- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
276

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - Den nordiska industri- och konstutställningen i Köpenhamn 1872 - Rådhuset i Gefle - H. Y. D. Scott: Om förvandling af kalk till cement genom den s. k. gipsmetoden samt dennes ekonomiska och andra fördelar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kalladt äkta porslin) grundmassa består af kaolin, lera, flinta,
fältspat, gips och benaska. Glasyren åter består af fältspat,
krita, flinta, borax med eller utan tenn- och blyoxid. Då
glasyren är betydligt mera lättsmält än grundmassan, så måste
denna före glasyrens påläggning vara hårdbränd. Här brännes
sålunda grundmassan för sig ensam ganska hårdt, hvarefter
under svagare hetta glasyren inbrännes. Då glasyren ej har
samma sammansättning som grundmassan och icke heller är
dermed så innerligt förenad, måste produkten blifva större.
Äkta porslin ar hårdare än halfäkta, oftast äfven hårdare än
härdadt stål.

I Danmark tillverkas endast äkta, i Sverige blott halfäkta
porslin, hvaremot i Norge intetdera blifvit föremål för
fabrikation. Sedt ur ren teknisk synpunkt synes alla de på
utställningen representerade porslinsfabrikerna hafva uppnått en
mycket utvecklad ståndpunkt, med afseende både på den olika
slags massan och dennas förarbetning. Hvad de svenska
fabrikernas utställningar angå, så hafva de valt den pyramidfomiga
anordningen för presenterandet af sina effekter, hvilka
visserligen betydligt imponera på åskådaren men äfven gör det svårt
för granskaren att i detalj kunna betrakta de högst upp
placerade föremålen. Från båda fabrikerna förekommo en stor
mängd alster, hvilka förutsätta rikedom på modeller och
mönster men tillika göra utställningen något öfverlastad. Rörstrand
och Gustafsberg tyckas innehafva samma rang, äfven om deras
skicklighet utvecklat sig åt olika riktning. Sålunda tyckes
Rörstrand hafva företräde i dekoratift hänseende, Gustafsberg
åter i pariansaker. Rörstrands blomstermålningar äro i
allmänhet bättre och färgerna vackrare inbrända, ehuru dock äfven
här saknas profver på ett i allo fulländadt utförande. Detta
gäller isynnerhet om de större vaserna, hvaraf dock finnas flera
från båda fabrikerna ganska nätta, ehuru ej tilldragande sig
någon särskild uppmärksamhet. En teservis från Rörstrand
med blå botten dekorerad i guld är vacker men ej i saknad af
små fläckar i glasyren. Vidare må nämnas några svarta vaser,
dekorerade med hvita teckningar i emalj, en vas med grönt
öfverdrag på den hvita grundmassan, prydd med växtmotiver af
porslinsmassa efter Sévres förebild, ehuru denna, dekoration i
väsentlig mån saknar finhet och lätthet i utförandet. Bland
Gustafsbergs rika samling framstod ett rundt, rikt dekororadt
bord såsom fullt mönstergiltigt; en servis med fiskar och foglar
var utförd i ett lätt maner. Jemföras de svenske fabrikernas
ordinära hushållsporslin med de danskas, erhålla svenskarne
afgjordt företrädet på grund af rikheten i omvexlande former
och billigt pris, hvaremot danskarnes fabrikat är jemnare i
glasyren, behagligare dekoreradt, men dyrare. Dessutom finner
man, att de danska fabrikernas hvita grundmassa oftast har en
dragning åt blått, hvaremot de svenska äro svagt gulaktiga.

Bing och Gröndahl hade utmärkt vackra och väl
dekorerade serviser i imiteradt Dresdener-porslin samt uppträdde i
allmänhet fördelaktigt såväl till form som massa och glasyr.

I tillverkning af lyxartiklar af porslin, der mindre afseende
fästes vid det arbete och den kostnad som nedlägges än vid en
fulländad vacker produkt, intager den Kongelige Porcelainsfabrik
första rummet.

En industrigren som under senaste 15 åren hos oss tagit en
ofantlig fart är tillverkningen af tändstickor. Den var vid
utställningen representerad af Jönköpings och Motala fabriker med
såväl vanliga fosforhaltiga som fosforfria stickor. Äfven lära
der förekommit Motala s. k. "aluminium-stickor", som dock på
senare tiden synes hafva betydligt försämrats; och hvilket torde
få tillskrifvas den omständigheten, att de blifva väl mycket
genomdräukta med släckande salter, så att de ofta nog i för hög
grad besitta förmågan att slockna af sig sjelfva. Inga råämnen
till tändstiksfabrikation funnos utstälda, och om vi ej misstaga
oss allt för mycket importeras fortfarande alla kemikalier för
denna stora fabrikationsgren från utlandet. Det påstås äfven,
att man med fördel lär från Finland importera aspvirke till
tändsticksämnen. Detta torde väl, om något, få gälla såsom
bevis för, att denna fabrikation hos oss står på sin höjd, då vi
kunna importera alla beståndsdelarne och ändock med fördel
sälja det färdiga fabrikatet.

T. Winborg hade en samling vackra och jemt brinnande
stubiner, som enligt intyg lära vara af utmärkt beskaffenhet.

Bolaget Vieille Montagne hade i parken fått plats för en
särdeles smakfull paviljong af zink, hvari diverse produkter af
dess tillverkning inhystes. Bland annat förekom derstädes ett
nytt öfverstrykningsmedel zinksilikat, som lär hafva särdeles
värderika egenskaper. Det utgjordes af en lösning af
hufvudsakligen vattenglas, hvari inblandades zinkhvitt, och är detta
ämne naturligtvis fullt användbart, der vanligt vattenglas är
tjenligt, d. v. s. på alla slags stenmurar och sådana träväggar
som ej utsvetta hartsen. Deremot är det mindre tjenligt å
förut oljemålade ytor. Vid användandet öfverstrykes först med
en silikatlösning till genomdränkning af grunden, hvarefter en
blandning af vissa delar zinkhvitt och silikat pålägges. För
trenno strykningar beräknar man 5,2 ort (22 gr.) silikat och
4,2 ort (18 gr.) zinkhvitt per qv.fot. Genom att inblanda mera
(2 delar) zinkhvitt erhålles ett godt kitt, som när det blifvit
torrt låter polera sig.
                        (Forts.)

Rådhuset i Gefle,


restaureradt af arkitekten F. G. A. Dahl.

(Planscherna 16 och 17.)

Det genom den stora branden i Gefle 1869 till en del
förstörda rådhuset i Gefle har nyligen blifvit restaureradt efter af
arkitekten F. G. A. Dahl uppgjorda ritningar. Arbetet har
ledts af byggmästaren O. de la Croix.

Plansch 16 återgifver norra fasaden och vestra gafveln af
rådhuset i dess närvarande skick och plansch 17 vertikalsektion
genorn tornet och alla våningarne samt planer af dessa senare.
Inredningen är följande med hänvisning till de å planerna
befintliga numrorna.

Bottenvåningen: 1 vestibul, 2 och 3 arkiv, 4
brandvaktsrum, 5 och 6 ljus arrest, 7 förstuga, 8 sprutrum, 9 brandvaktschefens
rum, 10 och 11 poliskontor, 12 förstuga, 13 och 14
stadsfiskalens rum, 15 klosett och vedbod, 16 mörk arrest, 17
kök, 18 auktionskassakontor, 19 förstuga, 20 kronokassörskontor,
21 tambur till föregående och 22 vedbod.

Våningen 1 trappa upp: 1 förstuga, 2 rådhusrättens 2:dra
afdelning, 3 förmak till föregående, 4 borgmästarens rum, 5
expeditionsrum, 6 förmak, 7 rådhusrättens 1:sta afdelning, 8
förmak till föregående, 9 stadsingeniörskontor, 10 stadsbokhållarekontor,
11 stadskassörskontor, 12 arkiv till föregående samt
13 klosett och vedbod.

Våningen 2 trappor upp: Rummen i denna våning äro
afsedda för stadsfullmäktige, drätselnämnden m. m.


Om förvandling af kalk till cement genom den
s. k. gipsmetoden samt dennes ekonomiska
och andra fördelar.


Af general H. Y. D. Scott.

Professor Abel anför i sin officiella rapport om de vid
1871 års internationela utställning i London exponerade
vetenskapliga uppfinningarne följande: "Det är få af de nu utstälda
uppfinningarne, som lofva att blifva af större praktiskt värde än det
s. k. gips-murbruket, uppfunnet af general H. Y. D. Scott.
Denna uppfinning är den, sista och säkerligen den nyttigaste
bland de många, denna officer gjort under de både i
vetenskapligt och praktiskt hänseende värdefulla forskningar, hvarmed
han i flera år varit sysselsatt för utrönande af cements och
hydraulisk kalks natur, beståndsdelar och användning."

En annan forskare i dessa saker, general C. Pasley, säger
i sin värdefulla afhandling om kalk och cement, "att han icke
betviflade, det icke den blåa liaskalken kunde förena sten nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free