Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - W. A. Gibbs: Apparat för inbergande af gräs och säd vid fuktig väderlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordnas i form af hässjor eller tältformiga ställningar, vid
hvilka senare axen hänga inåt och skyddas af halmen.
Slutligen komma rior, hvilka användts af många olika former och
med olika resultat. Den bästa och effektrikaste ehuru
farligaste metoden är den stundom i Kurland och Liffland brukade,
enligt hvilken kärfvarne uppställas på en af stänger bildad
botten, under hvilken eld uppgöres. På de ställen, der träet icke
är så billigt, och dessutom der eldfaran blir stor, förbjuder
denna metod sig sjelf.
Den första fråga som uppstår att besvara vid ett utkast
till en konstgjord torkapparat angår användbarheten af med
konst framstäldt värme. Kan torkningen med uppvärmd luft
ersätta solvärmet eller verkar denna skadligt på växterna? För
vinnande af klarhet häruti uppvägde Gibbs 23,5 ort (100 gr.)
färskt gräs som han torkade på ett pappersark framför eld.
Resultatet blef 4,7 ort (20 gr.) hö af bättre beskaffenhet,
friskare färg och mera aromatisk lukt än vanligt hö. Analysen
visade betydligt mindre vattenhalt än i normalt tillstånd,
hvilket ådagalade att Gibbs användt för stark hetta och således
torkat höet för hårdt, ett missgrepp som dock lätt kan
undvikas. Försöket upprepades på ett synbart farligare sätt med
en större qvantitet hö. En maltkölna uppeldades och något
gräs utströddes deröfver. De använda kolen voro temligen
rökfria, men afgåfvo dock någon rök och isynnerhet svafvelhaltiga
ångor, hvilka gjorde vistelsen på kölnan, om icke outhärdlig,
åtminstone högst oangenäm. Vid alla senare försök har Gibbs
nyttjat "maltkol" eller kåks, och betviilar han andra
brännmaterialers användbarhet. Detta var första hindret för en större
utbredning af hans apparat. I England, der "maltkol" är en
allmänt utbredd handelsartikel och kåks finnes öfverallt i stor
mängd, är denna fråga icke af betydelse, men der så ej är
fallet blir förhållandet olika. Användningen af trä såsom
brännmaterial i de nordliga länderna synes tyda på, att röken icke
skadar säden, men om också så skulle vara – hvilket
åtminstone ej kan antagas ined afseende på fodermedlen –, så måste
röken åtminstone alltid hindra sädens vändning, emedan
torkbottnen under eldningen blir otillgänglig för arbetarne. I sjelfva
verket blir också denna fråga endast en penningfråga, d. v. s.
lönar det sig att transportera kåks på långa afstånd för att
användas såsom brännmaterial? Der kåks finnes nära till hands
förefinnas inga svårigheter. Vid de omnämnda försöken höll
Gibbs temperaturen vid 50° à 63° och experimenterade endast
med färskt inregnadt gräs. Efter 25 minuter var höet färdigt
att inladas, och detta utan den ringaste brända lukt. Det lades
för boskapen, hvilken åt det med begärlighet och icke hade
den ringaste olägenhet deraf. Af de öfriga erfarenhetsrönen
af fortsatte försök må omnämnas, att åstadkommandet af en
luftström vid hvarje fall ögonskenligen påskyndade torkningen,
att en ogenomborrad metallbotten i stället för en sållformig
sådan visade sig oanvändbar, samt att ett beständigt vändande
af gräset var en obetingad nödvändighet. Då detta uraktläts,
bildade höet klumpar, lagrade sig i den undre delen fast på
hvartannat och hindrade sålunda den torra luftens uppåtstigande
till de öfre lagren. För säd var det nödvändigt att leda den
varma luften upp genom midten af kärfvorna, emedan genom
dessas blotta uppställande i uppvärmda och starkt ventilerade
rum yttersidorna blefvo spröda som glas, innan det inre förlorat
till och med blott en del af sin fuktighet.
Vi öfvergå nu till beskrifningen af här ifrågavarande
apparat i sin nuvarande fulländade form. För densammas
drifvande kan användas en vanlig lokomobil, hästvandring eller på
hvilket annat sätt som helst genererad drifkraft. Apparaten
blir i alla fall densamma, blott med den skilnad att, då säd
skall torkas ett annat golf insattes i torkhuset, än då hö
torkas. Då lokomobil förut finnes vid en landtegendom, kan denna
med fördel användas, isynnerhet som de från skorstenen
bortgående eldstadsgaserna som ju innehålla en hel mängd värme
då ytterligare kunna nyttjas. Finnes ej lokomobil, uträttar en
enkel hästvandring samma tjenst, hvarvid dock är att bemärka,
att ju hastigare rörelsen är, en desto högre temperatur kan
användas, och således ett desto större arbete i förhållande till
tiden och eldningen uträttas. Principen för apparaten består
helt enkelt i att föra genom torkhuset en uppvärmd luftström.
Den’varma luften genereras alltid i en nedgräfd eldstad. Häraf
skulle man möjligen kunna draga den slutsatsen att apparaten
icke vore flyttbar. Så är dock ej förhållandet, utan är
fastmera dess flyttbarhet en af hufvudfördelarne. Ett hål för
eldstaden kan ju alltid graf vas hvar som helst i marken. Då
lokomobil användes, ställes denna tätt invid en ventilator, så att
dennas skoflar kan suga de gasformiga förbränningsprodukterna
ur rökrummet och drifva dem genom torkhuset. Då en högre
värmegrad åstundas kan tvenne eldstäder anläggas.
Ventilationsapparaten som bör vara enkel och lätt att förfärdiga samt
transportabel inpressar sålunda den uppvärmda luften genom ett rör
i det under golfvet befintliga rummet af torkhuset. Detta är
sammansatt af fält utaf plåtstycken som sammanhållas af
träramar samt af ett likaledes utaf flera stycken bestående plåttak.
Ett dylikt byggnadssätt erbjuder den fördelen, att torkhuset
utan vidare förberedelser eller något egentligen afsevärdt arbete
efter behag kan tillökas på längden eller bredden genom
inskjutande af en eller flera plåtfält och ändock medgifver
åstadkommandet af nödig täthet. Då säd skall torkas, insattes ett
särskildt, löst, genomborradt golf, från hvilket ett antal
likaledes genomborrade rör stå upp. Korn och hafre tror
konstruktören kunna torkas utan denna inrättning på grund af halmens
mjuka beskaffenhet, isynnerhet om säden inlägges obunden,
hvilket ofta brukas i England. I alla fall torde det vara
rådligast att begagna det omnämnda genomborrade golfvet.
Kärfvarne uppträdas då en och en på rören så att den varma
luften får passera inifrån och utåt. För att möjliggöra en
fortgående användning af torkhuset delar Gibbs detsamma efter
längden i tvenne rum, af hvilka det ena begagnas för torkning,
under det att det andra tömmes och fylles. I början
begagnade Gibbs äfven för hö ett genomborradt golf, dock utan
rör, men sedermera har han funnit, att torkningen försiggår
utan olägenhet hastigare utan ett dylikt golf. Naturligen måste
fodret tidt och ofta vändas, till underlättande af hvilket arbete
tjenar en häfinrättning som åstadkommer en regelbunden
rörelse uppåt och nedåt och medgifver arbetarne tillfälle att
begagna ganska stora högafflar. Denna häfinrättning är likasom
hela apparaten ytterst enkel. Häfstången förbindes excentriskt
med ett vanligt kärrhjul som sättes i rotation från en renskifva
å den befintliga motorn. Värmegraden kan efter behag
regleras i torkhuset, men blir luften i alla händelser oangenäm för
arbetarne att inandas, hvilka vid tömningen och fyllningen
alltid måste inträda i huset. För att lindra denna olägenhet
anbringar Gibbs numera en andra ventilationsapparat som städse
håller de högre luftlagren kalla och friska. Vidare har han
konstruerat ett ytterligare tillägg till sädestorkningsapparaterna.
Han gjorde nämligen snart den erfarenheten, att han med en
andra ventilationsapparat kunde åstadkomma en ganska
praktisk elevator, i det att ventilatorn alstrar en tillräckligt stark
luftström för att föra kärfvarne genom en slags trumma upp
på de bredvid anordnade stackarne.
Då lokomobil användes ersattes bakväggen af rökrummet
med ett trådnät som uppfångar alla gnistor. Faran för flygande
gnistor lär i öfrigt vara ’mindre än man vanligen föreställer sig.
De vanliga 6- eller 8-hästars lokomobilerna äro ingalunda
behöfliga för apparatens drifvande utan äro 1 1/2 à 2 hästkrafter
fullt tillräckliga, och kan således återstoden af maskinens kraft
mycket väl användas för andra behof. De erforderliga
remmarnes bredd uppgifves till 45 lin. (13,1 c.m.). Det af Gibbs
vanligast använda torkhuset upptager 45,4 qv.fots (4 qv.m.)
golfyta, då 32 kärfvar få rum i hvarje afdelning. För större
behof föreslår han dock dubbla denna storlek, så att 64
kärfvar kunna på en gång torkas. Vid vanlig drift och med 160°
temperatur torka dessa på en qvart, och då under denna tid
det andra rummet tömmes och åter fylles, torkar apparaten
256 kärfvar i timmen, om säden var färsk. Gräsets eller sädens
behandling är särdeles enkel. Under det att arbetet fortgår i det
ena rummet, förblir det andra tillslutet och med tillhjelp af
häfinrättningen kan gräset lätt och fullständigt vändas; säden
åter uppställes på rörändarne. Hvad beträffar elevatorn, som
kan användas både för hö och sad äro följande detaljer angifna:
ställningen bör intaga en lutning af 45 grader; dess längd är
21,2 fot (6,28 m.), och genomskärningen rättar sig efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
