- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
178

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - Verldsexpositionen i Wien 1873

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvärslag, på hvilka pelarnes jernskor hvila. Den blott 1 fot (30
c.m.) tjocka muren hvilar på den yttersta pålraden och
tillhörande tvärslag och kommer således att följa med i de tillfälliga
sänkningar som åstadkommas genom smidesjernsdelarnes vigt,
under det att det 4,2 fot (1,25 m.) högre liggande golfvet blir
oberoende häraf."

Det intressantaste, ur teknisk synpunkt betraktadt, af hela
palatset blir dock naturligen konstruktionen och utförandet af
rotundan, hvarföre vi efter tidningen "die Presse" härom
meddela följande:

"Måndagen den 10 sistlidne Juni började man med
uppsättandet af den svåraste delen af den stora rotundan till
verldsutställningspalatset – ett verk med hvilket intet i den moderna
teknikens historia kan jemföras hvarken till omfång eller
svårigheter vid utförandet –, nämligen upplyftandet af den yttre
ringen till den mäktiga jernkupol som kommer att öfverhvälfva
det kolossala rummet i rotundan. Denna har en diameter af
344 fot (102 m.), och på en höjd af 81 fot (24 m.) skall nu
enligt den engelska ingeniören Scott-Russel’s djerfva plan ett
trattformigt sammanlöpande tak uppsättas, hvilket dock icke
likt ett tält går ihop i en spets utan krönes af tvenne öfver
hvarandra sig tornande lanterniner, en större och en mindre.
Hufvudkonstruktionen af detta tak skall uppbäras af 32 jernpelare
eller pilastrar af ofvan anförde höjd. Den titaniska djerfheten
i hela denna plan kulminerar dock deri, att konstruktionen icke
utföres nedifrån och uppåt utan under användning af de
sinnrikaste och mäktigaste tekniska hjelpmedel uppifrån och nedåt.
Först sammanfogas nämligen den yttersta ringen af jerutaket,
hvilken har till uppgift att uppbära dess öfriga delar, äfvensom
de begge lanterninerna, och upplyftas till den för densamma
anvisade höjden, hvarefter från denna pilastrarne utväxa nedåt,
likasom jättelemmar til) den kolossala kroppen. 32 betonpelare,
hvilka höja sig likt grafstenar på ättehögar öfver en djupt i
marken nedslagen skog af pelare, innesluta rotundans omkrets.
Sedan några veckor har man kunnat iakttaga, huru på hvar
och en af dessa pelare en kolossal smidesjernspjes blifvit
uppsatt, liknande det nedre vederlaget till en brobåge af stor
spännvidd och utgörande början till de väldiga hufvud-takstolarne.
Nedtill äro dessa jernpjeser, som närmast kunna jemföras med
stora jernbockar, förbundna medelst starka jernplattor af flera
qvadratfamuars storlek hvilka hophållas af tusentals nitnaglar.
Så uppkom en jernriug af öfver tusen fot i omkrets, och
hvilken redan uppbär stöttorna till ett galleri som sedermera
omedelbart under taket på en svindlande höjd skall gå rundt omkring
rotundan. Vigten af denna ring uppgår till nära 16,000 centner (680
tons); och denna massa gälde det nu att uppfordra från sin plats på
de 32 betonpelarne till en höjd motsvarande takåsen på ett
fyravåningshus. Med detta titanarbete gjorde man således början
ofvan anförde dag, och enkelheten hos de maskiner som utföra
detta arbete låta svårligen oinvigde ana, hvilka både andliga
och materiela arbetskrafter här sammanverka. På hvar och en
af de 32 pelarne höjer sig en af starka bjelkar sammanfogad
ställning till en höjd af 20,25 fot (6 m.), hvilka sammanhållas
genom ett trägalleri. Derjemte uppbär hvar och en af dessa
ställningar tvenne vindspel, från hvilka skrufspindlar af jern
räcka ned till de omnämnda delarne af den stora jernringen.
På dessa 64 spindlar upphängdes sagde ring vid sina
föreningspunkter medelst starka förankringar för att sålunda upplyftas.
Blott den omsorgsfullaste och noggrannaste beräkning af
förhållandet mellan kraft och last kunde garantera en lycklig
utgång af detta företag. Då de 64 vindspelen på ett gifvet
tecken sättas i gång, draga de skrufspindlarne och med dem den
vidhängande jernringen uppåt. Måndagseftermiddagen börjades
med detta arbete och Onsdagen den 12 Juni på eftermiddagen
var ringen, oaktadt hinder för arbetet uppkom genom
regnväder, 5 fot (1,5 m.) till väders. Det är förvånansvärdt med
hvilken jemförelsevis liten arbetskraft detta arbete uträttas, i
det att vid hvar och en af de 64 vindspelen endast 3 man
utan någon ansträngning äro sysselsatta; och äro således inalles
192 man tillräckliga för att upplyfta den oerhörda jernmassan.
Och dock är uppoffringen af tid, genom hvilken denna
besparing i kraft ernås, ej så betydlig, ty då stigningen å
skrufspindlarne är ungefär 5 lin. (15 m. m.), så behöfvas ej mera än
tvenne hvarf af motsvarande mutter för att höja ringen en tum.
Sammanlagdt fordras dock ganska många hvarf, innan hela
höjden, 81 fot (24 m.), blir genomlupen; och dessutom kan detta
ej till fullo utföras med vindspelen och spindlarne i deras
närvarande ställning, då de, såsom redan är nämndt, stå på den
blott 20,25 fot (6 m.) höga ställningen, hvarföre jernringen
endast kan lyftas till denna höjd. Tre gånger måste således det
djerfva och städse allt farligare blifvande arbetet upprepas att
ytterligare höja ställningen samma stycke samt flytta vindspelen
och spindlarne efter för att kunna få jernringen till erforderlig
höjd. Nu understödjes densamma då och då efter att hafva
höjts några fot medelst underlagda bjeiklager för att förekomma
hvarje möjlighet till ett farligt eftergifvande eller nedsjunkande.
Men så snart ringen tillryggalagt de första 20,25 foten,
inskjutes mellan denna och betonpelarne i stället för bjelklagren den
lika höga första delen af de 32 pilastrarne som äro bestämda
för att uppbära det blifvande jerntaket. Färdiga bestå då
naturligen dessa pilastrar af fyra sådana, öfver hvarandra stälda
delar, hvilka äro fyrkantiga, konstruerade af jernplåt och
vinkeljern samt mäta å ena sidan 10 fot (3 m.) och å andra
sidan 4 fot (1,2 m.). Det först på betonpelareu inskjutna
stycket af pilastrarne blir dock ej der qvarstående, utan fästes med
sin öfre ände vid jernringen och uppdrages med denna för att
efter tillräcklig upplyftning nedtill förenas med näste stycke,
hvilket då äfven medföljer i höjden. Man kan lätt fatta, i
hvilket oerhördt förhållande belastningen af jernringen tilltager
med stigande höjd. Först hänga vid densamma 32, derpå 64
och slutligen 96 stycken af pilastrarne, innan den rätta höjden
blifvit uppnådd och den fjerde delen kan inskjutas och tillfogas,
då ringen slutligen kan hvila på de fullständigt hopsatta
pilastrarne. Den utomordentliga gedigenheten och soliditeten af de
från de Harkort’ska verken utgångna jernkonstruktionerna äro
en borgen för den lyckliga utgången af detta intressanta och
djerfva arbete som fortgår under ledning af ingeniör Steiger[1].
Början, hvaraf ofta fortsättningen beror, utfördes på ett
tillfredsställande sätt och utan den minsta olycka. Så snart jernringen
kommit till sin vederbörliga höjd och der hvilar stadigt på de
32 pilastrarne, skall takstolarne utgående från densamma mot
midten utföras. För detta ändamål är i rotundans midt en
komplicerad bjelkställning uppförd som redan har en höjd af
148 fot (44 m.) men kommer att med samma omfång som nu
blifva 168 fot (50 m.). Så högt öfver marken skall nämligen
den inre jernringen till taket placeras, och öfver öppningen på
denna ring uppföras de begge lanterninerna, för hvilket
ändamål ställningen slutligen måste höjas till 239 fot (71 m.),
hvilket äfven utgör den höjd, på hvilken den öfre lanterninens
tak kommer att sväfva öfver marken, sedan ställningen blifvit,
borttagen."

Såsom redan är nämndt utföras alla jernarbeten till
rotundan (med undantag för lanterninerna, hvilka utföras af en
österrikisk firma) af J. K. Harkort från Harkorten vid Duisburg i
Westfalen, hvilken vid den allmänna konkurensen erhöll detta
uppdrag. Han har kontrakterat leveransen och utförandet deraf
för ett medelpris af 9,75 flor. Ö. W. per Zollcentner (ungefär
14 rdr per sv. centner) färdigt jernarbete, i hvilket pris
inbegripes alla omkostnader för transport och uppsättning,
äfvenvensom alla andra omkostnader, af hvad slag de än vara må,
med undantag af tullumgälder. Arbetet skall vara fullbordadt
den 15 September innevarande år.

II. Konstutställnings-huset, beläget, såsom nämndes vid
sydöstra gafveln af det stora palatset, är en i fyra långskepp
afdelad bygnad, i hvars midt en dubbelrad af uppifrån belysta
salar finnas, der de större konststyckena skola utställas, under
det att de mindre få sin plats i de på båda sidor befintliga
smalare salarne med ljus från fönster på väggarne. Den
sålunda disponibla väggytan belöper sig till 79,353 qv.fot (6,995
qv.m.). Anordningen motsvararar den af herr Hasenauer för
de nya museerna uppgjorda och gillade belysningsmetoden.
Utrymmet mellan palatset och konstbyggnaden skall genom


[1] Enligt »Allgem. Ill. Weltausstellungszeitung» är ledningen af
detta arbete öfverlemnadt åt öfveringeniören vid österrikiska
statsbanorna Wilhelm Schmidt.                 Red:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free