Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 7:e häftet. Oktober 1872
- Jordborrningsapparat, drifven med vatten- eller lufttryck
- Apparater för bearbetning af hårda föremål enligt Tilghmans metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstruktioner. Med den äldre apparaten har både här i
landet och i Danmark utförts ganska betydande djupborrningar,
för hvilka några redogörelser här torde vara på sin plats.
Den djupaste borrning som hittills blifvit utförd med denna
apparat (i dess ursprungliga skick) är den i trakten af Aalborg
i Danmark. Det derstädes den 23 April detta år började
borrhålet hade vid den besigtning och mätning, som på
"Bröndborings-Compagniets" begäran företogs af dertill genom
vederbörande domstol utsedda tvenne gode män i notarii publici
närvaro, den 26 och 29 Juli hunnit ett djup af 1,206 danska fot
(1,275 sv. fot = 378,6 m.). Enligt en senare meddelad
underrättelse är borrhålet nu fortsatt till 1,270 d. fots (1,342 sv. f.
= 398,5 m.) djup. De genomgångna lagren hafva varit:
"rullesteenssand" 123 d. fot (130 sv. f. = 38,6 m.), skrifkrita 700
d. f., (740 sv. f. = 219,7 m.) samt resten, 447 d. fot (481 sv. f.
= 144,8 m.), "äldre grönsandsten".
I Skåne har äfven ifrågavarande djupborrningsapparat
blifvit använd och visat särdeles gynsamma resultat. Så meddelar
grefve H. Taube uti ett intyg af den 27 September, att han
uti tillsammans 9 borrhål, hvilkas djup vexlat från 62 till 454
fot (18,4 till 134,8 m.) med Mortensen’ska apparaten nedgått
inalles 2,424 fot (719,7 m.) på 105 dygn.
Herr N. Ahlbom, som vid Eslöf utför borrningar efter
stenkol, meddelar den 7 Oktober: "Mortensens borr har på 4 1/2
dygn nedsatt 65 fot (19,3 m.) rör och nedgått 255 fot
(75,7 m.), hvaraf 80 fot (23,8 m.) i natt."
Herr C. Mortensens patent är för Sverige försåldt till
grosshandlaren A. W. Lundstedt, Stockholm, och lemnas i öfrigt om
detsamma vidare upplysningar genom herrar L. A. Groth & C:o,
Stockholm.
Apparater för bearbetning af hårda föremål
enligt Tilghmans metod.
(Plansch 15, figg. 6–8.)
Å sid. 253 af denna tidskrifts förra och sid. 29 af nu
utkommande årgång hafva vi redogjort för de intressanta försök,
amerikanaren Tilghman utfört i ändamål att kunna medelst en
hastigt framdrifven sandstråle på en mängd olika sätt bearbeta
hårda materialer, äfvensom för de stora förhoppningar man
redan då fastade vid den praktiska tillämpningen af denna idé
inom en mängd yrken. Att dessa förhoppningar ej varit för
öfverdrifna tyckes erfarenheten redan gifva vid handen, i det
att metoden sedan någon tid varit tillämpad för gravering å
glas, sten, m. m. Vi återgifva å pl. 15, figg. 6 8 efter "The
Science Record" några af de apparater, som blifvit konstruerade
för detta ändamål. Samma tidskrift yttrar sig i ämnet sålunda:
Enligt denna (Tilghmans) metod införes en Sandström i
en ång- eller luftstråle af stor hastighet; och riktas då denna
mot hårda eller spröda ämnen, så borttager eller afnöter den
delar af dessas yta.
För vanligt gröfre arbete såsom stenhuggning, då en större
qvantitet af materialet skall borttagas, har en ångstråle af 60
till 120 skålp:s (4,14 à 8,28 K.gr. per qv.c.m.) tryck
begagnats. Sanden införes genom ett centralt rör af ungefär 1 linies
(3 m.m.) diameter, och ångan utgår från en ringformig öppning
rundt omkring sandröret på samma sätt som vid en Giffards
injektor. Ångans lefvande kraft för derpå sanden genom ett 3
liniers (9 m.m.) stålrör af 50 liniers (15 c.m.) längd, derunder
meddelande denna sin hastighet. Sanden träffar slutligen
stenen, som hålles på cirka 8 liniers (24 m,m.) afstånd, då en
mindre men djup utskärning önskas, och på 1,5 à 2 fots (45
à 59 c.m.) afstånd, då större ytor skola bearbetas.
För framställningen af ornament och inskriptioner på sten,
vare sig i relief eller i försänkning, lägges eller fästes med cement
en schamplun af jern eller kautschuk på stenen, och sandstrålen
föres med en jemn och stadig rörelse öfver hela ytan, så att alla de
för densamma utsatta delarne af stenen utarbetas till samma djup.
Artistens skicklighet och tid tages uteslutande i anspråk för
framställandet af schamplunen; och sedan en dylik blifvit förfärdigad,
kunna de mest utarbetade och delikata mönster utskäras
lika fort som de simplaste. Uthärdigheten hos kautschuken,
jemförd med stenens, är under dessa omständigheter särdeles
anmärkningsvärd. En dylik schamplun, gjord af ett stycke
vulkaniserad kanfschuk af i linies (1,5 m. m.) tjocklek och utsatt för en
sandstråle med 50. skålp:s (3,45 K.gr. per qv.c.m.) tryck på 2 fots
(59 c.m.) afstånd har varat med knappast någon märkbar
nötning, medan omkring 50 skär gjordes i marmor, då hvarje skär
är omkring 2 linier (6 m.m) djupt eller inalles 1,04 fot (31
c.m.), d. v. s. 200 gånger kautshukskifvaus tjocklek. Med
användning af en qvantitet ånga, motsvarande omkring 1 1/2 hästkraft,
med 100 skålp:s (6,94 K.gr. per qv.c.m.) tryck blef effekten
per minut nära 1 kub.tum (26 k.c.m.) huggen granit, 3,3 kub.tum
(87 k.c.m.) marmor eller 8,3 kub.tum (218 k.c.m.) lös sandsten.
Sand utslungad med bläster af ett tryck motsvarande 33
linier (9,8 c.m.) vatten kan på 10 sekunder fullständigt slipa
eller polera glas. Om glaset betäckes med en schamplun af
papper, med en spets eller med hvilket mönster som helst,
utskuret ur ett elastiskt material, såsom halftorkad olja eller
målarfärg, eller gummi, utgraveras hela mönstret noggrant på
ytan. Fotografiska kopior af gravyrer med de finaste linier på
tvåfaldt kromsyrad gelatin hafva sålunda blifvit troget
reproducerade. Å fotografiska taflor på gelatin, tagna från naturen,
frambringa skuggorna och dagrarne mera eller mindre tjocka
lager af gelatinen. En omsorgsfullt reglerad sandstråle verkar
på glaset under detta gelatin-öfverdrag mera eller mindre
kraftigt, beroende på den olika tjockleken hos gelatinen, och
halfskuggor samt gradationer af ljus och skugga återgifvas
sålunda på glaset.
Om man anbringar sandstrålen på en platta af hårdt beck
eller harts, på hvilken en vy eller dylikt återgifvas på
fotografisk väg i gelatin, eller uppritats för hand i seg olja eller
lim, så kan den obetäckta delen af ytan å materialet borttagas
till hvilket djup som helst. Linierna som qvarstå i relief äro
varaktiga och deras bas är bredare än spetsen; resultatet kan
mycket väl tåla jemförelse med etsning på metaller med syror.
Från ett på galvanisk väg åstadkommet afdrag af denna matris
kan tryckas på vanligt sätt. Sandstrålen har äfven användts
för att i trä utskära typer och ornament, för att rengöra
metallföremål från sand, glödspån m. m. samt för en mängd
andra olika ändamål.
Olika former å apparaterna hafva erhållit användning vid
utförandet af dessa arbeten, Fig. 6 å pl. 15 visar en
anordning för grofslipning af glas. Blästern åstadkommes med den
under befintliga fläkten, och luften uppgår genom det böjda
röret, dervid medförande sanden, hvilken införes i luftröret
genom en rem utan ände med skopor, anbragt i den nedre delen
af den trekantiga lådan. Sanden går sålunda med luften till
mynningen af röret, hvarest det med stor kraft sprider sig
öfver, glasets yta, hvilket är inlagdt i främre delen af lådan, och
i denna föres småningom fram och åter under sandstrålen. Den
begagnade sanden faller från glaset ned i den lägre delen af
lådan, derifrån den åter upphemtas af skopverket för att ånyo
införas i luftströmmen.
En annan apparat, afsedd för borrning och gravering,
framställes i fig. 7, der sanden utslungas medelst ånga eller luft
enligt principen för Giffard’ska injektorn. Sanden nedkommer
från tratten genom ett vertikalt rör, nedtill förenadt med ett
sidorör för ångan eller luften, såsom synes af den i större skala
utförda sektionen af rörförbindningen. Ångan eller luften
meddelar då luften en icke obetydlig hastighet samt slunger den
emot det under belägna föremålet med en oerhörd kraft.
Sandröret är böjligt, och dess nedre del föres af en platta på rullar,
med hvars tillhjelp det kan föras fram och åter i
öfverensstämmelse med det arbete som skall uträttas.
Ungefär ett år efter sedan Tilghman erhöll sitt patent,
hvars dato är den 11 Oktober 1870, uttog mr G. F. Morse i
Newyork äfven ett patent på ett enklare sätt att
åstadkomma samma resultat som med Tilghmans process vid
gravering af föremål, hvilken anordning framställes i fig. 8. Ett
slags tråg eller vanlig låda A uppställes på något lämpligt
underlag, och från denna nedhänga fina rör C af omkring 8 fots
(2,38 m.) längd. Intet maskineri af något slag nyttjas. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0297.html
