- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
207

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - E. Lewy: Sundhetsvård för arbetare - H. Wagner: Vattenglaset och dess användning i bygnadstekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framförallt att i främsta rummet upplysa den för dessa faror
utsatta arbetaren, hvarest han har att uppsöka fienden till sin
helsa, och huru han kan skydda sig mot densamma, samt att
det är bättre att förebygga de skadliga inverkningarne på
kroppen än att efteråt vilja kurera dem med medikamenter. Till
de farligaste arbetena böra endast de starkaste, mest uthärdande
arbetarne användas samt så ofta som möjligt ombytas, hvarjemte
det bör finnas tillfälle för den det oaktadt sjuknande att hafva
snabb och billig tillgång på läkarehjelp.

I verkstäder bör den strängaste renlighet råda; isynnerhet
böra ej spindelnät tålas, emedan dessa uppfånga mycket dam,
hvilket vid den minsta rörelse i luften åter faller ned. De
dagliga rengöringarne i verkstäderna måste ske så tidigt, att
dammet hinner åter lägga sig, innan arbetet börjar; och för
riklig ventilation under arbetstiden bör sörjas eventuelt
genom dragugnar och Ventilatorer. På det att arbetaren skall
kunna hålla sin kropp riktigt ren, bör tillfälle finnas för
honom att erhålla billiga bad. Han får ej äta i dammiga
verkstäder, ej heller sjunga och sofva, samt skall alltid utspotta i
munnen samlad spott och ej tala onödigtvis. Efter förrättadt
arbete skall han alltid tvätta sig noga, skölja sig i munnen
samt byta om kläder» Ställningen under arbetet bör väljas
sådan, att dammet så mycket som möjligt drifves bort ifrån
arbetaren genom luftdraget. Ett regelbundet lefnadssätt och
stark föda höja organismens uthärdighetsförmåga, under det
nattvak och excesser in Bacco et Venere hastigt förstöra den.

Såsom ett bepröfvadt skyddsmedel för huden kunna vi
rekommendera att före arbetet ingnida den med späck eller fett
för att derigenom förekomma dammets direkta inverkan. Ögonen
skyddas för skada genom de af doktor Kohn i Breslau införda
glimmerglasögonen[1]; dock bör dervid ej glömmas att flera
gånger om dagen rengöra dem från dam. Munhålan och
lungorna skyddas ofta genom våta tygbindlar, som arbetaren
binder för ansigtet. Bättre ändock är den i Frankrike använda
kapuschongen med glasfönster och kautschukrör, genom hvilket
arbetaren kan inandas frisk luft utanför arbetsrummet. Men
då denna apparat vid många arbeten är till hinder, nöjer man
sig med orinasal-respiratorer, bestående af en metallring som
betäcker mun och näsa samt är öfverspänd med en förgyld
trådduk och dubbel tibet, genom hvilken luften likasom silas.

Det är klart att utom dessa allmänna förhållningsreglor
äfven särskilda skyddsmedel kunna införas i de speciela yrkena.
Sålunda kan malmen bokas våt, och de föremål som slipas hållas
fuktiga för att inskränka damutvecklingen. För slipare har
man äfven föreslagit magnetiska munsäckar, vid hvilka
jernfilspånen blir fasthängande; men då slipdammet dessutom
innehåller mycket af den från stenarne afrifna sanden, Polerpulver
o. s. v., öfvergaf man denna metod och införde i stället i
dylika verkstäder kraftiga ventilatorer som bortföra slipdammet
från arbetarne, och har denna anordning i sanitärt hänseende
verkligen visat sig utmärkt.

Men många industrigrenar vänta ännu på reformatorer,
som skola taga sig an med det ingalunda otacksamma arbetet
att förbättra deras sanitära förhållanden. Om också härvid
likgiltighet, konservatism och omkostnader sätta nästan
oöfvervinneliga hinder i vägen för dessas redliga sträfvan och hindra
uppnåendet af det vackra målet, så må åtminstone medvetandet
att hafva redbart velat det goda trösta dem. De i detta
afseende vigtigaste grupperna äro de, der anordningar behöfvas för
arbetarnes skydd mot kemiskt indifferent dam vid bomulls- och
linnespinnerier, pappers- och shoddyfabriker, stenbrott och
sliperier; vidare skydd emot kroniska förgiftningar till följd af
manipulationerna vid qvicksilfver, blys, antimons, zinks, fosfors,
arseniksyras, syrors och andra kemikaliers tillverkning,
inpackning och användning, och likaledes emot kroniska förgiftningar
genom till inandning odugliga och giftiga gaser, vid
tillgodogörande af affall, ruttnande organiska återstoder samt slutligen
vid berg- och hyttearbeten. Hit höra bland annat respiratorer,
arbetshjelmar och kapuschonger, säkerhetslampor,
ventilationsapparater ät såväl allmän natur som äfven för speciela ändamål
afsedda, rensningsmaskiner, afdunstningshärdar, smältugnar med
drag för ångornas bortskaffande i stålgjuterier och dylikt.

Bättre än alla de mest genialiska skydsmedel för arbetarne
blir dock ersättandet af de fabriksmetoder, verktyg och
apparater, med hvilka för producenten eller konsumenten, eller
äfven för båda, en i sanitärt hänseende betänklig produkt
framställes, med andra, som äro för den ifrågavarande industrien af
lika stort värde men i sanitert hänseende öfverträffa de hittils
anlitade. Sådan äro t. ex. surrogater för bly- och
arsenikfärgerna, för hattmakarebetningen med qvicksilfver, blyglasyren vid
lertillverkningen, fosfortändstickorna m. m.

För att icke förbise någonting som kan vara till fromma
för arbetaren, måste äfven en grupp finnas, omfattande allmänna
anordningar för arbetarens helsa. Hit höra modeller och planer
till arbetarehus, kök, badhus, kläder, inredningar, upprättandet
och resultaten af arbetare-, sjuk- och invalidkassor samt
konsumtionsföreningar. Det efter all sannolikhet i stora massor
tillströmmande materialet skall genom populära föredrag komma
vidsträckta kretsar till godo, hvarigenom mången fördom mot
dessa saker nog skall duka under. Medgifva tillgångarne,
komma äfven premier för de mest framstående uppfinningarne som
falla inom området för detta program att utdelas.

Ovana att se någonting göras från arbetsgifvarnes sida till
fromma för arbetarne, skola dessa till en början med misstro
betrakta alla dessa "nya tillställningar", men så snart det blir
klart för dem, att de hafva för ändamål uppehållandet af deras
helsa, och de blifva rätt öfvertygade derom, att dessa nyheters
införande sker i deras intresse, skola de nog sjelfva öfvervaka
deras punktliga och noggranna utförande. Kapitalet gör
anspråk på att både arbetsgifvare och arbetstagare begagna sina
krafter till den yttersta gränsen för arbetsförmågan, men icke
derutöfver. I längden blir blott ett friskt arbete godt och
billigt arbete. Men icke blott ett med förstånd användt kapital
utan äfven det egna hjertat måste säga hvarje menniskovän, att
vi äro skyldiga att efter bästa förmåga söka afvända hvarje
fara, som hotar våra medmenniskors helsa, samt att vi ej hafva
rättighet att förstöra den menskliga organismen för industriela
ändamål.

Vår kollektivutställning skall alltså lära arbetarne att i
rätt tid igenkänna de sanitärt skadliga inverkningarne, som hota
dem under deras arbete, att förebygga dem eller, om de
ovilkorligen äro förknippade med en viss arbetsmetod, att kunna
reducera dem till sitt minimum; och deruti är det jag vågar
bedja Eder alla vara oss behjelpliga.
                        (Wochenschrift d. N. Ö. Gew.-Vereins.)

Vattenglaset och dess användning i bygnadstekniken.


Af H. Wagner.

Vattenglas framstäldes först år 1825 af J. N. v. Fuchs,
hvilken hufvudsakligen använde det till väggmålning och kallade
detta nya målningssätt "stereochromi"[2]. Under en längre tid
begagnades det blott vid enskilda försök, tills direktör v.
Kaulbach
i nya museet i Berlin utförde flera väggmålningar, hvilka
icke lemnade något tvifvel öfrigt, att detta nya målningssätt
i alla afseenden kunde uppträda i konkurrens med
freskomålningen.

Man skulle hafva trott, att också bygnadstekniken genast
bemäktigade sig denna beaktansvärda erfarenhet, då derigenom
denna sattes i tillfälle att gifva sina monument och
bygnadsföretag en motståndsförmåga emot väder och vinds förstörande
inflytande, hvilken hittills i så hög grad ej förut blifvit uppnådd.
Det må nu hafva varit vanans makt och förkärleken för det gamla-,
som alltid utöfvar ett hindrande inflytande på allt nytt, eller
särskilda, med otillräcklig sakkännedom utförda försök, som
satte sig emot en större användning af vattenglaset; resultatet
blef dock att på ganska länge ett tillbörligt erkännande af detta
materials värde ej kom det till del. Sedan flera år har dock


[1] Se en uppsats om »glimmer och glimmervaror» i Ill. Teknisk
Tidning, 1871, sid. 190.                         Red:s anm.
[2] Se Ill. Teknisk Tidning, 1871. sid. 349.                 Red:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free