- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
244

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6:e häftet. September 1872 - Kerl: Om användningen af uran- och volfram-föreningar i tekniken - Heeren: Om Mushet'ska specialstålet - E. Brucke: Om färgers förändring vid ljus- och gassken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jern- och manganoxidul. Detta mineral förekommer i stor
mängd tillsammans med tennmalmer m. m. hufvudsakligen i
Cornwall och vid Zinnwald.

Det volframsyrade natronet erhåller man i stort i
Cornwall vid den volframhaltiga tennmalmens förarbetning för
smältningsprocessen, i det man glödgar malmen i en flamugn, under
iakttagande af vissa försigtighetsreglor, med kolsyradt natron
och kol eller med glaubersalt och kol. Det dervid bildade
volframsyrade natronet afskiljes från den osönderdelade
zinkmalmen genom utlakning, hvarefter vätskan afdunstas och det
åstundade natronsaltet får utkristallisera. Detta blef sedermera
hufvudmaterialet för framställning af andra volframpreparater;
men det erkändes äfven 1857 af Bersmann och Oppenheim i
England att vara jemte svafvelsyrad ammoniak det bästa medel för
att göra lätt antändliga föremål eldfasta. Under det andra för
detta ändamål mycket rekommenderade medel antingen äro
overksamma och tilldraga sig fuktighet, som förstör det dermed
impregnerade tyget eller dess färger samt gör det styft och
mera dylikt, så företer det volframsyrade natronet icke alls
dessa egenskaper och motsvarar enligt deröfver verkstälda
försök sitt ändamål. Men om detsamma åtminstone i Tyskland
ännu ej vunnit någon allmän efterfrågan, så torde detta
hufvudsakligen hafva sin grund i det höga priset. Man har lärt
känna billigare skyddsmedel mot eld, hvilka motsvara sitt
ändamål på lika tillfredsställande sätt som volframsaltet. Sålunda
har bergsrådet Patera i Wien efter årslånga försök angifvit
såsom det billigaste och verksammaste medlet först en
blandning af borax och engelskt salt samt senare en dylik af
svafvelsyrad ammoniak och svafvelsyrad kalkjord, och har han
meddelat detaljerna häröfver i en mycket intressant broschyr.[1]

Af volframfärgerna äro följande de mest framstående:
Volframgult, volframsyra, hvilket framställes genom
sammanblandning af lösningar af volframsyradt natron och klorcalcium, samt
volframsyrans afskiljande från den urfälda volframsyrade kalken
medelst en syra; volfram- eller mineralblått, volframsyrad
Volframoxid, hvilket erhålles genom reduktion af volframsyra i
vätgas vid hög temperatur; volframgrönt, en blandning af
volframgult och volframblått; volframhvitt, volframsyrad baryt eller
zinkoxid; volframbrons och safranbrons af praktfull, guldgul
färg, volframsyrad volframoxid-natron, samt Magenta-brons.
volframsyrad volframoxid-kali, hvilka beredas genom
upphettning af motsvarande volframsyrade alkalier i vätgas, o. fl. andra.

Oaktadt varaktigheten hos de flesta af dessa färger mot
syror, gaser etc., hafva de dock inträngt föga i tekniken,
emedan man har likaså vackra och tillika billigare färger än t. ex.
volframblått och volframgult, och volframbronsen står efter
de vanliga af metallaffall beredda eller af massivguld bestående
bronserna både med afseende på täckförmåga och glans.

                        (Ill. Geweierbezeitung.)

Om Mushet’ska specialstålet,


af professor Heeren.

De märkvärdiga egenskaperna hos det s. k. Mushetska
specialstålet, hvilket på kort tid förvärfvat sig ryktbarhet till
följd af sin hårdhet och seghet, gjorde en kemisk undersökning
önskvärd, vid hvilket anlitades ett af maskinfabrikanten
Knövenagel i Hannover till geheimerådet Karmarsch föräradt stycke.

Afsedt från kolhalten och några andra i små qvantiteter
måhända förhandenvarande beståndsdelar gaf analysen
                8,30 proc. Volfram och
                1,73 proc. mangan.
Det var nämligen här icke så mycket fråga om en fullständig
analys som icke mera att blott konstatera den redan förmodade
volframhalten.

Det af Mushet åt detta stål tilldelade hemlighetsfulla namnet
skulle väl hafva för ändamål att antyda någonting nytt samt
att kringgå den redan något förbrukade benämningen
"volframstål". Det är äfven möjligt, att den icke obetydliga
manganhalten spelar rollen af en icke så oväsentlig beståndsdel,
likasom man ju redan för längesedan vid stålsmältningen tillmäter
mangantillsatsen ett gynsamt inflytande på stålets egenskaper.

Den af Mushet grundade fabriken har öfvergått till den
nuvarande egaren S. Osborne, hvars Clyde Steel & Iron Works
i Sheffield leverera detta stål i mängd, men redan sedan flera
år varit så öfverhopade med uppdrag, att det är mycket
svårt att erhålla någonting deraf.

Äfven andra fabriker göra volframstål; sålunda t. ex. R.
Orlands vid Clifford utanför Plymouth, Wund and Comp:s vid
Buckau i närheten af Magdeburg m. fl. Stålverket i Uslar
vid Solling, hvilket förut mycket sysselsatt sig med tillverkning
af volframstål och senare instälde denna fabrikation, har nu
ånyo åter upptagit den.

Det är icke ändamålet med denna lilla uppsats att
redogöra för de från de olika fabrikerna erhållna stålsorterna,
ehuruväl jag betviflar att en med specialstålet jemförbar produkt
annorstädes tillverkas. Specialstålets väsentligaste egenskap består deri att
det i ohärdadt tillstånd besitter en sådan hårdhet, att det till och
med ej angripes af en god engelsk fil, hvilken hårdhet dock, då man
försöker att på vanligt sätt härda det, långt ifrån att tilltaga, snarare
aftager, så att filen ganska bra biter på detsamma. Får det
redan på grund häraf ej härdas, så är dessutom en dylik
härdning ej att rekommendera, emedan en mängd sprickor dervid
uppkomma i stålet. I glödande tillstånd kan det mycket bra
smidas, men måste också då gifvas sin behöriga form,
alldenstund efter afkylningen ingenting står till att uträtta med filen.
På sin höjd kan man genom slipning hjelpa efter något.
Verktyg af specialstål, isynnerhet för hyfveljern, svarfstål och andra
instrument, afsedda för bearbetning af den hårda ytan på gjutna
stycken, bibehålla på ett förundransvärdt sätt sin skärpa. Herr
Knövenagel har meddelat att vid hyfling af en gjutjernsplatta, på
hvars hårda yta vanligt stål blifvit alldeles tillstukadt blott
efter ett enda skär, specialstålet till och med efter flera hvarf
knappast hade märkbart förlorat något i skärpa. Detta stål
har således ohärdadt fullständigt samma hårdhet som
glashärdadt stål, men derjemte en sådan seghet, att det kan användas
för alla slags skärande instrument.

Det är att hoppas, att, sedan genom denna nya stålsort
en kraftig impuls blifvit gifven, framställandet af en så god
produkt snart äfven skall lyckas andra. Derjemte hoppas vi
att med tilltagande konsumtion äfven nya fyndorter för den nu
temligen sparsamt förekommande volframmalmen skola
upptäckas. Denna malm, af flera olika slag, dels rå, dels krossad
och rostad, äfvensom metallisk Volfram kan erhållas hos herr
Biermann i Hannover, 30 Ferdinandsstrasse.

                        (Hannövr. Mittheilungen.)

Om färgers förändring vid ljus- och gassken.


Af doktor E. Brucke.

Ljuset, hvaraf vi betjena oss för belysning, är gulare än
dagsljuset, så att detta, ehuru i och för sig rödaktigt, derjemte
genom kontrasten synes blått. Efter de hjelpmedel, som
målarne använda för att på sina taflor återgifva konstgjord
belysning, kunde man tro att ljusskenet vore mera rödt än
dagsljuset, men det är ej så. Samma försök, som visa dagsljuset
såsom rödt, framställa gasljuset och skenet från en oljelampa
såsom gult. Om vår konstgjorda belysning vore rödare än
dagsljuset, så skulle detta genom kontrasten synas blågrönt; men
detta varseblir man aldrig, utan synes dagsljuset i förhållande
till den konstgjorda belysningen alltid blått. Det låter också
lätt förklara sig, hvarföre målarne på sina målningar med s. k.
dubbelbelysning använda så mycket rödt. Om till gult ljus
fogas så kalladt hvitt, d. v. s. i förändrade färger reflekteradt
dagsljus, så drager mjölkfärgen i rödt. Målarne veta också
derföre att vid taflor med dubbel belysning taga sin tillflykt
till en viss frikostighet på rödt färgämne för att frambringa
den effekt, som man i verkligheten iakttager vid dubbel
belysning.

Om man vid den inbrytande aftonrodnaden ser på föremål,
som befinna sig i närheten af en gaslåga och samtidigt belysas
af denna och af det försvinnande dagsljuset, så synas de
rödaktiga. Detta är äfven fallet, då intet spår af aftonrodnaden
finnes på himmelen, blott den är jemn grå. Och om man ser
på sjelfva gaslågan, så utgå från densamma röda strålar. Utom


[1] »Ueber Flammenschutzmittel», von A. Patera, Wien 1871.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free