Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - C. F. Dürre: Om modeller för gjutgods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknas. Alla de konstruktioner som här sammanfattas hafva
hufvudsakligen ett och samma ändamål, nämligen afstängning af ett
gifvet rum, men på sådant sätt att ljus och luft hafva
obehindradt tillträde – medlen hvarigenom detta uppnås må nu vara
olika. Ofta är t. ex. ett rum redan förut till en del inneslutet,
och gallret behöfver då endast komplettera afstängningen samt
utgöra en rörlig del af densamma. Fönster och dörrar i
byggnader eller på murar kunna, såsom redan är nämndt, härunder
hänföras. Ofta äro dessa afsedda för insättande af glasrutor
och måste då konstrueras derefter. Vid alla dylika arbeten
är hvarje spänning, härrörande af massans
olikformiga fördelning, särdeles farlig. För att förebygga sådana lagar man så, att
skilnaden mellan ramens och tvärslåarnes genomskärningsarea blir
så liten som möjligt. Genom tillväxten hos de förra i styrka
men aftagande i bredd kan den lätthet som af arkitekten
fordras hos fönstren förenas med en viss soliditet. Dock är den
ömsesidiga ställningen hos tvärslåarne, d. v. s. den rigtning de
hafva till hvarandra alltid en orsak till spänningar, hvilka i
lyckligaste fall upphäfva hvarandra men äfven kunna hafva till
följd, att en och annan af de omnämnda tvärslåarne krokna
eller afbrytas. Genom ett klokt anordnande af tvärslåarne
innanför ramen, i det att man afbryter de förras blott rätvinkliga
ställning med snedt ställda eller böjda stänger, kunna alla de
svårigheter, som äro förenade med gjutningen af jernfönster,
reduceras till en obetydlighet. Då det blir fråga om mycket
stora konstruktioner, underlättar man det konstruktiva
utförandet med något rent tekniskt medel, t. ex. genom användning
af något för ändamålet qvalificeradt gjutmaterial. Sålunda
lyckades vid Borsigs jerngjuteri i Berlin framställningen af
drifhusfönster och gallerväggar endast genom tillsatsen af svenskt
jern. Egentliga galler till inhägnader o. dyl. äro blott i en
riktning blottställda för nyssnämnda olägenheter. De bestå af
vertikalstänger eller ornament, hvilka både ofvan- och nedantill
sammanbindas af vågräta lister eller hållas tillsammans vid
ornamentens föreningspunkter. Om man endast tillser, att
stängerna äro lika starka, de må nu vara horisontela eller vertikala,
inträffar det högst sällan att de slå sig eller krokna, men så
snart man finner de genom anbringandet af dubbellister uppkomna
qvadratrutorna vid gallrets öfre och nedre del med tunga rosetter
eller andra ornament, verka de båda föreningsstängerna såväl ofvan
som nedan såsom en enda massiv del och förorsaka
vertikalstängernas kroknande.
Gallrets delning medelst slafvar eller balustrer, som efteråt
blifvit sammanfogade sins emellan medelst vidgjutna eller på
annat sätt vidfästade förbindningsstycken, bidrager i många fall
att upphäfva spänningarne, och man får derföre i
mönsterböckerna från somliga gjuterier se hela rader af modeller på
sådana balustrer. För större fält äro dessa dock ej särdeles
användbara, emedan deras sammansättning skulle förorsaka
alltför stora kostnader och i hög grad fördyra gallret. För
trapp- och balkongbyggnader äro de deremot lämpliga, då de särskilda
stängerna sammanbindas medelst valsade jernskenor och starka
ledstänger. På sådana balustrer nedlägger man den största
omsorg vid modelleringen och utförandet, isynnerhet då deras
harmoni med inredningen fordrar det. Stafvarne äro merendels
fullkomligt runda, rikt försedda med gesimser och ruudstafvar,
och hafva både ofvan och nedtill naglar af smidt jern ingjutna,
hvarföre man äfven vid ritningen till modellen bör tänka på
en passande metallmassa för de i formen nedlagda naglarnes
hopvällning med stafvarne. En annan delning af gallret göres
stundom, då större fält blifvit rikligen försedda med ornament,
under det andra lemnats tomma. I sådant fall bildar man af
hufvudstängerna en tom modell och insätter sedermera de särskilda
fältens ornament i form af särskildt gjutna, qvadratiska,
rektangulära, ovala eller cirkelrunda fyllnader, likasom bilder i en
med falsar försedd ram.
I allmänhet är det ganska lätt att konstruera ornerade
galler på ett sådant sätt, att de hvarken böja sig eller brista
sönder, då deremot enkla stånggaller gjutna i låda äfvensom
fönsterflyglar, så snart de äfven skola gifvas ett prydligt
utseende, förorsaka långt större svårigheter. Under sitt vistande
i Gleiwitz har författaren sysselsatt sig med denna uppgift och
dervid genomsett alla de gallermodeller som funnos att tillgå
hufvudsakligen för att i ett nytt mönsterblad kunna införa
endast billiga, hållbara och derjemte prydliga modeller. Det
torde måhända böra omnämnas, att de af allmänheten
företrädesvis begagnade mönstren just voro sådana som i
afseende på smak och prydlighet öfverträffade de mindre
eftersökta, hvarjemte man hos de förra kunde konstatera en långt
större soliditet än hos de senare. Den första gruppen i detta
gjuteris priskurant utgöres på visst sätt af äldre mönster för
lägre stånggaller, afsedda för inhägnad af grafplatser eller att
uppsättas på murar, och utlöpa de i mera eller mindre smala
spetsar. Under det några tillämpa rundbågen såsom
dekorationsmoment, hafva andra spetsbågen och derjemte lansspetsar
samt tillstymmelser till kapitaler. Andra mönster hvilka
blifvit tecknade af författaren visa en trängre sammanställning af
vertikalstängerna och äro särdeles egnade att skydda de ställen
som dermed inhägnas till skydd mot smärre djur. Oaktadt
stängernas större höjd och antal, äro dessa mönster mycket
lätta att konstruera och hafva äfven visat sig hållbara. De
former som finnas uti den följande mönstergruppen för galler
med horisontel afslutning, s. k. griplister, äro i det hela
starkare och derföre äfven mera begärliga, hvilket naturligtvis gör
att deraf finnes ett större urval. Äfven här finnas åtskilliga,
som äro hållna i götisk stil och hvilka äro särdeles omtyckta
såsom grafgaller; andra som för motivens återupprepande,
äfvensom för deras tyngd, ofta användas till mera monumentala
ändamål äro utomordentligt hållbara och föga underkastade
spänningar, emedan spetsbågarnes kroklinier aldrig skära hvarandra
under en rät vinkel. Andra förete användandet af cirkeln och
elipsen, under det ett af författaren tecknadt utkast söker så
mycket som möjligt framhålla krets-rundbågen. Detta skulle
bringa de många götiska idéerna till uttryck gentemot den
romaniska stilen och torde såsom ett första försök kunna hoppas
på öfverseende. Mönster för högre och tyngre gallerverk till
hus- eller tomtinhägnader finnas äfvenledes upptagna i
priskuranten. Öfver deras monumentala form är ingenting vidare att
säga, emedan till dem alla begagnas samma element, som
användas till de förutnämnda mönstren.
Alla de hittills omnämnda stånggallerna äro förfärdigade
i jerngjuteriet vid Gleiwitz och utgöra innehållet af det
nuvarande mönsterbladet för dylika gallerverk. Vigten per löpande
fot varierar hos dessa galler från 15–34 skålp. (6,4–14,5 K.gr.).
Bland dessa hafva de nya konstruktionerna en vigt af 15–18
skålp. (6,4 7,7 K.gr.) och utmärka sig framför de öfriga
genom sin lätthet och täthet.
Till detta slags galler höra äfven de numera försvunna
dörrarne till Potsdamerporten i Berlin, hvilka efter den ritning
som bifogades kostnadsförslaget till alla delar motsvarade den
enkla men gedigna karakteren hos en offentlig byggnad och
endast bestod af lansar och tvenne tvärlister, vid hvilka de
qvadratiska stängerna voro ställda diagonalt.
4. Till gallerverk sluta sig å ena sidan grafmonument, å
den andra öfriga gjutna byggnadsarbeten, såsom trappor, pelare,
balkonger, verandor etc., om hvilkas konstruktion vida mera
är att säga än om galler och genombrutna ornament.
Grafmonumenten hafva antingen korsform eller äro enkla
skriftaflor. Komplicerade former förekomma sällan numera, emedan
de till en stor del blifvit undanträngda af stenmonumenten, hvilka
visserligen äro fullt så dyra som de af metall, men till sitt utseende
öfverträffa de sennre, huru sorgfälligt dessa än blifva utförda.
Dekoreringen af grafmonument sker genom påsatta emblemer
och symboler i slät relief-framställning, hvilka utföras i någon
legering som är lätt att bearbeta men ofta endast i vax.
Dessa dekorationer hafva en öfvervägande religiös
karakter. Grafkorsen äro vanligen placerade å en sockel af
sandsten eller marmor, då deremot skriftaflorna medelst konsoler
äro fastade på stenen eller uppbäras i sväfvande ställning af
jernstänger, hvilka åter inpassas i sockeln.
Mot bruket att använda korset för uppförande af
inskriptionen kan göras mera än en invändning. Bättre torde vara att
anbringa en särskild tafla vid foten af korset d. v. s. på sockeln.
Såsom hittills oupphunna mönster för grafdekorationer i metallgjutning
qvarstå de med vapen och figurer i hög relief försedda
grafvårdarne på kyrkogårdarne i Nürnberg, hvilka någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
