- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
158

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Om gips och dess användning inom byggnadskonsten - Förslag att konservera trä medelst paraffin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mångfaldiga sätt till golfplattor och paneler. Med tillsats af sand
kan denna massa äfven nyttjas såsom murbruk. En annan
blandning, passande till golfplattor? erhålles, om man blandar
1/3 gips med 2/3 tegelmjöl och genom att arbeta massan väl, innan
plattorna formas deraf. Denna massa har den fördelen att den
hårdnar fort och således tillåter att efter få dagar begagna de
deraf förfärdigade föremålen.

Förfärdigandet af ihåliga pjeser till utfyllning af jerntak
i stället för ihåliga lerpjeser hvilka äro både tyngre och dyrare
är allmänt bekant. Kostnaderna för ett sådant tak i förhållande till
de af trä eller lera förfärdigade ställa sig i Frankrike sålunda:
af trä . . . 3,527 skålp:s (1,500 K.gr.) vigt, 100 rdr,
af jern med lerfyllnad, 2,587 ,, (1,100 K.gr.) ,, 93 ,,
af jern med gipsfyllnad, 1,975 ,, (840 K.gr.) ,, 72 ,,

Vid en mängd stuckaturarbeten är det nödvändigt att
försena gipsens hårdnande. För detta ändamål utröres gipsmassan
med lervatten, hvilket är starkare eller svagare, allt efter som
man önskar att hårdnandet skall gå långsammas eller fortare.
C. Puscher har i "Nürnberger Gewerbeverein" angifvit ett annat
medel, hvarigenom gipsens hårdnande ännu mera fördröjes.
Till den brända, pulveriserade gipsen sätter man 2 till 4 proc.
fint pulveriserad alterot och omrör massan väl med ungefär
40 proc. vatten. Massan börjar då först efter en stund att
hårdna. Genom den stora pektinhalten (cirka 50 proc.) hos
denna rot liknar blandningen fet lera, och efter torkning blir
den så seg, att den kan bearbetas som mjukt trä. Den lämpar
sig sålunda utom till gipsgjutning och kitt äfven till
schackpjeser, tärningar m. m. Genom tillsats af omkring 8 proc.
alterot försenas gipsens hårdnande ännu mera och tilltager den
torkade massans seghet. Genom pressning på glasskifvor
kan den utvalsas till tunna skifvor som efter torkning icke
springa sönder och lätt släppa från glaset samt antaga polityr.

För åstadkommande af färgade gipsstycken tillsätter man
helt enkelt den åstundade färgen till massan; äfvenledes kan
man färga gipsen efter torkningen samt preparera styckena
efter indränkning med linoljefernissa och polering, så att de
ej insupa vatten. De i Frankrike vid nedrifning af gamla
byggnader erhållna gipsstyckena, hvilka hafva tjenat till murbruk
eller stuckaturarbeten samlas och utgöra en handelsartikel
under namn af platras. Utaf sådana stycken i förening med
gipsmurbruk förfärdigas ofta qvaderstenar, hvilkas vanliga
dimensioner äro 162 lin:s (48 c. m.) längd, 108 lin:s (32 c. m.)
bredd och 17 till 51 lin:s (5 till 15) tjocklek.

Slutligen må vi äfven i korthet omnämna framställandet
af afgjutningar i gips. Vill man afbilda föremål, såsom mynt,
medaljer o. s. v., bestrykas dessa med ett tunnt lager olja för
att hindra gipsens fastnande vid formen, och omgifvas mynten
med en kant af vaxpapper, papp eller tunn plåt. Derpå
bestryker man medelst en pensel mynten med den till en tunn
välling i vatten utrörda gipsen, så att alla fördjupningar fyllas
dermed, hvarefter ett en half till en tum tjockt lager tjockare
gipsvälling pågjutes. Neddoppas sedan efter stelnandet massan
i vatten, lossnar formen lätt från myntet. Efter torkning
bestrykes denna med olja och gipsmassa ingjutes i formen,
hvarigenom en noggrann afbildning af myntet erhålles. Vid
afbildning af reliefer eller runda föremål med upphöjdt arbete, såsom
byster, lemmar af lefvande eller döda menniskor, afformas
först blott en så stor del, att formen beqvämt kan
afskiljas från originalet. För detta ändamål begränsas detta
ställe med lera, och den del som skall afbildas bestrykes
med olja, hvarefter man förfar såsom ofvan blifvit beskrifvet,
i det att man först anbringar tunn och derpå tjock gipsmassa.
Under stelnandet afskär man sidorna på den sålunda bildade
formen snedt, gör små hål i sidorna och indränker dessa med
olja. På samma sätt bildas nästa stycke o. s. v., tills hela
föremålet är omgifvet af gips. Midtför de omnämnda hålen
måste det följande stycket hafva motsvarande upphöjningar, så
att, då dessa passa i de förra, formen innehar sitt rätta läge.
Har formen hårdnat fullständigt, inoljar man densamma, sätter
den tillsamman och ingjuter först tunn gipsmassa samt vänder
formen några gånger omkring, hvarefter tjockare massa genast
införes, hvilken äfven genom formens omhvälfning fördelas inuti
denna. Den sålunda erhållna afbildningen är ihålig och visar
på alla ställen, der formstyckena voro sammanfogade,
gjutsömmar hvilka lätt kunna afskrapas. Vill man gifva åt föremålen
en viss glans, eller såsom det kallas "enkaustera" dem, tager
man 2 delar venetiansk tvål, 2 delar stearinsyra och kokar
dessa med 24 till 30 delar lut mycket försigtigt, emedan
vätskan eljest lätt brusar öfver. Derpå tillsätter man 1 del
pottaska och låter massan koka ännu några minuter. Den sålunda
erhållna luten som måste vara så tunnflytande, att den afrinner
från en sked utan att länge fästa dervid, kan förvaras flera
års tid. För att dermed öfverdraga föremålen renborstas de
först och bestrykas sedan så länge med denna vätska, tills de
icke uppsuga något mera. Så snart föremålen blifvit torra,
synas de i en vacker glans.

För att gifva gipsafbildningar, isynnerhet sådana till
hvilkas gipsmassa groft marmorpuiver blifvit tillblandad, utseende
af marmor, lägger man dem i smält stearinsyra och vallrat;
och kunna dylika med stearinsyra indränkta afbildningar lätt
aftvättas med tvålvatten. Äro gipsstyckena icke åtskilda, kan
man rengöra dem genom tvättning med mjölk och bestrykniug
med Zinkhvitt eller blyhvitt och mjölk.

(Zeitschrift für Prakt. Baukunst.)

Förslag att konservera trä medelst paraffin.


Föredrag, hållet inför »N. Österr. Gewerbe-Verein» af assistenten
vid »Forst-Hochschule» i Mariabrunn. Melchior Hock.

Med träkonservering menar man användning på träet af
sådana medel som kunna uppbringa tiden för dess brukbarhet
till dess maximum. Om man vill nyttja dylika medel, måste
man alltid först taga i betraktande, hvad det egentligen är som
föranleder det friska träets ringa varaktighet. Dervid böra
såsom hufvudfaktorer nämnas fuktighet, cellsaftens halt af
ägg-hvitesubstanser, hvilka såsom bekant på grund af sin stora
qväfvehalt äro mycket benägna att ruttna och multna, och
slutligen träets organiska väfnad, hvilken just i sitt fuktiga, af
cellsafter genomträngda tillstånd utgör en välkommen anledning
till bildandet af de öfverallt förekommande och allt förstörande
mikroskopiska svamparne. Här må jag endast fästa
uppmärksamheten på ett förstörelsefenomen som vi dagligen hafva för
ögonen vid lador, spåntak m. m., nämligen träets grånande.
Grunden till detta fenomen är enligt professor Wiesner att
söka i förstörelsen af substansen mellan cellerna
(intercellular-substansen). Förbundet mellan de särskilda träcellerna
upplöses, och dessa likasom borttvättas eller bortsköljas. De bestå
af nästan kemiskt ren cellulosa och synas under
mikroskopet snöhvita. Den gråa färgen härrör endast af vidhäftande
dam och smuts. Sådant trä visar till följd deraf äfven en
filtartad yta.

Alla metoder som hittills anlitats till förekommande af
träets hastiga förstöring bero

1:o på vattnets aflägsnande ur träet,

2:o på det delvisa eller fullständiga borttagandet af
cellsaften och slutligen

3:o på en kemisk förändring hos de ämnen i cellvätskan
hvilka lätt äro utsatta för förruttnelse. Härvid söker man också
att utfylla alla porer och öppna rum i träet med det
konserverande ämnet.

De hittills använda medlen kunna lätt skiljas i tvenne stora
grupper, nämligen sådana som blott gifva åt träet ett
skyddande öfverdrag för att bevara det mot atmosferilernas
skadliga inverkan, och i sådana som i vätskeform genomtränga hela
trämassan och sålunda impregnera den. Huru pass verkligen
praktisk nytta den första gruppen af konserveringsmedlen förmå
lemna, visar oss den ofta nog hastigare och häftigare
inträdande förstöringen och obrukbarheten af träföremål, behandlade
med dessa medel. För dessa föremål är på grund af det
ogenomträngliga lagret all transpiration (om man så må kalla det)
utifrån omöjliggjord. Genom den rådande fuktigheten och de
lätt i förruttnelse öfvergående ämnena i cellsaften inträder nu
snart jäsnings- och förruttnelseprocessen; massan uppvärmes
invändigt och förstörelsen fortskrider så mycket raskare. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free