- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
160

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Förslag att konservera trä medelst paraffin - C. F. Dürre: Om modeller för gjutgods

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

profning för att bringa den för trävaruindustrien så vigtiga frågan
om konservering till praktisk nytta, och förklarar jag mig villig
att tillhandagå med råd och lifligt deltaga med dem som
intressera sig för denna idé och vidare vill utveckla den.

(Wochenschrift d. N. Ö. Gew.-Vereins.)

Om modeller för gjutgods


med särskildt afseende på gjutna byggnadsdetaljer.

Af doktor C. F. Dürre.

(Forts, från sid. 136.)

7. Bärbjelkar hafva en inskränkt användning, emedan
blott vid korta spännvidder tillräcklig säkerhet låter förena sig med
största, möjliga lätthet. I samma mån som bjelkar af smidesjern
vinna ökad tillämpning, träder gjutjernet för dessa ändamål i
bakgrunden och tages blott i anspråk, då fråga är om en dekorativ
behandling af det yttre eller inre af byggnaderna. Det
förekommer sålunda endast för verandor, i förstugor och till
trappor, hvarest det mycket väl låter använda sig. Man kan
dekorera dessa detaljer ganska rikt och antingen betäcka deras
yta med ornament eller ock betrakta dem sjelfva såsom sådana
och genombryta dem. Det fordras endast, att man så mycket
som möjligt förstorar underlagsbjelkens höjd, och att man gifver
den under den så kallade neutrala axeln liggande halfvan af
sektionen, hvilken skall göra motstånd mot afslitning, mera styrka
än den öfre som skall motstå kompression. Man bör alltså
göra bjelkens undre yta bredare än den öfre, hvilken direkte
stöter intill det tak och dylikt som skall understödjas. Ofta
skiljer man bjelkens öfver- och underyta samt sammanbinder
dem medelst ett ornament som är tillräckligt starkt för att
kunna motstå spänningen i den neutrala axeln.

Då bärbjelkar af gjutjern användas, måste man äfven tillse
att de ej böja sig vid den mellersta och fria delen och bruka
de derföre der ömsesidigt stödja hvarandra eller också
uppstyfvas från närmaste vägg. Lättast förhindrar man försänkning
genom användande af en förstärkning eller genom mellanskjutna
tvärbjelkar, hvilka förena de andra bjelkarne till ett starkt helt.
Tvärbjelkarne måste naturligtvis vara ganska lätta och få ej
onödigt förtunga bjelklaget. Man genombryter dem derföre
ofta och kan härvid gå långt mindre försigtigt tillväga, än då
det är fråga om htifvudbjelkarne. Ofta förfärdigas bärbjelkar
på sådant sätt, att deras undre sida synas böjd i bågform.
Bjelkarne måste dock i bågens midt vara tillräckligt höga,
d. v. s. starka för att kunna bära den afsedda lasten.

Att uppställa en bestämd gräns, inom hvilken bärbjelkar
af gjutet jern utan olägenhet kunna användas, är ganska svårt.
Dock torde en spännvidd af 8 fot (2,38 m.) vara den högsta,
der dylika bjelkars användning kan medgifvas med afseende
fästadt vid utseendet. Härvid böra bjelkarne ligga på ungefär
4 fots (1,19 m.) afstånd från hvarandra och för öfrigt
sammanbindas med tvärbjelkar med äfvenledes 4 fots mellanrum. För
balkonger, i portiker eller för verandor är detta förhållande
det lämpligaste. Äro spänningarne större, inlägger man pelare
och grupperar dessa på symmetriska, ehuru ej lika afstånd, i
det man för midtelspänningarne tillåter maximividden. Det
hela får derigenom utseende af lätthet, utan att fastheten deraf
lider någon minskning. Beträffande ytornas dekorering å
bärbjelkarne, gäller det som ofvan är sagdt om plattor.

8. Den vid ena änden fastade och i den andra fria
bärbjelken – konsoler eller armar – konstrueras mången gång
af gjutjern och till de mest olika ändamål.

För Gleiwitz’ priskurant har af författaren blifvit
sammanstäldt ett urval af konsoler, hvilka innehålla en hel serie af
ornamentmotiv. Den första gruppen utgöres af
belysningskonsoler eller lyktarmar, afsedda dels för gaslyktor – och i
sådant fall inrättade för ledningsrörens mottagande – och dels
för att uppbära andra slags lyktor. Inom denna grupp finnas
tvenne i Tyskland mycket omtyckta mönster, hvaraf det ena är
afsedt att placeras vid hörn af hus, det andra vid en slät vägg.
Ett tredje mönster framställer en i romantisk stil modellerad
arm, hvilken ofta användes för belysning uti kyrkor. Armar i
götisk stil äro isynnerhet brukliga i vestra Tyskland men äro
icke alltid ändamålsenligt modellerade. Äfven finnas kortare
och lättare konsoler för gasbelysning upptagna i samlingen.
Dessa lämpa sig i synnerhet för enskildt bruk. I den andra
gruppen finnas företrädesvis upptagna belysningskonsoler för
andra lyktor än gaslyktor. Dessa äro af olika längd och tyngd.
En af dem är starkt svängd och egnar sig särdeles väl för att
fästas vid portpelare på hvilka en mera sluten ornering ej
skulle passa. Åtskilliga lättare för olika ändamål afsedda
mönster bilda den tredje gruppen. Sålunda finnas der en med
vallmoknoppar dekorerad grafplåtkonsol, en lätt väggkonsol för
byster eller pendyler och slutligen en konsolartad pjes för
verandor och öppna portiker, hvilken kan begagnas på de mest
olika sätt. Skilnaden i tyngd mellan de olika konsolerna kan
ses af följande medeltal af deras vigt:
1:sta Gruppen 2:dra Gruppen 3:dje Gruppen
| | | | | |
100, 45–50, 50–60, 30; 40, 35, 50, 10; 12, 5, 2 skålp.
Det första mönstrets betydliga vigt förorsakas af den större
längd som konsolen till följd af lyktornas egendomliga ställning
vid husens hörn måste hafva, och hvarigenom äfven en
kraftigare ornering blir nödvändig för hela armen.

Långt mindre vidsträckt användning hafva konsolerna inom
husbyggnaden; åtminstone har, sedan cementet börjat blifva
mera kändt, bjelkstöttor af gjutjern blifvit allt mindre och mindre
begagnade. Man fäster ett par gamla jernskenor eller stänger
i väggen och sätter derpå ihåliga cement- eller stuckkonsoler,
hvilka till det yttre likna massiva stenmassor, och på samma
gång äro billigare än gjutjernskonsoler, äfvensom lättare att
förnya. Isynnerhet i Nordtyskland har man lagt bort de öppna
af jern förfärdigade balkongerna, men i mildare klimat blifva
ännu fortfarande proportionsvis flera dylika konstruktioner
utförda än i de hårdare.

I förening med andra jernkonstruktioner borde
balkongkonsolerna användas mycket oftare, än som nu är fallet, och
man kan hoppas att i framtiden lyckas bättre anordna och
bestämma förhållandet mellan konsolramens båda skänklar
m. m. De få mönster som finnas af dylika konsoler skilja
sig från hvarandra, utan att tala om ziraterna, ganska ofta,
derigenom att ornamenten i den ena äro mera förstärkta efter
konsolens symmetriplan, men på den andra mera efter konsolens
bredd. Härigenom framstå de af det förstnämnda slaget bättre
i profil, då de senare deremot taga sig bäst ut i förkortning
framifrån. Vid genombrutna konsoler är dock anblicken från
detta håll alltid ganska tarflig. Denna omständighet har gifvit
anledning till en egendomlig i Gleiwitz utförd modell, hvilken
består af två gjutna halfsidor utaf den egentliga konsolen och
en af zinkbleck framställd, upprullad yta. En sådan anordning
kan dock strängt taget lika litet rättfärdigas som anordningen
af cement, men metallen kommer dock i detta fall mera i sin
tillbörliga rätt.

På hvilket sätt gjutjernet skulle användas för att bäst
kunna blifva i stånd att uppbära balkonger, är här svårt att
säga. De med hvarandra genom bjelkar förbundna pelarne i
en portik skulle äfven på framsidan vara bäst passande.
Kanske skall det lyckas att med tillhjelp af passande
mellandelar sammanbinda de enstaka vinklarne och konsolerna uti
den nu för tiden omtyckta anordningen för understödjande af
balkonger. Hela sammanställningen skulle derigenom äfven
från framsidan erhålla ett mera helt utseende. Att behandla
detta äfvensom dermed beslägtade kombinationer, gallerier,
trappor
och andra till innanredet hörande arbeten utförligt
medgifver å ena sidan icke det inskränkta utrymmet och å den
andra den ringa erfarenhet man ännu eger öfver dylika arbeten.

Då de hittills omtalade metoderna för modellteckning
egentligen haft afseende på föremål af mera konstnärlig beskaffenhet,
torde det ej vara ur vägen att nämna några ord angående
teckningen af modeller till andra föremål som skola framställas af
gjutjern, utan att dervid alltför mycket ingå på formningsmetoderna.
Endast öfver de grundsatser, hvilka i allmänhet böra iakttagas
vid delningen af modellerna, utläggningen af kärnmärkena o. s.
v. följa här några meddelanden, hvilka hvarje tekniker genom
praktiken kan föröka och fullständiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free