- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
253

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - Det uppfinnande Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det uppfinnande Amerika.


Uppfinning – det är detta kraftiga och betydelsefulla ord,
som inpreglar sin egen natur på den nya civilisationen i
förhållande till forna tider. Om forntiden glänste genom
konstens och det personliga hjeltemodets stora.dater, och var det i
medeltiden den religiösa ifvern och näfrättens brutala kultus,
som satte folken i rörelse, så se vi på tröskeln till nutiden
uppfinningen af kompassen och boktryckarekonsten, hvilka
följdes i spåren af de båda första stora revolutionerna, nya
verldens upptäckt och reformationen. Sedan dess har verldshistorien
icke varit något annat än historien om den uppfinnande och
nationernas öden, såväl i andligt som materielt hänseende,
omdanande menniskoanden. Det vetenskapliga erkännandet af det
materiela och dess inneboende kraft, jemte den genom dess
sträfvanden pä praktiken öfverflyttade tekniken, äro våra dagars
verkliga stormakter. I alla grenar af det offentliga likasom af
det privata lifvet uttala de sitt afgörande ord. Omskapande
och utvecklande gripa de in i såväl massans som den enskildas
verksamhetssfer. Den ena kraften efter den andra aftvinga de
naturen och ställa dem till menniskoslägtets förfogande. Den ena
hemligheten efter den andra blir af dem afslöjad, och den ena
segern efter den andra vinnes på forskningens område. De
äro sin tids sanna kämpar, verkliga triumfatorer. Men då
så är, vore det i betraktande af sådana verk obilligt, om
verlden skulle bekänna sig vara deras gäldenärer, som på detta sätt
hjelpa och rikta menniskorna; om åt dem sjelfva i första rummet
blir förbehållet en tillräcklig andel af den förkofran och
rikedom, hvilken allmänheten genom dem komma i åtnjutande af.
Visst icke! Sålunda är det också endast naturligt att detta
erkännande, som fordom erhöll uttryck genom spontana
nådehandlingar från furstarnes eller allmänhetens sida, med tiden
förde till bestämda lagliga mått och steg, hvilka försäkrade
uppfinnaren om hans lön för de offer af tankeansträngningar och
tid han gjort; och detta så att i närvarande ögonblick, med ett
enda undantag, icke någon stat i Europa eller Amerika
existerar, som icke genom en särskild lagstiftning –
patentlagstiftningen – uttryckligt erkänner denna sin skyldighet mot
uppfinnaren.

Detta enda undantag är Schweiz – och man får dervid
icke förtiga, att det visst icke felas vigtiga nationalekonomiska
auktoriteter, hvilka, öfver hufvud taget förkastande
patentsystemet, beteckna den lilla europeiska republikens exempel såsom
det enda riktiga. Huru härmed än förhåller sig, tills dato står
detta exempel så godt som isoleradt, och just det väldiga
statsväsende, hvilket eljest i Schweiz helst finner sin
spegelbild, synes minst benäget att eftergöra detsamma: vi mena
Nordamerikas Förenta Stater. Under det att England kände
patentskyddet redan i medlet af sjuttonde århundradet, egde
dess forna amerikanska besittningar icke någon liknande
inrättning, som vore lämplig att lösa vingarne på innebyggarnes i de
transatlantiska provinserna uppfinningsanda, kanske till skada eller
skam för moderlandet. Men redan den första kongressen i de
oberoende vordna kolonierna utrustade det nya fristatsväsendet
med en patentlagstiftning, under hvars vingars skugga sedan
dess en hel verld af uppfinningar uppvuxit. Visserligen har
det varit förunnat en försvinnande liten bråkdel af dem att
på ett för den närvarande och kommande tiden epokgörande
sätt bibehålla sig. Men hvarje uppfinnare är väl icke en
Fulton, en Morse, en Ericson, en Elias Howe. Och till och
med hvilken af dessa blef icke föremål för åtlöje, då han
utverkade åt sig deto första skyddsbrefvet för sitt ändtligen till
stånd bragta verk? Å andra sidan hvem kan afgöra, huru många
bland dessa tusende, som årligen i Washington söka det
lagliga skyddet för en eller annan uppfinning, utan att verlden
någonsin erfarit något om "leras nyheter, mindre allvarligt
begrundat eller med mindre hängifvenhet arbetat på sin
uppfinning än dessa med framgång krönta mensklighetens välgörare?
De äro tusende – ja mera än så, tiotusende! Som en lavin har
under loppet af några få årtionden den armé förstorats, som det
uppfinnande Amerika samlat under sina fanor. Och den växer
med hvarje dag. En promenad genom Washingtons
patentembetes marmorsalar, i hvilka den oöfverskådliga massan af
modeller å patenterade uppfinningar äro uppstälda, visar
underverk efter underverk af oändligt grubblande och af ändlösa
kombinationer. Men betydligt svårare att öfverskåda, skulle denna
mikrokosmos af under vara, om den innehölle modeller på alla
uppfinningar och nyheter, hvilka under årens lopp blifvit
tillbakavisade af vederbörande såsom icke patentbara. Man tage
följande siffror i betraktande. Till år 1861 voro beviljade inalles
31,670 patenter, 1869 hade detta tal växt till 101,486; och
den 30 April 1872 hade enligt ett privatmeddelande från
patentembetet 137,081 patenter uttagits. Antalet af de till samma
tid afslagna patentansökningarne kan uppskattas till något mera
än hälften af de beviljade, så att detsamma för 1869 kan
betecknas med 50,000 och den 30 April 1872 med minst 70,000.
En tillväxt af sådana dimensioner har i sanning något oroande
med sig. Den kunde röra sig i betydligt lägre tal, utan att
Amerika lupe någon fara för att icke i jemförelse med England och
Tyskland samt andra länder framstå såsom uppfinningarnes land.
Man torde ej heller förglömma vid åsynen af sådana siffror och
proportioner, att de, hvilka beteckna och dömma de Förenta Staternas
patentlagstiftning såsom allt för liberal – och till dem höra icke
allenast de, som öfver hufvud taget äro systemets motståndare
– just i dessa tal och proportioner finna det bästa beviset
för sina påståenden.

Det har redan blifvit omnämdt, att det var den första
lagstiftande församlingen i den nyskapade nordamerikanska
republiken, som tog ihop med patentlagstiftningen. Detta
skedde 1794, visserligen på ett så ofullkomligt sätt att redan
tre år senare nödvändigheten gjorde sig gällande att kalla till
lifs en ny förordning, hvilken också då visade sig
tillräckligt motsvara de första årtiondenas fordringar för att blifva
oförändrad gällande till in på trettiotalet. Vid denna tidpunkt
hade det amerikanska uppfinningsväsendet trampat ut sina
barnskor. En ny lagstiftning till dess skydd eller, om man så vill,
för dess uppmuntrande blef af behofvet påkallad. Den erhölls
också genom en akt af den 4 Juli 1836, hvilken under namn
af "lag för de nyttiga konsternas befordran" och sedan
mångfaldiga gånger fullständigad och förbättrad bildar grundvalen
till det nu gällande patentsystemet i de Förenta Staterna. De
sista ändringarne datera sig från den 8 Juni 1870 och från
den 3 Mars 1871. Den genom den ursprungliga lagen bildade
byrån, "patent-office", utgör en afdelning af ministeriet för det
inre. Dess högsta embetsmän, patentkommissarien,
understödes af ett antal examinatorer, till hvilka ansökningarne om
skyddsbrefs erhållande skola inlemnas. De stå i spetsen för
trettiosex olika afdelningar – åkerbruk, ångmaskiner, kalorik-,
maskiner, metallurgi o. s. v. – och hafva att fälla ett
trefaldigt utslag: om den dem förelagda nyheten verkligen i sig
innesluter en uppfinning, om den är sökandens uppfinning, och
slutligen om den är gagnelig. Man inser redan vid första
blicken på dessa förhållanden, att examinatorernas embete, som.
redan i och för sig förutsätter en grundlig fackbildning,, blir
med hvarje år svårare till följd af den enorma mängden redan
patenterade uppfinningar. Om genom dem gifves afslag på
den sökandes anhållan, så står för denne appell öppen till ett
särskildt för dylika fall afsedt embete. Den nästa instansen är
chefen för byrån, sjelfva patentkommissarien, och till och med
från denna står det den uppfinnare, som ej låter rubba sig i
sin tro, fritt att vädja till den högsta lagliga domstolen i
Columbias distrikt.

Hvarje för examinatorerna framstäld fråga erbjuder sina
särskilda svårigheter vid besvarandet. Så t. ex. den första:
innesluter den sak, hvarå önskas patent, verkligen i sig en
uppfinning? Hvad är då en uppfinning? Definitionen är svår nog
att gifva. Någorlunda uttömmande må följande vara, hvilken
är tagen ur patentembetets instruktion. Uppfinning är hvarje
process, genom hvilken olika ämnen eller af olika eller samma
ämnen sammansatta beståndsdelar bringas till hvarandra i ett
sådant nytt förhållande, att de på grund af de derigenom
nyalstrade eller redan bekanta naturkrafterna sättas i en
vexelverkan, så att de utveckla en bestämd mekanisk verksamhet.
Lättare är frågan att besvara på negativ väg, det vill säga
derhän: att en till erhållande af ett skyddsbref berättigad
uppfinning ej får bestå i framställandet af en apparat, hvilken, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free