- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
260

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - Jordborrningsapparat, drifven med vatten- eller lufttryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmynnar under mejseln vid h111. Mellan hålet i och muffen l är
anbragt en metallring k, hvilken tjenar såsom kolf och följer mejselns
upp- och nedgående rörelse. Yid öfre änden af röret g finnes
äfven en förbindningsmuff s, som sätter detta i förening med
kannan f, hvilken är anbragt i röret e och kan röra sig upp
och ned i detsamma. Detta är genom rörledningen d satt i
förbindelse med en tryckpump, drifven med ånga eller handkraft,
och hvilken erhåller sitt vatten från någon reservoir med
kontinuerligt tillopp.

Då apparaten skall bringas i verksamhet, sättes pumpen i
gång, och inpressas då för hvarje slag en qvantitet vatten
genom rörledningen d i röret e. Derifrån går det genom kannan
f ned i borröret g, hvarest det tränger genom balett, mejselns
skaft och mejseln samt kanalen z. Slutligen utrinner det vid
h11 mot borrhålets botten och förer med sig den lösgjorda
massan genom mellanrummet mellan rören o och g uppöfver
kanten vid o1. Mejselns rörelse frambringas härvid sålunda.
Hålet vid i på mejselskaftet kan vid en passande ställning af
metallringen k, hvilken är skjutbar fram och åter, regleras så,
att det icke genomsläpper vattnet lika hastigt som det kommer
från pumpen under kannans nedgående rörelse, hvarigenom
trycket af den tillströmmande vattenmassan tvingar spiralfjädern
m att sammanpressas och dymedelst mejseln h att frambringa
ett slag mot den jord- eller stenmassa som skall genomborras
och dervid lösgöra en del deraf. Så snart pumpkannans
nedgående rörelse upphör, stannar vatten tillströmningen, och fjädern
m sträfvar att åter höja mejseln i dess förra ställning medelst
trycket mot det i borröret qvarvarande och genom hålet i
afgående vattnet. Man kan således med vattentryck bringa
mejseln i en temligen hastig rörelse med hårda slag, utan att
sjelfva borröret behöfver röras. Detta rör måste naturligen
allt efter arbetets fortgång nedsänkas, hvilken operation utföres
med tillhjelp af kuggstången p, hvilken med koniska och
cylindriska utvexlingar står i förbindelse med drifhjulet q. Sålunda
kan mejseln höjas eller sänkas efter behag.

Då hårdare ämnen skola bearbetas, såsom lösare stenarter
och dylikt, användes en apparat af den konstruktion fig. 2
framställer, hvilken skiljer sig från den nyss beskrifna
hufvudsakligen deruti, att den arbetar under konstant vattentillopp,
hvilket i ofvanstående fall åter var intermittent, d. v. s.
beroende af kolfslagen i pumpen. I detta fall måste således
pumpen vara försedd med luftklocka, hvarigenom ju vinnes ett
jemnt vattentillopp, då mejseln kan verka oberoende af
pumpslagen med deri hastighet och kraft, som motsvarar den anlitade
vattenmängden, och uppkommer då rörelsen på följande sätt:
Spiralfjädern är likasom i förra fallet anordnad omkring
mejselskaftet samt stöder med sin nedre ände mot ringen n,
fastgjord inuti borröret, och med den andra änden mot ansatsen
t, hvilken räcker ända upp till skaftets drifände. Genom
mejselskaftet och hela mejseln går en kanal h1 för vattnets
genomströmning. Fig. 2 framställer mejseln h i dess högsta läge,
dit den blifvit förd genom spiralfjäderns spännkraft, då ventilen
v hålles nästan tillsluten medelst en annan spiralfjäder m°, som
med sin öfversta ände stöder emot flänsen p11 Då vattnet
ledes till borröret, utöfvar det på grund af bristande aflopp
ett tryck på ventilen och mejseln, hvarvid spiralfjädern m
sammantryckes, och mejseln rör sig nedåt, tills muttern p
ventilstångens öfre ände kommit så långt ned, att spiralfjädern o
sammantryckes, hvilket fortgår, tills motståndet tvingar de på
ventilen v befintliga hakarne att springa öfver ansatserna i.
Så snart detta inträffat, skall fjäderns spännkraft föra ventilen
uppåt, så att hakarne komma att stå i urhålkningen k, och
öppningen l når upp öfver kanten på mejselskaftet, hvarvid
vattnet får fritt aflopp. Trycket förminskas nu betydligt och
spiralfjädern m höjer åter mejseln, hvilket fortsattes så länge
ventilen är öppen. Spiralfjädern m spännes åter, tills dess
motstånd förmår att tvinga hakarne förbi ansatserna k, så att
ventilen stänges, då trycket af det tillströmmande vattnet ånyo
föranleder mejseln att röra sig nedåt o. s. v. Genom att utelemna
ventilstången och spiralfjädrarne m och o och i stället låta
ventilen uppbäras af en svag spiralfjäder, hvilket svaga stöd
med korta mellanrum afbrytes af vattenströmmen, erhåller mejseln
en slags darrande rörelse, hvilken anses vara fördelaktig
vid arbeten i flinta eller andra dylika hårda ämnen.

I figg. 3 och 4 äro framstälda apparater för borrning af
hål med större diameter. Det i fig. 3 angifna borröret skiljer
sig från de hittills beskrifna deruti, att spiralfjädern, i stället
för att der tjena till mejselns upplyftande, här begagnas
för att trycka ned densamma, hvaremot vattentrycket höjer
den. Genom förbindningsmuffen sättes borröret a, som
innesluter den för rörelsens fortplantning erforderliga mekanismen, i
förbindelse med den maskin som framalstrar trycket. Vattnet
inkommer uppifrån i sagde rör, och inuti detta finnes ett annat
c, som med det förra bildar ett ringformigt mellanrum för
fortledningen af vattnet, hvilket passerar genom hålen b, b11.
Kolfven d är anbragt på mejselskaftets öfversta del och kan
röra sig upp och ned i röret c. Mejselskaftet, försedt med en
genomgående kanal för afloppsvattnet, har tvenne öppningar f,
hvilka medelst kolfven och de i denna motsvarande öppningarne
under rörelsen vexelvis sätta sagde kanal i förbindelse än med
rörets c inre rum öfver kolfven, än med mellanrummet mellan
rören c och a. Upptill vid g finnes en ringventil, som röres
genom en stång, hvilken utgår från mejselskaftets drifände och
följer mejselns upp- och nedgående rörelse. Sagde ringventil
fasthålles i sin nedersta ställning, dock ej för hårdt, af fjädern
h med tillhjelp af knappen i, som sitter på röret c och
omslutes af fjäderns öfversta del. Då hålet b är öppet, strömmar
vatten ned i mellanrummet mellan rören a och c samt vidare
genom hålet b11 in under kolfven d, hvars rörelse på
mejselskaftet blott är så stor, att dess kanal kan stängas och åter
komma i förbindelse med rummet dels under och dels öfver
kolfven i röret c. Till följd af vattentrycket höjes denna till
sin högsta ställning på mejselskaftet. Det öfversta hålet i
kolfven står då framför det öfversta hålet i mejselskaftet, hvaremot
en del af kolfven stänger för dei nedersta hålet. Vattentrycket
höjer vidare kolfven och mejseln uppåt, tills spiralfjädern k1
under ventilen g tvingar fjädern k att springa af knappen i.
Ventilen går då ett stycke uppåt och stänger hålet b, medan
den nedre kanten af fjädern kommer att hvila på knappen.
Vattnet är då afspärradt och kan ej trycka på kolfven, hvilken
i dess ställe af spiralfjädern nedföres i sitt nedersta läge på
mejselskaftet. Det i röret befintliga vattnet afrinner genom de
nedersta hålen i kolfven och mejselskaftet, då
hufvudspiralfjädern genom sin spännkraft trycker mejseln nedåt, tills
spiralfjädern f tvingar fjädern h att halka öfver knappen. Ventilen
öppnar derpå åter hålet b, vattnet höjer ånyo kolfven och
mejselskaftet samt spänner hufvudspiralen o. s. v.

Fig. 4 återgifver ett borrör, der mekanismen är så
inrättad, att vattentrycket får verka vexelvis öfver och under en
kolf, anbragt på mejselskaftet. Borröret a är här likasom i de
förra fallen dubbelt, och mellanrummet tjenar såsom
genomloppskanal för det drifvande vattnet. Detta mellanrum står i
förbindelse med rummet i det inre röret, hvilket innesluter
rörelsemekanismen. En guide d med öppning för den genomgående
stången e är anbragt vid a och har ett hål, som kan stängas af
ringventilen h. Denna ventil förlänges uppåt, så att den äfven kan
tillstänga öppningen c. Då vattnet inledes, tränger det ned genom
öppningen i ventilens h öfversta del till hålet f och trycker kolfven
samt mejseln nedåt, tills spiralfjädern i tvingar fjädern k att
gå öfver knappen l, hvarigenom ventilen kommer så långt ned,
att knappen l står vid fjäderns öfversta kant. Hålet c är nu
öppet och hålet f stängdt, hvarföre vattnet strömmar in under
kolfven m, som drifves upp i sin öfversta ställning på
mejselskaftet, då hålet o stänges och p öppnas, så att det öfver
kolfven befintliga vattnet går in i mejselskaftet och ut genom
mejseln nedtill.

En ytterligare modifikation i konstruktionen är att
undvika det dubbla röret genom att anbringa tvenne kanaler för
vattnets ledning genom mejselskaftet.

Utseendet af sjelfva borren eller mejseln framgår af fig. 5;
hvarjemte konstruktören för borrning i mycket hårda stenlager
föreslår användningen af s. k. svarta diamanter i stället för
stålborr.

Detta är det senaste af Mortensen uttagna patentet,
hvilket innehåller icke så oväsentliga förändringar å föregående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:28:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free