- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - E. A. W.: Om medlen att förekomma rök från ångpanneskorstenar - Förbättringar i omkastningsventilerna och placeringen af regeneratorerna å de s. k. Siemens-Lundinska gasugnarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de komma under de glödande, m. fl. konstiga inrättningar. Alla
mekaniska anordningar för dessa ändamål hafva felen att vara
dyrbara, svåra att hålla vid lag och lika svåra att sköta som
de vanliga eldstäderna, eller ännu svårare. En rökfri
förbränning hafva de väl ofta ernått, men ingen kolbesparing utöfver
hvad en enklare eldstad, väl skött kunnat visa.

En enkel anordning som förtjenar att omnämnas är den
s. k. eldstaden med "omvänd låga", vid hvilken luften passerar
genom bränslet uppifrån nedåt, sålunda först träffande det
senast inkastade partiet och sist de glödande kolen. Det är
tydligt, att gaserna icke derefter passera genom rosten, utan
att sådan antingen icke finnes eller ock endast tjenar för askans
nedfallande. För stenkol är emellertid denna anordning af
många och tydliga skäl ofruktbar, men för ved har den visat
goda resultat och är sålunda sannolikt också för åtskilliga
torfsorter förmånlig.
(Forts.)                         E. A. W.

Förbättringar i omkastningsventilerna och
placeringen af regeneratorerna å de s. k.
Siemens-Lundinska gasugnarne.


Ingeniör C. Wittenströms patent.

(Plansch 4, figg. 3–6.)

De Siemens-Lundinska gasugnarne hafva hittills haft
åtskilliga olägenheter, som varit hinderliga för deras allmännare
införande i våra jernförädlingsverk, i synnerhet i de gamla der
ofta utrymmet är knappt. Dessa olägenheter hafva bestått
uti svårigheten att placera de skrymmande regeneratorerna med
de till och från desamma ledande gas- och luftkanalerna.
Antingen hafva regeneratorerna blifvit lagda bredvid ugnarne, då
de tagit för stort utrymme, eller under desamma, då hinder mött
för så djup nedschaktning sorn 10 fot (2,97 m.) till följd af
berg, gamla förut befintliga kanaler, rörledningar och
grundmurar eller genom svårigheten att utestänga vatten ifrån motorerna
och strömmen, hvilket skulle fylla icke allenast regeneratorerna
utan äfven de ofvannämnda kanalerna. Dessa olägenheter har
konstruktören af här ifrågavarande förbättringar undvikit genom
regeneratorernas och omkastningsventilernas placerande ofvanpå
ugnarne. Härigenom behöfva icke gas- och luftledningarne
läggas under grunden, utan alltsammans fritt och lätt åtkomligt
ofvan densamma. En annan vigtig fördel har härigenom äfven
vunnits, nämligen den att skorstenar med sina kanaler äro
öfverflödiga, emedan regeneratorerna här sjelfva genom sitt läge
utgöra skorstenar. De ifrån dessa bortgående gaserna kunna
i de flesta fall utan olägenhet utsläppas i sjelfva verkstaden;
i annat fall behöfver man endast placera ett tunnt plåtrör med
kåpa öfver omkastningssliderna, hvilket uppfångar gaserna och
leder dessa ut genom verkstadens vägg eller upp genom dess tak.

Å pl. 4, figg. 3–6, framställes en vällugn för större
paketer eller göten till plåt eller maskinsmide. Vällugnens
bottenhällar ligga något nedgräfda och äro först betäckta med
ett tegelskift och ofvan på detta fin bokad qvarts, och saknar
denna ugn dessutom luftkanaler kring arbetsrummet. Fig 3
visar framsidan af en ugn, hvarå venstra hälften är
genomskuren efter a–b–c å planen för att visa dess inre delar; fig. 4
visar ugnen i plan, venstra hälften genomskuren efter d–e–f
å fig. 1. Fig. 5 är ugnen sedd från ena änden och fig. 6
densamma i genomskärning tvärt öfver efter linien c–b–g å planen,
fig. 4.

Gasen inledes genom röret A och luften genom röret B
till hvar sitt rum under sliderna C och D, som äro lika med
sliderna å en ångmaskin, den förra för gas den senare för luft.
Härifrån (såsom sliderna äro visade i genomskärningen å fig. 3)
nedgår gasen och luften genom öppningarne E, F till hvar sin
regenerator G, H och ifrån dessas botten igenom sidokanalerna
I, K in uti kanalerna L och M, vid hvilkas utlopp de träffas uti den
riktning pilarne utvisa. Gasen från kanalen L och luften från
M passera sedan gemensamt under gasens förbränning öfver
bryggan N in uti arbetsrummet O, der de afgifva största delen
af sitt värme, gå sedan bort öfver motsatta bryggan N’ och
fördela sig uti likadana kanaler L’, M’ och I’, K’ till
regeneratorerna G’ H’ å denna sida, der de afgifva sitt öfverblifna
värme. Slutligen passera de ut genom öppningarne E’, F i det
fria eller uti ett gemensamt eller hvar sitt plåtrör med
regleringsventiler och vidare upp genom verkstadens tak. När de så fortgått,
tills regeneratorerna G’, H’ blifvit tillräckligt upphettade, hvilket
kan observeras genom ett titthål å hvardera regeneratorn,
försedt med glas, ändras slidernas C och D läge medelst dragning i
kettingen P, då hjulet Q vrider sig ett halft slag. Skifvorna
R sitta fastkilade på samma axel som hjulet Q. Dessa vridas
äfven ett halft slag och linda på sig lättingarne S, som stå i
förening ined sliderna, hvilka då förflyttas öfver öppningarne
E’, F’. Gas- och luftströmmarne få härigenom en motsatt
riktning. Sedan de blifvit upphettade i regeneratorerna G’, H’
och passerat kanalerna I’, K’, L’ och M’, mötas de öfver bryggan
N’, förbrinna och gå under sin största hetta genom arbetsrummet O,
derpå öfver bryggan N i kanalerna I, K, L och M till
regeneratorerna G och H, der de aflemna sitt öfverblifna värme och passera
slutligen ut genom öppningarne E, F i det fria eller uti de
förut nämnda plåtrören. Siidernas omflyttning kan äfven
verkställas med häfstänger.

För gasens och luftens reglering finnas ventilerna T och U
som äro förenade med handtagen V och X, med hvilka deras läge
lätt kan förändras efter behof. Å den framställda vällugnen
går luften direkte till rummet under sliden, men den kan äfven
först gå in under ugnens botten och sedan upp genom en
öppning å hvardera sidan om luckan Y genom luftkanalerna Z
och slutligen ifrån dessa upp genom röret B å ugnens oaksida
till sliden D. På det gasen och luften skola jemnt fördela sig,
då de träffas vid bryggan N, äro kanalernas L, M utlopp
igensatta med 21 liniers (62 m. in.) tjocka tegelstenar på 25 liniers
(74 m. m.) afstånd från hvarandra. Gasen och luften få
härigenom äfven en större hastighet, då de träffas och komma uti
en intimare beröring med hvarandra, hvilket är nödvändigt för
en fullständig förbränning. Huru ringa gasernas hastighet än
är, då de passera ugnen, synes ändock följa med desamma små
fina slaggpartiklar ifrån jernet, då detta är i sitt mest
upphettade stadium. Denna slagg i förening med den starka hettan
vill i de gamla ugnarne der regeneratorna, ligga tätt vid
bryggorna, förstöra de öfversta tegelskiften i dessa regeneratorer.
Detta kan icke inträffa här, ty denna slagg faller ner till
kanalernas botten der den smälter ooch kan uttappas, när man
så finner nödigt, genom slagghålen Å.

Ugnens och regeneratorernas beklädnad består af valsad
plåt och hörnjern, och genom dess förening vid siiderna har den
en synnerlig stark sammansättning. Intet hinder möter för
användande af gjutna hällar till beklädnad, men dessa spricka lätt
sönder. För att beqvämt kunna plocka in och ut teglen i
regeneratorerna finnas 2 manhål å hvardera ugnsgafveln;
hvalfven öfver regeneratorerna kunna för samma ändamål aflyftas.
För en lättare reparation af skiljetungorna, bryggorna och
kanalernas öfre delar, äfvensom af hvalfven öfver desamma hvilka
först förstöras är äfven en del af ugnsgaflarne utan
plåtbeklädnad, såsom synes i fig. 6. Man kan anmärka, att
regeneratorernas vaggas å dessa ugnar äro tunna, och att således mycket
värme går förloradt genom utstrålning, hviket äfven generar
arbetarne. Detta kan förekommas, derigenom att luften inledes i
rummet under ugnsbotten, då den i stället för att bortgå genom
röret B till sliderna, får passera genom kanaler först på ugnens
sidor mellan beklädnadsplåtarne och murningen utanför
kanalerna L, M och sedan upp kring regeneratorerna och under det
horisontela hvalfvet till sliden. Dessa kanaler kunna lätt
åstadkommas, derigenom att sidomurarne uppföras 8 lin. (24 m. m.)
från beklädnadshällarne och endast på vissa ställen (i hörnen)
beröra dessa, hvarigenom de icke förlora sitt stöd. Rummet
under botten måste då göras tätt och manhålen å gaflarne
förses med luckor. Härigenom vinnes äfven den fördelen, att
luften kommer varm in uti regeneratorerna, och dessa behöfva
icke göras 1/3 större än gasregeneratororna, hvilket Siemens funnit
nödvändigt. Regeneratorernas storlek är här beroende på
höjden och följaktligen icke begränsad af annat än verkstadens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free