Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Föreningens för betsockerindustrien i Tyskland generalförsamling den 7 och 8 Maj 1872 - Ryno Hoffstedt: Om främmande bitterämnen i maltdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles likgiltigt, om man använde klorkalium eller svafvelsyradt
kali. På senare tiden har man för gödsling om våren mycket
begagnat en blandning af 180 skålp. (76,5 K.gr.) klorkalium
och lika mycket chilisalpeter per tunnland.
"Visar chilisalpetern, hvilken använd såsom enbart
gödningsmedel i större qvantitet för betor lärer gifva en dålig
produkt, samma olägenhet, då den brukas i mindre mängd
tillsamman med andra gödningsämnen?" Så mycket äfven
chilisalpeterns gynsamma inverkan på de unga plantornas tillväxt
erkändes, om den ej tilltages i för stor qvantitet, så var man
dock allmänt öfverens deri, att dess användning i massa och
enbart vore ett sätt att hastigt utmatta jorden. På fält som
hålla mycket fosfater vore chilisalpetern rätt nyttig, om man
på hösten använde ungefär 2 centner (85,1 K.gr.) och på våren
1 centner (42,5 K.gr.) per tunnland. Bättre är det dock alltid
att genast uppblanda den med fosfater. I sammanhang härmed
uttryckte doktor Bodenbender sin förundran öfver, att man
slösade mycket penningar på att från Amerika erhålla
qväfverika gödningsmedel men deremot missaktade de rikaste
qväfvekällorna i hemlandet, nämligen mennisko-exkrementerna, och
ej gjorde landtbrukets intressen gällande i och för dessas
rationela tillgodogörande. Talaren ville på det allvarligaste rikta
landtmannen uppmärksamhet på nödvändigheten att i detta
afseende gå energiskt till väga.
Vid den följande frågan, "hafva genom skydd för nyttiga
fåglar medelst anläggning af konstgjorda bon afsevärda resultat med
afseende på skadliga insekters sparsammare förekomst
iakttagits?" voro meningarne delade. Å ena sidan påstods, att man
icke kunnat varseblifva någon slags nytta häraf, hvilken åsigt
dock ej delades af flertalet. Det anmärktes, att starbon alltid
borde upphängas så, att öppningen vore riktad åt öster,
emedan de eljest icke anlitades. En medlem fastade
uppmärksamheten på, att detta år, ehuru särdeles gynsamt för majbaggar,
hade att uppvisa icke blott ett ringa antal utan äfven många
missbildade sådane, hvilket kanske torde få tillskrifvas den
förgångna, stränga vintern.
Rörande frågorna "hvilket är fodervärdet hos återstoden
af betorna, behandlade efter olika metoder för saftens
utdragande, i ojäst och jäst tillstånd, och hvilket fordringssätt är
det fördelaktigaste?" var man allmänt af den åsigten, att det
vore bäst att försätta återstoden i jäsning, hvilket dock blefve
svårt nog med den icke utpressade, vid diffusionsmetoden
uppkommande återstoden. Den Klufemannska pressen
omnämndes härvid fördelaktigt, emedan den tilläte att afpressa så
mycket vatten, att återstoden innehöll ända till 14 proc. torr
substans, hvilket är så mycket vigtigare som Hennebergs försök
visat, att för vattenrikt foder är irrationelt.
Frågan, "huruvida någon erfarenhet förefunnes om, hvilka
ogynsamma resultat betornas uppdragande till frösättning
medfört för deras sockerhalt?" hade föranledts derigenom, att under
förliden sommar en stor mängd betor (33 procent) satt frö.
Försök hafva dock visat, att tidigt planterade betor – och
det är isynnerhet dessa som satt frö – hafva gifvit en både
qvantitativt ooh qvalitativt bättre afkastning, om blott
frödrifningen i rätt tid blifvit afbruten.
Slutligen må af förhandlingarne om de ämnen som direkte
rörde fabrikationen omnämnas, att diffusionsmetoden för saftens
vinnande synes erhålla allt flera anhängare, så mycket den än
från början bekämpades. Det för några år sedan af doktor
Scheibler uppfunna förfaringssättet att ur melassen vinna
sockret är nu publiceradt[1] och skall börja att praktiskt
tillämpas. Sockrets utdragande ur melassen är af största vigt
såväl för fabrikanten som för landtbrukaren, emedan i återstoden
enligt det Schiebler’ska förfaringssättet qvarb lifva alla från jorden
upptagna, för växterna vigtiga näringsämnen, och bör den
således blifva ett värdefullt och oersättligt gödningsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
