- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
241

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6:e häftet. September 1872 - H. Wedding: Kontinuerliga glasugnar och glasdeglar - Theodor Urban: Om framställning af godt kitt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

degel respektive i tvärsektion efter o–r–q, plan, vertikalsektion
efter s–t, horisontalsektion efter w–v och vertikalsektion efter
o–p–q. Äfven här är A smältrummet, B skyrningsrummet och C
arbetsrummet, hvilket sistnämnda är öfvertäckt. Rummet A måste
beständigt hållas alldeles eller nästan fullt. Det smälta glaset går
genom kanalen a till skyrningsrummet B, sjunker här åter till botten
och går genom föreningskanalen b in i arbetsrummet C.
Glasspegelns höjd aftager i de tre afdelningarne till följd af den
tilltagande specifika vigten. I öfrigt är här att märka, att de
beståndsdelar, som icke fullständigt öfvergått i glas och samla
sig i rummet B, måste tid efter annan borttagas.

Uppfinnaren har haft en dylik vannugn i gång på sin
buteljfabrik i Dresden sedan 1870 och dervid funnit, att dess effekt
är större än hos en på samma ställe befintlig vanlig ugn med
12 deglar. Produktionsförmågan är nämligen vid lika
bränsleförbrukning 50 proc. större och uppgår vid den förstnämnde
ugnen till 180,000 à 200,000 buteljer per månad. Denna ugn
fordrar 4 mans skötsel, under det att den andra kräfver 5 arbetare;
och kunna dessutom glasblåsarne regelbundet tura om med 12
timmars skift, hvaremot vid vanliga ugnar en tredjedel af tiden
går förlorad.

                (Verhandl. des Vereines zur Beförderung des
                Gewerbefleisses in Preussen.)

Om framställning af godt kitt.


Af Theodor Urban.

Behofvet af ett godt kitt har hvarje teknisk yrkesman ofta
kännt, hvarföre författarens i detta afseende samlade erfarenhet
torde i korthet förtjena att meddelas. I det tekniska lifvet
förstår man med kitt en blandning af olika ämnen, hvilka i
half-flytande, gröt- eller degartadt tillstånd placeras mellan de
likartade eller olikartade ytor, som skola förbindas med hvarandra.
I denna vidsträckta bemärkelse kan man således äfven under
samma namn innefatta våra klisterämnen, såsom t. ex. dextrin,
ägghvita, gummi, lim o. s. v. Till och med harts, fernissa och
vax kunna under vissa förhållanden ersätta ett kitt; och se vi
sålunda, att man slutligen måste medgifva, det uttrycket kitt
svårligen låter begränsa sig. Derföre anmärka vi från början,
att vi med detta namn i inskränktare bemärkelse beteckna
sådana ämnen och blandningar, hvilka i tunn- eller half-flytände
tillstånd begagnas såsom bindemedel och vid hårdnandet undergå
en kemisk förändring. I sådant hänseende likna de på visst
sätt murbruk, hvars sammanbindande förmåga beror på en
kemisk förändring, framkallad af den atmosferiska luften.

Kittet tjenar att sammanfoga, förena eller fasthålla tvenne
föremål, som bestå antingen af likartade eller olikartade delar,
eller också att igensmeta och utjemna sprickor och öppningar,
hvarvid man söker att täta föremålens yta. Dess verkningssätt
beror derpå, att dess massa utöfvar en slags dragningskraft på
de ytor som skola förenas med hvarandra, och är denna kraft
lika stor som kittets egen sammanhållningskraft. Derjemte eger
verkligen en kemisk förening rum mellan kittmassan och
ytornas beståndsdelar. Allmänna reglor för kittning kunna ej gifvas,
dock må man framför allt lägga noga märke till, att
föreningsytorna göras så rena som möjligt, hvarefter de ej böra beröras,
på det att kittet må komma riktigt i förening med ytorna på
alla ställen. Vidare låter man föremålet stå fullkomligt stilla,
tills kittet hårdnat.

Vi indela kittet i 7 grupper, för hvilka särskilda
föreskrifter nu må gifvas.

I. Oljekitt.

Detta innehåller såsom hufvudbeståndsdel feta oljor, såsom
linolja, fet fernissa eller i allmänhet feta ämnen, som förena
sig med jordartade beståndsdelar, såsom mönja, blyglete,
blyhvitt, zinkhvitt, krita, lera, tegelmjöl m. m. till ett kitt. Det
utmärker sig isynnerhet fördelaktigt derigenom, att det är vatten-,
luft- och gastätt samt uthärdar en mycket hög temperatnr,
medan dess enda fel är att hårdna väl långsamt.

Man erhåller ett förträffligt oljekitt för kittning af porslin,
serpentin samt till beslag för retorter, kolfvar och porslinsskålar,
om man pulveriserar en qvantitet vanlig tegelsten, siktar samt
blandar den med en lika mängd siktad blyglete. Derpå
sammanrifves under anlitande af starkt tryck denna blandning med
gammal, kokt linolja till en seg, tjock välling, som uppblandas
med sand, tills den erhåller ett kitts konsistens. Skall en skål
öfverdragas dermed, så bestryker man den med denna blandning
utan tillsats af sand, strör sand ofvanpå samt utsätter skålen
under en längre tid för en likformig varm temperatur. Vi
hafva på detta sätt öfverdragit många skålar och retorter och
alltid blifvit nöjda med resultatet.

För större föremål lämpar sig ett kitt, bestående af 6
delar blyglete, 4 delar nybränd pulveriserad kalk och 2 delar
hvit bolus. Blandningen sammanröres med linolja till
erforderlig konsistens.

För att fästa metallbokstäfver på en glatt yta betjenar
man sig af ett kitt, som består af 30 delar kopalfernissa, 10
delar linoljefernissa, 6 delar rå terpentinolja, 4 delar renad
terpeutinolja, 10 delar i litet varmt vatten upplöst kalk och 20
delar till pulverform släckt kalk. Kittet är lätt smygbart och
hastigt hårdnande.

Ofta förekommer för en tekniker att förena koppar och
sandsten med hvarandra. Följande oljekitt utmärker sig genom
billighet i tillverkning och sin fasthet samt isynnerhet framför
alla andra kittsorter genom sin starkt klibbande förmåga: 3 1/2
delar blyhvitt, 3 delar blyglete, 3 delar bolus och 2 delar
sönderstött glas sammanrifvas med 2 delar linoljefernissa till
behörig konsistens.

Till öfverdrag för stenar begagnar man 9 delar fint
pulveriserad, bränd tegeljord, som väl blandas med 1 del fint
siktadt blyglete. Denna blandning försättes med så mycket
linolja, som är behöfligt för att gifva åt densamma ett cements
konsistens. Föremålen som skola behandlas fuktas först lätt
med en svamp fyld med vatten, hvarpå kittet öfverstrykes.
Detta kitt eller snarare öfverdrag egnar sig äfven utmärkt bra
till betäckning på terrasser, basänger, grafvårdar m, m. Det
gifver åt dessa en varaktig glans samt derjemte förmåga att
emotstå inverkan af väder och vind.

Till sammanfogning af vattenledningsrör af gjutjern, lämpar
sig ett kitt, hvars bas bäst utgöres af cement och olja. Vi
gifva för detta ändamål följande föreskrift: 12 delar romerskt
cement, 4 delar blyhvitt, 1 del blyglete och 1/2 del kolofonium
pulveriseras tillsammans mycket fint och blandas noga. Deraf
sammanrifvas 2,5 till 3 skålp. (1,1 à 1,3 K.gr.) med gammal
linolja, som man hållit i kokning med 15 ort (64 gr.)
kolofonium. Detta lämpar sig utmärkt för ofvannämnde ändamål
och kan i allmänhet rekommenderas.

En annan blandning för samma ändamål är följande: Bränd
kalk, romerskt cement, krukmakarelera och vanlig fet lera
torkas hvar och en för sig till lika delar, finmalas, siktas och
blandas väl samt sammanrifvas till kitts konsistens. Det
vanliga blykittet, som brukas till lagning af otäta ställen och fogar
på metallapparater eller till sammanfogning af glas med metall,
förfärdigas sålunda: Malm, blyglete eller mönja, eller allra bäst
en blandning af båda, hopröras väl med kokad, gammal linolja
eller linoljefernissa; och har man genom tillsats af mera eller
mindre vätska i sin hand att gifva kittet en mjukare eller
hårdare konsistens. Vid användningen af detta kitt måste man
noga tillse, att ytorna äro jemna och rena. Blykittet förvaras
under vatten. Det blir dock i allmänhet något dyrt, och har
man derföre på senare tider för detta ändamål föreslagit andra
billigare blandningar, af hvilka följande särskildt är att
rekommendera: 2 delar mönja, 3 delar blyhvitt och 5 delar finaste
lera torkas väl, pulveriserad och siktas samt hopknådas med
en motsvarande mängd kokad linolja till ett kitt.

Stephenson gifver följande recept till ett annat oljekitt:
2 delar finmalen blyglete, 1 del slammad sand och 1 del släckt
kalk sammanrifvas med varm linolja till kitt. Detta kan dock
ej förvaras under längre tid. men är det oaktadt att
rekommendera. Ett förträffligt kitt för sprickor och öppningar i trä,
och som isynnerhet lämpar sig för antika träsuideriarbeten, är
en blandning af 1 del pulveriserad, släckt kalk och 2 delar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free