- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
174

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e häftet. Juni 1872 - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvälja en enda. Vid lyxporslin blifver denna kostnad en
obetydlighet i förhållande till de höga pris som derför erhållas,
men icke så vid det dagligen begagnade hushållsporslinet der
en pjes skall säljas för några få öre, ehuru den handlagts af
mera än tjugo arbetare, innan den är färdig. Dessutom fordrar
stundom allmänheten, att en viss artikel ovilkorligen skall hafva
en viss gammal välkänd form och färg, och köper stora partier
deraf, om artikeln motsvarar dess fordringar, men icke annars.
En fabrikant som sökte att annorlunda än helt småningom
reformera en sådan smak för en viss artikel, skulle stundom
kunna snart sagdt sätta sin eller sin tillverknings existens på
spel. Detta känner hvarjo praktisk fabrikant och icke minst
i England, der man också skulle hafva särdeles lätt att
uppleta stora samlingar af porslin, som helt säkert skulle bragt
de officiela rapportörerna till förtviflan, om de engelske
kommissarierna vågat sig på att deraf utställa något fabrikanterna
otillfrågade."

"Visserligen hafva de omnämnde rapportörerna stundom
också uttalat något beröm, men när detta skett på ett
bestämdare sätt, har det mest träffat engelska artiklar,
hvaremot sådant, beträffande andra länder, oftast varit ganska
sväfvande. Det är lätt förklarligt, att de icke kunnat gifva ett
rättvist erkännande åt de svenska fabrikanterna för några högst
förtjenstfulla arbeten af deras tillverkning, hvilka blifvit
placerade bland engelska utställningar och således måst med dem
förblandas, såsom äkta porslinstallrikar från Gustafsberg
dekorerade med ett turkiskt mönster i etsad förgyllning och blå,
röd och grön emalj på celadon-grund och tallrikar från
Rörstrand med genombrutna emaljerade och förgylda kanter och
blomstermålningar i botten, eller äkta thekoppar, invändigt
hvita med förgyllningar, utvändigt celadonfärgade med
cloisonné-målning, med tillhörande likadana fat."

"De svenska arbeten utom fajansen, hvilka specielt
omnämnts i de officiela rapporterna äro: parian, hvarom en
rapportör säger, att sådant numera tillverkas, bland andra länder,
äfven i Sverige "likt vårt i alla hänseenden", under det en
annan
yttrar, att detsamma "skiljer sig från det parian som
utställts af brittiska fabrikanter, såsom saknande det
elfenbenslika utseende som dessas material eger, och å andra sidan
varande fritt från ogeuomskinligheten hos det biscuit som
utstälts från Köpenhamn": ett bland de många bevis på olika
omdömen, ofta af vida skiljaktigare slag som afgifvits och
svårligen kunnat undvikas, då man ansett nödigt att använda ej
mindre än sju rapportörer (eller till och med åtta, hvaraf dock
två arbetat tillsamman), af hvilka sex erhållit hvar sin
afdelning men ofta rnera eller mindre inträngt på de öfriga, och
den sjunde egde att röra sig fritt inom alla. Utan att säga
att Gustafsbergs statyetter i allmänhet äro goda, såsom vi anse
med allt skäl kunnat ske, yttras endast, att den bästa figuren
är den neapolitanska fiskargossen. Dess tekniska utförande
berömmes, men att man icke omnämner beskaffenheten af
originalet härtill eller till Ericssons Iduna-vas, hvilken i förbigående
omtalas, är i konseqvens med, att vissa delar af Molins fontän
och Carl XII klandras i afseende på kompositionen. En vas
från Rörstrand, dekorerad med de välkända, fina, fristående
blomsterrelieferna i biscuit, det enda arbete af detta slag på
utställningen, så vidt vi kunde upptäcka, ansågs vara för
bräcklig att handteras, men "en sällsynthet i modellering och
arbetsamt utförande." Om en äggformig vas från Rörstrand yttras,
att dekorationen i buketter af väl målade blommor "är
förderfvad (spoilt) genom anbringandet af skuggor under blommorna."

"Bland sådant, som troligen undgått rapportörernas
uppmärksamhet, men som vi icke kunna underlåta att med allt beröm
omnämna, märkes: från Rörstrand en kanna af svart glaserad
fajans med dekoration af hvit email de Limoges, en vas med
matt blå fond och ornerad med guld, hvitt och rödt, efter
ritning af Scholander, lika med de två som pryda det bokskåp,
hvilket öfverlemnades till Kronprinsessan af Danmark såsom
bröllopsgåfva, samt diverse tallrikar och koppar med fat af
äkta porslin med vackra målningar; från Gustafsberg tallrikar
i blått och guld med svenska vapnet i särdeles fint utförd
målning, tallrikar med ljusblå botten och blomsterrankor i mörkare
blått samt guldornamant med hvitt derimellan, och thekoppar
med fat, ornerade i fornnordisk stil med gula kanter och
ormslingor i rödt och hvitt, allt af äkta porslin, samt framför allt
från begge fabrikerna serviser af finare fajans eller s. k. oäkta
porslin af så utmärkt beskaffenhet i sitt slag, att starkare och
bättre sådant i afseende på färg, massa och glasyr svårligen
kan uppletas, hvarjemte form och dekoration äro ganska goda
och synes oss fullt motsvara,, hvad deraf kan begäras i
förhållande till de pris, till hvilka den svenska allmänheten gör
anspråk att erhålla denna vara af våra fabrikanter. Dessa den
svenska fajansens framstående egenskaper äro också ej
längesedan på ett talande sätt erkända, nämligen vid 1867 års
utställning i Paris. Uti det utmärkta verk, som innehåller den
Internationela Juryns rapporter öfver nämnda utställning, är
det ett nöje att inhemta, huruledes, i motsats till de engelska
rapportörernas ytliga sätt att gå till väga, grundliga och
omfattande jemförelseprof blifvit inom juryn anstälda med en mängd
fajans för dagligt bruk (faïence d’usage) från olika länders
fabriker. Dessa jemförelser hafva i främsta rummet gält deras
hvithet, massans styrka och täthet, samt glasyrens förmåga att
motstå, dels härdade stålspetsar utan att repas, dels starka
temperaturombyten utan att spricka. Af deröfver tabellariskt
uppstälda sifferuppgifter finna vi, att de svenska fabrikernas
fajanser, hvilka i afseende på sin hvithet blefvo uppförda i
högsta klassen eller den för "Produits supérieurs" med endast
två fabriker framföre sig, äfven i öfriga afseenden stå högre än
medeltalssiffran för öfriga profvade tillverkningar. Detta gaf
också juryn anledning att särskildt om dem lemna ett omdöme
som vi anse oss böra i öfversättning återgifva: "Men det
finnes två fabriker, hvilkas tillverkningar förtjena att i högsta
grad uppmärksammas; det är Rörstrand och Gustafsberg (Sverige.)
Deras tillverkningar äro af första rang i afseende på hvitheten,
under det att glasyrens hårdhet och massans täta gry (gram)
ställer dem i jemnbredd med Frankrikes och Englands bästa
fajanser. Deras yttre egenskaper äro jemngoda med deras
inre,
[1] och prisen närma sig mycket de franska."
Jemförelserna omfattade nämligen äfven de olika fabrikernas pris,
och då rapporten med anledning deraf jemför Frank-rikes och
Englands priser med hvarandra och säger: "Priset på de
franska porslinerna är minst en tredjedel lägre än på de engelska",
så är ofvannämnda yttrande om de svenska prisen ganska
rekommenderande."

"Det kan måhända sägas, att vi nog omständligt afhandlat
de svenska fabrikernas uppträdande på utställningen och
beskaffenheten af deras tillverkningar. Men under
förhandenvarande omständigheter hafva vi trott oss ej böra underlåta
att fullständigt uttala våra åsigter och söka förklara orsakerna
till hvad som passerat; och vi hafva ansett det som en pligt
att ej stillatigande åhöra, huru vårt lands industri oförtjent
nedsattes genom det obefogade klander som drabbat tvenne af
dess förnämligare och tidsenligt framåtsträfvande industriela
anläggningar."[2]

Arbetet afslutas med en redogörelse för de maskiner för
lergodstillverkningen
som voro utställda, hvaribland nämnas
krossnings-, pulveriserings-, tegelformnings- och
tegelpressnings-maskiner, lertärningspress, färgqvarn,
drejningsmaskin
[3] samt Hoffmans ugn för tegelbränning.

Vi afsluta dessa våra referater ur herrar v. Dardels och
Lundströms berättelser om den internationela utställningen i
London 1871 med uttryckande af den tacksamhetsskuld, i
hvilken allmänheten måste känna sig stå till dessa herrar för de
värdefulla bidrag till vår tyvärr alltför fattiga tekniska litteratur som de
med detta arbete lemnat; och upprepa vi ännu en gång, hvad vi i
början af vår anmälan om sagde arbete yttrade, nämligen den
förhoppning att allt framgent lika kompetenta personer måtte
utsändas till de årligen här och hvar förekommande
expositionerna med skyldighet att offentliggöra redogörelserna för
dervid gjorda, för vårt land tillämpliga oeh vigtiga iakttagelser.


[1] Kursiveringen gjord af förf.

[2] Såsom bekant har sedermera af rapportörerna blifvit erkändt,
att de svenska porslinerna vid 1871 års utställning bedömts oriktigt,
ehuru för sent att kunna införas i de tryckta rapporterna.         Red:s anm.
[3] Beskrifven i N:o 42 af Ill. Teknisk Tidning 1871.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free