- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
259

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - "The Iron and Steel Institute's" årsmöte 1872 - Jordborrningsapparat, drifven med vatten- eller lufttryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(21,97 m.) hög, då piporna för öfrigt i detta land ej öfverstiga
63,7 fot (18,91 m.) och vanligen blott äro 51,3 fot (15,23 m.).
Vid Glengarnock har gjorts mycket för att bättre än förut
tillgodogöra sig effekten af de varma gaserna. Blästerns
temperatur öfvergår sällan i Skotland 430°, endast vid ett par verk
uppgår den till 480° à 540°, och hvarken Cochrane’s eller
Whitwells apparater hafva här vunnit inträde. Skotland eger
nu 154 masugnar, vid hvilka veckotillverkningen i medeltal
uppskattas till 178 tons (4254 c:r). Sistlidet år tillverkades inalles
1,160,000 tons (27,724,000 c:r). Hvad beträffar frågan om
användandet af bränsle i gasform, anmärkte talaren, att både
Siemens’ och Gorman’s ugnar varit försökta i Skotland, af
hvilka isynnerhet den senare efter en mängd förbättringar
kommit allt mer och mer i bruk, der fråga är om uppvärmning af
föremål. Slutligen anförde talaren, att tillverkningen af såväl
bessemer- som gjutstål på senare tiden införts i Skotland, och
inom några få månader skall uppföras ett verk i Glasgow med
användning af Siemens-Martin processen.

Detta toredrag åtföljdes af tvenne om "kopplingar för
valsverk", det ena af mr R. D. Napier, det andra af mr
Graham Stevenson, hvar och en talande om sin konstruktion.
Napiers konstruktion kallas "differential-friktionskoppling".
Principen för densamma är liknande den för bromsbanden på
hissinrättningar m. m. På hvardera af de båda axlarne, som
skola kopplas tillsammans, sitter en cylindrisk skifva, omkring
hvilken ett friktionsband appliceras, hvars ändar förenas med
en s. k. differential-häfstång, vridbar medelst ett handhjul och
utvexlingar. Då rörelsen försiggår i ena riktningen tenderar
friktionsinrättningen att koppla tillsammans axlarne, men då den
går åt motsatt håll att lösa kopplingen. En obetydlig vridning
på handhjulet är dock tillräcklig att hålla den i vederbörligt
tillstånd, hvarken för hårdt tilldragen eller för löst. Om nu
häfstångens stödpunkt är fästad vid den ena skifvan och
friktionsbandet löper omkring den andra, måste den ena axeln föra
den andra omkring, så snart tillkopplingen verkställes.

Mr Stevensons omkastnings-koppling består af tvenne
cylindriska kugghjul, hvilka genom utvexlingar på vanligt sätt
rotera åt motsatta håll. Dessa hjul äro fastade på långa
centrumstycken, inuti försedda med metallbössor, som löpa rundt
på hufvudaxeln och för ändarne stödas af ringar, fastade på
samma axel, och hvilka få uppbära trycket i dennes
längdriktning. Vid yttre periferien äro kugghjulen utvidgade inåt till
inre koniska friktiousringar, som kunna sättas i ingrepp med
konvexa koniska segment, ställbara, allt efter som de slitas, i
axiel riktning på ringformiga slldstycken, hvilka förenas med ett
gemensamt naf till ett kopplingsstycke. De koniska ytorna göras
helst så, att de bilda en mycket spetsig vinkel emot axelns
längdriktning, hvilken aldrig får blifva större än en half rät,
emedan ju mera man närmar sig den räta vinkeln, desto större
tryck fordras för att få ytorna att bita ihop, hvarjemte ’en jemn
anslutning efter hela friktionsytan blir svårare. Det dubbla
slidstycket kan nu pressas mot de koniska ringarne på det ena eller
andra kugghjulet, beroende på åt hvilket håll rörelsen skall ske;
och meddelas den sålunda uppkommande rörelsen till axeln
genom en stark stålkil, som genomgår såväl kopplingsstycket
som axeln men är i denna senare skjutbar i ett längs gående
spår. Kilen är fästad vid en stång, som genomgår den
kortaste delen af axeln och vid sin ände är försedd med en
kanna inuti en liten cylinder, der ånga eller hydrauliskt tryck
får verka på ena eller andra sidan af kannan för att sätta
kopplingsstycket i ingrepp med den ena eller andra af
kugghjulen. Mr Stevenson föredrager ånga, emedan dess elasticitet
gör, att tillkopplingen försiggår mera gradvis och
frånkopplingen kan ske mycket hastigt. Trycket lär ej behöfvas
mycket stort, utan är en helt liten ångcylinder tillräcklig för
ändamålet.

Doktor A. K. Irvine uppläste derefter en uppsats om
"en ny säkerhetslampa för grufarbetare", hvilken medelst ljud
tillkännagaf närvaron af explosiva gasblandringar. Om
nämligen en blandning af någon bränbar gas med luft i
explosiva proportioner går genom och tändes vid ytan af en skifva
af metalltråd, af sådan finhet att lågan ej kan gå genom, och
ett lämpligt rör eller en skorsten placeras ofvanför och med
sin nedre ände omgifver skifvan, så att ej något annat tillopp
till sagde rör än genom metallduken finnes, så uppstår en
ton, varierande i höjd allt efter lågans storlek och rörets
dimensioner. Härvid likasom vid andra likartade fenomen
förorsakas ljudet genom vibrationerna hos lågan, hvilka meddelas
åt den i röret inneslutna luft- eller gaskolonnen, hvars längd
bestämmer vågornas längd och varaktighet, så att en gifven
ton frambringas, likasom luftens svängningar vid munstycket till
en orgelpipa bestämmas af dennas längd. Vilkoren under hvilka
denna låga bildas äro mycket olika med andra ljudande lågor.
Vätestrålen t. ex. brännes i ett öppet rör, till hvilket luften
har fritt tillträde vid nedre änden, hvarjemte är nödigt att höja
eller sänka röret, tills man påträffar den rätta punkten. I mr
Irvine’s lampa är röret deremot slutet nedtill och intet annat,
tillopp än genom metallduken eger rum; ljudet uppkommer,
då lågan är vid nedre änden af röret. Idéen med de Davy’ska
lamporna har sålunda möjliggjort användningen af denna låga
för att medelst ljud gifva en varning för de närvarande
explosiva gaserna. Mr Irvine hade utfört flera sådana lampor,
hvilka, då de äro i vanlig, icke med farliga gaser uppfyld luft,
brinna såsom andra lampor, men, så snart sådana gaser
blandade med luft i explosiva proportioner förekomma, gifva ett
tydligt ljud. Faran observeras samtidigt genom utseendet af
lågan likasom i Davy’s lampa.                         (Forts.)

Jordborrningsapparat, drifven med vatten- eller lufttryck.


C. Mortensens patent.

(Plansch 15, figg. 1–5.)

Vid djupa borrningar har den omständigheten, att borröret
måste genom hela borrhålets djup följa borrens rörelse, gifvit
anledning till några ofta öfverklagade fel, af hvilka följande äro
de väsentligaste: 1:o) Borröret slites mycket i steniga lager och
måste derföre ofta repareras eller ersättas med ett nytt. 2:o)
Då åter de genomborrade lagren icke äro tillräckligt fasta och
sammanhängande, åstadkommer borröret genom sina skarfvars
gnidning och slag mot borrhålets sidoväggar dettas
sammanrasande. 3:o) Borrörets gnidning mot borrhålets väggar
förorsakar derjemte att från dessa afrifvas partiklar, som blanda
sig med borrmjölet och derigenom göra de upptagna profven
mindre tillförlitliga och med afseende på jordanalyser till och
med oanvändbara. 4:o) Slutligen bidrager borrörets friktion
mot hålets väggar till en ökad kraftförbrukning.

Till undanrödjande af dessa olägenheter har herr C.
Mortensen
i Aalborg konstruerat några apparater, vid hvilka
borren eller mejseln sättes i rörelse med vatten eller luft, som
medelst en uppe på marken befintlig maskin pressas ned genom
ett rör, som tillika tjenar såsom borrstång och innesluter den
för rörelsens fortplantning från sagde maskin till mejseln,
erforderliga mekanismen. Några af de konstruktioner, hvarå han
här i landet erhållit patent, återgifvas å plansch 15, och hvilka
här må närmare beskrifvas.

Fig. 1 framställer anordningen af apparaten, då den är
afsedd att användas för borrning i lösare jordlager. Röret o,
tjenande såsom ledningsrör för borren, anbringas till sådant
djup att fasta lager påträffas. Inuti detta befinner sig
borrröret, hvars nedre del g innesluter skaftet till mejseln h,
hvilket från x till y11 är formadt cylindriskt och passar noga i
röret g, så att det lätt kan skjutas upp och ned på en längd
af minst 1 fot (30 c,m.). Från y11 till h11 fortsätter
mejselskaftet betydligt smalare, hvarigenom det i mellanrummet
mellan detta och rörets vägg blir plats för en spiralfjäder m,
Denna stöder med sin ena ände mot ringen n, fastgjord inuti
röret g, och med den andra änden mot muffen l, hvilken är
fästad vid mejselskaftet och genom sin tillklämning fasthåller
mejseln i den ställning som teckningen angifver. På
mejselskaftet finnes vid i ett hål, som står i förbindelse med kanalen
z, hvilken fortsätter genom mejseln och skaftet, tills den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free