- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
162

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Jordborr med fritt fall - Thomas M. Drown: Om ernående af jemnhet hos bessemerprodukten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den lösa ringen b och de skrufformade spåren m n. Nedsläppes
få n gap para té n för att hemta den nedfallna delen, trycker den
öfre skrufytan på stiftet T, hvarigenom ringen b föres nedåt samt
befrias från beröringen med ytan N N; och då nu borren
genom det sist gjorda slaget fasthålles i berget, måste ringen
vrida sig från höger till venster, såsnart dess stift passerat den
raka styrningen m m1 och genom skrufspåret går in i den
raka delen n o utan att fallstycket vridit sig. Nu fångas
hufvudet a i tången och hela apparaten höjes. Men då man låter
fallstyckct gå ned, åstadkommer först fjädern förbindelse mellan
gummiringen G, ytan N N samt den öfre ytan af ringen b.
Vidare faller stiftet T på den undre skrufytan, hvarigenom åter
ett tryck uppåt alstras hvilket således framkallar en fast
förbindelse mellan fallstycket och den lösa ringen b. Har sålunda
stiftet passerat från den raka delen no af spåret genom
skrufspåret m n till den undre raka delen m m11, vrider sig slutligen
fallstycket ett visst stycke från venster till höger. Borren
behöfver alltså ej flyttas utan vrider sig af sig sjelft för hvarje
gång den faller ned. Storleken af vridningen bestämmes af
spårets m m11 afstånd från spåret n o. Men då vridningen måste
vara olika för olika stenarter, är cylindern p p så konstruerad,
att man kan skrufva på olika plattor M N (figg. 6 och 7),
hvilkas spår n o mera eller mindre afvika från spåret m m11
Huru dessa tvenne midt emot hvarandra befintliga plattorna
äro infällda, synes af fig. 9, som är en genomskärning efter
linien C–D å fig. 6.

Ingeniör Köbrich har med denna apparat anställt några
försök i Stassfurt, hvaraf resultaten meddelas i "Berg- und
Hüttenmänische Zeitung" samt "Deutsche Industrie-Zeitung"
sålunda.

"Denna apparat är hufvudsakligen afsedd att användas för
ångborrning med trådlina samt att fylla de båda uppgifterna
att af sig sjelf vrida sig och efter hvarje höjning låta en
belastad borr fritt falla. Vid det hittills begagnade
förfaringssättet att borra med lina hafva ej felats instrument, hvilka
kunde åstadkomma borrens vridning af sig sjelft, men det
fattades en egentlig apparat för fritt fall med användning af lina.
Det lyckades först ingeniör Kleritj att konstruera en dylik
apparat, i det att han kombinerade den bekanta Kind’ska
fångapparaten med en egendomlig inrättning för borrens vridning i
hålet. – – –«

"För att erfara, huru denna apparat motsvarade de på
densamma ställda fordringarne anställdes några försök vid
Rothenförde nära Stassfurt med en af firman Hirsch & Walter
(i Berlin?) förfärdigad större apparat, hvars fallstycke vägde
omkring 6 centner (255 K.gr.), och hvars borr var 79 lin. (24
c. m.) bred. Först försökte ingeniör Köbrich denna apparat i ett
borrhål om 1,4 fots (42 c. m.) diam. cch 212 fots (63 m.) djup. Han
kunde då blott öfvertyga sig om den öfverraskande precisionen i
uppfångandet och nedsläppandet af fallstycket. Men om borrens
regelbundna vridning och dess egentliga arbetsförmåga kunde man då
ej få någon idé, emedan den begagnade borren var för stor och man
äfven med en mindre borr blott tillfälligtvis kunde komma in i det
på bottnen af det stora borrhålet anbragta mindre hålet om
61 lin. (18 c. m.). Den mycket höga effekt som dervid
uppnåddes – 104 lin. (31 c. m.) borrades i timmen – kunde
öfver hufvud taget ej anses för mått å apparatens
verkningsgrad, alldenstund det vid ett till nyes satt borrhål såsom bekant
i början går fortare på djupet än senare, då hela apparaten
går i ett hål af borrens diameter."

"För att få bestämda data om instrumentets effekt såväl
som öfver den genom borrens vridning åstadkomna
beskaffenheten af borrhålet anskaffades en ny borr af större dimensioner.
Under tiden hade man genom att i det stora borrhålet inskjuta
tvenne rör förminskat dess diameter till 114,5 lin. (34 c. m.),
hvarjemte bergarten nu var en annan, nämligen hård gips i
stället för sandsten, i hvilken vid det första försöket borrades.
I denna bergart försöktes nu apparaten med en 114,5 lin:s (34
c. m.) borr af 588 skålp:s (250 K.gr.) fallvigt. Äfven nu
arbetade gripmekanismen med största noggrannhet, hvilket var
så mycket mera öfverraskande som det dervarande slagverket
hade vefrörelse, hvilken såsom bekant allraminst lämpar sig för
igångsättningen af Kind’ska gripapparaten. I hård gips borrades
med det äldre verktyget med 11,75 centners (500 K.gr.)
fallvigt, 2,53 fots (75 c. m.) slag och 18 slag i minuten 20 lin:s
(6 c. m.) i timmen, och med den nya apparaten med hälften så
stor fallvigt, 1,68 fots (50 c. m.) slag och lika många slag i minuten
23,5 lin. (7 c. m.) i timmen. Att borren måste hafva vridit
sig ordentligt, såg man redan utaf fördelningen af de
vidhäftande gipspartiklarne. En efterföljande borr gaf också tillkänna,
att botten i hålet var i god ordning. De anförda talen visa
att man i denna nya apparat erhållit,ett särdeles godt
borrinstrument. Man har i sin hand att efter behof kunna reglera
fallvigten, slagets storlek och kanske äfven slagens antal,
hvarigenom en betydlig effektstegring här vinnes; och den effekt
som vid ofvan angifna försök erhölls med det jemförelsevis lilla
borrverktyget kan anses fullt tillfredsställande. Man är i stånd
att med denna apparat nedgå vid borrning med lina på ganska
stora djup, då användningen af en fritt fallande tågborr
möjliggör att arbeta med jemn gång å maskinen äfven på stora djup
utan att borrens effekt förminskas genom den eljest betydliga
friktion som uppkommer genom borrlinans gnidning mot väggarne."

Patentinnehafvarens ombud i Sverige äro L. A. Groth &
komp. Stockholm, 53 Vesterlånggatan.

Om ernående af jemnhet hos bessemerprodukten.


Af doktor Thomas M. Drown.

Medlen att kontrollera jemnheten hos bessemerprodukten
äro följande:

1:o) lågans utseende,
2:o) slaggens utseende,
3:o) lågans spektrum och
4:o) sjelfva produktens profning.

För närvarande har jag för afsigt att i korthet göra några
betraktelser med afseende på de båda sista medlen, d. v. s.
att framhålla de vilkor som underlätta spektroskopets
användande och produktens profning.

Af de många sorgfälliga forskningar som såväl vetenskapligt
bildade som praktiska metallurger egnat åt bessemerlågans
undersökning, borde man billigtvis kunna vänta några resultat,
hvilka på ett bestämdt och tillfredsställande sätt visade, för
det första huru de betraktade och uppfattade lågans natur, och
för det andra huru spektroskopets praktiska värde kan
tillgodogöras såsom en ledare af processens gång. Vi finna dock,
att i sjelfva verket ovisshet och förvirring ännu är rådande i
detta afseende I Tyskland, der denna sak väckt den största
uppmärksamhet, är man nästan allmänt öfverens om, att
mangan är orsaken till den välbekanta grupp af mörka linier som
karakteriserar bessemerspektrumet. Det är ej heller lätt att
vederlägga denna åsigt, då Wedding och v. Lichtenfels hafva
framställt manganets spektrum så, att det noga öfverensstämmer
med det som bessemerlågan visar. Men det är också, såsom
Roscoe nyligen ådagalagt, likaså klart, att mangan icke kan
vara den enda orsaken till bessemerspektrumet, ty man
observerar de karakteristiska linierna lika tydligt, då engelskt
tackjern förarbetas, hvilket dock icke vid operationens början
innehåller så mycket mangan som det tyska vid processens slut,
då de mörka linierna nästan helt och hållet försvunnit ur
spektrum. Roscoe betraktar linierna såsom tillhörande kolet, hvilket
såsom bekant under olika omständigheter visar olika spektra.
Huru förhållandet i detta afseende än må vara, så är dock
en sak säker, nämligen att liniernas försvinnande ur spektrum
eger rum i det närmaste samtidigt med kolets försvinnande ur
jernet.

Frågan om spektroskopets praktiska nytta vid
bessemerprocessen är emellertid dess bättre oberoende af den teori, som
vi må hafva antagit med afseende på spektrum, ehuru vi
måste erkänna, att idéen om liniernas – de må nu föranledas
af kol eller koloxid samtidiga försvinnande ur spektrum
med kolet ur jernet har något tilldragande i sig, emedan den
skulle lemna en gemensam hållpunkt för teori och praktik.
Det är också blott med afseende på den praktiska sidan af
frågan som jag önskar fästa uppmärksamheten derpå, äfvensom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free