- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
231

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6:e häftet. September 1872 - Konstgjord sten - C. William Siemens: Om uppmätning af temperaturer medelst elektricitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behof, men har ej förr än nu annat än delvis blifvit afhjelpt.
År 1870 erhöll mr J. W. Butler patent i England på
förbättringar i användningen af beton för bygnader och
grundläggningar, äfvensom till dambygnader och dylika arbeten. Butlers
afsigt var tydligen att för det första erhålla ett billigt och
starkt surrogat för sten vid hydrauliska arbeten, och för det
andra att göra en mängd förberedande arbeten obehöfliga samt
sålunda undvika de omkostnader, som äro förbundna med t. ex.
det allmänna bruket af jerncylindrar m. m. Sjelfva idéen var
nog förträfflig, men dess realiserande syntes Butler ganska
aflägsen, tills han erfor, att det då i handeln under namnet apænit
introducerade materialet borde motsvara afsigten med hans
föreslagna bygnadssätt. Han satte sig derföre i förbindelse med
Ransome, och utfördes med anledning häraf en sats ihåliga
cylindrar af 8 fots (2,38 m.) diameter och 75 liniers (22 c.m.)
tjockt gods, hvilka skulle utgöra en del af en stödmur till en
strandbank för Themsen vid Hermitage Wharf, der de också
nedsänktes med tillfredsställande resultat. För att ekonomiskt
utföra dylika arbeten är en träkista utförd, i hvilken
materialerna kunna tillblandas och formas. Formarne bestå af ett
inre och yttre ramverk, hvilkas mellanrum gifver hvarje
cylinder eller ihåligt block dess vederbörliga form. De på hvarandra
följande lagren förenas med ett cement af samma materialer som
begagnas till cylindrarne. Dessa lyftas, efter hand som de blifva
färdiga, från den nämnde kistan samt nedsänkas i vederbörlig
ställning med en löpkran, och den nedersta af dem urtages
efter bottens form samt förses, om så behöfves, med jernskoning
Nedsänkningen fortgår sedan på samma sätt, som då
jerncylindrar begagnas. De horisontela skarfvarne utföras med
alternerande framstående kanter och motsvarande urtagningar, och
sammanhållas lagren derjemte genom nedslagna pålar, hvilka
äfven tjena såsom ledare vid nedsänkningen. Tillämpningen af
denna princip kan modifieras så, att den lämpar sig för nästan
alla slags bygnadsarbeten, och är den särskildt användbar vid
sådana som fordra stark grundläggning, isynnerhet då grunden
är osäker. Vid utförandet af en revetermur vid kaj- eller
dockbyggnader kunna äfven rektangulära ihåliga block begagnas
i stället för cylindrar. Äro dessa af hexagonal form, behöfvas
ej några egentliga mellanrum, utan gör ett tunnt lager af cement
hela massan tillräckligt homogen. Cylindrar utförda enligt
denna princip äro äfven användbara för djupa brunnar, då
öppningar göras på sidorna för vattnets insläppande.

Vända vi oss nu till arbeten af större omfång, är klart,
att apæniten bildar ett lämpligt ämne för brobyggnader,
vågbrytare, pirer och likartade foretag. Dylika bygnader kunna
utföras ända till underkanten af brobjelkarne, eller också ofvan
vattenytan fortsättas med vanligt murbruk. För vågbrytare och
pirer begagnas en annan anordning. Två rader sänkkistor
användas, skilda på längden från hvarandra, och mellanrummet
utfyllas med rullsten och dylikt, hvarjemte äfven sjelfva blocken
fyllas med samma material, om så behöfves, i murbruk. Vid
utförandet af bankarno till en reservoar föreslås att göra det
inre af dem, hvilket vanligen består af en puddelmur, af två
rader cylindrar, mellan hvilka de uppstående mellanrummen
fyllas med puddel. Cylindrarne fyllas med samma materialer,
hvaraf banken i öfrigt utföres. Då de nedsänkas, böra de
sättas något under den naturliga ytan för att undvika all
möjlighet till läckning. Skulle någon läcka uppkomma ofvanför
blocken, kan denna ej hafva någon stor utsträckning på grund
af sjelfva bygnadssättet. Det är klart, att detta system äfven
kan tillämpas utan svårighet vid redan färdiga bankar, der
någon sättning egt rum. Cylindrarne nedsänkas då genom
puddelmuren, utan att doseringarne på någondera sidan borttagas, och
genom att sålunda nedföra dem till säker grund göres banken
fullkomligt pålitlig för framtiden.

Det skulle icke vara svårt att anföra ännu en mängd
exempel på detta materials praktiska användning, men
tillräckligt har redan blifvit sagdt. En konstgjord stenart, som i sig
förenar apænitens fördelar, och som så lätt kan gjutas till hvilken
form och storlek som helst utan stora omkostnader, måste naturligen
vara användbar för en mängd olika ändamål. En sak till må
dock ännu anföras. Utom de redan anförda egenskaperna bar
apæniten, om den förfärdigas af lämpliga materialer, ännu ett
par för ornamentala och dekorativa förhållanden vigtiga,
nämligen att kunna emottaga de finaste intryck, samt att
genom inblandning med olika metalloxider antaga en mängd
varierande färgnyanser. Genom bruket af röd jernoxid,
brunsten och andra mineraler kan marmor eller granit af den mest
olika beskaffenhet framställas. Dessa konstgjorda stenarter
likna de naturliga, kunna erhålla en utmärkt polityr, äro ytterst
hårda och kunna med lätthet samt utan stor kostnad gjutas i
de mest utarbetade former. Apæniten kan sålunda både i
konstruktivt och dekorativt hänseende fylla de flesta behof
inom ingeniörs- och bygnads-yrkena samt äfven inom
konstindustriens många grenar.

Om uppmätning af temperaturer medelst elektricitet.


Föredrag, hållet af mr C. William Siemens vid »Royal Institution».

(Plansch 13, figg. 1–4.)

Den sanning, som för ej så lång tid tillbaka afslöjats
genom en af fysikens yngre grenar, har blottat för oss
värmets och elektricitetens mystiska egenskaper samt lärt oss att
helt enkelt betrakta dem såsom olika slag af rörelse. Ljuset
har likaledes visats vara identiskt till sin natur med värmet, och
det enda återstående fysikaliska fenomenet, den kemiska
frändskapen, betraktas såsom en kraft, som endast i "beskaffenheten af
sin verkan" skiljer sig från de andra. I öfverensstämmelse med
dessa åsigter är kraften, huru dess verkan än yttrar sig, lika
oförstörbar som sjelfva materien, och kan derföre också
uppsamlas samt uppmätas med samma säkerhet i resultatet. Vi
hafva en kraftenhet eller skålpundfoten samt en värmeenhet
eller den qvantitet värme som erfordras att höja temperaturen
af ett skålpund vatten en grad, och det har redan visats, att
1,462 kraftenheter motsvara en värmeenhet. Den kemiska
kraft åter, som finnes i t. ex. ett skålpund rent kol, motsvarar
ungefär 8.000 värmeenheter, d, v. s. 8,000 X 1,462 = 11,696,000
skålp.fot eller 116,96) centner lyftade 1 fot högt.

Frågor rörande den qvantitativa effekten af värmet
framställa sig emellertid mindre ofta till vårt bedömande än sådana
som angå dess intensitet, hvarpå naturen af en mängd fenomen
beror, hvilka omgifva oss tör hvarje steg vi taga såväl på
vetenskapens område som i det alldagliga lifvet. Det instrument,
som står till vår tjenst tör bestämmande af mindre
temperaturförändringar, nämligen qvicksilfvertermometern, lemnar föga
öfrigt att önska för vanliga behof; men om vi följa skalan uppåt,
påträffa vi snart en punkt, der qvicksilfret kokar, och ofvanför
denna punkt äro vi då lemnade utan någon tillförlitlig
sagesman. Resultatet häraf är, att vi finna i vetenskapliga verk om
kemiska processer anföranden om, att en så eller så beskaffad
reaktion inträder vid svag rödhetta, en annan vid klar
rödhetta, vid körsbärsröd, blodröd eller hvit färg å elden –
uttryck som snarare påminna om alkemiens dagar än den
kemiska vetenskapens närvarande ståndpunkt. Det finnes pyrometrar,
det är sant, men dessa äro antingen för komplicerade eller
föga tillförlitliga.

Det är min afsigt att denna gång förklara för Eder ett
instrument, som jag hoppas skall i någon mån ersätta den
existerande bristen. Detta instrument är resultatet af några
tillfälliga experiment, omnämnda för några år sedan, och har ett
dubbelt ändamål, nämligen att mäta höga temperaturer samt
att angifva temperaturer på otillgängliga och aflägsna ställen.

Men innan jag ingår på detaljerna häraf, torde vara på
sin plats att först omnämna ett instrument, hvilket till
principen uppfyller alla för en termometer nödiga hufvudvilkor och
tillika var det första instrument, som föreslagits för att mäta
temperaturer; jag menar Galilei lufttermometer. Det kan på
teoretiska grunder visas att permanenta gasers expansion vid
konstant tryck är den fullkomligaste måttstocken på temperaturer.
Det är också i sjelfva, verket graden af styrkan hos atomernas
rörelse i ett elastiskt fluidum, som bestämmer dess volym och
på samma gång dess temperatur. Lufttermometern består helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free