- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
164

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Thomas M. Drown: Om ernående af jemnhet hos bessemerprodukten - W. Hoffstedt: Maskin för slipning och polering af jern, stål m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den engelska, och såsom jag tror är detta allmänt antaget af
alla som sysselsätta sig med dessa saker. Särskildt har jag
observerat detta förhållande i Zwickau, hvarest lågan vid
blåsningen slutliga afbrytande är så intensivt glänsande att ganska
starkt färgade glas måste anvärdas vid dess betraktande för att
skydda ögonen. Orsakerna till den högre temperatur som visat
sig existera i Tyskland är ännu något oviss. Värmekällorna
vid bessemerprocessen äro följande:

1:o) Metallens i konvertorn ursprungliga värme, hvilket
är beroende på tackjernets temperatur, då det intappas,
äfvensom af konvertorns egen temperatur.

2:o) Det genom siliciums oxidation uppkommande värmet,
osh hvilket enligt Jordan är 6382,4 värmeenheter för hvarje
genom atmosfärisk luft till kiselsyra oxiderad vigtsenhet kisel.

3:o) Det genom jernets oxidering alstrade värmet = 757
värmeenheter för hvarje till oxidul förvandlad vigtsenhet af jernet.

4:o) Det genom manganets oxidering till oxidul erhållna
värmet, hvilket äfven enligt Jordan sannolikt uppgår till lika
mycket som vid jernets oxidering.

5:o) Det vid kolets oxidering uppkommande värmet,
hvilket kan uppskattas till 475,2 värmeenheter tör hvarje till oxid
förvandlad vigtsenhet af kolet.[1]

Hufvudkällan till värmet är sålunda beroende på kiselns
oxidering, hvilket ämne är närvarande i långt större qvantitet
i engelskt tackjern än i tyskt. Manganen kan ej tillerkännas
mycket inflytande, då jernet för detsamma mest i slaggen, och
då man antagit dess termiska verkningar lika med jernets

Vid det förhållandet att den engelska metoden utför
blåsningen med ett större antal formor, kunde det vara möjligt att
en del af luften genomströmmar utan att hafva afgifvit sitt syre.
Om man betänker, att Jernets djup i hvila endast uppgår till
1 à 1,2 fot (30–35 c. m.), men att det ofta på grund af
luftströmmens häftighet slungas ur mynningen på konvertorn, så synes
ett sådant antagande icke möjligt, och blir då alltid en
värmeförlust följden deraf. De enda försök, så vidt jag känner, i
detta afseende, nämligen mr Snelus’ i Dowlais, bekräfta
emellertid icke denna åsigt. Han profvade gaserna som under
blåsningen afgingo från konvertorn 2, 4, 6, 10 och 12 minuter
efter dess början och fann deri icke något syre närvarande,
hvarigenom skulle bevisas, att detsamma vore fullständigt
absorberadt. Men då experimentet ursprungligen icke var afsedt
för undersökning af denna sak, så kan det hända att tryck
och luftmängd icke varit de som vi hafva förutsatt. Ju
hastigare oxideringen försiggår, desto högre blir med säkerhet, att
sluta efter analoga förhållanden, temperaturen. Om derföre
kunde bevisas, att gränserna för totala formytan icke
öfverskrides, och att blästerns syre fullständigt absorberas, så måste,
till och med i utomordentliga fall hvilka förut blifvit omnämnda,
den engelska metoden vid blåsningen vara fördelaktigare för
åstadkommande af en hög temperatur än den tyska.

Afsedt från dessa betraktelser är det obestridligen sannt,
att många stora fördelar vinnas genom en hög temperatur i
konvertorn, och en af de vigtigaste deribland är tillfället att
pröfva stålet före utgjutningen. Oaktadt den vid
bessemerprocessens utförande ofta vunna erfarenheten, och oaktadt den stora
nytta spektroskopets användning gifver vid handen, måste likväl
erkännas att en absolut visshet om produktens egenskaper
endast kan vinnas genom dess profning. I Zwickau, der
processen genomföres utan tillsats af spegeljern eller någon annan
jerusort, och blåsningen upphör då spektram hänt der på kolets
fullständiga aflägsnande, indoppar man i konvertorn en lång
jernstång, vid hvilken en qvantitet slagg häftar fast, som
innehåller spridda korn af metall. Sedan stången blifvit uttagen
ur konvertorn, nedsänkes den genast i vatten och får der
qvarligga, tills den blifvit fullkomligt kail. De metalliska kornen
skiljas då från slaggen och pröfvas genom hammarslag på sin
hårdhet och smidbarhet. I öfverensstämmelse med resultaten
af denna profning, om dessa utfallit tillfredsställande eller ej,
utgjutes metallen i kokillerna, sedan det blifvit tillräckligt
afkyldt; eller också stjelpes konvertorn åter upp och blåsningen
fortsattes ännu en eller två sekunder längre. Genom detta
förfaringssätt erhåller man en jemn produkt. Att detta förfaringssätt
blir möjligt, ådagalägger just den praktiska vigten af att i
konvertorn hafva en högro värmegrad, än som är nödvändig för
gjutningen. Om fördelarne af en likformig produkt äro att
tillmäta ett högre värde än en kortare varaktighet af sjelfva
processen, är en omständighet som endast beror af ekonomiska
skäl, och om hvilka det icke är min afsigt att orda i denna
artikel.                 (The Kngineering and Mining Journal.)

Maskin för slipning och polering af jern, stål m. m.


(Plansch 7, figg. 11–13.)

Hvar och en som med uppmärksamhet följt utvecklingen
af arbetsmaskinerna för metall eller hårdare ämnen i allmänhet
har ej kunnat undgå att observera den riktning, hvarpå man
slagit in vid konstruktionen af specielt sådana maskiner som
afse åstadkommandet af jemna och släta ytor eller utarbetandet
af någon mera bestämd och ofta upprepad form af vissa
föremål. Denna riktning karakteriseras af begagnandet dels af s. k.
frasar dels af något hårdt, ofta nog af de finaste småpartiklar
sammansatt medium såsom arbetande verktyg i stället för de
vanliga arbetsstålen; och hvilket medium genom sin massas
hårdhet och energiska angripande af arbetsstycket under stor
hastighet ofta lemnar en färdig produkt af sådan fulländning, att
den vida öfverträffar icke blott på andra maskiner utarbetade,
likartade föremål utan äfven sådana sorn förfärdigas för hand
af den skickligaste arbetare. I de flesta fall utgöres
ifrågavarande medium af hastigt roterande smergelskifvor, då
bearbetningen af föremålen närmast blir att förlikna med en slags
slipning. Såsom exempel på sådana maskiner må nämnas den
välbekanta sågskärpningsmaskinen, slipnings och
poleringsimaskiner för utarbetande al listverk, plana ytor och dylikt i sten,
m. fi. Den användning af dylika maskiner, hvarpå vi denna
gång särskildt önskade fästa uppmärksamheten, är dock endast
deras tillämpning för att i möjligaste mån ersätta det
mödosamma filningsarbetet i våra mekaniska verkstäder.

Det torde icke vara obekant för flertalet af våra mekanici
att vid större utländska, isynnerhet engelska och amerikanska,
verkstäder man redan länge i betydligt högre grad än hos oss
sökt minska detta hårda och i de flesta fall konstfärdiga arbete,
filningen, helt enkelt med föremålens afslipning på vanliga
slipstenar. Naturligen fordrar äfven detta arbete,
isynnerhet vid framställandet af plana ytor, en icke så liten
färdighet och praktik, och är det på grund deraf man sökt
införa större och mindre maskiner för uträttande af samma
arbete, hvilket ju också enligt sakens natur sålunda bör blifva
exaktare och bättre utfördt än för hand, om nämligen maskinen
är riktigt och ändamålsenligt konstruerad. Vi hafva redan vid
ett par föregående tillfällen lemnat teckningar och redogjort för
ett par smärre maskiner just af den art vi här velat framhålla,
och hvilka voro specielt afsedda att användas direkte vid
skrufstädet[2]. Ofta nog förekomma dock större pjeser, hvilka efter
afhyfling i en vanlig hyfvelmaskin måste med fil och skafjern
samt smergel bearbetas för att erhålla jemna och polerade ytor.
Är då materialet till på köpet mycket hårdt, såsom hvitt
tackjern eller hårdare stål, hvilket kanske till och med härdats, är
nogsamt bekant, hvilket oerhördt arbete härmed är förknippadt.
Vi våga derföre tro att meddelandet af en teckning på en större
slipnings- och poleringsmaskin för här ifrågavarande ändamål,
hvilken vi vid ett besök i en engelsk verkstad för ett par år
sedan funno vara af enkel konstruktion samt arbetande utmärkt
väl, skall vara af intresse och nytta för våra mekaniska
fabrikanter. Teckningen, framställd å pl. 7, figg. 11–13, är


[1] Med afseende härpå hänvisas till en uppsats om
»Beräkningsgrunder för det till bessemerfärskningen nödiga kraftbehofvet» af
R. Åkerman å sid. 107 af Ill. Teknisk Tidning, 1871.         Red:s anm.
[2] Dessa maskiner äro: apparat för filning och slipning af
hålkelar m. m.,
Ill. Teknisk Tidning N:o 46. 1871, och Kalatschoff’s
filapparat,
Ill. Teknisk Tidning N:o 9. 1872.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free