- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
246

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6:e häftet. September 1872 - Smärre notiser - Patentskydd vid verldsexpositionen i Wien 1873

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fackmännens beräkningar, skall oljedistrikten blifva den nya
idustriens medelpunkt. Malm kan för en jemförelsevis liten kostnad
föras från Lake Superior nära på ända fram till oljekällorna,
hvilkas värde då skall stiga ej så obetydligt.

Pröfning af smörjoljor. I "American Chemist"
redogöres för en serie af försök, som under 14 månaders tid fortgått
i Newyork för utrönande af olika smörjämnens relativa värde.
Följande voro de hufvudsakligaste resultaten: Oljekonsumtionen
varierar med temperaturen, vid hvilken oljan användes,,
Vinterspermacetiolja uthärdade det högsta trycket och togs såsom
utgångs- och jemförelsepunkt för de öfriga, hvarigenom deras
procenttal, utvisande deras smörjningsförmåga, hänföras till denna.
Profven med mineraloljor och blandningar af dessa med sådana
af animaliskt ursprung kunde ej uthärda samma tryck som
spermacetioljan, då samma qvantitet af oljan användes, utan
ökades tapparnes temperatur temligen hastigt och framkallades
å dem afnötning på ytan. Då trycket var lika med det för
spermacetioljan anlitade, fordrades en förökning i smörjemedlen
från 100 till 400 proc. för att hålla temperaturen hos tapparne
under 56°. Experimenten utfördes för de olika oljorna med
varierande hastigheter; och ådagalades härigenom, att då
hastigheten minskades kunde trycket ökas, hvarjemte den relativa
oljekonsumtionen, vid lika temperaturer minskade i nästan lika
proportion.

Tillverkning af sandpapper. "American Builder"
angifver följande metod att göra utmärkt sandpapper med ringa
omkostnader, och hvilken metod i öfrigt kan användas af hvar
och en, som är i behof af dylikt papper. Vanligt fönsterglas
(det gröna säges vara bäst) sönderstötes mycket fint samt
siktas genom en eller flera siktar af olika finhet, hvarigenom
erhålles glas för både groft och fint papper. Styft papper
betäckes derpå jemnt med lim, som är kokadt med ungefär en
tredjedel mera vatten än vanligt snickarelim, hvarefter
glaspulvret siktas öfver detta papper, hvilket sedan får ligga i
stillhet en eller två dagar, så att glaspartiklarne fästa noga i
limmet. Resten af dessa afskakas slutligen och sandpapperet
är färdigt att användas.

Ett nytt skrifbläck. Société dencouragement hade för
någon tid sedan utsatt ett pris af 1000 francs för
framställandet af ett icke oxiderande bläck, hvilket icke, såsom de
vanliga, af galläpplen och jernvitriol förfärdigade bläcksorterna,
förändrade sin lättflytande egenskap och ej heller genom sin
syra angrep stålpennorna. Bland dem som täflade om priset
voro äfven herrar Coupier et Collin, hvilka lemnade en ny,
blå färgsubstans, som framstälts genom oxidation af ren anilin.
Detta ämne gifver, om ungefär 12,5 ort deraf löses i 1 kanna
vatten (20 gr. per liter vatten), ett bläck, som ej visar de
ofvan antydda olägenheterna, men som väl sannolikt i stället är
behäftadt med andra fel. Nämnde herrar erhöllo, då de blott
löst hälften af uppgiften, endast halfva priset, l skålpund,
(43,5 gr.), hvaraf enligt ofvanstånde uppgift 8 kannor (21 Ht.)
bläck kunna erhållas, kostar omkring 4,50 rdr.

Färgning och torkning af naturliga blommor, af C. Puscher.
Om man utsätter blå eller violetta blommor under några
minuter för inverkan af röken från en brinnande cigarr eller
tobakspipa, inträder en högst öfverraskande färgförändring.
Blommorna antaga nämligen en praktfull, schweinfurtergrönt liknande
färg, utan att någon af dess delar skadas. Ju fullare blommornas
färg är, desto mörkare blir det gröna, och isynnerhet färga
sig blommorna af Iberis umbellata, Hesperis matronalis m.
fl. särdeles vackert. Detta fenomen härrör af den ringa
ammoniakhalten i tobakens förbränningsprodukter, hvilken likasom
lösningar af alkalier färga blå och violetta blommor grönt.
Man får dock ej använda den ur munnen utblåsta röken,
emedan denna blifvit beröfvad en del af sin ammoniak, hvilken
absorberats af spottet. Tyvärr är detta vackra fenomen blott
af kort varaktighet; blommorna vissna, emedan de genom
tobakens förbränning utsatts för en hög temperatur, och inställer
sig då en smutsigt gulgrön färg. Försöket lyckas mycket
bättre i utspädd ammoniak på följande sätt: De ifrågavarande
blommorna sticker man ned i en glastratt med stjelken i röret,
så att upptill uppstå ungefär en tums mellanrum mellan
blommorna och trattens öfverkant. Derpå dryper man på en
tallrik några droppar salmiakspiritus och omhvälfver den med blommor
fylda tratten deröfver. Efter några få minuter inträder följande
färgförändring. Hos de flesta blå, violetta och ljust karmosinröda
blommorna, och isynnerhet hos de ofvan nämnda, visar sig en
praktfull schweinfurtergrön färg. Mörkt karmosinröda nejlikor
blifva svarta; de karmosinröda blommorna hos Lichnis coronata
färga sig mörkvioletta samt alla hvita blomster svafvelgula.
Särdeles framstår förändringen i färgerna hos mångfärgade
blommor, såsom t. ex. den hvitblommande Lichuis coronatu, hvars
hvita blomblad antaga en gul, de röda ådrorna en grön färg.
De med hvita kalkblad och rosenröd blomkrans blommande
fuchsierna visa efter ammoniakens inverkan sina kalkblad gula
och blombladen gröna eller blåa. Så snart de nya färgerna
inträdt, sätter man genast blommorna i friskt vatten, i
hvilket de bibehålla sin sköna kolorit 2 till 6 timmar, allt
efter den upptagna mängden ammoniak. Småningom inställa
sig åter de gamla färgerna, efter att hos de gröna blommorna
först en blå öfvergångsfärg inträdt, utan att de vissna.
Blomvänner kunna på detta sätt framtrolla en flora, sådan den ej
förekommer i naturen. Låter man ammoniaken inverka 1 till
2 timmar på blommorna, så antaga de flesta en konstant
smutsig chamonifärg, utan att de vissna eller till och med efter
torkning förlora sin hållning. De luktlösa astrarne erhålla
härigenom tillika en sötaktig aromatisk lukt.

För att gifva blå, violetta eller röda astrar en vacker röd
färg, så att de kunna under vintersäsongen torkade användas
till blombuketter, hafva de hittills neddoppats eller bestänkts
med utspädd salpetersyra. Men detta förfaringssätt lemnar
högst ofullständiga blommor, emedan syran icke till följd af
blombladens vaxhalt upptages så ojemnt, hvarigenom olika
färgning och vid torkningen oregelbundenheter i blommornas form
inträda, så att många blifva obrukbara. Dessa olägenheter
undgår man, om astrar utsättas för ångor af saltsyra. Hvarje
slags trälåda är användbar för utförandet af denna operation.
Ett snöre uppfästes i denna, hvilken förses med fönsterglas på
tvenne sidor, så att färgskiftningen kan observeras, och på
detta hängas astrarne parvis vid stjelkarne på sådant sätt, att
blommorna hänga nedåt. På bottnen af lådan ställes 1 eller 2
talrikar, allt efter qvantiteten blommor, fylda med vanlig
saltsyra, hvarefter lådan tillslutes. Små blommor äro efter 2, större
efter 4 till 6 timmars inverkan af de saltsyrade gaserna jemnt
färgade. De rosa-, röda och blå astrarne hafva, beroende på
koncentrationsgraden hos sina färger antagit en karmin- eller
karmosinröd färg, utan att deras form skadats. Det är derföre
nödigt att tid efter annan undersöka lådan och uttaga de
färdiga blommorna. Dessa upphängas derpå i ett luftigt, skuggigt
rum på samma sätt som i lådan för att torka, och förvaras de
slutligen på ett mörkt och torrt ställe. Jag har enligt detta
förfaringssätt låtit genom min trädgårdsmästare förliden höst
behandla flera tusen astrar, och de få som nu återstå
obegagnade, bibehålla ännu sina vackra färger.
                        (Bay. Ind.- n. Gew.-Blatt.)

Patentskydd vid verldsexpositionen i Wien 1873.


En lag föreligger österrikiska riksdagen, enligt hvilken
utställare af nya saker på Wiener-utställningen skola hafva
rätt att förvärfva sig ett s. k. skyddscertifikat. Detta skall
hafva ett patents kraft och tjena att förhindra, att de på
utställningen framstälda opatenterade uppfinningarne stjälas.
Härvid bör dock anmärkas i uppfinnarnes intresse, att ett sådant
skyddscertifikat beskyddar den andliga eganderätten endast i
Österrike,
men ej i andra länder. Der hjelper endast ett
verkligt patent. Den som vill på Wienerexpositionen utställa en
ny sak och ej önskar få den eftergjord, måste först taga patent
på sin uppfinning i de icke österrikiska länderna, samt i
Österrike, om ej ett patent, så åtminstone ett skyddscertifikat»
Ansökan om erhållande af detta senare måste in gifvas hos
generaldirektören före utställningens öppnande samt förses med en
noggrann beskrifning å de ifrågavarande föremålen äfvensom, så
vidt tydligheten fordrar det, med ritningar i dubbla exemplar.
                        (Der Arbeitgeber.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free