- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
219

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - A. Werner Cronquist: Om eldfarligheten hos i handeln förekommande fotogen - Clemens Winkler: Talmiguldet och dess förfalskningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af dessa undersökningar framgår:

att egentliga vigten ligger inom gränserna för densamma
hos god fotogen;

att såväl temperaturen, vid hvilken explosiva gaser
utvecklas (i medeltal för prima 24,3°, för sekunda 25,6°) som ock
an-tändningstemperaturen (i medeltal för prima 28,4°, för sekunda
33°) ligga under de i åtskilliga länder stipulerade minimitemperaturerna;

att profven äro temligen väl raffinerade samt fria från
trä- och skifferoljor.

Ingen enda af dessa 15 sorter skulle derföre efter de
bestämmelser som existera i England, Newyork, Hamburg och
Bremen få under namn af fotogen försäljas i handeln.

I och för jemförelse med ofvan angifna resultat må här
äfven anföras de, som 1869 erhöllos vid likartade
undersökningar, vid hvilka vi äfven deltogo, och som utfördes med samma
instrument. Oljornas egentliga vigt varierade då mellan 0,795
och 0,815 och gasutvecklingstemperaturen från 273-38° (i
medeltal 33,8°) hos prima och från 30°–50° (i medeltal 36 2/3)
hos sekunda fotogen.[1]

Skilnaden mellan de medeltal som då erhöllos och de nu
bekomna bero antingen på någon egendomlig tillfällighet, eller
också bevisar den, att vederbörande hafva lärt sig att draga fördel af
vår brist på lagföreskrifter häruti. Så länge det lönar sig att
uppblanda rafinerad petroleum med gasolja, och ända till dess
egenskaperna som böra karakterisera den artikel, hvilken hos
oss försäljes under namn af "fotogen", blifvit genom lag
närmare bestämda, lär man väl också hafva att emotse dylika
blandningars förekomst i allmänna handeln. Faran, för hvilken man
utsätter sig genom att bränna lätt antändlig fotogen, förminskas
ej heller genom de använda lånekonstruktionerna. Dessa äro
nämligen afsedda för bränning af fotogon, som ej antändes vid
en temperatur under 30°; och inträffar det derföre (isynnerhet
om konstruktionen är gammal) ej så sällan, att dessa lampor
explodera, då dålig fotogen begagnas. För detta sämre
lysmaterial kan således ej nog varnas, så mycket mera som detta
oftast brinner fortare än ren fotogen och således är förkastligt
äfven ur ekonomisk synpunkt.

Meningen med denna lilla uppsats har ingalunda varit att
uttala en önskan om förbud mot användande af flyktiga oljor,
såsom gasolja m. fl., för hvilket lysmaterial ju särskildt
konstruerade lampor finnas i allmänna handeln. Vi hafva blott härmed
velat påpeka faran af att använda för fotogen konstruerade
lampor för att deri bränna flyktigare lysämnen, äfvensom
behofvet af några lagbestämmelser beträffande de egenskaper,
fotogenen bör besitta för att få i allmänna handeln gå under detta
namn.

Talmiguldet och dess förfalskningar.


Af doktor Clemens Winkler.

(Forts. fr. sid. 196.)

De senaste årens politiska omstörtningar har gjort sitt
inflytande gällande äfven på bijouterivaru industrien, och man har
i Tyskland börjat med att söka ersätta pariserartiklarne med
inhemska. Förhållandena hafva också i detta afseende varit
särdeles gynsamma, emedan genom de tyska arbetarnes
förvisande från Frankrike ifrågavarande industrigrens införande i
Tyskland nästan gått af sig sjelft. Men man måste också
bemöda sig om att förskaffa dessa tyska varor samma goda rykte,
hvaråt de fransyska haft att glädja sig; och dervid gäller det i
första rummet att med kraft bekämpa den svindel, som äfven
på detta område gripit omkring sig. Denna svindel bedrifves
isynnerhet i den österrikiska kejsarstaden på ett storartadt men
vidrigt sätt och nästan undantagsvis med tyska produkter.
Hvarje österrikisk tidning har att uppvisa en mängd pompösa
lofsägelser öfver talmiguldsmycken, som måste komma de i
saken oinvigda att tro, att Wien är den rnest betydande plats
i verlden för tillverkning och försäljning af imitationer af
guldsmycken. Alla s. k. "fabrikanter" veta att omgifva sig med
ett sken af storartad verksamhet; hvar och en talar om sina
"industrihallar", sina "varumagasiner" med sina
underafdelningar, t. ex. afd. III för talmi, afd V för stålvaror, hvarjemte
alla vilja gå och gälla såsom talmiguldets uppfinnare. Men
undersöker man dessa affärer, så finner man, att egarne äro
judar, som förstå att skinna en lättrogen publik, hvilken dock
i Österrike är mera van vid lögn och bedrägeri än annorstädes;
att deras lager ingalunda stå i proportion till de gjorda
puffarne; att en enda af dessa "fabrikanter" verkligen eger en
fabrik; att fastmera de af dem utbjudna varorna med undantag
af vissa sorters urkedjor, hvilka levereras af bömiska
gördelmakare (t. ex. J. Heller i Teplitz), allt igenom äro tyska alster
och leda sitt ursprung från sydtyska fabriker, t. ex. från Gmünd
i Schwaben, Pforzheim o. s. v. Ett dylikt missbruk af
bijouterivaruindustrien kan ej verka godt; och måste det synas ännu
mera förkastligt, då de förse tyska alster med fransk stämpel,
emedan de äro för dåliga för att kunna visa sig i sin rätta
dager. Alla dessa varor, som wienerhandlarne erhålla från
sydtyska fabriker och sälja såsom talmiguld äro nämligen icke
något egentligt talmiguld utan ordinärt, förgyldt
tiokreuzerskram, hvilket ådagalagts genom undersökningar af olika
smycken, köpta hos de ifrågavarande handlandena, och af hvilka
en del här må återgifvas.

Sålunda finner man i de dagliga österrikiska tidningarne
följande annons: "Ny uppfunnen ädel metall! Talmiguld!
Det garanteras, att dessa smycken till och med efter flerårigt
bruk icke förändras och icke kan skiljas från äkta. (Här följa
prisen.) Briljantsmycken utförda lika väl som äkta, så att till
och med kännare misstaga sig derpå. Dessa smycken äro af
äkta Kinasilfver eller af äkta talmiguld, stenarne af äkta, med
diamantpulver slipade bergkristaller, som aldrig förlora den
lifliga glansen etc. N. Glättau’s första pariserbasar för
Österrike i Wien, Kärnthnerstrassc 51, Palais Todesco".
Manchettknappar, köpta hos denna firma, voro väl pressade, och visade
guldets rödaktigt färg. Deras täckplattor voro förgylda på
galvanisk väg, men sjelfva knappen icke, och det ihåliga rummet
mellan båda innehöll ett mellanlägg af gult papper. Stämpeln
otydligt präglad hade detta utseende QUINCK*––*DOUBLE. "Vid upplösning i

salpetersyra blef af guldbeläggningen ingenting sammanhängande
utan syntes den i sparsamma, tunna flockar. De båda delarnes
sammansättning var följande:
täckplattan knappen
koppar . . . 90,69 proc. . . . . . . . . . . 83,16 proc.
zink . . . 8,97 proc. . . . . . . . . . . 11,42 proc.
guld . . . 0,05 proc. . . . . . . . . . . – – –
–––––––––––––––––––––––––
99,71 proc. 99,58 proc.

I en annan annons heter det: "Alla af andra firmor
annonserade talmiguldföremål äro efterhärmuingar af dålig qvalitet,
för hvilka varnas. Allenast äkta, gediget talmiguld. Detta
talmiguld är en pateuterad imitation af äkta 18-karats guld.
Talmiguldsmycken för evigheten! (Derpå följa ytterligare loford
och prislista.) Vereinigte Industriehalle, Anton Rix, Wien,
Praterstrasse 16." Denna "patenterade imitation af 18-karats
guld", hvilken äfven i form af manchettknappar underkastades
analys, visade en ljus guldfärg och var skickligt pressad af tunnt
bleck. Inläggningen bestod dels af gul, dels af grå papp, och
stämpeln var densamma som å de Glattau’ska varorna.
Analysen gaf


[1] Se »Om bergolja» af E. Erdmann, ett arbete som förtjenar
att uppmärksammas af alla för denna sak intresserade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free