- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
192

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e häftet. Juli 1872 - H. Meidinger: En ny ismaskin för beredning af glace m. m. - Ryno Hoffstedt: Om främmande bitterämnen i maltdrycker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom tillsats af fast salt, då ju detta för att åstadkomma någon
verkan först måste fullständigt lösas.

Vill man blott bereda en temligen tjock kräm, som bör
blifva tillräckligt fast vid lägre temperatur, utan att frysa, för
att erhålla en bestämd, sjelfständig form, hvartill denna maskin
förträffligt lämpar sig, så är det tillräckligt att låta den
iordningstälda apparaten stå i stillhet en timme. (Krämen får
naturligen ej ifyllas varm utan bör vara afkyld till brunnsvattens
temperatur.) Fryskärlet upptages derpå och neddoppas ett
ögonblick i varmt vatten, då förbindelsen mellan krämmassan
och kärlets väggar upphäfves, så att innehållet kan utstjelpas på ett fat.

Tillredningen af glace erfordrar en stunds bearbetning af
massan, i det man med en spade lossar den vid väggarne
stelnade massan och uppblandar den med den mera flytande delen
deraf, så att den blir homogen. Detta förfarande upprepas
hvar 5 till 10 minut, och erhåller sålunda glacen slutligen den
åstundade smörartade konsistensen, hvari vattenpartiklarne äro
likformigt inblandade såsom ytterst små kristaller, nästan af
pulverform. Försummas denna omröring, afskiljer sig vid
väggarne en mera vattenhaltig och hård, skorpartad massa, under
det att i midten en sirapstjock, knapt frusen del qvarblir; och
om man äfven senare omblandar dessa en gång skilda
beståndsdelar, kan man ändock ej deraf göra någon riktig glace, utan
urskiljer smaken tydligen vattnet särskildt från de öfriga
beståndsdelarne. Slutligen bör anmärkas, att framställandet af
välsmakande glace endast lyckas vid en mycket låg temperatur, så
att termometern insatt i den färdiga varan visar –12,°5.
Så snart temperaturen höjes, börjar massan att mjukna samt
slutligen att smälta.

Så långt efter ett föredrag, hållet af prof. Meidinger i "N.
Ö. Gewerbeverein" i Wien samt publiceradt i denna
föreningstidskrift. Rörande kostnaderna och materialförbrukningen
meddelar "Badische Zeitung" följande:

Dessa maskiner tillverkas vid C. Beutenmüller und C:ie’s
bieckvarufabrik i Bretten af 4 olika storlekar till nedanstående
pris (incl. spadar för omröring) och rymd:
N:o 1. 2. 3. 4.
pris, rdr 5,25 7,85 10,50 13,10,
rymd, skålp. 0,75 1,50 3,00 6,00.

Dessa behöfva för köldblandningen följande materialer:
N:o 1. 2. 3. 4.
is, skålp . . . 1,80 3,60 7,00 14,10,
salt, skålp. . . . 0,60 1,20 2,33 4,70,
saltlösning, kub. t. 10 20 38 76.

I dessa maskiner kan naturligen äfven mindre qvantitet än
den angifna rymden beredas. N:o 4 lämpar sig äfven
särdeles väl såsom vinkylare och erbjuder härvid framför de
vanliga apparaterna för framställande af s. k. "carafes frappées"
den fördelen, att flaskorna alltid förblifva torra utanpå, samt
att innehållet kan afkylas till en lägre temperatur. Äfven i
N:o 3 kunna smala buteljer nedsättas. Maskinerna äro så
beräknade till sina dimensioner, att den färdiga varan kan hållas
oförändrad i dem under flera timmar, hvarigenom förråd kan
hålas i beredskap för kommande behof. Inlindas maskinen på
alla sidor äfvensom under med halm, en fjäderkudde eller dylikt,
så kan innehållet förvaras en hel dag. Fortares den tillredda
massan genast som den blir färdig, så kan man med samma
köldblandning tillverka nästan lika stor qvantitet till nyes.

Om främmande bitterämnen i maltdrycker.


Af kandidat Ryno Hoffstedt.

(Forts. fr. sid. 171.)

Sådan ser den schematiska gången af undersökningen ut.
Ofta kan det likväl vara fördelaktigt att något afvika derifrån;
detta i afseende på begagnandet af garfsyra, isynnerhet om
frågan är att igenkänna små qvantiteter af bitterämnena. I så
fall begagnar man sig hellre af extraherande med olika vätskor
för att komma det rena bitterämnet närmare in på lifvet och
derigenom igenkänna det. Fördelen af ett sådant förfaringssätt
är nämligen den, att man ej behöfver gå miste om den
ringaste qvantitet af bitterämnet, och att man genom dettas
förhållande till olika vätskor under operationen får så god
fingervisning, om hvilket bitterämnet är, att man till slut behöfver
använda garfsyran endast såsom bekräftande slutreagens. –
Jag vill anföra ett par upplysande exempel. Efter behandling
med blyättika och HS lemnar filtratet en bittert smakande
återstod, som renas genom behandling med sprit och eter. Man
lemnar vätskan stående en tid, några timmar eller ett dygn, då
kanske vi finna en mängd kristaller anskjutna, som under
miskroskopet visa sig ega pikrotoxinets karakteristiska form.
All behandling med garfsyra är i sådant fall alldeles
obehöflig. En annan vätska lemnar ett bittert smakande filtrat,
som först efter upprepade skakningar med eter förlorar sin
bittra smak; bitterämnet häri är således svårlösligt i eter.
Efter eterns afdunstning löser sig återstoden klart i varmt
vatten, som vid afsvalning mjölkigt grumlar sig och vid frivillig
afdunstning lemnar gula eller gulbruna amorfa massor;
behandlingen med eter och vatten upprepas för att rena ämnet och
ger samma resultat. Allt detta tyder på, att vi här hafva att
göra med menyanthinet, och till bekräftelse pröfvas en del af
lösningen med garfsyra som ger fällning, och en annan del
intorkas på urglas, hvarefter konc. SO3 ger en brun lösning.
Slutresultatet blir, att menyanthin fanns uti den undersökta
vätskan. – Genom kombinerande af flera gifna fakta kan man
sålunda med lätthet och ganska stor säkerhet igenkänna
bitterämnena äfven i små qvantiteter. Särskildt vill jag påpeka den
goda upplysning man kan få genom att lemna filtratet efter
blyfällningarne, sedan det blifvit renadt med sprit och eter, till
frivillig afdunstning, ju långsammare desto bättre. Pikrotoxinet
igenkännes sålunda lättast och säkrast genom dess
utkristalliserande, och man slipper den vida besvärligare användningen
af garfsyra för dess vinnande i isolerad form.

Den här ofvan upptagna af Enders angifna metoden att
särskilja bitterämnena med ammoniakalisk silfverlösning är endast
användbar såsom negativt prof. De utaf nu behandlade
bitterämnen som reducera denna silfverlösning äro pikrotoxin,
absinthin, menyanthin och colocynthin; lupulin och qvassiin
deremot icke. Så rent lupulin, att det icke reducerar
silfverlösning, är svårt att ur något öl framställa. Besinnar man,
huru lätt silfverlösningar reduceras af många organiska ämnen,
så är det klart, att man icke, då man fått en reduktion, kan
med säkerhet säga, att det är just ett af de fyra ofvannämnda
ämnena som framkallat reduktionen; deremot kan med säkerhet
sägas, att dessa ämnen saknas, ifall ingen reduktion inträdt.
Absinthinet reducerar långsamt och endast i värme.

Hvad pikrinsyran beträffar, så uteslutes ett öls pröfning
derpå ingalunda genom ofvan angifna metod. Pikrinsyran röjer
sig redan vid den förberedande behandlingen med sprit och
eter genom den gula färg den meddelar sina lösningar. Man
kan, i fall anledning finnes att misstänka dess närvaro, före
behandlingen med blyättika använda ett gammalt och mycket
godt prof derpå, nämligen att uti vätskan nedlägga en hvit
ylletråd, som af pikrinsyran färgar sig äkta gul; värme
befordrar reaktionen som är mycket känslig. Vill man ytterligare
försäkra sig om, att trådens gula färg härrör från pikrinsyra,
så kan man betjena sig af dennas förhållande till cyankalium,
löst i ammoniak; pikrinsyran ger härmed en djupröd eller
blodröd färg. Man tvättar den gulfärgade tråden i vatten (den af
pikrinsyra härrörande färgen kan ej borttvättas) och nedlägger
den efter torkning i ofvannämnda lösning, då tråden antager
en röd färg och samtidigt äfven cyankaliumlösningen färgar sig
röd, om tråden var färgad af pikrinsyra. Man kan med god
framgång använda profvet med ylletråden redan från första
början vid ölets afdunstning. Öl, försatt med 188 ort (8 c.gr.)
pikrinsyra på kannan eller 23,5 ort (1 c.gr. = 1/6 gran) på
halfbuteljen, ger ofvannämnda reaktioner särdeles tydliga vid
pröfning direkte på endast en halfbutelj, och denna qvantitet
pikrinsyra är ej tillräcklig för att gifva ölet någon ovanlig grad
af bitterhet. Jag anser ej rådligt att uppskjuta detta prof, tills
vätskan blifvit behandlad med blyättika och vätesvafla, dels
emedan en del af pikrinsyran går förlorad genom blyättikfällningen,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free