Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - Om Injektor-konstruktioner - "The Institution of Mechanical Engineers" årsmöte 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras förening äro öppningar h, h och öfver dessa en ring med
motsvarande hål, som täckas af gummiklaffar k, k. Apparaten
fastsättes omedelbart i väggen v, v till vattencisternen, såsom
figuren angifver, och bör befinna sig helt och hållet under
vattenytan. Någon stor effekt torde ej vara att påräkna af denna
injektor, som likväl utmärker sig genom stor enkelhet och deri,
att det genom öppningarne h, h möjligen utgående spillvattnet
direkte upptages af vattnet i reservoiren och derigenom
bidrager till dettas förvärmning. (Se der praktische Masch.-Constr.
1868, N:o 9).
Man har ofta klagat öfver den vattenspillning, som eger
rum vid igångsättningen af de icke-sugande lokomotiv-injektorerna,
och för att minska olägenheten häraf har man med framgång
försökt tillbakaföra spillvattnet till tendern. Goffin har användt
en annan metod, enligt hvilken han i stället för den vid
instrumenterna vanligen förekommande luftventilen (gummiklaffarne
vid pannmataren) begagnar en kran, så anordnad med ett rör
öfver en cistern att det utgående spillvattnet åter kan uppsugas
derur (fig. 13).
Enär det är vigtigt, att ängans påsläppning verkställes
långsamt, så att till en början mycket litet eller blott så mycket
som oundgängligen behöfves för insugningen må utgå, föreslår
Rosenkrantz begagnandet af tu-delade ventiler (fig. 14), så
beskaffade att först en mindre ventil a och sedermera en större,
med denna koncentrisk ringventil a1 upplyftes.
Det är alldeles klart, att alla de omständigheter, som
inverka menligt på vanliga pumpars effekt, skola, om de
förekomma vid injektorer, äfven verka mindre fördelaktigt på dem.
Så beskaffade äro långa ledningar genom smala rör, tvära
krökar på dessa o. s. v. Med afseende å sistnämnda
omständigheter inses genast, att den anordning af afloppsröret med dess
ventil, sorn finnes hos injektorn i fig. 12, pl. 9, ej är särdeles
ändamålsenlig. Vida lämpligare befinnes den ventilanordning
vara, som antydes af fig. 15.
Om än injektorerna ej kunna täfla med de vanliga
pumparne vid vattenuppfordring i allmänhet, enär de förbruka
omkring 7 gånger mera ånga än dessa, så bör man dock
observera, att denna ånga ej alltid går förlorad; det uppfordrade
vattnet uppvärmes härigenom och ofta, ej blett vid ångpannor,
kommer dea förlorade ångan sålunda till godo. Vid alla de
tillfällen, då det uppfordrade vattnet skall uppvärmas, kan man anse,
att Injektorn är ett nästan fullkomligt instrument. Genom de
nya förbättringarne (Krauss, Schau, Friedmann) har den blifvit
mycket lättskött och pålitlig; dess användning är också numera
mycket utbredd, och det torde, i betraktande af de olägenheter
som vidlåda pumparne, ej dröja länge, innan den blir
välkommen åtminstone såsom reservapparat vid hvarje ångpanna,
isynnerhet vid de anläggningar, der det är en hufvudsak, att
matningen försiggår säkert och korrekt utan afseende på den större
eller mindre ångkonsumtionen.
Om vi beteckna ångans temperatur med T, matare vattnets
med t och blandningens vid injektionen med d samt antaga,
att med ett skålp, ånga införes P skålp, matarevatten i pannan,
samt att af denna ånga p skålp, är torr och resten, (1–p)
skålp, mekaniskt från pannan medfördt vatten, få vi, om
injektionsarbetet betecknas med A, på grund af den anförda satsen
ur den mekaniska värmeteorien, eqvationen
p (w–d) + (1–p) (T–d) = P (d–t) + A,
i hvilken w utmärker en värmemängd = 606,5 + 0,305 T.
Om vi försumma A, som vid sidan af d–t är obetydligt,
erhålles approximativt matarevattnets temperaturförhöjning vid
injektionen ur eqvationen
d–t = p (w–T) + T t/P + 1
Enär en injektors mekaniska effekt måste vara
fördelaktigare, ju mindre denna skilnad är, så skulle man af ofvanstående
formel kunna sluta, att effekten vid injektorn är större vid
litet än vid högt ångtryck och större vid hög än vid låg
temperatur hos matarevattnet. Nu arbeta emellertid de vanliga
injektorerna icke väl vid hög temperatur på matarevattnet,
emedan kondensationen ej försiggår tillräckligt hastigt. Det är
derföre ej osannolikt, att Friedmanns injektor som medgifver
användandet af varmare matarevatten kan lemna en bättre
effekt än de andra injektorerna, d. v. s. förbruka mindre ånga.
Detta liar dock, såsom vi sett, föga betydelse för
ångpannematning under vanliga förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
