- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
221

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - Tillverkning af tusch - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fint lim (s. k. buffellim) i vatten, hvarefter lösningen uppvärmes
och sotet deri inmängcs, så att en gröt uppkommer. Under
tillsats af en qvantitet olja hållus den degartade massan
noggrannt vid 55° temperatur, under det den kraftigt knådas med
händerna, så att en fullt homogen blandning bekommas. Denna
massa formas nu till platta kakor, som öfverlemnas åt sig sjelfva ett
par dagar för att "mogna". Den sålunda mognade degen skall
derefter formas, hvilket sker så att arbetaren å ett fyrfat
värmar en degklump, genomknådar den och passar den i en form
af trä, å hvars lock, äfven af trä, äro inskurna bokstäfver,
fabrikstecken o. d. Denna form passas in i en häfstångspress,
så inrättad att arbetaren sjelf genom sin tyngd utgör den
verkande kraften; han sätter sig nämligen å häfstången, under det
att han i en ny form instoppar ny massa. Glansen som den
färdiga tuschen har uppkommer genom hårdt borstande med en
i trävax doppad borste, hvarigenom äfven åstadkommes, att
tuschen vid användning ej häftar vid fingrarne. Den
karakteristiska lukten, som är egendomlig hos de finare sorterna,
erhålles genom tillsats af mysk eller kamfert till den varma
degen. Till de sämre slagen tusch sättes ej dylika starkt
luktande ämnen. Slutligen förgyllas eller försilfras antingen hela
den erhållna tuschstången eller de deri nedsänkta tecknen med
i gelatinlösning uppslammadt guld- eller silfverpulver. På samma
sätt beredes tusch i Japan, dock är det kinesiska bättre än
det Japanesiska, emedan i Kina större omsorg fästes vid
tillverkningen af sotet. Limsorterna äro i båda länderna af samma
godhet.                         (De Volksvlijt.)

Litteratur.


Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi
och litotypografi,
af Algernon Börtzell.

Sedan ryktet om den för litografien otvifvelaktigt betydelsefulla
uppfinning, som för någon tid sedan efter många års oförtrutet
arbete gjordes af dåvarande direktören för topografiska byrån i
Holland, generalmajor J. A. Besier och hans tekniska biträde, herr
C. A. Eckstein, spridt sig äfven till oss, och då man redan
länge inom kartografien känt behofvet af en billig och i öfrigt
ändamålsenlig metod för litografiskt färgtryck, erhöll ingeniör
A. Börtzell i uppdrag att på allmän bekostnad tillsammans
med litografen W. Schlachter afresa till Haag för att der
inlära den ifrågavarande nya metoden. Frukten af denna resa
har redan visat sig i en utmärkt vacker färgtryckt karta,
åtföljande ett från Sveriges Geologiska Undersökning utgifvet
arbete, "Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation"
af E. Erdmann, hvilken karta under herr Börtzells ledning
utförts på herrar Schlachter och Seedorfs litografiska anstalt och
vittnar om, att man numera äfven hos oss är herre öfver
ifrågavarande metod.

Enär redogörelsen för dessa nya förfaringssätt förtjenar en
allmännare uppmärksamhet har derjemte ingeniör Börtzell på
anmodan af chefen för Sveriges Geologiska undersökning under
ofvan angifna tittel bland de af denna anstalt publicerade
arbeten lemnat en särdeles intressant och fullständig redogörelse
för alla detaljerna vid den Besier-Eckstein’ska
"kromolitografien" och "litotypografien", hvilken beskrifning vi på det högsta
rekommendera till alla, som i ett eller annat afseende
intressera sig för denna sak. Vi kunna dock ej neka oss nöjet att
efter det anförda arbetet i största korthet gifva våra läsare
en idé om principerna för ifrågavarande, man kan väl säga,
genialiska litografimetod.

"Metoden afser i främsta rummet att förminska de
kostnader och den tidsutdrägt, som vid färgtryck på vanligt sätt
uppkomma, derigenom att hvarje färg eller färgnyans i
allmänhet fordrar en särskild tryckning. Detta problem har blifvit
löst på ett så lyckligt sätt, att ett betydligt antal färger kunna
åstadkommas genom endast trenne tryckningar. Ett annat,
med samma framgång ernådt mål var minskandet af de
betydliga kostnaderna för "skriftgravyren", som ersatts genom en
tryckning för hand med vanliga boktryckstyper och öfvertryck
på sten. Slutligen hafva metodens uppfinnare lyckats att genom
användande af fotografien minska kostnaderna och olägenheterna
af det förut vanliga sättet att på sten öfverföra original
teckningar". I stället för att medelst kalkering anbringa en kopia
af originalteckningen på sten, tager man nämligen af denna
först en negativ fotografisk bild på glas, som sedan lägges på
en för ljuset känsliggjord sten, på hvilken teckningen således
afkopieras genom ljusets inverkan. Dernäst kommer
tillredningen af stenen för svarttrycket, hvilket å kartor vanligen endast
Utgöres af skriften och gränsbeteckningarne. Skriften anbringas
medelst vanliga boktryckstyper på ett särskildt prepareradt
papper och öfverföres sedan härifrån på den för svarttrycket
bestämda stenen, å hvilken derpå det öfriga svarttrycket
intecknas med litografiskt tusch med ledning af den å stenen anbragta
fotografien.

Vidare har man prepareringen af färgstenarile, den
intressantaste delen af metoden. "Vid färgtryck på vanligt sätt kan
man som bekant icke – åtminstone ej då det är fråga om
från hvarandra skarpt skilda, noggrant begränsade färger,
sådana de förekomma t. ex. på en geologisk karta – från en
och samma sten trycka mera än en ton af en färg; förekomma
således på en karta flera nyanser af samma färg, måste för
hvar och en af dessa en särskild tryckning ega rum. Det är
denna svårighet man i Holland vetat undvika genom ett
alldeles egendomligt förfaringssätt. Man trycker nämligen färgerna
icke såsom vid vanligt färgtryck från jemna ytor, som helt och
hållet äro bötäckta med färg, utan från ytor, som äro
öfverdragna med täta, hvarandra körsäiidfy genom etsning
åstadkomna streck, hvilka emottaga mera eller mindre färg, allt efter
som de äro mera eller mindre etsade. Genom att således etsa
olika ställen af en sten olika starkt, kan man från samma sten
trycka flera nyanser af samma färg. Sedan denna uppgift var
löst, låg det nära tillhands att genom tryckning på hvarandra
af olika nyanser af de här för lämpliga färgerna blått, gult
och rödt söka åstadkomma nya, skarpt åtskilda
färgkombinationer för att dermed å kartorna utmärka olika föremål." För
hvarje karta prepareras således högst 3 färgstenar, på det sätt
att de, sedan de fotografiska kopiorna blifvit öfverförda,
omsorgsfullt poleras och förses med en tunn, jemn etsgrund af
en särskildt tillredd fernissa. I denna etsgrund anbringas nu
medelst maskin tvenne hvarandra under rät vinkel korsande
systemer mycket fina och täta linier, hvilken operation kallas
"grisering". I de af maskinens diamantspets åstadkomna
linierna är stenens yta blottad från fernissan, under det att de af
dessa streck begränsade små fyrkanterna fortfarande äro
betäckta deraf och således skyddade för inverkan af syran vid
den nu följande etsningen. Genom att låta syran inverka på
de ur etsgrunden utgräfda linierna längre eller kortare tid blir
dessa liniers djup och bredd i sjelfva stenen efter behof större
eller mindre, hvarigenom de kunna emottaga mera eller mindre
färg. Efter vederbörlig rengöring äro nu stenarne färdiga till
tryckning.

Metodens förträfflighet kan bedömmas af en sektion af den
förut omtalade kartan, hvilken bifogats här ifrågavarande
arbete. På samma plansch finnes äfven ett färgschema,
utvisande den mängd färgkombinationer, som kunna erhållas
medelst denna färgtrycksmetod. Kombinationerna äro ej mindre
än 215, af hvilka flertalet visserligen ej kunna på en gång
användas, då meningen är att de skola kunna tydligt skiljas från
hvarandra; "men om äfven de på minsta sätt tvetydiga borttagas,
återstå dock alltid tillräckligt många fullkomligt brukbara färger".

Det förtjenstfull och särdeles intressanta arbetet afslutas
med en redogörelse för åtskilliga försök med fotolitografi,
anstälda å topografiska byråns i Haag fotografiska atelier, samt
för ett egendomligt sätt att åstadkomma förminskade eller
förstorade kopior
af kartor och andra litografiska alster, användt
vid "Depôt de la guerre" i Bryssel.                         W. H.
–––––
De allmännaste af Sveriges berg- och jordarter
af E. Erdmann.

Patriotiska sällskapet har under de senare åren utfärdat
inbjudning till författare att inkomma med täflingsskrifter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free