- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
155

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Ingeniörs-föreningens sammanträde den 27 Maj 1872 - Maskinarbete och dess betydelse för menniskoslägtets utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förslag till ny lag rörande vattenrätten", den mest
intresseväckande, och var det äfven beträffande denna som det lifligaste
meningsutbytet gaf sig till känna. Förslaget af den 5
November 1870 underkastades en omständlig granskning af flera
talare, hvilka påvisade en mängd inkonseqvenser och
ofullständigheter i detsamma. Eganderätten till vattendrag var deruti
ingalunda bestämd och ej heller betryggad, på grund hvaraf sådana
industriela företag som äro beroende på vattenkraftens
tillgodogörande blifvit ganska litet tillgodosedda, och hvilket förhållande
ej kan förbättras, förr än ifrågavarande lag tillåter expropriering
af sådan jord som genom vattenverks anläggning kan komma
att lida. På grund af det enhälligt uttalade ogillandet af det
framställda förslaget beslöt Föreningen tillsättandet af en komité
med uppgift att granska detsamma samt afgifva nytt förslag till
lag om vattenrätten. Såsom ledamöter af sagde komité utsagos
brukspatron G. F. Berndes, löjtnant P. S. Laurell och major
C. A. Grafström.

Den andra frågan "hvilka förändringar uti nu gällande
grufvestadga anses vara behöfliga?" gaf några talare anledning
att yttra sig om det nyligen af kongl. maj:t utgifna förbudet
om vidare utfärdande af mutsedlar å stenkolsfyndigheter,
hvilken förordning i allmänhet gillades såsom en nödvändig åtgärd
för hämmande af missbruket utaf den hittills medgifna
inmutningsrätten med afseende på stenkol; dock borde denna rätt
ingalunda för alltid upphäfvas. Deremot tarfvade grufvestadgan
många väsentliga förändringar. Så. t. ex. kunde ej dess
stipulationer, isynnerhet hvad utmals läggande beträffar, på samma
sätt tillämpas vid malm- och stenkolsfyndigheter, utan borde
för dessa senare särskilda stadgar utarbetas, der såväl
uppfinnarens sorn jordegarens intressen tillbörligen tillgodosåges.
Vidare borde vid grufvestadgans revision tillses, att skilnaden
mellan uppfinnare och inmutare bättre tydliggjordes, att
bestämmelserna örn afstånden från bostäder och dylikt samt om
godtgörelse för skadad mark m. m. gjordes noggrannare.

Rörande den vid senaste riksdag väckta motionen "om
sammanslåendet af de i Stockholm befintliga högre tekniska
läroanstalterna" oyttrade sig blott tvenne talare, af hvilka den
ene, professor Ångström, på det lifligaste protesterade emot
den summariska och med afseende på vissa ämnen partiska
behandlingen af denna fråga i motionärens förslag, hvilket
talaren ej heller till principen kunde gilla, då undervisningen för
de respektive facken alltid skulle komma att lida af ett dylikt
sammanslående. Deremot tarfvades nog många förbättringar i
ordnandet af undervisningen i flera af fackskolorna. Den andre
talaren åter, professor Torell, helsade det ifrågavarande
förslaget välkommet och ansåg d.et vara mycket eftersträfvansvärdt
att hos oss få en gemensam teknisk högskola, och torde i alla
händelser en utredning härutinnan aldrig skada.

Slutligen besvarades frågan, "har bestrykning af
träbyggnader med kreosotolja eller med kreosotfernissa visat sig vara
ändamålsenlig?" af tvenne talare jakande, hvilkas åsigter dock
skilde sig rörande fördelen af att hafva virket torrt eller icke
före bestrykningen med ifrågavarande ämnen.

Maskinarbete och dess betydelse för
menniskoslägtets utveckling.


(Forts. från sid. 133.)

III.

Gränserna mellan maskin- och hand-industrien.

Hvar ligger gränsskilnaden mellan maskinen och
menniskohanden? Vi finna i den industriela utvecklingens historia, huru
visserligen maskinen mer och mer utvidgat sitt område, men måst
göra halt framför vissa arbetsgrenar, antingen af det skäl att dess
arbetskraft alls intet eller alltför litet kunnat användas för att
betäcka omkostnaderna, eller ock emedan den ej arbetar
ändamålsenligt. Det är en alldeles falsk åsigt, om man tror att
maskinen är allsmäktig och vuxen hvarje arbete, hvars utförande
fordrar en samverkan af menniskans hand, arm, öga och hufvud.
Detta synes vid första påseendet vara en motsägelse mot hvad
vi förut sade: att maskinen är i stånd att utföra långt finare
och noggrannare arbeten än någonsin menniskohanden. Någon
motsägelse finnes dock ej häruti. Vi hafva i språket lånat ett
begrepp från maskinen i det vi kalla mycket arbete "mekaniskt".
Häruti ligger förklaringen för den företeelsen, att maskinen
isynnerhet är herrskande inom sådana områden, der arbetet
fullgöres regelbundet och utan några ofta förekommande
vexlingar eller förändringar. Der åter oftare afbrott inträffa, der
man fortfarande måste ordna och efterse arbetet, eller der
produkten till vigt och storlek blir olika och arbetsprocessen till
följd häraf måste på annat sätt ordnas, der har handindustrien
bibehållit sin betydelse och sitt herravälde och skall sannolikt
alltid bibehålla dem.

Vid väfnader af likartade, glatta tyger, äfvensom vid
garnspånad har maskinen på grund af nyss angifna skäl vunnit en
fullkomlig öfverlägsenhet öfver menniskohanden. Inom
bomullsindustrien hafva spinnmaskinerna uppnått den allra största
fulländning, emedan bomullens trådar äro mycket likformiga och
långa. Den ostindiska och egyptiska bomullen är deremot
kortare och dessa båda handelssorter förorsakade derför, då de
under bomullskrisen först kommo till användning, flera svårigheter
för spinnerierna. Genom åtskilliga nya inrättningar vid
maskinen blefvo dock dessa ölägenheter ganska snart öfvervunna. Ull
och silke äro svårare att förarbeta än bomullen, emedan deras
trådar äro mera olikformiga samt mindre glatta och fina än den
senares.

Det är sannt, att maskinen, då den intränger i en
industrigren der förut handen utförde arbetet, till en början fråntager
ett större eller mindre antal menniskor deras uppehälle. Detta
är dock endast i början, ty snart ökas genom maskinens
verksamhet afsättningen och i samma mån behofvet af arbetare i
så hög grad, att långt flera menniskor än förut användas i
samma fack. Genom jernbanorna borttogos fraktfororna, men
formännen öfvertogo inom kort expeditionen af afgående eller
ankommande fraktgods från och till banstationen och behöfde
snart, då just jernbanorna voro orsaken till att för orten nya
varor transporterades, ett dubbelt antal hästar mot förut.
De fattige handspinnarne syntes, då maskinen ingrep i deras
förrättningar, vara hemfallna under nöd och elände och likaså
var fallet med handtverkarne. Mellantiden var äfven nästan
öfverallt svår, men snart gingo många af de undanträngde
arbetarne öfver till sådana finare arbeten som af maskinen ej kunna
utföras, t. ex. florspinneri, tillverkning af mycket fina
linneväfnader, dukar o. d. Ficknäsdukar tryckas fortfarande för
hand; till kattuntryckning begagnas deremot maskiner. Inom
spikfabrikationen täflade maskinen och handkraften länge med
hvarandra om herraväldet. Under många år gaf man ännu den
smidda spiken företrädet, emedan man ansåg den vara både segare
och starkare än annan; sedan tjugo år tillbaka har dock äfven
här maskinen innehaft främsta rummet. Trådspiken uppfyller
alla tillbörliga anspråk; och maskinfabrikernas behof af
nitnaglar för ångpannor och dylika arbeten, der nitarne måste hafva
en betydlig styrka, skulle numera ej kunna tillfredställas genom
handsmide. Spiksmedsyrket har derföre på de senare åren
betydligen försämrats.

Maskinen arbetar vidare med en regelmässighet som
handen ej kan åstadkomma. Sålunda är såningsmaskinens arbete
alltid jemnt och regelbundet och derigenom utförbart i hvad
väder som helst, till och med i blåst, då såning för hand
deremot svårligen kan verkställas.

Maskinen frambringar ytterligare massor af produkter. Det
är klart, att efter maskinindustriens införande den industriela
och merkantila verksamheten förändrats både till sin inre och
yttre beskaffenhet. Maskinindustrien erfordrar ett vida större
anläggningskapital än handindustrien till följd af maskinernas
stora anskaffningskostnader, men å andra sidan på grund af
den starka produktionen en långt mera utvidgad marknad och
en långt större affärsskicklighet och köpmannaintelligens. Då
linneväfverierna bedrefvos för hand, ansågs det redan för en
ganska respektabel affär, om man rned biträde af 20 väfvare
kunde årligen producera 120,000 fot väf. I våra dagar
lemnar deremot Mühlhausen i Elsass ensamt 10 millioner fot
kattun. En i hög grad utvidgad afsättning är, såsom man häraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free