- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
188

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - Tresca: Experiment öfver läder-, kautschuk- och guttaperka-remmars dragförmåga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Experiment öfver läder-, kautschuk- och
guttaperka-remmars dragförmåga.


Af professor Tresca.

För ej så många år sedan användes uteslutande
läderremmar för mekaniska transmissionsinrättningar; men på senare
tiden har man sökt ersätta lädret med andra ämnen, såsom
kautschuk och guttaperka med eller utan inlagd väfnad, hvars
ändamål skulle vara att öka de af dessa materialer förfärdigade
remmarnes motståndsförmåga äfvensom att bidraga till
oföränderligheten af deras tvärsektion. Då dessa senare ämnen kunna
formas i tunna, bandformiga skifvor af snart sagdt obegränsad
längd och hvilka dimensioner i öfrigt som helst, medför deras
användning i detta fall fördelar, hvilka icke lädret, som måste
skäras endast ur djurets rygg i remmar af inskränkt både längd,
bredd och tjocklek, kan erbjuda. Professor Tresca i Paris
har derföre ansett, att omsorgsfullt utförda experiment för
jemförelse mellan dessa tre ämnen borde vara af allmänt intresse,
och har han då äfven utsträckt sina experiment till
kautschukremmar försedda med någon väfnad.

Då den engelska väfnaden som begagnas för detta ändamål
är något olik den franska, blef det nödvändigt att äfven
särskildt försöka dessa. Den franska väfnaden är ett groft
bomullstyg med 15 trådar i inslag per dec.tum (45 per d.m.) samt
i ränning 37 per dec.tum (110 per d.m.); varpen likasom
inslaget utgöres af 3 hoptvinnade trådar, och väger detta tyg 68 ort
per fot (981 gr. per m.) samt har en bredd af 3,48 fot (1,03 m.).
Den engelska åter liknar visserligen den förra, i det att den
har i inslaget 17 (52 per d.m.) och i ränningen 28 trådar på
dec.tummen (85 per d.m.), men spånaden är olika, d. v. s.
6-tvinnad tråd för inslaget och 7-tvinnad för varpen. Denna
väfnad väger 76 ort per fot (1,086 gr. per m.) och är 3,54
fot (1,05 m.) bred. Dessa väfnader som med afseende på
tjockleken mycket likna segelduk användas vid
remtillverkningen i flera hvarf, vikta öfver hvarandra, och mellan hvilka
kautschuken ligger, sammanhållande dem till ett helt. Stundom
har man lemnat ett lager af väfnaden ytterst på hvardera sidan,
hvilket i det följande betecknas med yttre väfnad, äfven om
icke i remmens inre finnes inlagdt något tyg. Uttrycket inre
väfnad
åter begagnas för alla de tillverkningar, der denna ej
är synlig på någondera sidan, utan remmen är alldeles glatt.

Sättet för experimenternas utförande var följande: För att
så mycket som möjligt förekomma formförändring å remmarnes
ändar, då de utsattes för ganska ansenlig påkänning, gjordes en
slags käftar af plåt, lika breda som den största remmen, och
hvilka omfattade änden af den rem som skulle försökas till en
viss längd och sinsemellan voro förenade med ett tillräckligt
antal skrufvar, tilldragna så hårdt att friktionen mellan
käftarne och remmen blef större än den senares motståndförmåga.
För vinnande af detta resultat var det nödvändigt att reffla de
inre ytorna af plåten, hvilka derigenom inpressades i remmen
så att det hela sammanhölls mycket säkert. Belastningarne
åstadkommos med tillhjelp af den hydrauliska press, hvarmed
profbänken i "Conservatoire des arts et métiers" är försedd.
De uppmättes medelst en vågbalans som förenades med den
fasta käften och belastades med större och mindre vigter,
upphängda på balansens yttersta ände. Förlängningarne
observerades mellan tvenne märken, på förhand anbragta straxt bredvid
hvardera käften, medelst en måttstock som för hvarje
observation inställdes med sin ena ände vid ett af märkena. I de
flesta fall har man kunnat betjena sig af samma medel för att
bestämma den permanenta förlängningen som stycket mellan
märkena efter lastens borttagande bibehöll.

Efter dessa förutskickade anmärkningar torde betydelsen af
i det följande angifna resultat af de utförda experimenten kunna
uppfattas; och göra vi då början med redogörelsen för
experimenten med läderremmarne, emedan sedan de öfriga jemföras
med dessa.

1. Läderremmar. Deraf försöktes trenne olika, nämligen:
1:o) En af god beskaffenhet från mr Paillards fabrik, äfven
antagen såsom typ. Dess dimensioner: 1,68 X 9,77 = 16,41 qv.lin.
(5 x 29 = 145 qv.m.m.) och 5,73 fot (1,7 m.) i längd. 2:o)
En annan från samma fabrik profvades särskildt för undersökning
af styrkan af en sydd skärf, utförd på midten med en
öfverlagd skarfbit. Dimensioner: 1,85 X 20,54 = 38,00 qv.lin.
(5,5 X 61 = 335,5 qv.m.m.) och 6,74 fot (2,0 m.) i längd.
3:o) En rem från mr Scellos profvades för undersökning af
styrkan af en sammannitad skarf. Dimensioner: lika med
föregåendes.

Resultaten af försöken blefvo, att den första brast för en
belastning af 57,23 skålp, pes qv.lin. (2,758 K.gr. per qv.m.m.)
af ursprungliga sektionsarean, att förlängningarne växte i något
mindre proportion än belastningarne, samt att hela förlängningen
uppgick till 86,22 lin. (248,8 m.m.) på 572,58 lin. (1700 m.m.),
d. v. s. till 15 proc. af den ursprungliga längden. De båda
andra remmarne sprungo vid respektive 30,98 och 43,39 skålp:s
belastning per qv.lin. (1,493 och 2,091 K.gr. per qv.m.m.) af
ursprungliga sektionsarean, men brottet försiggick i skarfvarne,
hvilka man ej kunnat gifva samma styrka som remmarne i öfrigt.

2. Guttaperkarem af ett godt fabrikat och till det yttre
jemnt utseende. Dess dimensioner voro: 2,86 X 47,15 = 134,85
qv.lin. (8,5 X 140 = 1,190 qv.m.m.) och längd 6,74 fot (2 m.).
Efter ett första prof hade sektionen förminskats till följd af
förlängningen till 134,85 . 6,74/7,21 = 126,06 qv.lin. (1,112 qv.m.m.).
Längden som under sträckningen uppgick ända till 8,51 fot
(2,528 m.) var efter lastens borttagande 7,21 fot (2,14 m.).
Man gjorde då tvenne nya märken på 6,74 fots (2 m.) afstånd
och fortsatte experimentet. Vid slutet af första profvet var
belastningen 6,97 skålp, och vid slutet af det andra 7,47 skålp,
pr qv.lin. (resp. 0,336 och 0,360 K.gr. per qv.m.m.).
Förlängningarne tilltogo i öfrigt mycket fortare än belastningarne, till
och med redan då belastningen endast uppgick till 2,08 skålp,
per qv.lin. (0,1 K.gr. per qv.m.m., hvaraf man kan sluta, att
den redan då var för stor med hänsyn till remmens permanenta
formförändring. Beträffande den slutliga belastningen, hvilken
betecknas med namnet "pression de fluidité"
(flytbarhets-belastning ?), kan den efter dessa tvenne prof uppskattas till 7,26
skålp, per qv.lin. (0,35 K.gr. per qv.m.m.) eller endast 34
atmosferer ungefär. Vid denna belastning kan man åtminstone räkna
på en förlängning motsvarande hälften af den ursprungliga
längden, utan att remmen afslites.

3. Kautschukrem. Vi hafva sett att för lädret
förlängningarne sucessivt minskades, då sträckningen tilltog, under det
att ett motsatt fenomen visade sig vid guttaperkan, hvilken i
det närmaste kunde bringas i flytande tillstånd. Remmarne af
kautschuk och tyg förhöllo sig mera såsom de af läder. Först
profvades derföre en rem, hel och hållen af vulkaniserad
kautschuk, hvarigenom ådagalades, att ämnets egenskaper
förändrades genom sträckning på ett sätt, analogt med det som
observerats vid metaller. Denna rems dimensioner voro 33 X 1,85
= 61,05 qv.lin. (98 x 5,5 = 529 qv.m.m.) samt 6,74 fot (2m.)
i längd. Genom det första försöket ådagalades, att
förlängningarne ökades hastigare än belastningarne; afslitningen inträffade
vid en af fästpunkterna för en belastning af 9,63 skålp, per
qv.lin. (0,464 K.gr. per qv.m.m.) af ursprungliga sektionsarean
Ett nytt försök, verkstäldt under samma vilkor och på samma
längd, ådagalade, att förlängningarne voro större för samma
belastningar; men på samma sätt som vid metallerna blef detta
ämne genom verkan af den första belastningen mera elastiskt
och förlängningarne fortforo derpå att vara proportionela ända
till afslitningen, hvilken äfven denna gång inträffade vid en af
fästepunkterna.

Vidare utfördes experiment med remmar af kautschuk med
yttre och inre väfnad dels af fransysk, dels af engelsk
tillverkning, men som resultaten af dessa experiment utföllo temligen
lika, anföra vi dem särskildt för endast ett slag af dessa
remmar, hänvisande efter angifvandet af beskaffenheten och måtten
hos de öfriga till den å följande sida befintliga tabellen.

4. Engelsk rem af kautschuk med 4 lager inre väfnad.
Dimensioner: 16,84 X 2,53 = 42,61 qv.lin. (50 X 7,5 = 375
qv.m.m.), längd 6,74 fot (2 m.). Tvenne med detta slags rem
utförda prof visade, att den bibehöll hela sin elasticitet ända till en
belastning af 22,14 skålp, per qv.lin. (1,067 K.gr. per qv.m.m.),
samt att den till och med för dubbelt så stor belastning
undergick föga förändring. Förlängningen i senare fallet uppgick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free