- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
181

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - Arbetarekoloni vid Görz - Något om ishus ofvan jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

står fast vid att vilja förvärfva sig huset. Ända till dess kan
han från träda det första kontraktet, likasom egarne till huset
kunna vid oordentlig inbetalning af de bestämda posterna
annullera kontraktet. I båda fallen måste dock köparen betala hyran
för den tid han bott der, under det kontraktet haft gällande
kraft, äfvensom de genom köpenskapet föranledda omkostnaderna.

c. Köparen är, äfven sedan huset blifvit hans, såsom
egare skyldig:

a a. Att hålla hus och trädgård jemte tillhörande rent
och i godt stånd, att låta öfverstryka eller måla köket och
afträdet årligen samt rummen och korridorerna hvart annat
eller hvart tredje år.

b b. Att icke utan fabriksegarnes särskilda tillstånd sälja,
uthyra eller förändra hus och trädgård, att icke i detsamma
anordna salubod, bageri eller värdshusrörelse, samt att "hålla
goda seder och troget grannskap."

c c. Att öfver hufvud iakttaga alla för renlighet, ordning
och sundhet inom kolonien affattade reglementen, särskildt hvad
beträffar användningen af spolningsvatten och innehållet af
latringroparne, äfvensom anläggningen af gödselstackar.

4. Bevakning öfver stillhet, ordning, sundhet,
renlighet och sedlighet i såväl hela kolonien som i de enskilda husen.
Denna tillkommer fabriksegarne att ordna, dock i samråd med
en komité bestående af fem inom kolonien bosatta familjefäder.
Vid upprepade förseelser mot goda seder och grannarne, kan
efter flera fruktlösa förmaningar den felande till och med
förvägras att vidare uppehålla sig å kolonien samt följaktligen
åläggas att sälja sitt hus. För framstående bemödanden med
afseende på renlighet och ordning i husen och trädgårdens
vårdande utskrifvas årligen särskilda premier i penningar.

5. Bostad i arbetareqvarteret kunna endast de arbetare
i Görz (resp. Strazig) få, hvilka äro sysselsatta i deras fabriker
som föranstaltat denna koloni. Om derföre en arbetare vill
eller måste sälja sitt hus, så äro eventualiteter fabriksegarne
förpligtigade att köpa detsamma för det uppskattade värdet –
hvilket dock ej får öfverstiga det ursprungliga, – jemte
ersättning för mera betydande förbättringar.

Å generalplanen (fig. 7) betecknar a skola, asyl, läsekabinett
och bostäder för lärarepersonal med tillhörande skolträdgård
och lekplats; b bad- och tvätthus samt matsal; c invalidhus
och hospital; d vaktar- och spruthus; e
konsumtionsföreningsbygnad; f boningshus för arbeterskor; g bygnader af första
klassen för tvenne arbetarebostäder; h bygnader af andra
klassen för fyra arbetarebostäder.

Slutanmärkning. Anläggarne af denna koloni hafva i alla
händelser erkänt, att vid det kontraktsenliga förhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetstagare den fortvarande fördelen måste
grundas på befordrandet af bådas ömsesidiga intressen. Om
förhållandena i södra Österrike också gestalta sig något annorlunda
och kanske byggnadskostnaderna och lefnadsbehofven der äro
andra än hos oss, så hoppas vi dock, att äfven här
känslan af behofvet af riktiga anordningar för den arbetande
klassens väl, menniskokärleken och samfundsandan skola vara lika
så stora och lifliga som der, och att på grund deraf det
anförda praktiska exemplet måste leda till vidare forskningar och
mogen pröfning af det anförda samt kanske till efterföljd!

Något om ishus ofvan jord.



Amerikanarn e kommo först på den tanken att upplägga is
i ofvan jorden bygda, billiga och lätta träskjul för att
åtminstone i större mängd kunna förvara isen såsom handelsvara[1].

I Tyskland har man först sedan några år följt detta exempel,
sedan de praktiska fördelarne af detta förfaringssätt blifvit satta
utom allt tvifvel.

En bygnad ofvan jord af sten skulle, fyld med is, öfver
hufvud taget ej visa sig annorlunda än en källare i sakta
flytande grundvatten. Isen måste till en viss grad smälta deri,
likasom om den vore i stilla luft; ty det skydd murverket
lemnar emot luftens omedelbara inflytande uppväges till största
delen af andra inverkande faktorer såsom sol, regn och blåst,
som förmå att fortare uppvärma det ledande murverket än
den stilla luften allena.

Mycket dåligare värmeledare än sten äro alla trådaktiga
ämnen af såväl vegetabiliskt som animaliskt ursprung, såsom
halm, hö, agnar, sågspån, barkspån, mossa, blånor, bomull, ull,
hår, fjäder m. m. Dessa ämnen stå i här ifrågavarande
afseende lika högt i värde, förutsatt att de äro fullkomligt torra
och ej för starkt sammantryckta. Deras klena ledningsförmåga
härleder sig då från den inneslutna, stillastående luften. Den
värmemängd, som i timmen genomgår en kub af dessa materialer
med en fots sida vid en temperaturskilnad mellan de tvenne
motstående ytorna af 1°, varierar mellan 0,04 och 0,05, det
lägre talet för de uppluckrade och det högre för de tätare
ämnena. Antaga vi detta värde för de billigare och mera
allmänt tillgängliga ämnena, såsom halm, bark och mossa, vara
0,05, så blir det genomgående värmet, beräknadt för en
temperaturdifferens af 12°, på ett år 5,256 värmeenheter eller
tillräckligt för att smälta 66,5 skålp. (28,3 K.gr.) is, motsvarande
en skifva af 1,17 fots (35 c.m.) tjocklek för hvarje qv.fot.
Vore väggen i stället för l fot blott 1/2 fot tjock, hade man
att räkna på en dubbelt så stor qvantitet genomgående värme,
hvaraf följden blefve att 2,34 fot (70 c.m. is smälte per
qv.fot.

Men en vägg kan ej uppbyggas af endast dylika luckra
ämnen, då de ej hafva någon inre sammanhållning utan
användas de blott såsom fyllnad mellan tvenne fasta väggar. Såsom
det enklaste, billigaste och ändamålsenligaste material för
uppförande af ishus framställer sig träet, som uppsattes i form af
bjelkställningar, innan- och utantill beklädda med bräder, så
att ett mellanrum af den storlek som åstundas erhålles för
fyllnadsmassans inläggning. Äfven träet är i förhållande till sten
en dålig värmeledare och kan ledningsförmågan hos gran under
samma förhållanden som här ofvan angifvits betecknas med 0,1 och
genomsläpper det således under analoga förhållanden dubbelt
så mycket värme som halm etc. Såsom en yttre begränsning
för ett med halm eller dylikt fyllt rum bidraga alltså äfven
bräderna att förhindra värmens respektive kylans genomgång,
och detta i ju högre grad ju smalare mellanrummet är. Yid
en bredd å detsamma af 1 fot (30 c. m.) med 17 lin:s (5 c.m.)
brädbeklädnad på hvardera sidan förminskas den ofvan funna
tjockleken af den på ett år bortsmältande isen från 1,17 fot
(135 c. m.) till icke fullt 1 fot (30 c. m.). Sol blåst och regn
visa sig vid dessa dåliga värmeledare vara af blott ringa
inflytande.

Vid större islagerhus är det tillräckligt att göra
mellanrummet 1 fot bredt, då under sådana omständigheter den
bortsmältande ismängden blott utgör eii ringa bråkdel af den
inlagrade qvantiteten. För smärre lagerhus måste man gå längre
och efter omständigheterna öka mellanrummet till 2 eller 3 fot
(59 à 89 c.m.). Vid bygnadens utförande måste dessutom
särskild uppmärksamhet egnas åt, att väggarne blifva täta, så att
luften och isynnerhet vinden icke kan intränga, ty derigenom
skulle verkan af de dåliga värmeledarne betydligt förminskas.
                        (Bad. Gewerbezeit.)


[1] Några data om den amerikanska ishandeln torde ej i
sammanhang härmed sakna sitt intresse. Denna handel har erhållit en
utomordentlig utsträckning, sedan år 1805 det första skeppet
afseglade med is till Martinique från Boston, som ännu i dag utgör
hufvudplatsen för den stora ishandeln. År 1856 afgingeo 363 fartyg med
3,434,000 centner (146,000 tons) is till Vestindien. Sydamerika, Afrika,
Ostindien och Australien. Det inbördes kriget verkade mycket
störande på denna affärsverksamhet, så att exporten föll ned till 1,176,000
c:r (50,000 tons). Förbrukningen af is i unionens städer är äfven
kolossal och sysselsätter en mängd bolag som deraf draga betydlig
profit. År 1866 uppgick iskonsumtionen i Newyork och trakten
deromkring till 5,879,000 c:r (250,000 tons) eller mellan 5 och 6 c:r
(213 à 255 K.gr.) per kaput; på lager fanns dock 12,769,000 c:r
(543,000 tons). Det i denna affär sysselsatta kapitalet uppskattades
till 8,640,000 rdr. Detaljpriset är för 11,8 till 29,4 skålp. (5--12,5
K.gr.) 1,7 öre per skålp, och för 117,6 till 1176 skålp. (50--500 K.gr.) 0,8
öre per skålp, eller 80 öre per centner. 4.000 personer förtjena der
sitt dagliga bröd genom denna artikel. (Se Österr. Hevue 1867,
6:er Heft.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free