Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - Om korkskärning med maskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädet och genom de deri börjande porerna. Korkbarken
besitter i hög grad förmågan att slöa eggjern dels på grund af
den mängd kisel, som förekommer både såsom beståndsdel af
sjelfva korkmassan och såsom fyllnad i porerna, dels på grund
af de talrika qvistarne och knotorna i barken, samt af den
hårda, mera eller mindre djupt inträngande skorpan, som vid
skärning af kork ofta träffar knifeggen.
Fordringarne på fabrikatet, kork för buteljer och flaskor,
äro ytterst mångsidiga, såsom beroende af de mångfaldiga
ändamål, hvartill kork användes. Förutom en för ändamålet
afpassad storlek och form kunnu de i allmänhet hänföras under
en slät yta, en någorlunda rund form samt frihet från
sprickor, hål och barkens grofsidor, hvilka förtaga dess förmåga
att täta. En qvarsittande grofsida kan dessutom verka, att
korken spränger sönder buteljen.
Vid korktillverkning för hand uppnås i möjligaste måtto
fordringarne på ett ändamålsenligt fabrikat genom iakttagande af
följande förfaringssätt. Knifvarne, som slipas till en mycket
tunn egg, striglas för hvarje kork som skäres och få derigenom
förmåga såväl att skära igenom hårdheten i barken som att
samtidigt gifva korken en len och slät yta. Sprickor och fel i
barken undvikas derigenom, att särskilda ämnen till korken
förut skäras, då såväl sprickorna undvikas, som ock åt korken
kan gifvas den storlek och form, hvartill korkbarkens tjocklek
eller öfriga egenskaper gifva anledning. Korken skäres ej alltid
rund utan ofta äfven oval; det senare vid förarbetning af
tunn bark, emedan åt korken derigenom kan gifvas en större
volym, än hvad en rund kork skuren af samma barkstycke skulle
erhålla. Diametern tages nämligen större i riktning af
barkskifvans bredd än i riktning af hennes tjocklek.[1] Detta
senare förfaringssätt innebär enda möjligheten till en vinstgifvande
förarbetning af bark under en viss tjocklek.
Hos maskinerna hafva dessa handarbetets företräden,
lämpliga verktyg och en mångsidig metod, saknats. Knifvarne
hafva antingen varit för tjocka eller ock egt eljest olämpliga
egenskaper, som gjort dem oförmögna att åstadkomma ett
tillräckligt slätt skär uti ett ämne sådant som korkbark,
hvarförutom deras form samt tillställningarne i öfrigt oftast uteslutit
möjligheten att anbringa en för slipningen lämplig apparat.
Barkens delning har tillika varit ofullständig eller saknat metod.
Det förra är fallet vid användandet af pipmaskinerna, som borra
barken direkte ur remsan, hvarvid sprickor och fel högst
ofullständigt kunnat upptäckas och undvikas; det senare åter vid de
så kallade hyfvelmaskinerna – maskiner med rak knif å hvilka
korken likasom vid handskärningen svarfvas rund medelst
knifvens skjutning längs korken samtidigt med dennes roterande.
För dessa framstäldes visserligen först paralellipipediska
ämnen, hvarvid möjlighet fanns att undvika sprickor och fel.
Som bredden på dessa ämnen likväl ej kunde bestämmas med
afseende på barkens vexlande tjocklek, så inträdde ofta en
ganska betydlig barkförlust, i det att ej så sällan ämnen för
halfbuteljkork erhöllo hel korks bredd och tvärtom.
Vi hafva i det föregående sökt angifva de tekniska
orsakerna till maskinernas underlägsenhet under handarbetet, och
dervid funnit dem vara olämpliga verktyg samt en handarbetet
underlägsen metod. Den tanken framställer sig då sjelfmant,
att, om samma verktyg och förfaringssätt som handarbetets
blefvo använda på maskiner, man borde kunna vinna ett lika
godt fabrikat som det handskurna; och om derjemte
maskinkraft användes, så skulle, på grund af dennes billighet i
jemförelse med menniskokraften samt maskinernas förmåga af ett
jemnare arbete, samtidigt kunna vinnas en både billigare och
jemnare produkt. En jemförelse med andra industrigrenar, hvilka
på grund af likartade orsaker till en viss tidpunkt saknat
maskiner, synes bekräfta denna åsigt. Härvid torde dock böra
anmärkas att på grund af korkbarkens i hög grad omvexlande
egenskaper, särskildt med afseende på tjockleken, knappast
någon maskin torde kunna åstadkommas, som förmår att af
hvarje barkbit som kan arbetas för hand skapa en kork af
jemngoda egenskaper. Åtminstone lär väl detta ej kunna
åstadkommas med maskiner grundade endast på ett system,
möjligen med olika slags maskiner, ifall flera sådana komma
att uppfinnas eller redan befintliga så mycket förbättras, att
de lämpligen motsvara åtminstone något visst ändamål.
Frågan behöfver dock ej ännu föras så vidt. Ifall en
maskin nämligen kan framställas, som, jemte förmågan att
åstadkomma ett godt och ändamålsenligt fabrikat, lyckas att i så
väsentlig grad inskränka handarbetet, att någon nämnvärd
nedsättning erhålles i tillverkningskostnaden för fabrikatet utan
uppoffringar i andra hänseenden, så är redan derpå mycket
vunnit, äfven om någon del af tillverkningen fortfarande skulle
behöfva drifvas för hand.
Åsigten om möjligheten af sådana maskiner, mäktiga att
framställa ett godt fabrikat och äfven dermed förenande andra fördelar,
är ej blott en förmodan; den stöder sig på fakta. Sedan ett halft
år arbeta nämligen här i landet vid en större fabrik,
"Korkfabriks-aktiebolaget i Stockholm", maskiner för korkskärning,
hvilkas produkt redan vunnit begärlighet såsom fullt jemförlig
med det handskurna fabrikatet, och detta äfven i fråga om
korksorter som hittills ej kunnat framställas medelst maskiner,
nämligen kork för vin, porter,och i allmänhet finare ändamål.
För maskinerna har användts en råvara, direkte införskrifven från
produktionsorten och i sorter, hvaraf medelst de äldre
maskinerna högst 40 proc. skulle kunnat förarbetas. Med dessa
maskiner åter hafva omkring 80 proc. tillgodogjorts, och behöfva
således blott 20 proc. skäras för hand, hvarjemte 8 à 10 proc.
af det maskinskurna fabrikatet behöft putsas för hand.
Dessa maskiner utgöras af ett system af 4, hvar och
en utförande någon del af handarbetets process, som de
tillsammans helt och hållet efterlikna. Den första maskinen
delar nämligen barkskifvan till remsor; den andra afskalar
den hårda skorpan på sådana remsor, som äro af öfverflödig
tjocklek; och den tredje maskinen delar dessa remsor till
bitar, hvilka blifva ämnen för den blifvande korken. Dessa
bitar erhålla olika bredd, allt efter som korkbarkens tjocklek
dertill gifver anledning. Sprickor och fel i barken kunna
dervid undvikas. Den fjerde maskinen har till ändamål korkens
färdigskärande. Den inställer sig sjelf efter storleken på de
gifna ämnena, så att kork af varierande storlek frambringas
utan omställning af maskinen. Den olika djupt inträngande
skorpan från barken, ifall qvarsittande på ämnet, kan undvikas
derigenom, att medelst ett särskildt handgrepp spånen på någon
viss sida kan tagas tjockare än i vanliga fall. Korken kan
äfven skäras oval, hvilket åstadkommes genom användande af
en trampa. Derjemte kan också konisk kork skäras på dessa
maskiner, hvilka dock för detta fall behöfva särskildt omställas.
På alla dessa maskiner finnas apparater för knifvarnes slipning,
och hvilka verka med den mest fullständiga effekt. Maskinerna
för barkens delning och skalning samt remsans styckning gå
vanligen 2, 3 à 4 veckor, utan att kriifvarne behöfva underkastas
någon annan slipning, än hvad de erhålla i maskinen. Knifven på
den fjerde maskinen kan visserligen ej användas för kontinuerligt
arbete mera än en, två à tre dagar, förr än den behöfver utbytas för att
omslipas; men det har likväl blifvit skuret ända till 50,000 kork
med samma knif oafbrutet sittande i maskinen, och vanliga antalet
rör sig emellan 10,000 och 30,000 st. Maskineriet drifves
med ångkraft, och åtgå cirka 3 hästkrafter för ett system af
1 rims-, 1 skalnings-, 4 stycknings- och 5 rundskärningsmaskiner,
tillsammans motsvarande en tillverkning af ungefär 60,000
kork per dag. Maskinerna kunna användas för nästan alla
slag af råvara och fabrikat. Särskildt lämpa de sig väl för
tillverkning af porter- och vin-kork samt finare mineralkork,
emedan de der endast hafva det dyra handarbetet att täfla
med. Jernfördt med kostnaderna för detta och med tillägg af
hvad som äfven nu vid företagets början behöfver skäras eller
putsas för hand, antages det ganska dyrbara maskineriet komma
att betala sig på mindre än två år genom den lägre
tillverkningskostnaden. Men äfven i jemförelse med pipmaskinerna
utfaller granskningen till de förras förmån. Under det de direkta
tillverkningskostnaderna för båda dessa slags maskiner ställa
sig ungefär lika, verkar dock det billigare råvaruinköpet från
första hand samt det högre handelsvärdet på fabrikatet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
