- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
191

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - H. Meidinger: En ny ismaskin för beredning af glace m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En ny ismaskin för beredning af glace m. m.


Af Professor H. Meidinger.

Med ismaskiner menar man apparater som hafva för
ändamål såväl att på konstgjord väg förvandla vatten till is som
att framställa glace och andra frusna njutningsmedel, hvilket
senare då förutsätter tillgång på is. Det första slaget af
ismaskiner löna sig blott i stort och särskidt i de sydligare
länderna; de taga så stor teknisk färdighet i anspråk för sin
riktiga skötsel, att de ej kunna användas i smått för konditorier
och hushåll. De nyare glacemaskinerna – såsom bekant en
vridbar cylinder med lock för ena eller begge ändarne – äro
åter att anse såsom praktiska anordningar; men deras skötsel,
åstadkommandet af tätningen vid locken, äfvensom den ständiga
kringvridningen göra dem något omständliga, hvartill kommer
ett för högt pris. Någon nämnvärd utbredning hafva de
derföre ej heller hittills kunnat få inom enskilda hushåll, och för
konditorierna erbjuda de få fördelar.

Observationer öfver framkallandet af köld genom isens och
koksaltets ömsesidiga inverkan gaf författaren idéen till en ny
ismaskin, som i förhållande till de vanliga roterande maskinerna
är af öfverraskande enkelhet och lätthandterlighet samt kostar
knappast tredjedelen så mycket. Form och behandlingssätt
tillåta, att den ställes på ett bord, der glacens m. m. bildande
kan följas med ögonen. Genom dessa egenskaper torde den
nya maskinen komma att bana sig väg till hvarje familj, och
snart, åtminstone på de orter der is kan erhållas till billigt pris,
blifva en lika oumbärlig hushållsapparat som en pudding- eller
kakform, hvilka äro föga billigare. Äfven för konditorierna bör
den blifva af nytta, då den besparar vridningen af fryskärlet och
köldblandningens omrörande samt således ur konstruktiv
synpunkt är mycket enklare än de hittills använda apparaterna.

Den vanliga köldblandningen för här ifrågavarande
ändamål är ungefär 1 del koksalt på 3 delar is; och kan genom den
småningom försiggående, ömsesidiga lösningen af dessa
ingredienser erhållas en temperatur af ända till 21° under noll. Denna
blandning har dock den olägenheten med sig att först
sammanbaka sig till en hård klump, i hvilken man svårligen kan
insätta kärlen, hvarföre afkylning af ämnen, inlagda i kärl,
blott kan verkställas på det sätt, att kärlen först inställas i
kylkärlet, hvarefter sönderstött is och salt hvarftals läggas
omkring. Massan hopar sig dock icke tätt tillsamman utan
lemnar stora mellanrum tomma, så att, då den senare kommer i
lösning, en stark sammansjunkning inträffar, hvarigenom öfre
delen af de kärl som skola afkylas icke utsättes för
köldblandningens inverkan. Derjemte sjunker en del af saltet genast till
botten och gör således ingen nytta. Af båda dessa orsaker är
man tvungen att tid efter annan omröra blandningen eller på
annat sätt hålla den i beständig rörelse; och är det härpå
konstruktionen af de vanliga i hushåll och konditorier nu
begagnade ismaskinerna grundar sig.

Men icke blott det fasta saltet utan äfven saltlösningar
besitta enligt författarens erfarenhet egenskapen att under stark
köldutveckling bringa is i flytande form. Försök hafva
nämligen visat, att en saltlösning af hvilken koncentrationsgrad som
helst förmår att vid 0° smälta en mot den lösta saltqvantiteten
noga svarande ismängd. Temperatursänkningen blir dervid desto
starkare, ju mera koncentrerad lösningen är, och den uppgår
med en mättad koksaltlösning till nära – 19° eller blott 2°
mindre än med en blandning af fast salt och is. Finnes
öfverskott af is i saltlösningen, så smälter den blott småningom,
då genom värmes upptagande utifrån temperaturen stiger. Isen
kan icke genom smältning nedbringa temperaturen lägre än
till den begagnade lösningens fryspunkt, hvarvid är att
iakttaga, att denna stiger allt högre, d. v. s. närmar sig nollpunkten,
ju mera utspädd lösningan är, samt att äfven den smältande isen
sjelf gör den allt svagare och svagare. Temperaturen blir dock alltid
under noll, det rena vattnets fryspunkt[1]. En köldblandning
af en mättad koksaltlösning och is kan sålunda aldrig
begagnas för åstadkommande af en likformig, låg temperatur; men
hänger man en påse eller något likartadt kärl med koksalt i
lösningen, så upptager denna, allt efter som den utspädes genom
isens smältning, en qvantitet af saltet, så att den blir mera
koncentrerad och då förmår att smälta en ny mängd is vid den
lägsta temperaturen. På detta sätt är man i stånd att
fortfarande, d. v. s. så länge man har is och salt till hands, hålla
temperaturen på den lägsta punkten[2]. En köldblandning
tillredd på detta sätt, besitter den fördelen att från början
vara af ungefär grötaktig konsistens, så att kärlen kunna lätt
insättas deri, att väl och fortfarande utfylla det ursprungliga
rummet samt att icke behöfva omröras.

illustration placeholder

För en sådan köldblandning är nu den nya ismaskinen
inrättad. Den består, såsom af närstående figur synes, af
trenne delar: ett cylindriskt kärl BB,
kylkärlet, ett ringformigt kärl CC med de inre
väggarne af siktduk, saltbehållaren, och en
nedåt koniskt sammanträngd bägare A,
fryskärlet. Alla delarne äro af bleck och det
yttre kärlet elegant lackeradt. Detta
senare har till skydd för värme utifrån dubbla
väggar, mellan hvilka dåliga värmeledare
inläggas; och härigenom kan apparaten
förblifva i verksamhet under flera timmar.
Saltbehållaren har ytterst en cylindrisk
bleckvägg som upptill böjes utåt, så att den kan hänga på
kylkärlets öfre kant. Den inre väggen vidgar sig koniskt nedåt och
består af genomborrad bleckplåt eller trådväfnad. Fryskärlet
har vid öppningen en ringformig skifva med nedböjd kant, som
vid kärlets nedsättande omfattar öfre delen af kylkärlet.

Isen måste vara fint pulveriserad, så att ej större bitar än
af ärters storlek finnas. För sönderkrossning inlägger man
isstycken till en mängd af ett å två skålpund i en säck af groft
tyg, ungefär 84 lin. (25 c. m.) bred och 168 lin. (50 c. m.)
lång, och slår på densamma, under det den öppna änden
tillhålles, med en bred trähammare, tills isen erhållit tillbörlig
finhet. Koksaltet är bäst att använda såsom grofkornigt.
Saltlösningen, hvilken bör vara fullkomligt mättad, beredes
derigenom, att man sammanrör 1 volymdel salt med 2 volymdelar
vatten (t. ex. 1/2 kanna salt på 1 kanna vatten) under några
minuter, då saltet upplöses nästan helt och hållet och den
afgjutna vätskan har de riktiga egenskaperna.

Apparatens behandling försiggår på följande sätt: Det
tomma kylkärlet fylles till ett bestämdt märke med is, hvarpå
saltlösning pågjutes till samma märke, då den blott utfyller de
mellan isbitarne befintliga tomrummen. Vidare inhänges den
med salt fylda behållaren, och slutligen nedtryckes det tomma
fryskärlet, då den grötartade blandningen stiger upp i
kylkärlet, så att till och med litet vätska flyter öfver kanten, hvilket
ju gifver tillkänna, att blandningen helt och hållet fyller det
yttre kärlet, hvilket är af vigt. Nu ingjutes den kräm, vätska
eller dylikt som skall frysa i bägaren, så att denna fylles till
högst tre fjerdedelar af sin volym. Apparaten öfverlemnas
derpå åt sig sjelf och köldblandningens verkan fortgår utan något
vidare åtgörande. Materialerna äro så beräknade, att, då isen
och saltet äro upplösta, en mättad saltlösning existerar, af
hvilken en del kan förvaras på flaskor för kommande behof,
hvarigenom man sedermera befrias från besväret att för hvarje gång
behöfva tillreda en dylik lösning. Den öfriga delen af
saltlösningen kan afdunstas i ett kokkärl, så att saltet återvinnes.
För öfrigt är den direkte användbar för insaltning af
födoämnen, och ernås härigenom den åstundade smaken fortare än


[1] Det egendomliga förloppet härvid kan man tänka sig på
följande sätt: Man har en mättad koksaltlösning, 1 skålp. (0,43 K. gr.)
salt på 3 skålp. (1,28 K. gr.) vatten. Denna upptager vid 0° ett skålp,
is och afkyler sig till nära --19°, hvarefter den så småningom uppvärmes
till 0°, då den förmår att ånyo smälta ett skålp. is. då temperaturen
sjunker till --15°. Nu stiger temperaturen åter till 0°, hvarvid
ett tredje skålp, is löses med en temperatursänkning blott till --12°,5
o. s. v., så att för hvarje nytt skålp, is som tillsättes vid 0°
temperaturen sjunker till respektive --10,°9, --9°,6, --8°,6, --7°,8
--7°,0. etc., hvarvid differenserna blifva allt mindre och mindre.
[2] Temperaturen beror helt och hållet på hastigheten, med
hvilken värmen utifrån upptages. Om icke någon kyla ginge
förlorad kunde sjelfva saltlösningen vara mycket koncentrerad, och
temperaturen sjunka till --21°, den mättade saltlösningens fryspunkt,
alldeles som vid blandning af fast salt och is.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free