- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
173

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lerkärlstillverkningens nuvarande ståndpunkt i stort taget, enär de
billigare slagen voro mycket ofullständigt representerade. Så
var isynnerhet förhållandet ined den engelska tillverkningen af
bordserviser m. m. af fajans, ehuru denna afdelning uti
industrielt hänseende är så vigtig, att den qvantitet som deraf
tillverkas måhända öfverstiger den som produceras af allt annat
tillsammantaget inom den nu behandlade afdelningen.
Orsakerna härtill äro ej svåra att finna. Utställningsreglementet
föreskref, att endast sådana utvalda föremål skulle få utställas,
hvilka vid en på förhand af en jury skedd pröfning ansågos
dertill värdiga. Fabrikanterna i England som tillverka både
fajans och finare porslin inskickade på grund deraf antingen
endast af de senare eller på sin höjd blott några särdeles
framstående slag af de förra. Om vidare till jurymän för engelskt
lergods blefvo, såsom vi hafva anledning tro, utsedda personer,
hvilka, likasom sedermera de officiela engelska rapportörererna
(reporters), synas förkasta hvarje hänsyn till industriens
kommersiela sida och endast fästa sig vid dess konstnärliga, så är
det ganska naturligt, dels att af engelsk tillverkning endast de
mest utsökta, synnerligast bland fajansen, fick utställas, dels
att nyssnämnda rapportörer skulle i flera fall fälla ett orättvist
omdöme öfver en del af andra länders fabrikater. De svenska
porslinerna som äfven varit utsatta för sådana omdömen, hade
fore insändandet till utställningen blifvit bedömda af här valda
jurymän, som icke hade till rättesnöre annat än
utställningsreglementets ofullständiga och sväfvande föreskrift att afgöra
hvilka artiklar finge utställas, utan att något fanns stadgadt
om hvad dertill hos föremålen fordrades. De hafva
otvifvelaktigt varit i sin goda rätt, om de tolkat sitt uppdrag på det
efter vår åsig förnuftigare sättet att icke ensidigt betrakta
fajans och porslin mera såsom produkter af skön konst än
såsom industriföremål, hvilka för att kunna existera i första
rummet hafva till uppgift att till billigt pris förse den stora
allmänheten med en vara som i förhållande till detta sitt pris
ej blott är god och ändamålsenlig utan äfven till form och
dekoration motsvarar tidens fordringar på en sådan artikel. De
svenska porslinerna hade således att utstå jemförelse med
sådana bland stora massor utvalda artiklar från England, hvilka
hufvudsakligast tillfredsstälde konstnärliga anspråk. Detta
visade sig bland annat deraf, att der pris voro utsatta, dessa i
allmänhet voro mycket höga och stundom alldeles oerhörda.
Men icke nog härmed, de voro äfven utsatta för andra
vidrigheter. En af dem var, att åtskilliga af de bästa svenska
artiklarne hade blifvit insatta i ett af glasskåpen som hade till skylt
"British porcelain" bland, såsom det föreföll oss, hvarjehanda
rester af engelska fabrikater, hvilka troligen ej rymts i
vederbörande utställares skåp, och der de naturligtvis måste anses
för engelska. En annan bestod deruti, att åtskilliga sådana
svenska artiklar blifvit utställda som aldrig dertill varit af
tillverkaren ämnade. Då vi hade haft tillfälle att redan före de
svenska porslmernas afsändande taga dem i betraktande, blefvo vi ej
litet förvånande att ibland dem se åtskilliga sådana från Rörstrand,
hvilka vi visste icke blifvit derifrån utstälda. Vi hafva
sedermera på förfrågan härom af Rörstrands aktiebolag erhållit det
svar, att en medlem af härvarande engelska legation hade
erhållit uppdrag från den engelska regeringen att inom Sverige
uppköpa och till London öfversända "åtskilliga artiklar af
svensk fajans, hvilka kunde anses utgöra prof på eller
uttryck af den rent nationela smaken, sådan den förefanns
hos allmogen eller gemene man, och hvilka sålunda kunde
anses företrädesvis karakteristiska för Sverige",
och att denne
af sådan anledning vid Rörstrand utvalt en del pjeser af
företrädesvis simpel och billig beskaffenhet hvilka sedermera för
engelska regeringens räkning öfversändes till London. Det
måste hafva varit dessa pjeser som nu blifvit utstälda enligt
katalogen af de kongl, kommissarierna och inblandade bland det
svenska porslinet, så att t. ex. ett par muggar som lära kosta
60 à 80 öre m. fl. dylika artiklar fått en framstående plats
bland de saker som af den svenska juryn blifvit antagna till
utställande. Under sådana förhållanden är det lätt förklarligt,
dels att en del af det svenska porslinet i de officiela
rapporterna drabbades af ett oförtjent klander, dels att man bland
det som erhöll något beröm förbisåg, hvad enligt vår åsigt i
hög grad förtjenar sådant, nämligen den till alldagligt
hushållsbruk begagnade svenska fajansen, hvilken vi anse böra räknas
bland det bästa af detta slag som förekom på utställningen.’’

Efter att sedan hafva hvar för sig granskat de olika
ländernas utställningar säger författaren om den svenska följande:

"Sverige var representeradt genom begge de enda
porslinsfabrikerna i landet, Rörstrand och Gustafsberg. Vi hafva
redan antydt de oblida omdömen som af de engelska rapportörerna
blifvit fälda om dessa utställningar och några af orsakerna dertill.
Men den som känner, hvilka verkligen utmärkta saker dessa
fabriker producera, måste beklaga, att flera af deras mera
framstående alster icke blifvit skickade till utställningen, och
att den sändning som kom innehöll så få artiklar, att, då det
missödet inträffade, att åtskilligt af det bästa blef insatt bland
engelskt porslin, återstoden icke utgjorde en tillräcklig mängd
för att kunna neutralisera det ofördelaktiga intryck som
uppstod derigenom, att de engelske kommissarierna behagat deri
inblanda en samling af simplaste slags fajans, groft modellerad
och målad, sådan den för det billiga prisets skull kan säljas
till den minst bemedlade delen af vårt lands befolkning. Då
man läser de engelska rapporterna, kan man dessutom icke
undgå att märka, huru ensidigt porslinet i allmänhet blifvit,
betraktadt. Det synes nämligen i deras ögon endast ega något
värde, när det uppfyller de fordringar man kan ställa på en
produkt af skön konst. Men man har ej fäst afseende vid
andra egenskaper, hvilka detsamma såsom en stor och vigtig
fabriksartikel, en betydande handelsvara också måste besitta,
nämligen det billiga priset i förhållande till den goda qvaliteten
som gör, att det kan köpas af den stora massan, ehuru dennas
öfrervägande del är mindre bemedlad. Derföre finnes det också
endast helt få äfven bland Englands mest berömda fabriker,
som icke blifvit i ett eller annat afseende klandrade, stundom i
ganska skarpa ordalag. Detta har ofta skett äfven i fråga om
det dyrbaraste engelska lyxporslinet, då åter beträffande de
svenska fabrikaterna något egentligt klander endast träffat de
billigaste artiklarne, nämligen fajansen hvilken ensam för sig
bedömts af en särskild rapportör för fajans-afdelningen, C. Drury
Fortnum Esq. Då han ej omnämnt hvilka särskilda artiklar som
klandras kunna vi ej antaga annat, än att han måste varit
missledd genom de förut omnämnda, utan tillverkarens vetskap
utstälda pjeser och utan vidare undersökning antagit, att någon
annan svensk fajans ej funnits utstäld. Ty annorlunda anse
vi det omöjligt att förklara, huru den svenska fajansen, hvilken,
på sätt vi nedanföre skola anföra, af fullt kompetenta domare
erhållit ett så högt beröm, nu kunnat bedömas i ordalag, hvilka
vi anse oss böra i öfversättning här fullständigt återgifva, på
det att läsaren sjelf må blifva i tillfälle afgöra, om vår protest
deremot är obefogad. Nämnde rapportörs utlåtande om den
den svenska fajansen lyder i sin helhet sålunda: "Det gods
inom denna afdelning som är utstäldt af Gustafsbergs Bolag
och Rörstrands Aktiebolag synes oss icke ega någon ting som
rekommenderar detsamma ur artistisk synpunkt. Dess qvalitet
såsom fabrikat med hänsyn till pris må stå högt, men det är
pinsamt (painful) att se sådana produktionskrafter förspilda på
modeller sorn täfla med hvarandra i dålig smak och ännu värre
att veta, att det finnes en marknad för dem."

"Utan att anse oss behöfva vidare spilla några ord på ett
så beskaffadt yttrande om modeller som det nyss anförda,
gifver det oss dock anledning att i förbigående vidröra de stränga
fordringar man ofta hör omtalas, att endast utsökt vackra
sådana böra användas. Huru högeligen önskvärdt det än är, att
sådant må i möjligaste måtto kunna genomföras, frukta vi
likväl, att detta är svårare än mången föreställer sig. Det är
visserligen ganska lätt för dessa kritici att säga, att det så
mycket mera är fabrikantens skyldighet att förädla
allmänhetens smak, som det icke kostar mera att forma en vacker
modell eller måla en smakfull blomsterbukett än mera simpla
sådana, men detta har det felet, att endast vara till en viss
grad sannt. En artistiskt och smakfullt utförd ny dessein och
en derefter modellerad form fås icke för intet; sådana blifva
ofta så mycket dyrare, som det ej sällan visar sig, att den
färdigmodellerade pjesen icke håller hvad ritningen lofvade,
utan flera modeller måste göras för att deribland kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free