- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
265

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - Om ångplogar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka begagnades af uppfinnaren och hans anhängare såsom
medel för att göra propaganda för detta skensystem. Under
flera år var talet om den Halkett’ska ångplogen ett stående
tema i de engelska landthrukstidskrifterna, hvilka gjorde allt
möjligt för att på det tydligaste ådagalägga de angifna
fördelarne samt för att framkasta förbättringsförslag. Ännu vid 1862
års Londoner-utställning demonstrerade Grafton öfver detta
system framstäldt i modell, dock nu försedt med skenskoningar
efter Boydell’ska systemet i stället för fastliggande skenor. Men
härmed försvann sagde ångplog helt och hållet från
skådeplatsen, och modellerna öfverlemnades till South Kensington Museum
i London, hvarest de i närheten af de första utaf James Watt
bygda ångmaskinerna och Stephenson’s lokomotiv funnit en
värdig plats.

De med draglinor, straxt i början starka manillahamptåg,
i rörelse satta ångplogarne försöktes äfven redan för många år
sedan, ehuru att börja med utan resultat. Redan år 1833 gjorde
Heathcoat och efter honom lord Tweeddale och lord Willoughby
d’Eresby
experiment med några konstruktioner af detta slags
ångplogar, dock utan några följder. På samma sätt slogo många senare
försök felt, hvilka hade samma uppgift till mål. Först omkring
år 1855 lyckades det ingeniör John Fowler i Leeds att
konstruera en ångplog, hvilken någorlunda motsvarade praktikens
fordringar. Den har tills dato blifvit utvecklad till allt högre
och högre fullkomlighet såväl af uppfinnaren sjelf som äfven af
många andra engelska konstruktörer, isynnerhet James Howard
i Bedford, som snart uppträdde såsom jemngod konkurrent till
Fowler och införde en stor del afsevärda förbättringar å
ångplogarne. Båda dessa personer tillkommer framför alla andra
äran af att hafva utbildat ångplogen till en i praktiken
användbar apparat.

Fowler konstruerade redan år 1848 en senare, genom den
första Londonerutställningen allmänt känd dräneringsplog,
hvilken blef grundvalen för alla sedermera uppkomna ångplogar.
Denna originela apparat sattes i rörelse medelst ett hamptåg
från en hästvandring. Plogen var en vanlig djupplog med
tillspetsad, rund bill, hvilken fastades medelst en bred men
jemförelsevis tunn stötta vid en ofvan jorden framåt rörlig ställning.
En hästvandring, uppsatt för transport på tvenne hjul,
fastpålades i marken, och från denna utgick draglinan, som
upplindades på en korg, till plogen och fastades vid denne, så att
den vid hästvandringens igångsättning drogs emot densamma.
Med denna apparat var förenad en sinnrik inrättning för
dräneringsrörens nedläggande, men hvars detaljanordning dock icke
har något intresse för denna uppsats. Det dröjde icke länge
förr än hästvandringen ersattes af en lokomobil samt
hamplinan med en trådlina, förfärdigad först af jern och
sedermera af stål, hvarefter det blott fordrades att utveckla för
praktiskt bruk dispositionen och anordningen af de särskilda
delarne, isynnerhet kultivatorn. Man måste för öfrigt taga
i betraktande, att då för tiden, straxt efter den första
Londonerutställningen, äfven lokomobilen ännu var en mycket
ofullkomlig apparat, hvilken först då steg för steg började
att vidare utbildas – en omständighet som kom mycket
väl till pass för ångplogs-konstruktionerna. Säkerligen har
också bristen på en väl konstruerad lokomobil mycket bidragit
till, att de äldre försöken mrd ångplogarne strandade.

Bland de talrika uppfinningar, hvilka under den följande
tiden gjordes, böra särskildt omnämnas konstruktionen af
balanserplogen utaf Fisken; linplogen, konstruerad af Buston och
som möjliggjorde ett säkert lopp hos den först använda ändlösa
linan; samt Fowlers ankarvagn. Dessa tre apparater bildade
det första grundlaget till den vidt utbredda Fowlerska
ångplogen efter ankarvagnssystemet. Vid samma tid utbildade sig
ett annat system, vid hvilket draglinan upplindades på en
linkorg samt spändes rundt omkring det fält som skulle bearbetas,
Round-About-systemet, hvars uppfinnare äro Smith i Woolston
och Howard. Det mest anmärkningsvärda vid denna apparat
var användningen af en vanlig lokomobil, sådan den begagnas
för en mängd andra vid landtbruksskötseln förekommande
arbeten. Maskinen förblir stående på sin plats hela tiden, under
det bearbetningen af det utaf linan omspända fältet pågår,
hvarvid endast linans ledningsrullar flyttas i mån af arbetets fortskridande.
Sedan år 1860 har detta system i England vunnit
den vidsträcktaste användning.

År 1862 uppkom ännu ett tredje system, tvåmaskinsystemet,
sannolikt först användt af Coleman och senare af Savory,
af båda dock så ofullkomligt konstrueradt, att det icke kunde
finna tillämpning i praktiken. Först sedan Fowler adopterat
detta system och i väsentlig grad förbättrat det i alla dess
detaljer, fick det jemte de båda ofvannämnda systemen fast
botten samt anses ännu i dag såsom det bästa och för de
flesta fall mest rekommendabla. Det anlitades derföre äfven
sedan af Howard och försågs med särskilda, tyvärr just ej så
lyckadt konstruerade landsvägslokomotiv, hvarigenom det i denna
form vann blott en inskränkt användning. Straxt efter
uppfinningen af tvåmaskins-systemet konstruerade Fowler och
Howard två linkorgsapparater, medelst hvilka samtidigt tvenne
kultivatorer kunde hållas i rörelse, så att båda maskinerna
voro i kontinuerlig verksamhet. Äfven denna anordning har
funnit föga tillämpning, emedan apparaterna voro för
komplicerade, och båda maskinernas kontinuerliga arbete fordrade en
så stor qvantitet ånga, att lokomotiven svårligen kunde generera
densamma.

Kultivatorerna till ångplogen utgöras af den redan
omnämnda balanserplogen, konstruerad efter Fisken’ska systemet
och förbättrad af Fowler samt af honom adopterad vid alla
ångplogar såsom ett instrument, hvilket motsvarade alla derpå
stälda fordringar. Vidare förekommer en af Howard något
ändrad konstruktion, som blott i några detaljer afviker från den
förra. Dessutom böra omnämnas den förträffliga Howard’ska
grubbern, hvilken utan att vända arbetar både framåt och bakåt,
ett utmärkt och för hvarje ångplog med fördel användbart
redskap. På senare tid konstruerade Fowler den s. k.
"vändkultivatorn", som lemnat mycket goda resultat. Billarne äro
för det mesta anordnade enligt zigzag-systemet. De
Howard’ska lämpa sig för lättare och de Fowler’ska för tyngre arbeten.
Vältar, såmaskiner m. m. hafva likaledes på sista tiden
konstruerats för ångkraft, men deras användning är ännu mycket
obetydlig.

Efter denna allmänna öfversigt af ångplogens
utvecklingshistoria öfvergå vi nu till beskrifningen af de särskilda
systemen, hvarvid dock endast de komma att behandlas, som för
närvarande äro rned fördel i praktiken begagnade.
Jordbearbetningsredskapen behandlas i en särskild afdelning.

A. Den Howard’ska ångplogen (Round-About-systemet).

Detta system utmärker sig framför andra derigenom, att
en vanlig lokomobil användes såsom motor. Plananordningen
är angifven å pl. 15, fig. 9. Lokomobilen a står utanför det
åkerstycke som skall bearbetas och drifver medelst en
kopplingsstång med universallänkar linkorgsapparaten b, hvilken
likasom lokomobilen är transportabel. Denna apparat är
försedd med tvenne på en gemensam axel, bredvid hvarandra
placerade linkorgar, af hvilka hvar och en genom till- eller
frånkoppling kan sättas i eller ur förbindelse med lokomobilen.
Linan utspännes medelst ledningsrullar på det sätt figuren
angifver. Kullarne c, d, e och f fästas i marken medelst ankare
med krökta, kloformiga tänder, hvilka genom spänningen i
linan fullständigt nedtryckas i denna. Vid g äro kultivator, plog
och grubber förenade med linan.

Arbetsmetoden är följande: Sättes genom maskinen den
på teckningen öfverst belägna linkorgen i rörelse så uppvindar
denne linan, och kultivatorn rör sig från e till d i pilens
riktning. Då den anländt till d flyttas denne rulle ett stycke lika
stort med plogfårans bredd, och lokomobilens dragkraft
öfverföres på den andra linkorgen, hvarvid linan uppvindas af denne,
då plogen rör sig från d till e, under det att den efterföljande
parten af linan aflindas från den nu på sin axel löst löpande,
första linkorgen. Derpå flyttas rullen e ett stycke motsvarande
fårans bredd o. s. v., tills hela det af linan kringspända fältet är
upplöjdt. Den nu framstälda anordningen af linan kan varieras
på mångfaldiga vis. Lokomobilen kan t. ex. placeras vid ena
änden af fältet i stället för på midten. Har fältet en
oregelbunden form, behöfver man blott placera en ankarrulle i hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free