- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
185

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - J. A. Schylander: Iakttagelser angående det smidbara gjutjernet, gjorda under en resa i Belgien 1871-72

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken, ehuru den synes ganska enkel, dock fordrar en noggrann
kännedom om såväl det tackjern hvarmed man har att göra,
som äfven om gången och temperaturförhållandena i
aduceringsugnen, och måste man för att uppnå lyckliga resultat beqväma
sig till flera försök, omfattande alla detaljer af tillverkningen.
Dessutom är det fördelaktigt att verkställa hela serier af
noggranna observationer för hvarje del af processen, på det att
man genom jemförelser må kunna utleta bästa förfaringssättet
för erhållande af en fullkomligt god vara. Det är klart, att
man med denna process kan tillverka nästan hvilka smärre
jernartiklar som helst af de mest olika slag. De i Belgien
vanligaste tillverkningsartiklarne äro nästan alla delar och beslag
till bössor och andra gevär, till och rned sjelfva piporna till
revolvrar och pistoler, samt dessutom alla slags öglor och
spännen till seltyg, ljussaxar, fönsterbeslag, skrufnycklar m. m.
Äfven hjulen till de i kolgrurvorna använda vagnarne tillverkas
af smidbart gjutjern, ehuru sättet för tillverkningen i detta fall
blir afvikande från det vanliga, och torde jag sedermera blifva
i tillfälle att derom yttra några ord.

Tackjernet, hvaraf man tillverkar det smidbara gjutjernet,
måste vara hvitt af renaste slag. Vid alla fabriker jag besökte
i Belgien använder man utan undantag svenskt tackjern af
stämpeln ÅB, såsom varande det mest lämpliga och omtyckta,
och hvilket, om jag ej bedrager mig, tillverkas vid Åkers bruk.
Man gjuter dock aldrig detta tackjern enbart, utan är det
alltid uppblandadt med affall från en föregående gjutning, såsom
ingöten och dylikt, tillika med misslyckade stycken af det redan
aducerade jernet, hvarjemte någon gång tillsättes till och med
jern och stål. Denna tillsats göres vanligen temligen
godtycklig, varierande mellan 5 och 8, ända till 10 proc. af tackjernets
egen vigt Hos herrar Belfroi & C:o i Herstal tillsattes
omkring 6 à 7 proc. affall och, som jag tror, en helt liten
qvantitet jern, och syntes mig hos dem framställas den bästa
produkten. Der tillverkas bland annat fullständiga revolvrar
af smidbart gjutjern. Piporna till dessa svarfvas, och såg
jag dervid svarfspånor af mera än 2 fots (59 c.m.) längd,
hvilket tyckes antyda på en ganska god produkt, hvars
egenskaper tydligen måste tillskrifvas, utom den egentliga
aduceringen, materialet hvaraf den förfärdigas. Den kemiska verkan
af dessa tillsatser är ej så lätt att bestämdt afgöra men består
möjligen deri, att gjutjernet genom dessa, hvilka redan genom
en föregående omsmältning renats, nu i sin tur blir något
renadt samt således redan före aduceringen något kolfattigare.
Dock lemnar jag detta att afgöras af mera kompetenta personer.

Smältningen sker i deglar som upphettas i små ugnar,
liknande dem som användas uti metallgjuterierna. Vanligen
använder man i Belgien inhemska deglar, hvilka rymma 23,5
a 28,2 skålp. (10 à 12 K.gr.) samt hafva 1 fot (30 c.m.) i
höjd; men i anseende till den sämre beskaffenheten af dessa
deglar användas äfven någon gång engelska hvilka också äro
något större. En belgisk degel räcker på sin höjd en dag,
stundom blott en à två smältningar, och kostar 70 öre, då
deremot de engelska, som visserligen kosta omkring 2,50 rdr,
kunna begagnas 2 à 3 dagar, någon gång ändå längre.
Ungefär 4 à 5 smältningar per dag medhinnas i hvarje degel,
beroende på brännmaterialet och ugnens beskaffenhet.

Ugnarne, hvaruti deglarne nedsättas för materialets
smältning,
äro, såsom redan är nämdt, lika med dem uti
metallgjuterierna. Dessa ugnar bestå, såsom kändt är, af ett
fyrkantigt rum, tillräckligt stort för att omkring den insatta degeln
kunna lägga nog med kåks eller kol för att åstadkomma en
någorlunda jemnt fördelad hetta. Höjden af sagde rum är 1 1/2 à 2
gånger så stor som bredden. I botten finnes en rost, genom
hvilken förbränningsluften tillströmmar från det under densamma
befintliga stora askrummet. Under eldningen täckes rummet
upptill med en jernskifva, och förbränningsprodukterna strömma
till skorstenen genom en öppning belägen straxt under denna
jernskifva. Nästan alltid äro tvenne ugnar placerade bredvid
hvarandra, och hafva dessa då en gemensam skorsten. De nu
beskrifna ugnarne lida af flera ganska stora olägenheter,
hvaribland den ingalunda minsta är, att de öda ganska mycket bränsle,
alldenstund gaserna vid hög temperatur omedelbart bortledas.
Vidare äro deglarne, till följd deraf att de för hvarje gjutning
måste uttagas och sedan åter insättas, utsatta för en stark
temperaturförändring som naturligen inverkar menligt på deras
varaktighet. Dessutom är deras uttagande ganska besvärligt,
emedan ugnen har en obeqväm höjd öfver hyttgolfvet.

Dessa olägenheter kunna dock förekommas genom åtskilliga
förändringar i konstruktionen. En sådan förändrad
ugnskonstruktion är framställd à pl. 9 figg. 1–6, hvilken jag förordar
att användas för fabrikationen af smidbart gjutjern. Ugnen och
deglarne hafva ganska stor likhet med de vid glasbruken
använda men skilja sig dock från dessa genom flera i ögonen
fallande egendomligheter. Den anmärkningsvärdaste af dessa
är, att deglarue till följd af sin konstruktion ej behöfva
utflyttas ur ugnen under gjutningen, utan förblifva de der
qvarstående, tills de ej mera äro brukbara. Vidare kan värmet bättre
tillgodogöras, då man har flera deglar i samma ugn; och genom
rökkanalernas läge tvingas förbränningsgaserna att likformigt
uppvärma deglarne, innan de afgå genom kanalerna till
skorstenen. För att ytterligare begagna sig af värmet hos de
bortgående gaserna kan man dessutom införa dessa, innan de komma
till den egentliga skorstenen, uti ett särskidt litet rum, hvarest
tackjern inlägges för att förvärmas, innan det öfverföres till
deglarne. Derjemte äro dessa deglar tillslutna medelst ett lock,
så att i dem kan åstadkommas en starkare hetta. Då man
utgjuter jernet ur de vanliga deglarne, kan man icke gerna
förhindra att någon del af deri slagg som flyter ofvanpå jernet
medföljer; men i denna nya konstruktion förekommes detta
likasom vid bessemerskänkarne genom att jernet uttappas
underifrån. I de förut beskrifna gamla ugnarne blir jernet alltid
något litet kolbundet uppe i degeln genom sin direkta
beröring med kolet, och ehuru detta visserligen icke är mycket,
bör det dock om möjligt förekommas. Det kan också ske
genom användning af slutna deglar. Några ohelsosamma gaser
kunna då ej heller utströmma i gjuteriet under afgjutuingen.
En olägenhet förefinnes dock kanske äfven här, nämligen den
att man något besväras af det strålande värmet från ugnen;
dock tror jag ej, att detta här blir svårare an vid de vanliga
ugnarne.

Teckningen å pl. 9 torde kanske tarfva en särskild
beskrifning för att rätt uppfattas. Fig. 1 framställer en vertikal
genomskärning af ugnen efter linien V–Z, fig. 2 en horizontel
genomskärning efter linien X–J, fig. 3 en del af ugnens yttre,
figg. 4 och 5 de delar, medelst hvilka man under ugnens
eldning kan utan att utflytta degeln verkställa gjutningen samt
derefter åter tillsluta densamma, samt fig. 6 det yttre af en
degel. U är murverket till ugnen, i hvars inre deglarne äro
placerade. A är eldstaden med tvenne öppningar, en åt
hvardera sidan, genom hvilka bränslet inkastas. Deglarne D, hvilka
mycket likna de vid glasblåsning brukade, skilja sig från dessa
derigenom, att de vid botten äro försedda med en öppning ö,
genom hvilken den smälta massan uttappas. Beskickningen af
degeln verkställes uppifrån genom öppningen l som kan
tillslutas med ett lock. Deglarnes insättning och uttagning
försiggår, sedan man borttagit framstyckena f, då för detta
ändamål tillräckligt stora öppningar uppkomma. Hvarje sådant
stycke är i sin ordning försedt med tvenne öppningar, en öfre
g, genom hvilken degelns beskickning utföres, och en undre h
för gjutningen, hvarvid jernet ledes genom det inre af stycket
m, formadt likasom en ränna i hvilken passar tappen j, hvars
spets p tilltäpper öppningen ö. Både rännan och tappen passa
noga i gluggen h som sedermera tilltäppes med en sten t.
Rännan m passar äfven noga till underlaget för degeln, så att
icke någonting af jernet kan rinna in i ugnen under gjutningen.
Förbränningsgaserna från eldstaden A uppvärma alla dessa delar
före gjutningen, så att jernet der icke lider någon afkylning.
Det fördelaktigaste blir derföre också att framflytta gjutformen
tätt intill ugnen och omedelbart på detta sätt verkställa
gjutningen, hvarigenom man blir i stånd att gjuta med ett jern af
samma temperatur som det i ugnen varande, hvilket vid denna
fabrikation är fördelaktigt. Af ritningen, hvars fig. 1
framställer den venstra sidan såsom sluten och den högra öppen för
gjutning, synes vidare, att förbränningsgaserna efter att hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free