- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
270

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7:e häftet. Oktober 1872 - Litteratur - Smärre notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svafvelkis förekommer ytterst sällan inblandad, men deremot
stundom gips och kolsyrad kalkjord. Jernleran (liknande den
engelska stenkolsformationens clay-ironstone) anträffas dels i
körtlar dels i lager, gifver i degelprof ända till 39 proc.
jern och kan måhända komma att blifva brukbar såsom
jernmalm. Med bestämdhet kan ej sägas den kolförande
formationens ålder; så mycket har man dock hittills med säkerhet
utrönt, att den är belägen mellan "den röda leran" (öfversilurisk
eller Keuper) och kritformationen. Den räknas af flere
författare till lias-formationen.

Vid Pålsjö upptogs af ett danskt bolag 1650 stenkol för
första gången, och under förra hälften af adertonde århundradet
arbetade svenskar i olika trakter kring Helsingborg och särskildt
vid Wallåkra, hvarest under 7 à 8 år upptogos cirka 5,000
tunnor stenkol. Det då bearbetade lagret låg nära ytan och var
58 lin. (18 c.m.) tjockt. 1744 upptäcktes kol vid Bosarp,
hvarest nedslogs ett schakt, som bearbetades oafbrutet, säges
det, i 40 år. Från 1744–1796 lära 488,000 tunnor kol
blifvit brutna derstädes. 1796 upptäcktes nya skikt vid Höganäs,
från hvilken tid intill de senaste åren detta verk ensamt
brytit stenkol i Skåne. Efter den nya grufvestadgans
utkomst 1855 vaknade ånyo intresset för denna sak, och
företagsamheten har på detta område sedan dess visat sig mycket
stor.

I en särdeles noggrann och i detalj gående afdelning
beskrifver författaren de särskilda kolfälten, deras schakt och
brytningssätt, allt rikligt försedt med profiler och andra
skärningar. Bland dessa äro särskildt de mycket omtalade
kolflötserna vid Raus af stort intresse. Det af Kropps bolag vid
Raus nedslagna borrhålet kom ej i kol förr än vid 517 fots
(153,5 m.) djup, då en kolflöts af 1 fots (30 c.m.) mäktighet
genomborrades; och vid fortsättning påträffades och
genomborrades den ena kolflötsen efter den undra, alla mellanlagrade af
sandsten, och af 75 lin:rs (22 c.m) mäktighet, tills vid 575
fots (170,5 m.) djup en flöts anträffades, som enligt uppgift
och enligt de på stället förvarade kolen är 8 fot (2,38 m.)
tjock. Denna kolflöts synes bestå till större delen af svarta och
glänsande kol men med ungefär 1/8 af det hela skiffer, hvarföre
den skulle kunna betraktas såsom en 7 fots (2,08 m.) flöts. Vid
611 fot (181,5 m.) träffades "den trettonde" flötsen (den i
tidningarne omnämnda tjugufots-flötsen), hvilken på grund af
borrprofven kan anses bestå af tvenne kol flötser samt ett mäktigt
lager bränbar skiffer, nämligen enligt professor Blomstrand:
stenkol goda . . . 3,09 fot,
mörk lera med utseende af eldfast . . . 1,25 ,,
stenkol, ej så goda . . . 1,00 ,,
lera, som småningom öfvergår till en skiffrig svart
massa, hvilken på hela sin sträckning af
omkring 10 fot eller mera kan räknas såsom askrikare
kol eller snarare som en kolrik bränskiffer 15,16 ,,
–––––––––––––––
20,50 fot.
Askhalten i åtta-fots-flötsen var i medeltal 11,2 proc. och i
den trettondes kolhaltiga skiffer 60,75 proc.

I kapitlet om de skånska stenkolens beskaffenhet och värde
såsom bränsle finnes en rikhaltig förteckning å analyser af kol,
äfvensom intyg från personer, som i stort anstalt försök med
dessa, kol, jemte de resultat till hvilka man kommit. Kapten
Nordenfalk å kanonbåten Gunhild hade sålunda funnit, att de
engelska kolen (best west Harley) stundom väga 52,5 skålp. (22,33 K.gr.)
per kub.fot, och de svenska (Billeholms N:o 1) 48,9 skålp.
(20,79 K.gr.) per kub.fot. Med 40 skålp:ds ångtryck var
kolåtgången per timme 611 skålp. (260 K.gr. = 12,5 kub.fot) svenska
mot 499 skålp. (213 K.gr. – 9,5 kub.fot) engelska kol, d. v. s.
100 skålp, engelska motsvara 122,5 skålp, svenska kol. Med
30 skålp:s ångtryck var förbrukningen 465 skålp. (198 Kgr.
= 9,5 kub.f) svenska mot 425 skålp. (181 K.gr. = 8,0 kub.f.)
engelska kol, d. v. s. 100 skålp, engelska kol motsvara 110,4
skålp, svenska. Askhalten är ungefär 24 proc. större hos de
skånska stenkolen än hos de engelska. De förra användas
äfven å Landskrona–Helsingborg–Eslöfs jernvägen.

Arbetet afslutas med tabeller öfver borrningar efter stenkol
och är slutligen försedt med en karta (tryckt efter
Bezier-Ecksteins metod[1]) öfver Skåne jemte flera planscher.

Det anförda torde vara tillräckligt för ådagaläggande af
ifrågavarande arbetes omfång och innehåll. Den möda och
omsorg författaren nedlagt vid utarbetandet af detsamma måste
med rätta erkännas, och allmänheten bör känna sig tacksam
för det ljus, han derigenom spridt öfver kännedomen om våra
kollager. Dylika arbeten äro den institution värdiga, från
hvilken detta utgått, och tro vi oss göra oss till tolk för en
allmän önskan, då vi uttala den förhoppningen, att många
likartade verk måtte komma att från Sveriges Geologiska
Undersökning publiceras.                         W. C.

Sveriges malmer och nyttiga mineralier, deras
förekomstsätt, igenkänningstecken, pröfvande och uppsökande
af
L. J. Igelström. Andra upplagan.

Innehåll: Allmän öfversigt öfver Sveriges bergbildningar.
Svenska malmernas förekomstsätt. Malmsökning.
Malmkännedom och malmens pröfvande genom lätta, för hvar och en
verkställbara metoder. Värderika mineralier, hvilka icke äro malmer.

Tilläggen till första upplagan bestå hufvudsakligen af några
uppsatser om manganmalm, manganhaltig jernmalm, apatit,
fältspat, flusspat, tungspat, wismutglans och titan.

Om dammet och de deri befintliga lägre organismernas
betydelse för uppkomsten af smittosamma sjukdomar och
jäsningsprocesser,
af dr Alrik Törnblom. Detta arbete utgör
2:dra häftet af de vid ett föregående tillfälle af oss anmälda
populära skildringarne "Ur vår tids forskning".

Smärre notiser.


Totallängden af alla jernvägar angifves af doktor
Stürmer i "Geschichte der Eisenbahnen" vid slutet af år 1871
hafva uppgått till 21,890 sv. mil (233,988 K.m.). Deraf kommo
på Europa 10,471 mil (111,909 K.m), på Asien 799 mil
(8,533 K.m.), på Afrika 162 mil (1,733 K.m.), på Amerika
10,288 mil (109,961 K.m.) och på Australien 170 mil (1,812
K.m.). I Europa hade Storbritannien 2,301 mil (24,603 K.m.),
Tyska Riket 1,967 mil (20,980 K.m.), Frankrike 1,653 mil
(17,666 K.m.), Ryssland 1,304 mil (13,950 K.m.), Österrike 1,113
mil (11,899 K.m.), Italien 597 mil (6,378 K.m.), Spanien och
Portugal 571 mil (6,108 K.m.), Belgien 284 mil (3,041 K.m.),
Sverige och Norge 211 mil (2,258 K.m.) Nederländerna 151 mil
(1,616 K.m.), Schweiz 138 mil (1,472 K.m.), Turkiet och
Grekland 99 mil (1,062 K.m,) samt Danmark 82 mil (876 K.m.).

Ett nytt slags ångbåtar för engelska Kanalens navigerande
omnämnas i de engelska tidningarne, sedan man åtminstone för
tillfället låtit frågan om en underhafstunnel hvila. De praktiska
engelsmännen söka derföre att göra det nu använda
kommunikationsmedlet så beqvämt som möjligt. För att tillika göra
resan på kanalen angenäm har Henry Bessemer föreslagit ett
nytt slags ångbåtar, hvilka icke blott skola tillryggalägga
vägen fortare utan äfven göra sjösjukan omöjlig. För detta
ändamål måste fartygen konstrueras på ett helt och hållet nytt
sätt. Pannor och maskineri, som hittills funnits i den del, der
fartygets orörliga tyngdpunkt är belägen, skola förläggas till
förn och aktern. Vid den då fria tyngdpunkten skall
upphängas en sväfvande salong, som genom en stor motvigt ständigt kan
hållas i horisontelt läge. Derigenom vore dock ingalunda
fartygets gungningar undanröjda och således ej heller orsaken till
sjösjukan. En gång måste dock ett medel uppfinnas mot hvarje
fritt hängande kropps naturliga benägenhet för svängning. Saken
måste betraktas ur den synpunkten att man bör försöka bringa till
hvila ett rörligt golf, på hvilket hundradetals personer spatsera fram
och åter samt stundom till och med skocka sig allesammans
åt ena sidan. Äfven i detta afseende har mr Bessemer



[1] Se Sveriges Geologiska Undersökning: Beskrifning öfver
Bezier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi, af A. Börtzell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free