- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
168

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Föreningens för betsockerindustrien i Tyskland generalförsamling den 7 och 8 Maj 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Föreningens för betsockerindustrien i Tyskland
generalförsamling den 7 och 8 Maj 1872.



Betsockerindustrieri står obestridligen i Tyskland på en hög
ståndpunkt, hvartill isynnerhet "der Verein für die
Rübensucker-Industrie des Zollvereins" i väsentlig mån bidragit. Denna förening
omfattar nu 264 fabriker, mellan hvilka utan allt hemlighetsmakeri
de gjorda erfarenhetsrönen utbytas till fromma för dem alla.
Föreningens tidskrift utsprider dessutom kännedomen härom
till ännu vidsträcktare kretsar. Dess årliga generalmöte egde
rurn den 7 och 8 sistlidne Maj i Thale på Harz, och torde det
vigtigaste af de der hållna förhandlingarna vara af intresse,
hvarföre en kort resumé öfver desamma här må meddelas efter
"Magdeburgische Zeitung".

Den första frågan, "är anordnandet af försäkringar mot
olycksfall vid betsockerfabriker ett behof, och huru kan eventuelt
detta behof tillgodoses?" hade väckts inom flera föreningar, och
till följd deraf beslöts af utskottet i Februarisammanträdet att
för afgifvande af ett på fakta grundadt omdöme statistiska
uppgifter skulle samlas öfver de under de senaste 10 åren i de
med föreningen förbundna fabrikerna inträffade olycksfallen.
Direktionen utfärdade sålunda till alla de dithörande 264
fabrikerna en uppmaning att inkomma med uppgifter i detta
afseende. Af dessa afslog 3 fabriker donna begäran och 45
svarade icke alls. Af de öfriga 216 fabrikerna hade vid 120 med
tillsammans 1,027 driftår icke några olyckor inträffat, och vid
de återstående 96 med tillsamman 876 driftår hafva 125
blifvit dödade och 74 sårade, till största delen till följd af grof
vårdslöshet hos dem som olyckan träffat, men till en del äfven
på grund af yttre våld och till den minsta delen genom annan
persons förvållande. Af den sista kategorien funnos 17
dödsfall, af hvilka 8 hade föranledts på sådant sätt, att
vederbörande fabriker enligt lagen af den 7 Juni 1871 voro
förpligtigade till skadeersättning. Föredraganden, geheimerådet Riedel,
ansåg på grund af föreliggande meddelanden, att ej anledning nu
förefunnes för införandet af assurans, så mycket mindre som vid alla
fabriker på det liberalaste blifvit sörjdt för de skadade, och dessa
ej voro böjda för att öfverlemna omsorgen om dem åt främmande
personer. Utan att taga i betraktande att den meddelade
statistiken ej så direkte ledde till denna slutledning, då den förmodan
ligger nära till hands, att vid de 48 fabriker som ej svarat
samma tendenser icke gjort sig gällande, var dock i församlingen
den åsigten förherskande, att grundandet af en assuransförening
syntes vara af behofvet påkallad, hvilken, såsom doktor
Bodenbender framhöll, borde omfatta icke allenast sådana olycksfall
som lagstiftningen tagit hand om utan äfven sådana hvilka
den skadade sjelf förvållat; och deri torde man äfven finna ett
medel mot arbetarnes socialistiska extravaganser, hvarjemte det
å andra sidan vore lugnande för fabriksegaren att veta, det han
ej vore tvungen till allt för stora och stundom hans krafter
öfverstigaude uppoffringar till hvarje förolyckad arbetare eller
hans rättsinnehafvare. På proposition af direktorn
Sapel-Mescherin beslöts äfven att hänskjuta denna fråga till utskottet för
vidare och skyndsam behandling.

Ett annat på dagordningen stående ämne handlade om den
förlidet år uppställda prisuppgiften "att utfinna en säker metod
för bestämmandet af sockerutbytet af råsocker". En sådan
metod är af största betydenhet för sockerfabrikationen såsom
varande det enda som kan gifva åt den i nationalekonomiskt
hänsende så vigtiga sockerhandeln en säker grundval, på samma
gång härigenom lemnas tulltjenstemännen ett medel i händerna
att kunna uppskatta införseltullen äfvensom godtgörelser för
utförsel. Af de båda inkomna pristäflingarne var den ena
nästan värdelös, under det att det af doktor Scheibler
inlemnade arbetet angaf en metod som löste uppgiften på ett enkelt
och fulländadt sätt. Doktor Bodenbender hade utfört talrika
kontrollförsök, hvilka lemnat öfverraskande noggranna resultat.
Det utsatta priset, 1,000 thaler, tillerkändes enhälligt doktor
Scheibler[1].

Rörande frågan "om de från fransysk sida med afseende
på raffineradt socker vidtagna, för de internationela
handelsförhållandena störande åtgärderna samt om medlen att
motarbeta det skadliga inflytande som de i Frankrike tolererade
missbruken kunde utöfva på den tyska industrien" uppstod en liflig
debatt. Såsom bekant afslöts år 1864 mellan England,
Frankrike, Holland och Belgien en konvention om förtunning af
socker och godtgörelse för utförsel, i hvilken för bestämmandet
af storleken af tullen, respektive godtgörelsen antogs en
standard som är basserad på sockrets färg. Hvarje fackman vet
väl, att färgen är ett ofta nog falskt kännetecken på det i
råsocker befintliga kristalliserbara sockret, och ifrågavarande
bestämmelser blifva ganska illusoriska, då, såsom franska
raffina-dörer nyligen gjort, bedrägliga medel tillgripas för att färga
sockret mörkare. Man utför detta med karamell, och sålunda
har det blifvit möjligt att till Frankrike införa socker som
håller 92 proc. rent socker men blott förtullas såsom innehållande
endast 66 proc. Med den höga införseltullen i Frankrike
öfvergår godtgörelsen för export den betalda importtullen ganska
betydligt, hvarigenom de fransyska raffinadörerna erhålla en så
hög premie, att konkurrensen på verldsmarknaden blir nästan
omöjlig för alla andra, och är det isynnerhet de engelska
raffinadörerna som klaga häröfver. Dertill kommer vidare att
systemet för beskattningen af den inhemska
betsockertillverkningen i Frankrike och Belgien är sådan, att fabrikanterna
likaledes härigenom erhålla en ansenlig premie. Ehuru äfven
i församlingen konstaterades, att för närvarande en obetydlig
tillförsel från de båda nämda länderna till Tyskland egde rum,
ansåg den sig dock icke kunna förneka, att den tyska industrien
här hotades af en fara som ej vore att förakta. Huruvida det
af församlingen fattade beslutet, "att anmoda utskottet att vända
sig till rikskanslersembetet med begäran om föranstaltande af
en lag, som satte förbundsrådet i stånd att höja tullen å
socker vid alla de fall, då en exportpremie betalades af något
land" – huruvida, säga vi, detta beslut medför åsyftad verkan,
torde vara mycket tvifvelaktigt.

Nästa fråga var: "hvilken erfarenhet har vunnits om
användning af ångkraft vid betodling?" Herr G. A. Töpfer i
Stettin, bekant för sina energiska bemödanden att i Tyskland
införa och utveckla ångans användning på landtbruksområdet,
höll ett längre föredrag, hvari han meddelade, att vid slutet af
förra året voro 20 ångplogar af John Fowlers konstruktion i
bruk i Tyskland, samt att ytterligare 10 voro beställda för
denna vår. Fabrikör Freise från Neustadt som sedan 1868
användt en dylik maskin påstod, att icke någon betodling vore
möjlig utan djup bearbetning af jorden, och då denna på
talarens egendomar vore omöjlig att utföra med vanlig dragkraft,
hade han sett sig tvungen att anskaffa en ångplog, af hvars
användande de goda resultaten årligen träda allt mer och mer i
dagen. Herr Dohrn tillade, att fördelarne af ångplöjningen
icke blott bestodo i jordens djupare bearbetning utan äfven i
det bättre utförda arbetet. Vid anställda jemförelser mellan
resultaten af jordens odling rned dragare och med ångkraft hade
han i senare fallet skördat nära 50 centner (2,127 K.gr.) mera
per tunnland än i det förra, då hvardera försöket upptog
cri areal af nära 18 tunnland (6,43 h.ares).

Med afseende på frågan, "hvilka iakttagelser hafva blifvit
gjorda öfver ammoniakens verkan i form af svafvelsyrad
ammoniak på betornas växtlighet och sockrets bildande i jemförelse
med amoniakens och dess derivators verkan såsom guano?" kunde
ej från något håll konstateras någon skilnad i verkningsarten, ehuru
gunanohandlarne drifva sådana påståenden. Deremot fastade
doktor H. Schulz från Magdeburg uppmärksamheten på det
skamlösa sätt, på hvilket man sökte draga fördel af en utaf
doktor Meyer utgifven skrift. Denna skrift, som redan i och
för sig var särdeles gynsamt stämd för användningen af guano,
citerades i handlarnes annonser alldeles falskt till fördel för
deras varor. Talaren varnade äfven för inköp af s. k. rå
ammoniak, hvilken icke blott hade en mycket varierande
sammansättning utan äfven innehöll för växterna skadliga ämnen.

Såsom svar å frågan, "hvilket Stassfurter kalisalt har visat
sig bäst för beteodling?" anförde doktor Frank från Stassfurt,
att enligt doktor Fr. Cobbe’s nyaste undersökningar det var


[1] Så snart vi blifva i tillfälle att taga närmare kännedom om
ifrågavarande prisskrift, skola vi ej underlåta att delgifva våra läsare
hufvudinnehållet deraf.                         Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free