- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
141

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - Rengöring af symaskiner - Apparat för beredning af lysgas utaf kololja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sälja symaskiner öfvertaga äfven rengöringen och reparationen
af desamma, men afsändningen af maskinen, den skriftliga
redogörelsen för fel som man sjelf ej förstår göra det ofta svårt
att begagna sig af denna utväg. Det bästa är således i alla
fall att, så länge det utan olägenhet är möjligt, söka undvika
maskinens söudertagande, och huru detta låter sig göra skall i
det följande antydas.

Det första vilkoret är, att hvar och en som har en
symaskin söker noga lära känna dennes mekanism, ty en arbetare
som ej känner sitt verktyg blir aldrig skicklig i dess
användande. De beständigt i bruk varande maskinerna uppfånga
dampartiklar som lossna från det sydda tyget för hvarje stygn,
och äro dessa partiklar vanligen så små, att de ej kunna
upptäckas med blotta ögat. Det oaktadt bilda dessa atomer i
förening med de i rummet för öfrigt upprörda dampartiklarne ett
ganska märkbart dam som slår sig ned på maskinen. Denna
måste derföre omsorgsfullt öfvertäckas för att så mycket som
möjligt afhålla detsamma, men äfven med den största
försigtighet är man ej i stånd att fullständigt undanrödja det onda.

Häraf följer, att en tid efter annan återkommande
rengöring af maskinen blir oundgänglig, ty endast derigenom har
man någon garanti för, att maskinen alltid skall sy väl och
icke för hastigt nötas. För att nu sjelf utföra denna rengöring
gjuter man rent får-klöffett i en lämplig qvantitet på de delar
af maskinen som bruka smörjas, hvarefter dessa sättas i hastig
rörelse. På detta sätt utdrifves åter fettet på axeln och öfriga
ställen och är då uppblandadt med smuts. Detta aftorkas med
en fin lapp, hvarpå maskinen ånyo på samma sätt insmörjes och
sättes i gång, och det afflytande svarta fettet aftorkas. Denna
enkla operation upprepas flera gånger, ända tills det pågjutna
fettet utkommer i fullkomligt rent tillstånd, och då är
rengöringen fulländad.

Vi hafva sålunda i ofvan anförda förfarande gifvit våra
läsare ett enkelt och billigt medel vid handen att rengöra
maskinen och hålla den i stånd, hvarigenom förargliga olägenheter
och betydande kostnader undvikas.

Är deremot maskinen starkt rostad, så kan rengöringen
ej verkställas med fett, utan måste man då taga sin tillflykt till
någon mekanikers hjelp. Måste denna betjena sig af filen, lider
maskinen i de flesta fall mycket häraf, ty delarne i en god
symaskin ingripa med en sådan precision i hvarandra, att
användningen af filen alltid måste inverka menligt: de på och i
hvarandra löpande maskindelarne få nämligen härigenom allt
för stort spelrum. Kan filen härvid undvikas, använder
mekanikern smergelpapper och betjenar sig derpå af ofvan angifna
förfaringssätt. Är maskinen icke så betydligt rostad, kan man
rengöra den sjelf. Man insmörjer den då under flera dagar på
de mot hvarandra frikterande delarne medelst en pensel och
söker dervid hufvudsakligen att bestryka de djupt liggande
hörnen. Sedan fettet upplöst rosten, sättes maskinen försigtigt i
gång, hvarefter det ofvan beskrifna rengöringssättet kan
tillämpas, utan att maskinen på minsta sätt skadas.

Den bästa smörjan för symaskiner är får-klöffett, hvilket
är bättre än ox-klöffett. Det förra innehåller ej, om man vet
att förskaffa sig detsamma rent, några stelnande beståndsdelar
och är således tjenligt att använda.

Vi kunna ej underlåta att äfven omnämna ett annat
förfaringssätt att rengöra maskinerna utan deras söndertagande.
Det grundar sig på användningen af en i handeln förekommande
vätska, benämnd terpentinspiritus, och hvilken verkar fortare
än ofvan angifna medel. Dock kunna vi ej obetingadt råda
till att i alla händelser, då en rengöring är nödvändig, begagna
denna vätska. Har t. ex. en maskin stått länge obegagnad, så
bildar sig i densamma en slags tjock smuts, likasom en smörja
som består af dam och olja. Denna borttages lämpligast, om
den, såsom förut är beskrifvet, under några dagar uppmjukas
medelst insmörjning med får-klöffett, hvarefter man lämpligen
kan fortsätta och fullända rengöringen med terpentinspiritus.
Likaledes kan den rost som uppkommer på länge i hvila
varande maskiner lättast upplösas med fett. Den sista rengöringen
kan äfven då fullföljas med terpentin.

Vi vilja icke lemna detta ämne, innan vi ännu en gång
uppmana hvar och en som är mån om att bibehålla sin
symaskin i godt stånd att efter slutadt arbete med omsorg
öfvertäcka densamma med såväl låda som duk för att så mycket
som möjligt afhålla damet från mekanismen.

Slutligen må vi äfven fästa våra läsares uppmärksamhet
derpå, att petroleumbenzin eller i dess ställe väl renad
petroleum är ett utmärkt medel att rengöra symaskiner från gammal,
förhartsad olja och dam.

Apparat för beredning af lysgas utaf kololja.


Kendall & Gent’s patent.

(Plansch 4, figg. 9 och 10.)

Under flera år hafva messrs Kendall & Gent vid sina
egna verk utfört en mängd experiment i ändamål att fullkomna
apparaterna för beredning af lysgas utaf s. k. kololja. Af
föregående försök i samma riktning hafva flera strandat mot
den omständigheten, att retorterna temligen hastigt blifvit
öfverdragna med ett kollager, hvilket, såsom varande dålig
värmeledare, hindrade värmets inverkan på oljan till den grad, att
gasproduktionen slutligen upphört. Denna olägenhet har det
lyckats konstruktörerna af här ifrågavarande apparater att
undvika, hvarföre de också numera med dessa kunna af kololja
framställa en billig och i andra afseenden utmärkt lysgas.

Denna gas har specielt den stora fördelen att vara fri
från en mängd föroreningar, såsom ammoniak, svafvelväte etc.,
hvilka just utgöra orsaken till den af stenkol beredda lysgasens
menliga inflytande på t. ex. växter, silfverpjeser, förgyllningar
m. m. Denna omständighet äfvensom den, att vid oljegasens
förbränning inga skadligt inverkande produkter uppkomma, gör,
att detta belysningsmedel vid många tillfällen bör blifva ett
värdefullt surrogat för stenkolsgasen. Rörande dess öfriga
fördelar och egenskaper skola vi närmare redogöra, sedan vi först
lemnat beskrifning på den i och för sig ganska enkla apparaten.

Å pl. 4 visar fig. 9 apparaten delvis i elevation och
delvis i sektion samt fig. 10 en vertikalsektion af densamma. A
är ett cylindriskt kärl, försedt med en liten kran och tjenande
såsom reservoir för den olja, hvaraf gasen beredes. B är ett
sifonrör, vid öfre änden utböjdt i form af en tratt, och är
detta rör med sin nedre del instucket i ett från
gjutjernsretorten C framspringande rörstycke. Retortens nedre del böjes
framåt med en hals, hvars öppning tillslutes med ett
gjutjernslock, hvilket fasthålles medelst en jernstång. En cylinder D
af jernplåt omgifver hela den vertikala delen af retorten,
hvilken upptill är med en fläns fästad vid sagde plåtcylinder, så
att den nedhänger från dennas öfre del. Mellan retorten och
plåtcylindern går rundtomkring en vägg D1 af eldfast tegel,
och utgör det sålunda mellan retorten och denna vägg
uppstående ringformiga rummet eldkanalen, genom hvilken
förbränningsprodukterna stryka, under det att de till retorten afgifva sitt
värme, hvarefter de bortledas genom ett rör K tillräckligt högt
för åstadkommande af drag i eldstaden, eller ock inledas de i
någon skorstenspipa. Rummet mellan den eldfasta muren och
plåtcylindern utfylles med aska eller dåliga värmeledare för att
bättre sammanhålla värmet omkring retorten. Under retortens
botten finnes en eldstad I för generering af det värme som
behöfves för retortens upphettning, I en å retortens lock
befintlig ringformig muff är ett knärör E inpassadt rned sin ena,
vidare ände. Tätningen verkställes här med bly, hvilket
tillika tjenar som en indikator på gasberedningens jemna gång, i
det att blyet dervid hålles i smält tillstånd till följd af
det från retorten meddelade värmet. Den andra och mindre
öppningen å knäröret E är äfven instucket i en ringformig
muff vid öfre änden af kondenseringsröret F, der tätningen sker
medelst vatten, hvilket ej afdunstar, då gasens temperatur ej
är så hög. Nedre änden af kondenseringsröret F är åter i sin
tur instucket i muffen till det kortare röret F1 som ingår i
cisternen G och der utmynnar under vatten. Från denna
cistern går gasen genom röret H till en vanlig gasbehållare.
Från cisternens nedre del utgår ett annat rör J, hvilket
afleder den ringa qvantitet tjära som möjligen samlar sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free