Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4:e häftet. Juli 1872
- Verldsexpositionen i Wien 1873
- Arbetarekoloni vid Görz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppställning af statyer och andra konstverk samt
trädgårdsanläggningar göras till en behaglig konstgård. Medelst täckta
gallerier förbindas med denna byggnad tvenne paviljonger, afsedda
för "Exposition des amateurs", generaldirektörens idé, till
hvars förverkligande privatsamlingar komma att bidraga,
hvarigenom de i dessa eljest fördolda konstskatterna komma större
kretsar till godo. Vid den ena sidan af konstbygnaden
anordnas ett stort växthus och vid den andra ett aqvarium. (Forts.)
Arbetarekoloni vid Görz.
(Plansch 8.)
Bland vår tids märkligare företeelser är otvifvelaktigt den
allt mer och mer allvarliga sträfvan hos arbetsgifvarne att i
möjligaste mån tillgodose sina arbetares materiela behof och
underlätta deras moraliska utveckling på ett för båda parterna
välsignelsebringande sätt. Den tid är försvunnen, då det
kroppsliga arbetet betraktades som en neslig sysselsättning och endast
uppdrogs åt den obildade och föraktade delen af samhället; nu
åter har man lärt sig inse icke blott dess välgörande inverkan
på den arbetande individen utan äfven fördelen af att denna
individ står på så hög bildningsgrad som möjligt. Det faller
väl numera knappast någon in att vilja tvista om riktigheten
af denna åsigt; denna sats har blifvit ett axiom. Undersöka
vi sålunda huru den s. k. arbetande klassens materiela behof nu
för tiden i civiliserade stater tillgodoses i jemförelse med
förhållandena för endast några decennier tillbaka, eller sådana de ännu
äro i en del länder, der folkbildningen icke hunnit i någon
afse ärd mån vinna insteg, – hvilka kontraster visa sig ej för
granskaren! Vår tids fabriksarbetare t. ex. uträttar vanligen
sitt dagsverke i rymliga, till en del väl uppvärmda och
ventilerade salar eller åtminstone i verkstäder som skydda honom
för väder och vind. Men ej nog dermed, efter förrättadt arbete,
då han styr kosan hemåt, är han i tillfälle att få njuta den väl
behöfliga hvilan i skötet af sin familj som han återfinner i en
sund bostad, ofta nog kanske i sitt eget hus. Här kan han på sina
lediga stunder sköta om sin lilla trädgård, som förser familjen
med en del nödvändighetsartiklar; och de öfriga förnödenheterna
erhåller han till billigt pris gencm konsumtionsföreningar m, m.
Många andra likartade fördelar, hvilka det här blefve för
vidlyftigt att upprepa, och om hvilka man för 30 à 40 år sedan
knappast vågade drömma, komma vår tids arbetare äfven i
åtnjutande af. Det är endast en del af detta i socialt och
nationalekonomiskt hänseende så vigtiga ämne vi för denna gång vilja
belysa med ett exempel ur praktiken, nämligen frågan om
arbetarebostäder.
Såsom vi redan antydningsvis framhållit, har inrättandet af
sunda och väl ordnade bostäder ett väsentligt inflytande på
arbetarens lekamliga välbefinnande och till följd deraf på hans
förmåga att uträtta arbete; men, hvad mera är, detta utgör
äfven, såsom här nedan närmare utvecklas, ett nödvändigt medel
för hans och hans familjs moraliska utveckling. Mycket har i
detta hänseende både talats och skrifvits, ja äfven uträttats i
de flesta länder till fromma för arbetsklassen. Äfven hos oss
har denna tidens riktning gjort sig gällande, i det att på många
ställen utmärkta bostäder och dithörande anordningar blifvit
inrättade som förtjena allt möjligt erkännande, hvilket äfven
kommit oss till del från andra länder, t. ex. vid
verldsexpositionen i Paris, då med särdeles ampla loford Sverige i detta
afseende omnämndes af "Jury special pour le nouvel ordre des
récompenses", hvilken äfven tillerkände Sverige (Höganäs bolag)
ett af de 12 stora prisen. Men mycket återstår dock ännu att göra
äfven hos oss, och för ett lyckligt fortskridande på den väg, på
hvilken vi slagit in i och för lösandet af den ur rent
humanistisk synpunkt vigtiga frågan om lämpliga ordnandet af
arbetarebostäder, är nödvändigt att följa med och se, hvad andra
nationer uträtta på detta fält; och det är på grund häraf vi
våga tro, att en redogörelse för den föreslagna och till en del
redan utförda arbetarekolonien vid Görz i Illyrien bör vara af
intresse för våra läsare. Det är sannt, att till följd af denna
orts sydliga läge en mängd förhållanden der existera som ej hos
oss ega någon tillämpning, men detta inverkar föga på de
allmängiltiga principerna för dylika inrättningar. Redogörelsen
för nämnde förslag är hemtad ur "Romberg’s Zeitschrift für
praktische Baukunst" och lyder sålunda:
I.
Nästan öfverallt, icke blott i större utan äfven i tillväxande
mindre städer och fabriksorter, förspörjas upprepade klagomål
öfver den allt mer och mer känbara bristen på bostäder,
hvilken i väsentlig mån ruinerar ett folk både i materielt och
sedligt hänseende. Isynnerhet ger sig denna till känna inom den
s. k. lägre befolkningen (arbetarne), för hvilka det antingen
helt och hållet fattas lämpliga bostäder, eller också äro de
erbjudna lokalerna oerhördt dyra att hyra och dessutom förut
öfverfyllda, osunda eller ock ingalunda passande för smärre
hushåll. Äfven arbetaren har i sitt hem behof af utrymme,
ljus, frisk luft och vatten, lämpliga rum för kök, tvättning och
för bevaringen af hans förråder. Dessutom fordrar han äfven
en, om än aldrig så inskränkt isolering samt beqvämlighet och
välbefinnande inom de fyra väggarne. Hans bostad får ej heller
ligga alltför aflägset från den plats, der de dagliga
nödvändighetsartiklarne kunna förskaffas och barnen inhemta sin
undervisning. Likaledes böra ensamma arbetare och isynnerhet ogifta
arbeterskor kunna för billigt pris erhålla sunda boningsrum
eller hviloläger i sådana hus, der de icke, snart sagdt utan
räddning, falla offer för immoraliteten.
Bland föreslagna och till och med redan försökta medel
till afhjelpande af denna brist på bostäder intager
grundläggandet af arbetarekolonier en framstående plats. Från Berlin
skref man nyligen: "I det elände som här råder med afseende
på bostäder utbreda sig några hoppets ljusstrålar med
underrättelserna, att på det angränsande riddaregodset Weissensee man
skall vid sommarens inträde börja med anläggandet af
arbetarekolonier, att härvarande bankförening inom stadens område
förvärfvat sig eganderätt till en betydlig jordsträcka, på hvilken
likaledes små och billiga boningar skola uppföras, samt
slutligen att ett sällskap bildat sig för att å det angränsande godset
Lichterfelde anskaffa s. k. "medelbostäder" (för en årlig hyra
af omkring 500 rdr)."
"L’Isonzo" af den 2 o Januari 1872 säger i en artikel
"Colonia operaria in Gorizia": "Men om äfven herrar
arbetsgifvare hufvudsakligen hafva den egna fördelen för ögonen, så
minskar detta ingalunda förtjensten af företaget, och kolonien
skall alltid blifva en stor välgerning för arbetarne såsom ett
verksamt medel att hos dem inprägla kärleken till familjen, till
ett eget hem, till välstånd och arbete, samt att med ett ord
höja dem till medvetande af att de böra vara ärliga och
nyttiga medborgare i samhället. Här finnes ett praktiskt medel
att förekomma agitationerna bland arbetareklassen äfvensom
att undanrödja dem. Om allestädes fabrikanterna, allmänheten
och arbetarne i detta hänseende kunde förlikas och förena sina
krafter, så skulle detta utan tvifvel i betydlig grad underlätta
den fredliga lösningen af arbetarefrågan."
Att anläggningen af sådana arbetarekolonier kke bör
han skjutas till staten utan göras till en kommunernas angelägenhet
eller till föremål för privatföretag, är tydligt. Dock hafva bland
de många framställda projekter till dylika kolonier hittills
högst få kommit till utförande på grund af de härtill
erforderliga kapitalens storlek, hvilka derföre också svårligen kunnat
göras räntebärande, utan hafva de föranledt stora
penningeuppoffringar från deras sida som bekostat företagets utförande.
Under sådana omständigheter skola säkerligen några autentiska
och utförliga underrättelser om anläggandet af en ny
arbetarekoloni på staden Görz område (i guvernemanget Triest af
konungariket Illyrien) vara af så mycket större allmänt intresse, då
man vet, att denna anläggning icke mera hör blott till
förslagen, utan fast mera raskt går sin fullbordan till mötes, hvilken
är garanterad såväl genom menniskovänligheten och den
omtänksamma affärskännedomen hos dem som stå i spetsen för
företaget som äfven genom deras materiela tillgångar. Man
erfar, att detta företag der i trakten helsas såsom mycket
bidragande till höjande af arbetarnes både sedliga och materiela
väl, då de till och med kunna så småningom sjelfva blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0201.html
