- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
134

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - C. F. Dürre: Om modeller för gjutgods

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Häraf kommer den mången gång så förderfliga förkärleken för
cement, gips o. dyl. och oskickligheten i begagnandet af
metaller och tegel.

Om en person till gjuteriet insänder ritningen till ett
föremål som skall gjutas i jern, och om detta arbete ej är sådant,
att man vid modelleringen deraf behöfver fästa någon så
synnerlig vigt vid ett noggrant och konstnärligt återgifvande utan
mest har att sörja för, att effekten blir i öfverensstämmelse
med ritningen, låter det sig ganska väl göra, om arbetet
utföres med omsorg och försigtighet, att förena ett vackert utseende
med teknisk användbarhet. Detta torde bäst förklaras genom
exempel.

1. En med sirater betäckt ugnsplåt eller hvarje annan yta,
hvilken man önskar gifva ett prydligt utseende, måste
modelleras på ett sådant sätt, att den, framifrån sedd, gör en
tillräcklig effekt, utan att dock prydnaderna alltför starkt
framträda. Utgöras sålunda dessa af breda blad eller rankor, böra
de endast framstå obetydligt öfver plåtytan. Detta slag af
prydnader gör derföre vida mindre effekt än ornament, som
äro tecknade i finare och spädare kontur. En särdeles
skicklighet att komponera sådana prydnador hafva tecknarne och
modellörerne i Lauehhammer. En stor mängd ugnar och
kaminer förses dermed, och det har till och med uppstått olika
stilarter uti ornamentiken för dylika ytors dekorering; dessa
stå vanligen i förbindelse med det ifrågavarande föremålets
ytterligare bearbetning medelst slipning, målning etc.

Man kan skilja mellan följande ytdekorationer:

a) Nielloartade fördjupningar på en fullkomligt jemn
yta,
hvilka äro belagda med guld och bjert afsticka mot de
omgifvande ytorna, som antingen blifvit blaukpolerade och fått
bibehålla sin metallfärg eller öfverstrukua med en svart
betäckning. Här böra naturligtvis blott linier och de enklaste
arabesker användas, hvilka måste verka genom teckningens elegans
och konturens renhet.

b) Arabesk-profilteckningar på matt grund (på sätt och
vis a) omvändt). De tecknas äfvenledes i rena karakteristiska
konturer, men äro vida kraftigare än de nyss omtalade
niello-prydnaderna och framställa egentligen afbildningen af
genombrutna galler, hvilka genombrytningar äro utfyllda med en
svag botten. Dessa prydnader användas på kaminer, och
emedan de låta särdeles väl putsa sig, är deras effekt ganska
varaktig.

c) Relief på plåtar, hvars midtelfält synes intryckt.
Genom detta slag af prydnader erhåller plåten en ram, som
vanligen är högre än de lätta relieferna i midtelfältet. Ramen
kan till följd häraf slipas, utan att de senare deraf skadas,
och man kan derföre af sådana plåtar sammansätta mycket
praktfulla ugnar. För att stegra effekten kan man, isynnerhet
om ugnen skall blankpoleras eller på annat sätt gifvas ett
lifligare utseende, öfverdraga midtelfältet med ett linienät, liknande
de guillocherade teckningarne på guld- och silfverkonturer,
hvarigenom grunden synes djupare och relieferna skarpare
framträda.

2. En genombruten ornerad plåt måste behandlas helt
annorlunda än en solid, med ornament betäckt, ehuruväl många
gjuterier anse dessa båda arbeten för alldeles lika och till följd
häraf i båda fallen lemna en mycket för tung och klumpig
produkt. Vid detta slag af plåtar bestämmer i första rummet
ändamålet den dekorativa behandlingen; man använder ofta
sådana genombrutna plåtar för att icke fullständigt afskilja
ett till utseendet, otrefligt rum. Ehuru sålunda detta ser ut
att vara tillslutet, insläppes dock genom plåten både luft och
ljus. Dessa plåtar hafva derför en ganska stor användning,
men man förser dem vanligen blott vid sådana fall med
ornament, då deras utseende dessa förutan skulle vara stötande.
Naturligtvis händer äfven att man ornerar dem för att pryda.
Hvarje nisch uti en s. k. etageugn eller hos de bekanta
fyllugnarne t. ex. verkar störande och måste derföre betäckas.
Är nu hela ugnen ornerad så måste man tillsluta det
nyssnämnda rummet medelst en äfvenledes i samma mönster
ornerad dörr, hvilken också bör vara genombruten dels för
lätthetens skull och dels för att befordra luftcirkulationen inom
ugnen. På samma sätt tillsluter man rum i hus, t. ex.
förrådskällare, vedkällare, rum i bottenvåningen hvilka man vill
ventilera med större eller mindre plåtar. Dessa plåtar göra
naturligtvis samma tjenst, om de äro ornerade eller icke, men
det senare skulle ej passa, då de anbringas på en vacker, rikt
dekorerad husfasad. Isynnerhet användas sådana ornerade
gallerplåtar för tillslutning af källargluggar, afloppscisterner etc.
Då dylika gallerplåtar finnas i portgångar, erfordras det att de
äro tillräckligt starka för att ej gå sönder genom de öfver dem
rullande åkdonen. Likasom man använder genombrutna
jernplattor till ugns- och kamindörrar äfvensom till stängsel,
hufvudsakligen derföre att ljus och luft obehindradt kunna tränga
igenom, likaså begagnar man dem till andra föremål, hos hvilka
man mest afser lättheten. Sålunda förfärdigar man hela
trappor, golf till maskin- eller fabriksrum etc. af genombruten
jernplåt, hvilken dock icke alltid är ornerad. Dylika föremål
ligga dock inom gränsen för byggnadsgjutgods, hvilket i det
följande specielt kommer att afhandlas, emedan arbeten af
denna klass fordra den största skicklighet vid orneringen och
ämnesfördelningen, hvarjemte vissa statiska förhållanden vid
deras förfärdigande måste tagas i betraktande.

Ornamenten på en genombruten plåt måste, såsom ofvan
nämndes, motsvara den stil föremålet har i sin helhet men
kunna dock i godset göras något kraftigare, hvilket
deremot ej får ske på höjden och bredden. Man får härvid tänka
i sig prydnaderna på de hela ytorna förstärkta genom
underlagets tjocklek, då de hela och de genombrutna ytorna äro lika
till form och storlek. Är det senare oj fallet, så kan man
förstärka ornamentet i enstaka punkter och afpassa det efter den
genombrutna plåtens form och utsträckning. Verkliga
reliefornament skall man endast gifva sådana föremål, hvilka
antingen allsicke eller endast med händerna beröras, såsom t. ex.
vissa delar af trappor etc. Genombrutna trampplåtar, de må
nu vara anbragta öfver källare, cisterner, i trappor eller golf,
böra förnuftigtvis gifvas ett endast genom konturen verksamt,
enkelt mönster med glatt på sin höjd refflad eller i ett plan
modellerad yta, emedan ön någorlunda hög relief äfven skulle
göra dylika föremål svåra att gå på.

På samma sätt förfar man, för att gifva ett annat
exempel, med trädgårdsbord, hvilka öfver hufvud taget måste hafva
glatta, d. v. s. släta ornament, såvida bordet skall kunna
begagnas. Ett särdeles vackert stort mönster för trädgårdsbord
finner man i mönsterboken från Blansko. Dylika bord gjutas
äfven i Gleiwitz. Andra gjuterier hafva nyligen äfven
förfärdigat liknande saker, men hafva dock ej kunnat uppnå de
äldre monsternas skönhet. Till sådana arbeten, som ofvan
blifvit omtalade, skulle tapetmönster af romersk och götisk stil
äfvensom moriska väggdekorationer särdeles väl lämpa sig.

Då ett utkast göres till genombrutna plåtar, föreskrifver
nödvändigheten att på sådant sätt fördela massan i ornamenten,
att skadliga spänningar ej deri måtte uppkomma. Detta är
ingalunda någon lätt sak, såvida man skall göra det utan att
på samma gång väsentligen inkräkta på den konstnärliga idéen.
Ritningar, vid hvilkas utförande man isynnerhet bör taga dessa
omständigheter i betraktande, äro t. ex. rankor, hvari rosetter
och knoppar förekomma i förening med tunna stänglar;
rätliniga mönster, uti hvilka stafvar al olika styrka korsa
hvarandra, men isynnerhet sådana ornament som sjelfva äro lätta
och svaga samt inneslutna i en stark ram. Utom dessa
spänningar, hvilka verka i styckets plan och ej inverka på det
senare, men deremot lätt förstör orneringen, uppträda äfven
sådana spänningar som förorsaka att hela stycket böjer sig och
kroknar Detta förekommer isynnerhet vid starka reliefer, då
vid gjutningen styckets öfre sida blifvit lemnad glatt, under det
den undre deremot blifvit försedd med ornament. Emedan
hvarje gjutstycke, som helt och hållet ligger nere i underkistan
och rätlinigt begränsas af öfverkistan, svalnar fortare på öfre
än på undre sidan – isynnerhet om öfverkistan blifvit hårdt
tilltrampad –, kröker det sig vid afsvalningen på sådant sätt,
att den undre ytan blir konkav, den öfre konvex. Man kan
undvika detta obehag blott genom att på ryggsidan vidgjuta
fjädrar som motsätta sig styckets kroknande.

3. Af lika stor vigt som de här uppräknade arbetena är
konstruktionen af galler, och dit äfven fönster och dörrar kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free