- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
209

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - "Bråvalla", professor E. A: Keys villa - Iakttagelser angående det smidbara gjutjernet, gjorda under en resa i Belgien 1871-72

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Bråvalla",


professor E. A. Keys villa,

af arkitekten J. A. Söderlund.

(Plansch 10.)

Vid en af de många vackra vikar, hvarmed Baggensfjärden
intränger i den för sin naturskönhet bekanta Wermdön ligger
det lilla täcka, professor E. A. Key tillhöriga landstället
"Bråvalla", hvars hufvudbygnad med några smärre förändringar är
utförd efter en af arkitekten J. E. Söderlund uppgjord ritning,
hvilken vi hafva nöjet att återgifva å plansch 10 af detta häfte.

Inredningen af båda våningarne, hvilken framgår af planerna,
är väl värd att närmare studeras, emedan den lemnar ett
vackert exempel på, huru man genom ett förståndigt tillvaratagande
af utrymmet kan bereda, äfven inom ej allt för stora lokaler,
både beqvämlighet och trefnad. Egarens smak för det
fornnordiska röjer sig redan i det yttre, i det att man vid stranden
varseblir en liten båt i drakform och vidare i trädgården
en i trä uthuggen stor bildstod, föreställande guden Thor.
Möbleringen af flera rum är likaledes hållen i fornnordisk stil,
ibland hvilka dock den stora salen i nedre våningen isynnerhet
framstår, hvarföre vi ej kunna underlåta att om denna gifva en
i största korthet affattad beskrifning. Vid inträdet i denna
rymliga sal, hvilken är möblerad såsom de gamles "herrestugor",
möter blicken först högsätet och de öfriga stolarne för
framstående gäster i den från salen utspringande paviljongen. Midt
på golfvet står ett större långt bord och rundtorn vid väggarne
bänkar samt på ena långväggen en spis. Öfver denna sitter
en större målning öfver Bråvalla slag, och på ömse sidor tvenne
mindre, framställande scener före och efter slaget, alla utförda
af professor Malmström. På de andra väggarne finnas dels redan
färdiga medaljonger och byster, anbragta mellan dörrar och fönster,
dels platser beredda för flera sådana, af professorerna Winge
och Walander, hofmålaren Staaf m. fl. Rundtomkring hela
rummet löper under taket den bekanta, af professor Scholander
utförda frisen, framställande Harald Hårfagers saga.

Iakttagelser angående det smidbara gjutjernet,


gjorda under en resa i Belgien 1871–72.

Utdrag ur ingeniör J. A. Schylanders reseberättelse.

(Plansch 11, figg. 1–3.)

(Forts, från sid. 186.)

Det efter putsningen i ordning kommande arbetet består
i de rensade pjesernas nedpackning tillsammans med
cementpulvret i kärl, der den egentliga aduceringen verkställes.
Cementpulvret består af nypulveriserad blodstensmalm, hvilken mer
eller mindre uppblandas med sådan som redan varit begagnad
till aducering. Procenthalten af denna blandning är ganska
svår att teoretiskt uppgifva, utan tillkommer detta helt och
hållet den praktiska öfningen att afgöra. Så mycket är dock
alltid gifvet att till små, tunna pjeser tages mera begagnad
malm, stundom 30 à 40 proc. och deröfver, än till de större,
till hvilka man ibland är tvungen att taga nästan endast ny
malm, ifall de äro mycket tjocka. Man kan också genom
långvarig erfarenhet med olika blandningar gifva pjeser, utsatta
för ungefär samma temperatur, nästan hvilken hårdhetsgrad
som helst.

Hvad sjelfva nedpackningen beträffar, så är den särdeles
enkel. Man har förut trott sig på detta arbete böra nedlägga
mycken omsorg; dock är detta åtminstone ej fallet i
verkstäderna omkring Liège, der det verkställes helt enkelt på följande
sätt. På botten af aduceringskärlet lägger man först ett
ungefär 5 lin. (15 m.m.) tjockt lager af malmblandningen, derpå
inordnas ett någorlunda tjockt lager af pjeser, ungefär 10 lin.
(30 m.m.) eller så omkring, om hvarandra utan någon
egentlig ordning, dock så att pjeser af någorlunda samma
godstjocklek komma tillsammans, och så att, ett litet mellanrum
mellan kärlväggen och pjeserna uppkomma; och är detta
anledningen till att pjeserna vid putsningen sorteras. Ofvanpå
sistnämnde lager strös nu åter af blodstensblandningen, så att
denna kryper ned i alla mellanrum mellan pjeserna och ofvanpå
dem bildar ett lager af 4 à 5 lims (12 à 15 m.m.) tjocklek.
Vidare inlägges ett nytt lager pjeser, derpå cementpulver o. s.
v., tills kärlet är fullpackadt. Öfverflödigt torde väl vara att
tillägga, att det sista lagret måste utgöras af blodstenspulver
till 8 à 10 lims (24 à 30 m.m.) tjocklek. Föremål som äro
öfver 5 lin. (15 m.m.) tjocka fordra en mera noggrann
nedpackning med starkare och tjockare malmlager. Pistolpipor
fyllas ofta äfven med en svag blandning inuti, på det att
reduceringen må blifva så mycket fullständigare. Naturligen kan
det ej heller skada att med större omsorg nedpacka äfven
smärre pjeser med omvexlande lager deraf och mellanrum mellan
hvarje föremål samt blodstenspulver mellan hvarje lager, men
det är onödigt tidsödande, då man derförutan äfven kan erhålla
en lika jemngod vara.

Aduceringskärlen bestå vanligen af cylindrar, gjutna af
tackjern och hållande i diameter ungefärligen 1,2 fot (36 c.m.)
samt för små pjeser i höjd 1 à 1,4 fot (30 à 42 c.m.); för
större fordras högre cylindrar. Deras godstjocklek är vanligen
5 à 6 lin. (15 à 18 m.m.); och kan en sådan cylinder
uthärda ungefärligen 10 à 15 hettor, innan den är utbränd; dock
är detta mycket varierande. Till större, enstaka och ovanligt
formade pjeser måste man för tillfället af jernplåt hopböja ett
passande kärl.

Sedan kärlen blifvit packade insättas de i
aduceringsugnarne, der de under längre eller kortare tid underkastas
glödgning. De ugnar som öfverallt i Belgien begagnas för detta
ändamål hafva det utseende som å pl. 11 figg. 1–3 framställa,
af hvilka fig. 1 visar vertikalsektion efter linien a–b – c–d,
fig. 2 dels elevation, dels vertikalsektion efter linien g–h–k,
och fig. 3 horisontalsektion efter linien e–f. U betecknar det
inre af ugnen, hvars dimensioner äro 6,3 fot (1,87 m.) j höjd,
6,5 fot (1,93 m.) i längd och 5 fot (1,48 m. i bredd. Ugnen
eldas framifrån genom eldstadsluckorna L på tvenne roster R,
hvilkas längd är lika med ugnens men bredd endast 1,3 fot
(39 c.m ). A är askrummet, B en genom hela ugnen gående
brygga, på hvilken aduceringskärlen uppställas, och som slutar
med ett lutande plan T. På framsidan af ugnen finnes en 5
fot (1,48 m.) hög och 2 fot 59 c.m.) bred öppning P, genom
hvilken kärlen insättas och uttagas, och som under eldningen
är tillsluten med en lätt mur af eldfast tegel, försedd med
observationsgluggar O. Förbränningsgaserna bortgå genom det
i ugnens tak anbragta röret S, 60 lin. (18 c.m.) i fyrkant.
Detta rör tjenar som skorsten och bör vara så högt, att med
detsamma kan åstadkommas tillräckligt drag i ugnen. En sådan
ugn rymmer vanligen för hvarje bränning 35 à 47 centner
(1500 à 2000 K.gr.) gjutgods, packadt i cirka 30 à 40 cylindrar.

Kärlens insättning i ugnen försiggår på det sätt, att man
börjar med att längst in placera tvenne cylinderstaplar af samma
höjd som ugnen bredvid hvarandra och derpå tvenne andra
staplar framför dessa o. s. v., tills ugnen blir fyld. Den
öfversta cylindern i hvarje stapel måste vara täckt med ett lock,
tillsmetadt med eldfast lera. Inuti staplarne täcker alltid en
öfre cylinder den derunder varande, och befordras tätningen
dessutom genom att mellan cylindrarne lägga något eldfast lera,
hvarföre det ej behöfves något särskildt lock. De tvenne
stapelraderna måste vara skilda från hvarandra genom ett 40 à
50 lin:s (12 à 15 c.m.) mellanrum, hvarjemte de på hvarandra
följande staplarne i längdriktningen stå på 15 å 20 lin:s (4,5
à 6 c.m.) afstånd från hvarandra, så att lågan må kunna
någorlunda likformigt uppvärma hvarje cylinder. Vidare måste
vid insättningen iakttagas, att man sätter de cylindrar som
innehålla de största pjeserna på de platser i ugnen, der
erfarenheten visat, att högsta temperaturen eger rum, samt att man
sedan successivt öfvergår till allt finare och finare gods, så att
cylindrarne med de finaste gjutstyckena stå på de minst heta
platserna. Kärlen märkas vid nedpackningen på ett eller annat
sätt, så att man har reda på hvilka pjeser innehållas i hvarje
cylinder. Af det anförda kan man också sluta till, att det
måste vara af vigt att för hvarje bränning noga observera
gången i ugnen för att slutligen med visshet kunna bedöma
temperaturförhållandena i densamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free