- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
214

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - "The Institution of Mechanical Engineers" årsmöte 1872 - Vattentryckmotor för mindre kraftbehof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fördelarne häraf befunnos så stora, att de flesta af de stora
ångbåts-kompanierna, hvilkas fartyg hade maskiner med enkla
cylindrar, utbytte dem mot sammansatta. Den frågan står ännu
öppen, om icke äfven samma effekt, som nu erhålles med
sammansatta cylindrar, kunde vinnas med enkla cylindrar arbetande
med expansion, antingen dessa anordnas så att expansionen icke
kan förändras, eller deras skötsel anförtros åt intelligenta
personer, hvilka icke drifva expansionen tör långt. Ur teoretisk
synpunkt är ej något tvifvel om, att icke ångan kan lika
fördelaktigt användas, då den får expandera i en som i två
cylindrar; och kanske blir det i förra fallet ännu fördelaktigare
med anledning af förlusten, som uppkommer i kanalerna mellan
de tvenne cylindrarue å den sammansatta maskinen, hvilken
förlust ej uppstår, då expansionen försiggår i en cylinder.
Talaren öfvergick derpå till en historisk framställning af de
sammansatta maskinernas utveckling, hvarvid han beskref de
olika anordningar som tid efter annan kommit i bruk, såsom
Woolf’s ursprungliga konstruktion, mr Naughts modieferade plan
med flera andra, alla afsedda för sjömaskiner. Den sist beskrifna
konstruktionen, nämligen den s. k. "ånghammare-typen" med
blott tvenne cylindrar och en mellanliggande reeeptor, var den
numera mest anlitade på handelsfartyg. Vid de bästa
sjömaskinerna är kolkonsumtionen numera blott 2,17 skålp. (0,92 K.gr.)
per hästkraft, då den för nio år sedan uppgick till 4,80 skålp.
(2,04 K.gr.). Slutligen antydde talaren betydelsen af att
lämpliga pannor för högt tryck konstruerades, emedan härpå
väsentligen berodde användandet af högtrycksånga och stor expansion
i de sammansatta maskinerna. Han antydde, utan att ingå i
närmare detaljer, några omständigheter, hvarpå särskild omsorg
bör nedläggas vid konstruktionen af dessa pannor, såsom
tillverkningssättet för plåten, dess tjocklek och varaktighet m. m.

Vid den härpå följande diskussionen syntes de flesta talarne
vara stämda till förmån för det sammansatta systemet, ehuru
ingalunda skälen derför blefvo fullständigt utvecklade.
Diskussionen företedde för det mesta ett upprepande af en mängd
data till det ena eller andra systemets fördel, och mindre
betraktelser af de särskilda praktiska punkter, som förläna det
sammansatta systemet så stort företräde under de vilkor detta
nu anlitas.

Diskussionen af nästa fråga på föredragningslistan, om
användning af vattentryck för verktygs- och andra maskiner,

inleddes med ett föredrag af mr R. H. Tweddell. Han
genomgick de trenne mest begagnade metoderna för att från någon
motor öfverföra rörelsen till verktygsmaskiner, nämligen medelst
axlar och kugghjul eller remskifvor, med komprimerad luft
samt med vätsketryck. Den första metoden hade vissa
olägenheter, då afstånden, på hvilka kraften skulle öfverföras, voro
mycket stora. Omkostnaderna blefvo i detta fall mycket höga,
kraftförlusten var betydlig och systemets oböjlighet hindrade
någon väsentlig besparing i kraft, då flera maskiner stodo stilla.
Transmission medelst komprimerad luft led af felet, att genom
läckningar stor kraftförlust uppkom. Hvad åter vattentryckets
användning för öfverförande af kraft beträffar, så visar denna
metod sig fördelaktigast vid sådana maskiner, der verktygen
hafva en fram- och återgående rörelse, såsom vid stans-,
stick- och nitningsmaskiner m. fl. Derjemte påpekades en mängd
andra ändamål, för hvilka hydrauliskt tryck mycket väl lämpar
sig, men der det ännu ej blifvit så allmänt adopteradt, såsom
t. ex. för formning af smidesjern i varmt tillstånd under
tryck och för att gifva soliditet åt gjutna pjeser medelst högt
tryck på den flytande metallen. Största delen af föredraget
upptogs af en detaljerad redogörelse för några olika former af
fasta och flyttbara hydrauliska nitningsmaskiner, konstruerade
af talaren, af hvilka isynnerhet de senare tilldrogo sig
uppmärksamhet för sin stora användbarhet i en mängd fall. Den
följande diskussionen företedde intet egentligt af intresse;
dervid uttalades dock några anmärkningar mot användningen af
hydraulisk kraft, så till vida att vid nitningsmaskinerna en stor
mängd af den använda kraften skulle gå gagnlöst förlorad,
hvilket mr Tweddell bestred vara fallet vid de af honom
konstruerade maskinerna, hvarförutan dessa kunde ännu mera
förbättras.

Nästa föredrag var af mr R. Wistanley och hade till
föremål en kolhuggningsmaskin med roterande skifva, drifven
af komprimerad luft.
Denna maskin, sorn svårligen kan
beskrifvas utan ritning, har varit i gång i tvenne år vid
"Plattlane Colliery" vid Wigan och dervid lemnat fullt
tillfredsställande resultat. Dess fördelar ligga ej så mycket i
nedsättningen af arbetskostnaden, hvilken uppgår till 3 shil. 1 1/2
pence [2,31 rdr), per ton, under det handarbetet kostar 3 shil.
6 1/2 penc. (3,19 rdr), utan fast mera i hastigheten, med hvilken
den arbetar. Härtill kommer dock det förökade värdet af
den produkt maskinen lemnar, till följd deraf att mindre
qvantitet stybbe uppkommer än vid handarbete. Härigenom lär
äfven uppkomma en vinst af 1/4 p. (47 öre) per ton kol.         (Forts.)

Vattentryckmotor för mindre kraftbehof,


konstruerad af ingeniör A. Schmid.

(Plansch 11, figg. 16 och 17.)

Likasom en mängd andra städer i Schweiz, har äfven
Zürich på sista tiden blifvit försedd med en allmän
vattenledning, som icke blott lemnar det nödiga vattnet för tvättning
och kokning i hushållen, för gatornas rengörande, vid eldsvådor
m. m., utan äfven derjemte kan nyttjas för industriela ändamål[1].
Med anledning af detta sista bruk af vattnet utarbetade stadens
bygnadsförvaltuing, i spetsen för hvilken den skicklige ingeniören
Bürki-Ziegler står, ett reglemente för uppställning och
användning af lämpliga vattenmotorer samt inbjöd offentligt till
levererandet af dylika motorer[2]. I detta program angafs,
att de hydrauliska kraftmaskinerna öfver hufvud taget skulle
beräknas för en tryckhöjd af 101 fot (30 m.), men att de med
minsta möjliga förändring äfven skulle kunna begagnas vid en
tryckhöjd från 67,4 till 168,4 fot (20 till 50 m.), äfvensom att
de skulle uthärda ett tillfälligt tryck af 15 atmosferer och
kunna med lätthet regleras under gången.

Till följd af denna inbjudning, som utfärdades i Januari
1870, stäldes 14 olika konstruktioner af sådana .motorer till
bygnadsförvaltningens förfogande, hvilka derpå af en särskildt
af sakkunnige män sammansatt komité pröfvades på sin effekt
under olika tryck- och hastighetsförhållanden. De till profning
antagna mönster-motorerna voro utförda efter olika systern; 4
af dem efter Schwammkrug’s och 2 efter Girard’s och Jonval’s
systemer, 1 var ett tangentialhjul efter Zuppinger’s system och
5 vattenpelaremaskiner af olika konstruktioner. Af dessa har
komitén lemnat företrädet åt det omnämnda tangentialhjulet af
Escher, Wüss und Comp. samt tvenne vattenpelaremaskiner,
den ena med tvenne stående, oscillerande, enkelt verkande
cylindrar, konstruerad af civilingeniör Felber, den andra med
liggande, något lutande, oscillerande, dubbelverkande cylinder,
konstruerad af maskiningenjören A. Schmid i Zürich. Denna
sista maskin, som vid de officiela profven gaf de bästa
resultaten – nyttiga effekten uppgick till öfver 80 proc. (?) –
och redan blifvit patenterad i åtskilliga länder, må här i
korthet beskrifvas med hänvisning till pl. 11, figg. 16 och 17, af
hvilka den förra är vertikalsektion och den senare plan af
maskinen[3].

Hufvuddelarne af maskinen bestå af gjutjernsställningen A
med de båda lagren B för smidesjernsdrifaxeln C, på hvars ena
ände svänghjulet D sitter, tillika tjenande såsom remskifva.
Gjutjernscylindern E med sin packningsdosa F hvilar på den
undre, skålformiga fördjupningen i ställningen samt på
sidotapparne G, hvilka uppbäras af de smidda gafflarne H. Kannan
J af gjutjern, som medelst stången K är förbunden med vefven
å axeln C, öfverför kraften till denna. Bakom cylindern finnes
ett tvärstycke L, hvilket förbinder sidostängerna H, uppbärande


[1] Se Ill. Teknisk Tidning, 1871, sid. 410.
[2] Byggnadsförvaltningen hade nämligen för afsigt att anskaffa
ett visst antal dylika motorer, hvilka sedan skulle uthyras mot en
afgift af 36 öre i timmen för hästkraften.
[3] En dylik maskin är utstäld vid nu pågående utställning i
Köpenhamn.                         Red:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free