- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
222

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - Litteratur - Smärre notiser - Patenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmännyttiga ämnen. Af de inkomna prisbelönas och
offentliggöras vanligtvis ett hvarje år. Ofvanstående arbete erhöll förlidet
år priset, hvilket det i högsta måtto synas vara förtjent
af icke blott på grund af sitt gedigna, kortfattade innehåll,
fullkomligt fritt från hypoteser och lärda fraser, utan
isynnerhet äfven derföre att det är affattadt i ett så enkelt
och redigt språk, att en hvar, äfven med ganska ringa
underbyggnad, kan uppfatta och förstå dessa klart framlagda
fäkta. Författaren fäster sig mindre vid beskrifningen, af de
olika berg- och jordarterna än vid sättet att kunna
tillgodogöra sig och igenkänna dem, och detta har han lyckats
genomföra på ett särdeles åskådligt sätt, yttermera förtydligade
genom några i texten intryckta figurer. Sålunda meddelar han
t, ex. sättet för kalkstens, alunskiffer, mergels m. fl.
uppsökande, och för nästan hvarje mineral eller bergart angifves
något enkelt medel att skilja detsamma från andra liknande.

Detta lilla arbete är väl vardt en vettgirig allmänhets
uppmärksamhet, och särskildt synes den oss vara att rekommendera
vid landtbruksskolor samt såsom premium vid folkskolor, etc. A. W. C.

Smärre notiser.


Skydd för jernrör i grufvor. Det är en bekant sak, att
jernrör i grufvor mycket hastigt sönderfrätas af vitriolhaltiga
vätskor. Galvanisering eller öfverdragning med zink har ej
lemnat tillfredsställande resultat. I Sibirien skall man dock enligt
"American Artisan" hafva lyckats genom ett inre emaljöfverdrag
skydda dem för förstöring. Rören utsättas först för ett
svafvelsyrebad, hvarefter de tvättas med vatten och borstas med en
komposition, bestående af 34 del. kiselsyra, 15 del. borax, och
2 del. soda. Derpå placeras de i en retort, der de upphettas
till svag rödhetta under cirka 10 minuter. Sedermera få de
en ytterligare beläggning, sammansatt af 34 del. fältspat, 19
del. kiselsyra, 24 del. borax, 16 del. tenoxid, 4 del. flusspat,
9 del. soda och 3 del. salpeter. Allt detta smältes tillsammans
i en degel till en massa, som sedan males med vatten till en
fin deg, hvilken anbringas å rören. Dessa upphettas derpå
åter under 20 minuter till hvithetta, och fäster sig dervid
emaljen säkert. Innan rören blifvit fullkomligt torra, erhålla de ett
yttre öfverdrag af stenkolstjära, och äro derpå färdiga att
begagnas.

Vagnshjul af pappersmassa. På dessa nyligen i Amerika
i bruk komna vagnshjul, är enligt "Engineering" ringen af stål
och svarfvas för påsättningen något konisk på inre sidan, så
att den inre diametern vid flänsen är 2 à 3 linier (6 à 9 m.m.)
mindre än på ytterkanten. Sjelfva hjulkroppen utgöres af ett
pappersblock, sammansatt af halmpapper, som skäres i skifvor
af 2,57 fots (76 c.m.) diameter, hoplimma? med vanligt lim och
sammanpressas under ett hydrauliskt tryck af öfver 7000 centner
(300 tons) till en kompakt massa. Sedan det sålunda erhållna
blocket under nära tvenne veckor torkat i värme, afsvarfvas
och inriktas det i en vanlig svarfstol. Det dervid använda
svarfstålet liknar de för jern begagnade, men
omloppshastigheten är ungefär densamma som vid svarfning af messing. Det
svarfvadc blocket är naturligen något större än hjulringeu,
i hvilken det skall insättas, på det att man må vara säker
att det sitter fullkomligen fast deri. För ringens påpressning
anlitas ett hydrauliskt tryck af nära 9,500 centner (400 tons),
hvarvid denna uppvärmes till ungefär 100° Vid afkylningen
krymper då ringen något tillsammans och åstadkommer en fast
anslutning mot pappersblocket.

Enkelt sätt att rengöra ur. Urverket uttages ur boetten
och nedföres med en tång i ett kärl fyldt med ren nafta, der
det föres omkring. Kaftan upplöser då den gamla oljan och
borttager dammet. Verket får sedan hänga på ett uppvärmdt
ställe för naftans afdunstando, hvarefter tapparne ånyo smörjas
och verket insattes åter i boetten. Hela proceduren, hvarvid
verket ej behöfver till någon del söndertagas, varar 6 à 10
min. Metoden är i England patenterad af en mr Tompson.

Om ägghvitans fördelning i potatisen. Såsom bekant
aftager i sädesväxternas korn limämnet utifrån och inåt så att
de delar af mjölkornen som finnas närmast skalet äro de
limrikaste. Nästan likartadt är förhållandet enligt doktor Aug.
Vogel’s
undersökningar med potatisen. Ägghvitehalten hos
potatisen är, såsom hvar man vet, mycket liten, men den aftager
dessutom från det yttre skalet till kärnan. För att ådagalägga
detta utskärs ur midten af stora potatisar små tärningar, och
i dessas massa äfvensom i de tunna lagren af skalet bestämdes
qväfvehalten, hvaraf framgick att denna hos de senare var större
än hos de förra. Försöken visa nämligen att ägghvitehalten
hos de ur potatisens midt uttagna styckena står till densamma
hos skalet i förhållandet 100 : 120. Derjemte har fetthalten
visat sig större i skalen än i potatisens inre. På grund häraf
är följande att iakttaga vid kokning af potatis. Lägger man
potatisen skalad i kallt vatten och derefter upphettar detta
långsamt till kokning, så märker man alltid en skumbildning
härrörande af delvis från potatisen bortgången ägghvita.
Lägges potatisen åter i förut kokande vatten, så kan naturligen
på grund af ägghvitans plötsliga koagulering denna förlust ej
blifva särdeles stor, isynnerhet om potatisen är oskalad.
Jemförande qväfvebestämningar å potatis, som behandlades med
kalt eller med kokande vatten, angåfvo hos de förra en
betydligt mindre qväfvehalt än hos de senare.

Yttrande af Justus von Liebig om öl. Baron Liebig,
den berömde tyska kemisten, uttalade sig nyligen på följande
sätt öfver ölet, dess nytta och de nuvarande felen i dess
framställningssätt: "Ölet är obestridligen behagligare än bränvin.
Menniskan måste hafva något stimulerande, det är ett
lefnadsbehof; men bränvinet är ett stort ondt. Vi finna att ölet redan
banat sig väg äfven i de egentliga vinländerna, och likväl
intager ölet såsom näringsmedel en mycket underordnad plats,
det står icke högre än potatisen; och man skall finna, att i
ingen stad köttkonsumtionen är så stor som i München, hvarest
dock den största qvantiteten öl fortares. Öl fordrar just kött
och ägghviteämnen. För hvarje ölkällare i München anträffar
man också en osthandlare, och hvarföre? Emedan osten
innehåller ägghviteämne, hvilket ölet saknar. Af detta skäl äro öl
och ost oskiljaktliga, de komplettera hvarandra på visst sätt.
Men såsom nämndes, ölet har ej stor betydelse såsom
näringsmedel. Snapsen åter förstör arbetskraften. Genom det sista
kriget har vår aktning för tobak, kaffe och köttextrakt
väsentligen tilltagit. En läkare berättade mig, att om de sårade icke
kunde förtära någonting annat, så längtade de dock mycket
efter cigarrer. Deras ögon blixtrade, i armarne kände de ett
upplifvande af den redan sjunkande lifsverksamheten – och
denna verkan måste tobaken hafva framkallat. Ofta kunde
man ej visa de sårade någon större vänskapstjenst, än då man
gaf dem en cigarr. Sålunda kom man till den slutsatsen, att
tobaken är ett värdefullt retningsmedel. – En egendomlighet hos
amerikanarne är, att de förstå att göra nästan allting bättre än vi.
Jag är öfvertygad att en tid skall komma, då det amerikanska
ölet öfverflyglar det tyska. Hos oss löper allt i de gamla
spåren, och de dåligaste ölbryggarne finnas nu i Baiern, ehuru
förut det bästa ölet kom derifrån. Och hvarföre? Man må
blott betrakta det der existerande förfaringssättet vid
bryggningen; de brygga sitt öl blott enligt gammal vana och äro
oförmögna att hjelpa sig sjelfva. Men så snart amerikanarne
se hos oss något som behöfver förbättras, underlåta de aldrig
att verkställa, de nödiga förbättringarne, och vi få sedan
emottaga dessa tillbaka såsom amerikanska uppfinningar."

Patenter,


beviljade af kommersekollegium under år 1872

Den 24 Juli.

Muschamp, John Bell, 8 år å ett explosivt ämne samt å
tillverkningen deraf. Ämnet tillverkas fördelaktigast af fibrerna
i hårdt trä, men kunna äfven andra fibrösa växter användas.
Först sönderdelas träet på mekanisk väg, tills massan blir så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free