- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
163

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Thomas M. Drown: Om ernående af jemnhet hos bessemerprodukten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på att det vore eftersträfvansvärdt att i möjligaste mån
sammanjemka de stridiga åsigter, som hafva för mål spektroskopets
värde såsom ön ledtråd tör bestämmande af tidpunkten, då
blåsningen bör inställas.

Nyckeln till lösningen af dessa svårigheter är enligt min
mening funnen i det faktum, att berättelserna från Tyskland
nästan enhälligt erkänna de praktiska fördelar som framgå ur
spektroskopets användande, under det att i England detsamma
blott betraktas såsom ett instrument som, ehuru det punktligt
angifver, när blåsningen måste afbrytas, ingalunda gifver
noggrannare hållpunkter än blotta lågan för den erfarne arbetarens
obeväpnade öga. De utförligaste uppgifter om spektroskopiska
iakttagelser af bessemerlågan som erhållits från England äro af
mr Snelus i Dowlais och mr Bragge i Sheffield, hvilkas åsigter
omnämnas af mr Roscoe i det föredrag han nyligen hållit inför
"Iron and Steel Institute" i England. "Mr Snelus har
delgifvit mig", så skrifver mr Roscoe, "resultaten af en serie försök,
hvilka icke blott bevisa – hvad som synes mig vara en vigtig
punkt – att han förenar sig med mig i den uppfattningen, att
punkten för afslutandet af kolets aflägsnande mycket noga låter
bestämma sig med spektroskopet, utan äfven tror han, att det
vore möjligt att vid början eller under loppet af blåsningen på
förhand bestämma, huru länge blåsningen måste fortgå. Det
vill med andra ord säga: han påstår, att man bör midt under
blåsningen med säkerhet kunna bestämma, att blåsningen måste
fortgå ännu t. ex. 18 minuter, hvilket också har bekräftat sig.
Han säger vid ett annat tillfälle 24 till 25 minuter och han
finner i verkligheten, att blåsningen varade blott 23 1/2 minut.
Åter vid en annan blåsning förutsäger han 32 minuter och
finner verkligen äfven den erforderliga tiden vara 32 minuter;
och sålunda har han fortsatt med 30 experiment, utförda vid
Dowlais och Ebbew Vale." Om vi erinra, att några sekunders
längre eller kortare blåsning har ett väsentligt inflytande på
den erhållna produktens beskaffenhet, så kan om den praktiska
fördel som bruket af spektroskopet har för bessemerprocessen
intet annat omdöme fällas, än att detta instrument är af
mycken nytta. Mr Bragge’s berättelse har enligt Roscoe’s
meddelande haft den verkan, att vid "Atlas Works" spektroskopet
dagligen brukas för att bestämma, när kolet försvinner,
äfvensom att man till en viss grad är belåten med de af detta
instrument erhållna resultat, isynnerhet då man haft att göra
med en ny tackjernssort.

I Tyskland å andra sidan finnas såsom bekant många
bessemerverk, der spektroskopet uteslutande begagnas för
bestämmande af tidpunkten för blåsningens afbrytande. Man har
funnit dess angifningar så tydliga, att t. ex. vid Zwickau i
Sachsen detta instrument vid blåsningen redan brukas af alldeles
obildade arbetare med de bästa resultat.

Då sålunda en orsak till meningsskiljaktigheterua mellan
England och Tyskland i denna sak finnes, oberoende af
tyskarnes böjelse för att anställa vetenskapliga forskningar å ena
sidan och engelsmännens utomordentliga förmåga att förfara
rationelt vid fabrikers inrättande å andra sidan, så måste dock
medgifvas, att uteslutandet af spektroskopet vid
bessemerprocessens praktiska bedrifvande i England är att antaga såsom
resultatet af ett väl utfallet försök som utförts af vetenskapligt
och praktiskt utbildade män.

Om man betraktar bessemerskötseln i Tyskland, sedan man
blifvit väl bekant jned den engelska metoden, öfvertygas man
om det förhållandet, att blåsningen varar längre i jemförelse
med den engelska metoden, samt att hettan å beskickningen är
mycket högre. Orsaken till blåsningens längre fortvaro måste
ligga antingen deri, att i det tyska tackjernet mera kol måste
oxideras än i det engelska, eller deri att oxideringen försiggår
mycket långsammare. Vid jemförelse mellan de olika
tackjernsorterna finna vi, att de engelska vanligen innehålla mera
silicium, under det att de tyska hafva en större manganhalt
och derföre enligt regeln i ringa grad mera kol. Men
olikheten är ej stor nog för att gifva tillräcklig grund för skilnaden
i tiden för blåsningens fortgång. Vi måste derföre söka
orsaken i en förminskad hastighet vid oxideringcn, hvilken beror
på luftens pression samt af formornas antal och diameter. Den
använda pressionen är i alla länder lika äfvensom i allmänhet
jernets höjd i konvertorn, men antalet formor åter varierar
ganska mycket.

Jag beklagar, att jag icke varit i stånd att i detta afseende
samla flera data, dock må följande exempel tjena att visa
skilnaden mellan den engelska och tyska metoden.
Konvertorns Antal Formhålens Totala utströmningsytan
kapacitet. formhal. diameter för luften.
Centner. Linier. Qv.linier.
Königshiitte . . . 72 49 2,2 186
Neuberg . . . 72 49 2,9 324
Zwickau . . . 72 42 4,4–5,3 638
Heft . . . 48 42 2,9 277
Crewe . . . 120 144 3,3 1232
Dowlais . . . 120 156 3,3 1334

Om vi reducera luftens utströmningsyta för hvarje fall till
det belopp som kommer på hvarje centner af konvertorns
fattningsförmåga, erhålla vi för
Königshütte . . . 2,5 qv.linier,
Neuberg . . . 4,5 qv.linier,
Zwickau . . . 8,7 qv.linier,
Heft . . . 5,8 qv.linier,
Crewe . . . 10,2 qv.linier,
Dowlais . . . 11,1 qv.linier.

I Förenta Staterna hafva vi vid Harrisbury och Troy 120
formhal af 3,3 liniers (9,8 m. m.) diameter med 120 centners
(5,1 tons) konvertorer, hvilka lemna en total utströmningsyta
af 1,026 qv.linier (90,5 qv.c.m.) eller per centner af konvertorns
fattningsförmåga 9,6 qv.linier (0,85 qv.c.m), hvilket ligger
emellan värdena för de tyska och engelska förhållandena.

Af dessa exempel framgår, att den relativa, mängden af
den i konvertorn inblåsta luften i England är nära dubbelt så
stor som i Tyskland, och kunna vi deraf sluta, att blåsningen i
sistnämnde land måste fortgå längre.

Hvad den egentliga orsaken är, till att man i Tyskland
använder ett mindre antal formor, vet jag icke, men att detta
förhållande utöfvar ett vigtigt inflytande på spektroskopets
användning, skall vid närmare skärskådande af saken snart blifva
tydligt. Spektroskopets angifvande af tidpunkten, då kolet
bortgått från jernet, beror ju på det fullständiga försvinnandet
af de karakteristiska linierna i spektrum. Om nu under
processens sista stadium oxideringen försiggår mycket hastigt,
såsom i England, försvinna de ifrågavarande linierna nästan
ögonblickligen och blir sålunda icke någon bättre ledning för
blåsningens afslutande än lågans försvinnande, hvilket inträffar
samtidigt. Men om åter oxideringen sker jemförelsevis långsamt,
såsom i Tyskland, försvinna linierna så småningom, hvarigenom
graden för kolets aflägsnande kan bedömas. Det fordras blott
en ringa erfarenhet för att lära sig med ganska stor
noggranhet uppskatta huru kolets afskiljande fortgår, och detta just
på grund af tydligheten hos de karakteristiska linierna i
spektrum, Ehuru en praktisk blick ofta nog äfven obeväpnad kan
vara lika korrekt i att afgöra detta, kan dock ej något tvifvel
uppstå derom, att icke eu större noggrannhet och enkelhet i
arbetet vinnes, om man uteslutande litar på spektrums utslag,
förutsatt att oxidationen ej försiggår för fort. Användningen
af ett stort antal formor hindrar äfven luftens förmånliga
inverkan på kolet och kiseln mot slutet af processen; men deremot
är äfven lätt begripligt, att om formornas antal är för litet,
de icke mera äro i stånd att med den stora luftqvantiteten
skydda jernet för oxidation.

Om beskickningens värmegrad har något inflytande på
riktigheten af spektroskopets utslag kan icke med bestämdhet
sägas. Det enda yttrandet som finnes i denna punkt kommer
från Bleichsteiner vid Maximilianshütte i Bayern, hvilken
iakttagit, att vid varm beskickning med mycken rök som i betydlig
massa förekommer vid det manganhaltiga tackjernet
bessemerspektrumet försvinner, innan kolet fullständigt bortgått från
jernet; under det att vid kallare och icke rökande
beskickningar spektrums försvinnande och jernets fullständiga befriande
från kol inträffar samtidigt.

Jag har redan omnämnt det förhållandet att enligt regel
vid den tyska metoden beskickningens värmegrad är större än



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free