetydlig stegring i arbetskraften. Lågländta
trakter och kustländer hade såsom lätt kan inses en stor brist
på både väder- och vattenqvarnar och här uppträdde derföre
ångmaskinen såsom en verklig välgörare. Bergstrakterna voro
dermot genom sina många vattendrag och de betydande fall,
som funnos i desamma, särdeles gynnade i detta hänseende.

Det låter visst ej förneka sig, att de oerhörda
vattenkrafter som finnas t. ex. i Schweiz, och hvilka genom turbiner af den
mest rationela konstruktion tillgodogöras, bidraga till Schweiz’
rent af underbara storhet i industrielt hänseende. I hög
grad ogynsamt beläget, långt aflägset från hafvet äfvensom från
de vigtigaste kommunikationerna, rundtomkring omgifvet af
stater med höga skyddstullar och sålunda vid konkurrensen på
dessas marknader underkastadt höga tullumgälder, dertill med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>