- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
159

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Förslag att konservera trä medelst paraffin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra gruppen som förutsätter en fullständig impregnering af
trämassan består åter af tvenne hufvudtyper. Den första och
äfven älsta är den redan år 1838 angifna och äfven i England
af John Bethell patenterade metoden som beror på
impregnering med tung tjärolja. Den andra typen karakteriseras af
träets indränkning med metallösningar, af hvilka den
svafvelsyrade kopparoxiden spelar hufvudrollen. Jag vill blott i största
korthet beskrifva kopparvitriolens inverkan på träsubstansen,
hvilken i öfrigt på ett fullständigt sätt studerats af König[1].
Denna inverkan beror hufvudsakligen på den förändring
ägghvite-kropparne i cellsaften undergå. Dessa lösas till en del
och afgå ur träsubstansen men öfvergå äfven till en del i
basiska, olösliga föreningar som tjena att utfylla tomrummet i
cellerna. Den i träet befintliga hartssyran bildar med
kopparoxiden hartstvål som öfverdrager cellväggarne med ett
skyddande lager, hvarvid den friblifna svafvelsyran åstadkommer
en svag förkolning af ytan och sålunda bevarar denna från
förruttnelse. Denna metod föreslogs först af Boucherie, en på
träkonserveringsgebitet mycket förtjenstfull fransman, och bär
äfven efter honom namnet "Boucherie’ska förfaringssättet".

Hvad nu beträffar idéen att begagna paraffin såsom
träkonserveringsmedel, så är denna ingalunda ny. Redan år 1862
väcktes frågan härom af bröderna J. C. och G. Leuchs i
deras "förslag till konservering af jernbansyllar". Detta gick ut
derpå att koka trä i paraffin eller att öfverdraga; det med
paraffin eller inhölja det i med paraffin indränkt papper.
Hvilken praktisk betydelse detta förslag kan hafva, skall nog hvarje
tekniker som är något orienterad i detta fack inse. Paraffiiien,
hvilken såsom bekant är .en af de mest indifferenta kroppar
med afseende på allt slags inflytande, kan blott då blifva af
nytta såsom konserveringsmedel, när man använder den i form
af lösning. Man impregnerar torrt trä med paraffinlösning,
låter derpå den öfverflödiga vätskan afflyta och afdestillerar den
ännu i träet befintliga qvarstoden af lösningsmedlet vid hög
temperatur. Såsom det lämpligaste lösningsmedlet föreslås
ligroin (petroleumeter, kerosen o. s. v.). Naturligen måste
paraffinen användas såsom paraffin, hvarigenom också
metoden ställer sig ytterst billig, då lösningsmedlet alltid kan
återvinnas. Apparaten, i hvilken en sådan impregnering af trä
kunde försiggå, föreställer jag mig böra inrättas såsom
nedanstående schematiska teckning antyder.

illustration placeholder

A är det kärl, hvari träet inlägges, och består det af en
smidesjernspanna, konstruerad för 15 atmosferers tryck. Denna
insattes i en annan panna B på sådant sätt, att mellan båda
ånga kan cirkulera, hvilken inkommer genom röret C och åfgår
vid D. Pannan A har för behörig säkerhet, utom en manometer
som angifver trycket, äfven en säkerhetsventil. E är luckan
för pannans beskickning, och måste denna sluta tätt för både
vätskan och ångan. Sedan det på förhand torkade träet på
ett ändamålsenligt sätt blifvit nedlagdt i pannan, tillslutes
luckan E fullständigt och ånga insläppes i pannan B, hvarvid
kranen F är tillsluten men kranen G öppen. Genom
upphettningen utdrifves återstoden af träets fuktighet, hvilken i
ångform afgår genom sistnämnde kran. Har man öfvertygat sig,
att träet är fullkomligt torrt, tillslutes äfven kranen G
äfvensom H, då ångan upphör att cirkulera i pannan B. Nu
införes i pannan A impregneringsvätskan, hvilken finnes i en
reservoar I som består af en fullkomligt tillsluten gjutjernslåda,
försedd med manhål, vätskeståudsrör, luftkran och nödiga
afloppsrör. För att undvika pump användes för vätskans
transporterande till pannan en s. k. "monte-jus" som begagnas i
sockerfabrikerna för saftens transportering. En skilnad är dock,
att man måste använda komprimerad luft för vätskans
upptryckande, emedan paraffinets lösningsmedel icke blandar sig med
vatten. Denna monte-jus består af ett cylindriskt jernkärl V
som medelst röret K matas med impregneringsvätska från
reservoaren. L är det för vätskans uppressande erforderliga
röret, M manhål, N profvarkran och O ett rör, genom hvilket
den komprimerade luften inkommer i apparaten. Har man
sålunda fyllt impregneringspannan till en bestämd höjd med
paraffinlösning, hvilket synes på glasröret P, afstängas
kranarne F och Q och ånga insläppes ånyo genom H i pannan B.
Vätskan kommer i kokning, och då de uppkommande
ligroinångorna icke kunna afvika, stegras trycket i pannan till 5 à
8 atmosferer, hvarvid träet på det fullständigaste impregneras
af vätskan. Har denna inverkan fortgått länge nog, afbrytes
uppvärmningen och man väntar, tills trycket nedgått till sitt
minimum, hvarefter den öfverskjutande paraffinlösningen får
flyta tillbaka i reservoaren genom röret R, då kranen S
öppnas. För att nu återvinna den af träet insupna och
qvarhållna delen af lösningsmedlet, upphettar man pannan ånyo,
hvarvid återstoden af petroleumetern afdestilleras och ångorna
förtätas i rörkylaren T till en flytande vätska som återgår i
reservoaren. Härmed är processen slut, i det man blott vid
U inblåser frisk luft för att befria pannan A från återstoden
af ångorna, hvilka eljest skulle alstra hufvudverk och sålunda
blifva skadliga för arbetarne. Paraffinen qvarstannar på grund
af lösningsmedlets afdunstning i fint fördeladt tillstånd i
träfibrerna och öfverkläder dera med ett fullständigt skyddande lager,
i det att den vid smältningen förenar sig till en fin hud.
Träets porer och celler utfyllas äfven helt och hållet af paraffin.

Fördelarne som denna metod skulle erbjuda, särskildt med
afseende på jernbansyllar, äro i korthet följande: De färdiga
syllarne kunna impregneras, under det att Boucherie’ska
förfaringssättet endast kan komma till användning för rundt
virke, då en massa trä onödigtvis impregneras. Ganska
mycket af impregneringsvätskan går förloradt, hvarjemte affallet
som uppkommer i stora qvantiteter icke kan användas till
någonting annat. Det har förlorat hela sin elasticitet,
brinner svårligen och säljes derföre af improgneringsanstalterna för
en spottstyfver. En annan olägenhet hos Boucherie’ska
metoden är, att spikarne som fasthålla skenorna snart lossna och
genom bantågens skakningar ofta gå ut. Orsaken härtill är
att söka deri, att den i träet befintliga kopparvitriolen till följd
af jernets närvaro och markens fuktighet sönderdelas. Det
uppstår på grund af svafvelsyrans i kopparvitriolen större
frändskap till jern en galvanisk ström som angriper spikarne, så att
deras genomskärning blir allt mindre och mindre, hvarföre de
ej kunna hålla sig fast i de borrade hålen utan slutligen springa
ut. Vid träets impregnering med paraffin skyddas detta alltid,
sedan det en gång blifvit torkadt och impregneradt, för
fuktighet. Paraffinen uttränges icke ur träet genom markens
fuktighet till följd af difussion, såsom fallet är vid tjäroljor och
kopparvitriol. Träet bibehåller fullkomligt sin elasticitet och har
derjemte, om vid vissa tillfällen affall skulle uppkomma, ett
högt brännvärde. Detta är fördelarne af här ifrågavarande
metod. Den enda tekniska svårigheten som härvid kan
förekomma är framställandet af fullkomligt torrt trä. Det återstår att
studera, huruvida man icke kunde i någon betydligare grad
påskynda träets torkning utan att skada detsamma eller dess
form.

Må fackmän underkasta detta förslag en sorgfällig


[1] Wagners Jahresbericht, 1860, pag. 565.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free