Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 / 278 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - H. Y. D. Scott: Om förvandling af kalk till cement genom den s. k. gipsmetoden samt dennes ekonomiska och andra fördelar - J. O. Andersson: Om massnivelering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

qv.c.m.), och släppte i de flesta fall cementet en af ytorna. I
motsats härtill brast alltid gipsmurbruket, uppblandadt med
5 delar sand på 1 del cement, och då det profvades på samma
sätt, alltid i fogen utan att släppa någondera ytan; och skedde
detta i medeltal för en belastning af 2,307 skålp. per qv.l.
(11,12 K.gr. per qv.c.m.)

Detta är dock icke det enda afseendet, hvari gipsmurbruket
öfverträffar portlandcementet. Detsamma gifver, användt
för vanlig torrmurning med 4 till 5 delar sand och ändå mera,
större styrka än portlandcement. Detta framgår af följande
tabell IV, som angifver motståndet i skålpund mot påkänning
i längd eller tvärriktning. Experimenten utfördes af
ingeniör G. Redgrave, och var den kalk, som användes för
gipsmurbruket, liaskalk från Barrow-on-Soar och den grå
kalken från Burham.

Tabell IV.

	Ålder i
	dagar då	Delar	sand	på	1 del
	profvet	cement	eller	kalk.		Försökens
Materialets natur.	brustit	3	4	5	6	beskaffenhet.
Portland cement . . .	28	–	494	347	334	Tegel, inbäddade
Barrow gips-murbruk . . .	28	577	446	426	426	korsvis;
Burham gips-murbruk . . .	28	516	484	393	435	arean af
Portland cement . . .	35	–	555	462	426	föreningsytan 1467
Barrow gips-murbruk . . .	35	464	575	467	459	qv.lin.
Burham gips-murbruk . . .	35	452	439	522	593
Portland cement . . .	209	713	508	367	203	Prismor med 147
Portland cement . . .	131	–	725	495	501	qv.-i:s sektion belastade
Barrow gips-murbruk . . .	203	–	789	828	744	på midten; afstånd
Burham gips-murbruk . . .	230	–	860	770	934[1]	mellan stödjepunkterna
						26 lin.
Portland cement . . .	167	–	220	159	121	Smärre tegel med
Burham gips-murbruk . . .	161	272	–	–	267	164 qv.lin:s sektion,
Burham gips-murbruk . . .	165	–	–	181	224	utsatt för sträckning
Burham gips-murbruk . . .	234	–	363	–	–	i längdriktningen.

Vid samma serier af försök, öfver hvilka ofvanstående
tabell lemnar ett sammandrag, anstäldes en jemförelse mellan
kalkens motståndsförmåga, då den behandlades på vanligt sätt,
och då gipsmetoden användes. Murbruksfogar af 1,467 qv.lin:rs
(129 qv.c.m.) area mellan tegel, inlagda tvärsöfver hvarandra,
uppsletos efter 28 dagar för i tabell V angifna vigter.

Tabell V.

	Delar sand
	på 1 del	Motståndsförmåga
Kalkens beskaffenhet.	kalk.	i skålp.
Barrow-kalk i vanligt murbruk . . .	3	195
Barrow-kalk i gips-murbruk . . .	6	426
Hvit kalk i vanligt murbruk . . .	3	99
Hvit kalk i gips-murbruk . . .	6	232
Burham grå kalk i gips-murbruk . . .	6	435

Resultaten, som angifvas i dessa tabeller, och hvilka
erhållits genom flera särskilda experiment på olika tider och med
olika sorters kalk, visa tydligen den stora tillväxten i styrkan
hos kalkmurbruket, då det beredes enligt gipsmetoden, antingen
det utsättes för tryck eller dragning. Dessa resultat hafva
äfven bekräftats af praktiken. Sålunda erfor man vid en båge
i en mur vid South Kensington Museum, uppförd i Scott’s
cement med 4 delar sand, och hvilken skulle nedrifvas, den stora
styrka detta murbruk förlänat bågen. Muren var 1,54 fot (46
c.m.) tjock, och vid förändringen borttogs först halfva bågen,
och den andra hälften af murverket genombröts vid vederlaget,
så att en längd af 3,37 fot (1 m.) blef fri, hvilken uppbar
halfva bågen och lasten på densamma. Det sålunda bildade
fria stycket belastades vid änden på ett afstånd af 6,84 fot (2
m.) från stödjepunkten med 33,46 centner (1,423 K.gr.), innan
det brast.

En vigtig egenskap hos gipsmetoden är den omständigheten,
att de för densamma bästa kalksorterna utgöras af
sådana, hvilka bilda gränsen mellan kalk och cement och under
andra förhållanden äro svåra att använda, Denna svårighet
uppkommer genom ojemnheten i de relativa proportionerna af
kalk och lera i de olika lagren af materialet. Vissa delar
deraf falla ej sönder i pulverform, då de släckes för att
begagnas såsom kalk, med mindre processen utföres med den
största omsorg; och sådana partier kunna sedan komma att
släckas och svälla ut, sedan de kommit i murverket. Om
man åter försöker att söndermala dem till pulverform
likasom vid användning för cement och deraf göres murbruk
på vanligt sätt, blir utvidgningen, då detta hårdnar, så stor,
att det icke med säkerhet kan begagnas. Icke desto mindre
besitta dessa kalksorter hydrauliska egenskaper i högsta grad
och äro derföre af stort värde för arkitekter, ingeniörer och
fabriksidkare. Såsom exempel på dylika kalksorter må nämnas
dem, som bildas af den så kallade späckstenen i de lägre
kritlagren, och de såsom odugliga ansedda liasbäddarne vid
Barrow-on-Soar.

Tillräckligt med data torde nu vara anförda, för att den
här ifrågavarande processens värde af litet hvar måtte inses.
Uppfinnaren af metoden tillägger några ord om den
teoretiska förklaringen till densamma, hvaraf framgår, att han
kommit till den slutsatsen, det förlusten af kalkens kemiska
frändskap till vatten beror på hvad man kallar kontakt-verkan.
Vi hafva i det enligt gipsmetoden beredda murbruket kalk,
som undergår förändring i närvaro af svafvelsyra. Såsom
ett nascent hydrat föredrager kalk att upptaga svafvelsyran i
förening med vatten, och föreningen mellan alla tre dessa
ämnen eger rum under mindre värmeutveckling, än då kalken
förenar sig med blott vatten. Det är ett ungefärligen analogt
förhållande vid föreningen af kiselsyra, kalk och vatten, hvilken
går mycket svårare för sig, om kiselsyran är frånvarande. I
gipsmurbruket hårdnar i sjelfva verket hvarje kalkpartikel på
samma sätt som i Pariserkalken och afgifver dervid sin svafvelsyra
till andra partiklar af kalkhydratet, hvarigenom den så
kallade gipsverkan genomgår hela murbruksmassan. Det må
anföras såsom bestyrkande för denna åsigt, att närvaron af
vatten är nödvändig för fortgången af den utöfvade inverkan,
hvilken denna inverkan än må vara. I fuktig luft vill kalk
sålunda, oaktadt den är intimt blandad med svafvelsyrad kalk,
gerna släcka sig på vanligt sätt. Om en ofullständig blandning
göres i vatten af kalken och sulfatet, kan derjemte gipsens
inflytande klarligen observeras, utgående från de kringspridda
sulfatpartiklarne såsom lika många centra.
        (Engineer.)

Om massnivelering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>